Tillflyktsstäder — Guds barmhärtiga anordning

”Dessa sex städer [kommer] att tjäna som en tillflykt, för att var och en som ouppsåtligt slår ihjäl en själ skall kunna fly dit.” — 4 MOSEBOKEN 35:15.

1. Hur ser Gud på livet och på blodskuld?

JEHOVA GUD betraktar människans liv som heligt, och livet är i blodet. (3 Moseboken 17:11, 14) Därför ådrog sig Kain, den första människa som föddes på jorden, blodskuld när han mördade sin bror Abel. Gud sade därför till Kain: ”Din brors blod ropar högt till mig från marken.” Blodet, som färgade marken vid den mordplatsen, bar ett tyst, men talande, vittnesbörd om det liv som på ett så brutalt sätt hade förkortats. Abels blod ropade högt till Gud om hämnd. — 1 Moseboken 4:4—11.

2. Hur underströks den respekt Jehova har för livet efter den stora översvämningen?

² När den rättfärdige Noa och hans familj kom ut ur arken efter att ha överlevt den stora översvämningen, underströks den respekt Gud har för människans liv. Jehova utökade då människans föda till att inbegripa djurkött, men hon fick inte äta blod. Han påbjöd också: ”Jag [kommer] att kräva igen ert blod, era själars blod. Av varje levande skapelses hand kommer jag att kräva igen det; och av människans hand, av vars och ens hand som är hennes broder, kommer jag att kräva igen människans själ. Var och en som utgjuter människoblod, av människor skall hans eget blod utgjutas, för till Guds avbild gjorde han människan.” (1 Moseboken 9:5, 6) Jehova erkände att den närmaste släktingen till ett mordoffer hade rätt att döda mandråparen, när han träffade på denne. — 4 Moseboken 35:19.

3. Hur betonades livets helgd i den mosaiska lagen?

³ Livets helgd betonades gång på gång i den lag som gavs till Israel genom profeten Mose. Gud befallde till exempel: ”Du skall inte mörda.” (2 Moseboken 20:13) Respekten för livet framgick också tydligt av det som den mosaiska lagen sade om en olyckshändelse i vilken en havande kvinna var inblandad. Det stod uttryckligen i Lagen att om hon eller hennes ofödda barn, som en följd av ett slagsmål mellan två män, drabbades av en dödsolycka, skulle domarna bedöma omständigheterna och graden av avsikt, men straffet skulle kunna bli ”själ för själ”, eller liv för liv. (2 Moseboken 21:22—25) Men kunde en israelitisk mördare på något sätt komma undan konsekvenserna av sin våldshandling?

En fristad för mördare?

4. Var kunde människor utanför Israel få asyl i det flydda?

⁴ I andra nationer än Israel hade man tillflyktsorter, där mördare och andra brottslingar kunde få asyl. Gudinnan Artemis’ tempel i det forntida Efesos var en sådan plats. Det rapporteras om andra liknande platser: ”Vissa helgedomar var plantskolor för brottslingar, och det blev ofta nödvändigt att begränsa antalet platser där man kunde få asyl. I Athen var endast vissa helgedomar lagligt erkända som tillflyktsorter (till exempel Theseus’ tempel för slavar); och på Tiberius’ tid hade det blivit så riskfyllt med församlingarna av banditer i helgedomarna att rätten till asyl begränsades till några få städer (år 22).” (The Jewish Encyclopedia, 1909, band II, sidan 256) Längre fram blev kristenhetens kyrkor ställen där man fick asyl, men detta bidrog till att makten överfördes från de civila myndigheterna till prästerskapet, något som motverkade en tillbörlig rättskipning. Missbruk av denna anordning ledde till slut till att den avskaffades.

5. Vad visar att en person enligt Lagen inte kunde göra anspråk på barmhärtighet, om någon dödats på grund av hans försumlighet?

⁵ Bland israeliterna fick personer som med berått mod hade mördat någon inte asyl. Även en levitisk präst som tjänade vid Guds altare skulle föras bort och avrättas, om han med list hade mördat någon. (2 Moseboken 21:12—14) Enligt Lagen kunde en person inte heller göra anspråk på barmhärtighet, om någon dödats genom hans försumlighet. Som exempel kan nämnas att om en man byggde ett nytt hus, skulle han göra ett bröstvärn till det platta taket, eftersom det annars skulle komma blodskuld över huset, om någon föll ner från taket och slog ihjäl sig. (5 Moseboken 22:8) Och om en man ägde en tjur som hade för vana att stångas och mannen, trots att han hade blivit varnad, inte hade hållit tjuren bevakad, utan tjuren dödade någon, bar mannen på blodskuld, och han kunde dödas. (2 Moseboken 21:28—32) Att Gud betraktar livet som något som skall värderas högt framgår också av att om någon slog ihjäl en tjuv på dagen, då inkräktaren kunde ses och identifieras, kom han att bära på blodskuld. (2 Moseboken 22:2, 3) Det är alltså uppenbart att det enligt Guds förordningar, som var i fullkomlig jämvikt, inte var tillåtet att personer som med berått mod hade dödat någon undgick dödsstraff.

