4 Bibelns länder

6 Patriarkernas värld

8 Från Egypten till det utlovade landet

10 Folken kring Israel

12 ”Ett gott och vidsträckt land”

14 När Jehova insatte domare