6. Hur uppfylldes lagen om liv för liv i det forntida Israel?

⁶ Om ett mord begicks i det forntida Israel, skulle offrets blod hämnas. Lagen om liv för liv uppfylldes, när mördaren dödades av ”blodshämnaren”. (4 Moseboken 35:19) Det var den mördade personens närmaste manlige släkting som skulle vara blodshämnaren. Men hur var det då om någon ouppsåtligt hade dödat en annan?

Jehovas barmhärtiga anordning

7. Vilken anordning hade Gud gjort för dem som ouppsåtligt hade dödat någon?

⁷ För dem som oavsiktligt eller ouppsåtligt dödade någon hade Gud kärleksfullt sörjt för att det fanns tillflyktsstäder. Så här sades det om dessa städer till Mose: ”Tala till Israels söner, och du skall säga till dem: ’Ni går över Jordan till Kanaans land. Och ni skall välja ut städer som är lämpliga för er. Som tillflyktsstäder kommer de att tjäna för er, och den mandråpare som ouppsåtligt slår ihjäl en själ skall fly dit. Och städerna skall för er tjäna som en tillflykt undan blodshämnaren, för att mandråparen inte må dö, förrän han står inför menigheten för dom. Och de städer som ni skall ge, de sex tillflyktsstäderna, skall stå till er tjänst. Tre städer skall ni ge på den här sidan Jordan, och tre städer skall ni ge i Kanaans land. Som tillflyktsstäder kommer de att tjäna ... , för att var och en som ouppsåtligt slår ihjäl en själ skall kunna fly dit.’” — 4 Moseboken 35:9—15.

8. Var låg tillflyktsstäderna, och hur fick en person som ouppsåtligt hade dödat någon hjälp att komma fram till en sådan?

⁸ Israeliterna utvalde lydigt sex tillflyktsstäder, när de hade dragit in i det utlovade landet. Tre av dessa städer — Kedes, Sikem och Hebron — låg väster om floden Jordan, och tre av dem — Golan, Ramot och Beser — låg öster om Jordan. De sex tillflyktsstäderna låg så till att de var lätta att nå på vägar som hölls i gott skick. Vid lämpliga platser utefter dessa vägar fanns det skyltar med ordet ”tillflykt”. Dessa skyltar pekade i riktning mot tillflyktsstaden, och den som ouppsåtligt hade dödat någon sprang för sitt liv till närmaste tillflyktsstad. Där kunde han få skydd undan blodshämnaren. — Josua 20:2—9.

9. Varför hade Jehova sörjt för att det skulle finnas tillflyktsstäder, och till nytta för vilka?

⁹ Varför hade Gud sörjt för att det skulle finnas tillflyktsstäder? Det var för att landet inte skulle bli vanhelgat av oskyldigt blod och för att blodskuld inte skulle vila över folket. (5 Moseboken 19:10) Till nytta för vilka gavs tillflyktsstäderna? Lagen förklarade: ”För Israels söner och för den bofaste främlingen och för invandraren mitt ibland dem kommer dessa sex städer att tjäna som en tillflykt, för att var och en som ouppsåtligt slår ihjäl en själ skall kunna fly dit.” (4 Moseboken 35:15) Det var således för att förhindra partiskhet och för att tillgodose rättvisans intressen och samtidigt ge rum för barmhärtighet som Jehova befallde israeliterna att avskilja tillflyktsstäder för de personer som ouppsåtligt hade dödat någon och som var 1) infödda israeliter, 2) bofasta främlingar i Israel eller 3) invandrare från andra länder som bodde i landet.

10. Varför kan det sägas att tillflyktsstäderna var en barmhärtig anordning av Gud?

¹⁰ Det är värt att lägga märke till att enligt Guds förordning skulle en mandråpare dödas, även om han hade dödat någon ouppsåtligt: ”Var och en som utgjuter människoblod, av människor skall hans eget blod utgjutas.” Det var därför endast genom Jehova Guds barmhärtiga anordning som en person som ouppsåtligt hade dödat någon kunde fly till någon av tillflyktsstäderna. Människor kände nog i allmänhet sympati för någon som flydde undan blodshämnaren, eftersom de alla var medvetna om att de också ouppsåtligt skulle kunna begå ett liknande brott och behöva en tillflyktsort och barmhärtighet.

Att fly för att få en tillflyktsort

11. Vad kunde en man i det forntida Israel göra, om han genom en olyckshändelse hade dödat en arbetskamrat?

¹¹ En illustration kanske kan hjälpa oss att än mer uppskatta Guds barmhärtiga anordning för tillflykt. Tänk dig att du var en man som högg ved i det forntida Israel. Anta att yxjärnet plötsligt for av skaftet och slog ihjäl en arbetskamrat. Vad skulle du då göra? Lagen omfattade just en sådan situation. Du skulle säkert utnyttja denna av Gud givna anordning: ”Så förhåller det sig med mandråparen som får fly dit [till en tillflyktsstad] och skall leva: När han slår ihjäl sin medmänniska utan att veta det och han inte tidigare var en som hatade honom; eller när han går med sin medmänniska ut i skogen för att samla ved och hans hand har lyfts för att hugga med yxan för att fälla trädet och järnet har farit av träskaftet och det har träffat hans medmänniska och denne har dött, då skall han för sin del fly till en av dessa städer och skall leva.” (5 Moseboken 19:4, 5) Men även om du kom fram till en tillflyktsstad, skulle du inte vara befriad från allt ansvar för det som hade hänt.

12. Vilket förfaringssätt skulle följas, när en person som ouppsåtligt hade dödat någon kom fram till en tillflyktsstad?

¹² Även om du blev gästfritt mottagen, skulle du vara tvungen att lägga fram din sak för de äldste i tillflyktsstadens port. När du sedan hade släppts in i staden, skulle du skickas tillbaka till den stad som hade domsrätt över det område där dödandet hade skett, och i den stadens port skulle du ställas inför rätta inför de äldste som representerade Israels församling. Där skulle du få tillfälle att bevisa din oskuld.

När mandråparen stod inför rätta

13, 14. Bland annat vad skulle de äldste vilja utröna under en rättegång med en mandråpare?

¹³ Du skulle säkert under rättegången inför de äldste i porten till den stad som hade domsrätt över området med tacksamhet notera att de fäste stor vikt vid ditt tidigare uppförande. De äldste skulle noga överväga hur ditt förhållande till offret hade varit. Hade du hatat mannen, hade du legat på lur efter honom, och hade du slagit ihjäl honom med berått mod? I så fall måste de äldste överlämna dig till blodshämnaren, och du måste dö. Dessa ansvariga män var medvetna om Lagens krav att ”skulden för oskyldigt blod” skulle skaffas bort ur Israel. (5 Moseboken 19:11—13) På liknande sätt måste kristna äldste i våra dagar, som medverkar i en dömande kommitté, vara väl insatta i Bibeln och handla i enlighet med det som sägs där, samtidigt som de tar hänsyn till den tidigare inställningen och det tidigare uppförandet hos den som har syndat.

¹⁴ Genom att ställa vänliga frågor skulle stadens äldste vilja ta reda på om du hade smugit dig på ditt offer. (2 Moseboken 21:12, 13) Anföll du honom från ett gömsle? (5 Moseboken 27:24) Var du så upphetsad av vrede mot personen att du tillgrep någon listig plan för att döda honom? I så fall skulle du vara förtjänt av döden. (2 Moseboken 21:14) De äldste skulle i synnerhet behöva ta reda på om det hade rått fiendskap eller hat mellan dig och offret. (5 Moseboken 19:4, 6, 7; Josua 20:5) Låt säga att de äldste fann dig oskyldig och lät dig återvända till tillflyktsstaden. Då skulle du säkert vara mycket tacksam för den barmhärtighet som visats dig!

Livet i tillflyktsstaden

15. Vad krävdes av en person som ouppsåtligt hade dödat någon?

¹⁵ En person som ouppsåtligt hade dödat någon måste stanna kvar i tillflyktsstaden eller inom ett avstånd av 1.000 alnar (omkring 450 meter) utanför dess stadsmur. (4 Moseboken 35:2—4) Om han gick längre än så, skulle han kunna möta blodshämnaren. Under sådana omständigheter kunde blodshämnaren ostraffat döda mandråparen. Men mandråparen fängslades inte och sattes inte i bojor. Som invånare i tillflyktsstaden måste han lära sig ett hantverk, och han måste tjäna som en nyttig samhällsmedlem genom att arbeta.

16. a) Hur länge måste en person som ouppsåtligt hade dödat någon stanna kvar i tillflyktsstaden? b) Varför kunde mandråparen lämna tillflyktsstaden när översteprästen hade dött?

¹⁶ Hur länge skulle en person som ouppsåtligt hade dödat någon vara tvungen att stanna kvar i tillflyktsstaden? Kanske under resten av sitt liv. I Lagen hette det i varje fall: ”Han skall ... bo i sin tillflyktsstad till översteprästens död, och efter översteprästens död får mandråparen vända tillbaka till sin besittnings land.” (4 Moseboken 35:26—28) Varför kunde en person som ouppsåtligt hade dödat någon lämna tillflyktsstaden när översteprästen hade dött? Jo, eftersom översteprästen var en av nationens mest framträdande personer, skulle hans död vara en så betydelsefull händelse att den skulle bli känd bland alla Israels stammar. Och eftersom alla kände till att blodshämnarens möjlighet att döda mandråparen, enligt vad Guds lag påbjöd, då upphörde, skulle alla som flytt till tillflyktsstäderna då kunna återvända hem utan risk att hamna i blodshämnarens händer. Om den närmaste släktingen därefter skulle hämnas dödandet, skulle han bli mördare och skulle till sist straffas för mord.

Bestående verkningar

17. Vad blev troligen resultatet av de restriktioner som lades på den person som ouppsåtligt hade dödat någon?

¹⁷ Vad blev troligen resultatet av de restriktioner som lades på den person som ouppsåtligt hade dödat någon? Dessa var en påminnelse om att han hade vållat någons död, och hädanefter skulle han antagligen alltid betrakta ett människoliv som heligt. Han skulle knappast heller kunna glömma att han hade blivit barmhärtigt behandlad. Eftersom han själv hade blivit barmhärtigt behandlad, skulle han säkert vilja vara barmhärtig mot andra. Anordningen med tillflyktsstäder och restriktionerna i samband med dessa var också till nytta för människor i allmänhet. Hur då? Jo, därigenom inskärptes det helt visst i dem att de inte kunde vara vårdslösa med eller likgiltiga för ett människoliv. De kristna bör därigenom påminnas om behovet av att undvika vårdslöshet som skulle kunna leda till en dödsolycka. Guds barmhärtiga anordning med tillflyktsstäder bör också få oss att visa barmhärtighet, när det är berättigat att göra detta. — Jakob 2:13.

18. Vilka fördelar hade Guds anordning med tillflyktsstäder?

¹⁸ Jehova Guds anordning med tillflyktsstäder hade också andra fördelar. Före rättegången mot en mandråpare utgick man inte ifrån att han var skyldig och skapade ett uppbåd och satte efter honom. I stället betraktade man honom som oskyldig till överlagt mord och hjälpte honom rentav att komma i säkerhet. Och anordningen med tillflyktsstäder var raka motsatsen till hur man i våra dagar behandlar mördare genom att sätta dem i fängelser, där de försörjs genom allmänna medel och där de ofta blir värre brottslingar på grund av att de där kommer i nära kontakt med andra som också gjort sig skyldiga till brott. I anordningen med tillflyktsstäder behövde man inte bygga, underhålla eller bevaka dyrbara muromgärdade och gallerförsedda fängelser, från vilka internerna så ofta försöker rymma. Mandråparen sökte i själva verket upp ”fängelset” och stannade kvar där under den angivna tiden. Han måste också arbeta och därigenom uträtta något till nytta för sina medmänniskor.

19. Vilka frågor väcks angående tillflyktsstäderna?

¹⁹ Tillflyktsstäderna i Israel var verkligen en barmhärtig anordning av Jehova till skydd för dem som ouppsåtligt hade dödat någon. Denna anordning främjade helt visst respekten för livet. Men har de forntida tillflyktsstäderna någon innebörd för människor nu på 1900-talet? Skulle vi kunna bära på blodskuld inför Jehova Gud utan att inse att vi är i behov av hans barmhärtighet? Har de israelitiska tillflyktsstäderna någon innebörd för oss i våra dagar?

Stanna kvar i ”tillflyktsstaden” och lev!

”Han skall ... bo i sin tillflyktsstad till översteprästens död.” — 4 MOSEBOKEN 35:28.

1. Vem är blodshämnaren, och hur kommer han snart att ingripa?

JEHOVAS blodshämnare, Jesus Kristus, skall snart gå till aktion. Med sina änglastyrkor skall denne blodshämnare snart ingripa mot alla som utan att ångra sig bär på blodskuld. Ja, under den snabbt annalkande ”stora vedermödan” skall Jesus tjäna som verkställare av Guds dom. (Matteus 24:21, 22; Jesaja 26:21) Mänskligheten skall då få stå till svars för sin blodskuld.

2. Vad är den enda sanna tillflyktsorten, och vilka frågor kräver ett svar?

² För att komma i säkerhet måste man slå in på vägen till den motbildliga tillflyktsstaden och springa för livet! En flyende person som släpps in i staden måste stanna kvar där, eftersom detta är den enda sanna tillflyktsorten. Men du kanske undrar: ”Bär vi verkligen på blodskuld, då ju de flesta av oss aldrig har dödat någon? Varför är Jesus blodshämnaren? Vad är den nutida tillflyktsstaden? Kan man någonsin lämna den och känna sig säker?”

Bär vi verkligen på blodskuld?

3. Vilket inslag i den mosaiska lagen kommer att hjälpa oss att inse att jordens miljarder är delaktiga i blodskuld?

³ Ett inslag i den mosaiska lagen kommer att hjälpa oss att inse att jordens miljarder är delaktiga i blodskuld. Gud lade ett gemensamt ansvar för blodsutgjutelse på israeliterna. Om någon blev funnen ihjälslagen och man inte visste vem som hade mördat honom, måste domarna mäta avståndet till de omkringliggande städerna och avgöra vilken stad som låg närmast. För att avlägsna blodskuld måste sedan de äldste i den stad som av allt att döma bar på blodskuld bege sig till en ouppodlad strömdal och där bryta nacken på en kviga som inte hade varit i arbete. Detta gjordes inför levitiska präster, eftersom Jehova hade utvalt dem till att avgöra ”varje dispyt om varje våldshandling”. Stadens äldste tvättade sina händer över kvigan och sade: ”Våra händer har inte utgjutit detta blod, inte heller har våra ögon sett det utgjutas. Ställ inte ditt folk Israel, som du har friköpt, o Jehova, till ansvar för det, och lägg inte skulden för oskyldigt blod i ditt folk Israels mitt.” (5 Moseboken 21:1—9) Jehova Gud ville inte att Israels land skulle bli vanhelgat med blod eller att dess folk skulle bära på gemensam blodskuld.

4. Vilket förflutet när det gäller blodskuld har det stora Babylon?

⁴ Ja, det finns sådant som gemensam blodskuld eller samhällsblodskuld. Tänk på den oerhörda blodskuld som vilar på det stora Babylon, dvs. världsväldet av falsk religion. Det omtalas i Uppenbarelseboken som en sköka som är berusad av Jehovas tjänares blod! (Uppenbarelseboken 17:5, 6; 18:24) Kristenhetens trossamfund påstår att de följer Fredsfursten, men på grund av krig, religiös inkvisition och dödsbringande korståg har detta världsvälde av falsk religion kommit att bära på blodskuld inför Gud. (Jesaja 9:6; Jeremia 2:34) Det måste faktiskt bära den största skulden för de miljontals dödsoffren i de båda världskrigen under detta århundrade. Den falska religionens anhängare och de som har stött krigen och deltagit i dem bär därför på blodskuld inför Gud.

5. Hur har somliga människor varit lika den person i Israel som ouppsåtligt dödat någon?

⁵ Somliga människor har uppsåtligt eller genom vårdslöshet vållat andra människors död. Andra har deltagit i ett kollektivt dödande, kanske därför att religiösa ledare har intalat dem att detta var Guds vilja. Åter andra har förföljt och dödat Guds tjänare. Men även om vi inte har gjort något av detta, har vi, eftersom vi inte kände till Guds lag och vilja, del i ett samhällsansvar för förlusten av människoliv. Vi liknar den mandråpare som ouppsåtligt slog ”ihjäl sin medmänniska utan att veta det och ... inte tidigare var en som hatade honom”. (5 Moseboken 19:4) Sådana personer bör be Gud om barmhärtighet och bör springa in i den motbildliga tillflyktsstaden. Annars kommer de att på ett ödesdigert sätt få möta blodshämnaren.

Jesu viktiga roller

6. Varför kan det sägas att Jesus är mänsklighetens närmaste släkting?

⁶ I Israel var blodshämnaren offrets närmaste manlige släkting. För att hämnas alla dem som dödats på jorden, och i synnerhet då Jehovas dödade tjänare, måste den nutida blodshämnaren vara en släkting till hela mänskligheten. Den rollen har fyllts av Jesus Kristus. Jesus föddes som fullkomlig människa. Han gav ut sitt syndfria liv i döden som ett lösenoffer, och när han hade uppväckts och blivit upptagen till himlen frambar han värdet av det till Gud till nytta för den syndige Adams döende avkomlingar. Kristus blev således mänsklighetens friköpare, vår närmaste släkting — den rättmätige blodshämnaren. (Romarna 5:12; 6:23; Hebréerna 10:12) Jesus omtalas som en broder till sina smorda efterföljare. (Matteus 25:40, 45; Hebréerna 2:11—17) Som himmelsk kung blir han ”Evig Fader” till dem vilka som hans jordiska undersåtar får nytta av hans offer. Dessa får leva för evigt. (Jesaja 9:6, 7) Jehova har därför passande förordnat denne mänsklighetens släkting till att vara blodshämnaren.

7. Vad gör Jesus som den store översteprästen för människor?

⁷ Jesus är också en syndfri och medkännande överstepräst som själv har blivit prövad. (Hebréerna 4:15) I den egenskapen använder han värdet av sitt syndförsonande offer för mänskligheten. Tillflyktsstäderna var avsedda ”för Israels söner och för den bofaste främlingen och för invandraren mitt ibland dem”. (4 Moseboken 35:15) Den store översteprästen använde därför först värdet av sitt offer för sina smorda efterföljare, ”Israels söner”. Nu används det för de ”bofasta främlingarna” och ”invandrarna” i den motbildliga tillflyktsstaden. Dessa Herren Jesu Kristi ”andra får” hoppas att få leva för evigt på jorden. — Johannes 10:16; Psalm 37:29, 34.

Den nutida tillflyktsstaden

8. Vad är den motbildliga tillflyktsstaden?

⁸ Vad är den motbildliga tillflyktsstaden? Det är inte någon geografisk plats likt Hebron, en av de sex levitiska tillflyktsstäderna och den stad där Israels överstepräst hade sitt hem. Den nutida tillflyktsstaden är Guds anordning för att skydda oss mot att behöva dö för att vi har överträtt hans bud om blodets helgd. (1 Moseboken 9:6) Antingen man har överträtt den befallningen uppsåtligt eller ouppsåtligt, måste man söka Guds förlåtelse och annullering av sin synd genom tro på översteprästens, Jesu Kristi, blod. Både de smorda kristna med himmelska förhoppningar och den ”stora skarans” medlemmar med jordiska framtidsutsikter har dragit nytta av Jesu syndförsonande offer och är i den motbildliga tillflyktsstaden. — Uppenbarelseboken 7:9, 14; 1 Johannes 1:7; 2:1, 2.

9. Hur överträdde Saul från Tarsos Guds bud om blodet, men hur visade han en förändrad inställning?

⁹ Innan aposteln Paulus blev kristen hade han överträtt budet om blodet. Som Saul från Tarsos förföljde han Jesu efterföljare och gav rentav sitt bifall till att de mördades. ”Likväl”, sade Paulus, ”har barmhärtighet visats mig, eftersom jag var okunnig och handlade i brist på tro.” (1 Timoteus 1:13; Apostlagärningarna 9:1—19) Saul hade en ångerfull inställning, som han senare bevisade genom många trosgärningar. Men det krävs mer än tro på återlösningen för att komma in i den motbildliga tillflyktsstaden.

10. Hur kan man få ett gott samvete, och vad måste man göra för att bevara det?

¹⁰ En person som ouppsåtligt hade dödat någon kunde stanna kvar i en av Israels tillflyktsstäder enbart om han kunde bevisa att han hade ett gott samvete inför Gud när det gällde blodsutgjutelse. För att få ett gott samvete måste vi utöva tro på Jesu offer, ångra våra synder och ändra vår kurs. Vi måste begära ett gott samvete genom att under bön överlämna oss åt Gud genom Kristus och symbolisera detta genom vattendop. (1 Petrus 3:20, 21) Genom detta goda samvete kan vi uppnå ett rent förhållande till Jehova. Vi kan bevara ett gott samvete enbart genom att vi rättar oss efter Guds krav och utför det arbete som tilldelats oss i den motbildliga tillflyktsstaden — precis som de som hade flytt till de forntida tillflyktsstäderna måste lyda Lagen och fullgöra sina arbetsuppgifter. Det viktigaste arbetet för Jehovas folk i våra dagar är att förkunna budskapet om Guds kungarike. (Matteus 24:14; 28:19, 20) Att vi utför detta arbete kommer att hjälpa oss att bli nyttiga invånare i den nutida tillflyktsstaden.

11. Vad måste vi undvika, om vi skall vara kvar i säkerhet inne i den nutida tillflyktsstaden?

¹¹ Att lämna den nutida tillflyktsstaden är att utsätta sig själv för tillintetgörelse, eftersom blodshämnaren snart skall ingripa mot alla som bär på blodskuld. Det är nu inte tid att bli ertappad utanför denna beskyddande stad eller i en riskzon nära den yttre gränsen för dess betesmarker. Om vi förlorade tron på översteprästens syndförsonande offer, skulle vi hamna utanför den motbildliga tillflyktsstaden. (Hebréerna 2:1; 6:4—6) Vi skulle inte heller befinna oss i säkerhet, om vi lade oss till med ett världsligt handlingssätt, stod i utkanten av Jehovas organisation eller avvek från vår himmelske Faders rättfärdiga normer. — 1 Korinthierna 4:4.

Fri att lämna tillflyktsstaden

12. Hur länge måste personer som tidigare har burit på blodskuld stanna kvar i den motbildliga tillflyktsstaden?

¹² En person i det forntida Israel som ouppsåtligt hade dödat någon måste bli kvar i tillflyktsstaden ”till översteprästens död”. (4 Moseboken 35:28) Hur länge måste därför personer som tidigare burit på blodskuld stanna kvar i den motbildliga tillflyktsstaden? Tills de inte längre behöver översteprästens, Jesu Kristi, tjänster. ”Han [kan] också fullständigt rädda dem som kommer till Gud genom honom”, skrev Paulus. (Hebréerna 7:25) Så länge som det finns någon anstrykning av synd och tidigare blodskuld kvar behövs översteprästens tjänster, så att ofullkomliga människor kan få en rättfärdig ställning inför Gud.

13. Vilka är de nutida ”Israels söner”, och hur länge måste de stanna kvar i ”tillflyktsstaden”?

¹³ Kom ihåg att de forntida tillflyktsstäderna var avsedda för ”Israels söner”, de bofasta främlingarna och invandrarna. ”Israels söner” är andliga israeliter. (Galaterna 6:16) De måste stanna kvar i den motbildliga tillflyktsstaden så länge som de lever här på jorden. Varför det? Jo, därför att de fortfarande är i sitt ofullkomliga kött och därför behöver förtjänsten av den försoning som deras himmelske överstepräst åstadkom. Men när dessa smorda kristna dör och uppväcks till andligt liv i himlen, behöver de inte längre översteprästens försonande tjänster; de skall för evigt ha lämnat köttet och den blodskuld som har vidlådit det. I förhållande till sådana uppväckta smorda kommer översteprästen att ha dött i egenskap av en som försonar och beskyddar.

14. Vad mer gör att dessa som har himmelska framtidsutsikter måste stanna kvar i den nutida tillflyktsstaden?

¹⁴ Att dessa som skall bli ”Kristi medarvingar” i himlen har mänsklig natur gör att de måste stanna kvar i den motbildliga tillflyktsstaden tills de troget avslutar sitt jordiska lopp i döden. När de dör kommer de att offra sin mänskliga natur för alltid. (Romarna 8:17; Uppenbarelseboken 2:10) Jesu offer gäller endast dem som har mänsklig natur. Följaktligen dör översteprästen i förhållande till dessa andliga israeliter när de uppväcks som andevarelser, vilka för evigt skall bo i himlen och vara ”delaktiga av gudomlig natur”. — 2 Petrus 1:4.

15. Vilka är de nutida ”bofasta främlingarna” och ”invandrarna”, och vad kommer den store översteprästen att göra för dem?

¹⁵ När kommer översteprästen att ”dö” med avseende på de nutida ”bofasta främlingarna” och ”invandrarna” och låta dem lämna den motbildliga tillflyktsstaden? Dessa den stora skarans medlemmar kan inte komma ut ur tillflyktsstaden omedelbart efter den stora vedermödan. Varför kan de inte det? Därför att de fortfarande kommer att vara kvar i sitt ofullkomliga, syndiga kött och kommer att behöva vara kvar under översteprästens beskydd. Genom att begagna sig av hans försonande tjänster under hela hans tusenåriga kungadöme och prästadöme kommer de att uppnå mänsklig fullkomlighet. Jesus kommer sedan att ställa fram dem inför Gud för att deras ostrafflighet en sista och för evigt avgörande gång skall prövas genom att Satan och hans demoner släpps lösa för en kort tid. Om de klarar detta prov med Gud Jehovas godkännande, kommer han att förklara dem rättfärdiga. På så sätt kommer de att uppnå mänsklig fullkomlighet i hel och full bemärkelse. — 1 Korinthierna 15:28; Uppenbarelseboken 20:7—10.a

16. När kommer de som överlever den stora vedermödan att inte längre behöva översteprästens försonande tjänster?

¹⁶ För att bevara ett gott samvete måste följaktligen de som överlever den stora vedermödan stanna kvar i den motbildliga tillflyktsstaden till slutet av Kristi tusenårsregering. Som fullkomnade människor behöver de inte längre översteprästens försonande tjänster. De behöver inte längre stå under hans beskydd. Då kommer Jesus att som överstepräst dö i förhållande till dem, eftersom han inte längre behöver verka till gagn för dem med sitt offers renande blod. Då skall de lämna den motbildliga tillflyktsstaden.

17. Varför kommer inte de som uppväcks under Kristi tusenårsregering att behöva komma in i den motbildliga tillflyktsstaden och stanna kvar där?

¹⁷ Måste de som uppväcks under Jesu tusenåriga styre komma in i den motbildliga tillflyktsstaden och vara kvar där tills översteprästen dör? Nej, för de har genom sin död lidit straffet för sin synd. (Romarna 6:7; Hebréerna 9:27) Översteprästen kommer dock att hjälpa dem att uppnå fullkomlighet. Om de efter de tusen åren med framgång klarar det slutliga provet, kommer Gud också att förklara dem rättfärdiga med en försäkran om evigt liv på jorden. De människor som inte har rättat sig efter Guds krav och som därför inte klarar det slutliga provet som sådana som bevarat sin ostrafflighet kommer naturligtvis att få en fällande dom och tillintetgöras.

18. Vad kommer att finnas kvar för evigt hos människorna, när det gäller Jesu kungadöme och prästadöme?

¹⁸ Översteprästerna i Israel dog till sist. Men Jesus ”har blivit överstepräst efter Melkisedeks sätt för evigt”. (Hebréerna 6:19, 20; 7:3) Jesu liv tar därför inte slut för att han upphör att tjäna som en medlande överstepräst för människorna. De goda verkningarna av hans tjänst som kung och överstepräst kommer att finnas kvar för evigt hos människorna, vilka i all evighet kommer att stå i tacksamhetsskuld till honom för att han har tjänat i dessa ställningar. Och i all evighet kommer Jesus att ta ledningen i den rena tillbedjan av Jehova. — Filipperna 2:5—11.

Värdefulla lärdomar för oss

19. Vilken lärdom när det gäller hat och kärlek kan vi hämta från anordningen med tillflyktsstäder?

¹⁹ Vi kan hämta flera lärdomar av anordningen med tillflyktsstäder. Ingen mördare som hade hyst mordiskt hat till sitt offer fick bo i tillflyktsstaden. (4 Moseboken 35:20, 21) Hur skulle därför någon i den motbildliga tillflyktsstaden kunna låta hat mot en broder utvecklas i sitt hjärta? ”Var och en som hatar sin broder är en människomördare”, skrev aposteln Johannes, ”och ni vet att ingen människomördare har evigt liv bestående i sig.” Låt oss därför ”fortsätta att älska varandra, eftersom kärleken kommer från Gud”. — 1 Johannes 3:15; 4:7.

20. Vad måste de som är i den motbildliga tillflyktsstaden göra för att få skydd mot blodshämnaren?

²⁰ För att få skydd mot blodshämnaren måste de personer som ouppsåtligt hade dödat någon stanna kvar i tillflyktsstaden och fick inte förirra sig utanför dess betesmarker. Hur är det då med dem som är i den motbildliga tillflyktsstaden? För att vara i säkerhet för blodshämnaren får inte heller de lämna staden. Nej, de måste vara på sin vakt mot frestelsen att så att säga gå till betesmarkernas yttersta gräns. De måste se till att de inte låter kärlek till Satans värld utvecklas i sitt hjärta. Detta kan kräva bön och ansträngning, men deras liv är beroende av det. — 1 Johannes 2:15—17; 5:19.

21. Vilket givande arbete utförs av dem som är i den nutida tillflyktsstaden?

²¹ De personer som ouppsåtligt hade dödat någon och som hade flytt till de forntida tillflyktsstäderna måste vara produktiva arbetare. På liknande sätt har de smorda, ”Israels söner”, föregått med gott exempel som skördearbetare och förkunnare av Guds kungarike. (Matteus 9:37, 38; Markus 13:10) Som ”bofasta främlingar” och ”invandrare” i den nutida tillflyktsstaden har de kristna med jordiska framtidsutsikter nu privilegiet att utföra detta livräddande arbete tillsammans med de smorda som fortfarande finns kvar på jorden. Och detta är verkligen ett givande arbete! De som troget arbetar i den motbildliga tillflyktsstaden kommer att undgå att bli dödade för evigt av blodshämnaren. De kommer i stället att få eviga välsignelser av hans tjänst som Guds store överstepräst. Kommer du att stanna kvar i tillflyktsstaden och leva för evigt?

[Fotnoter]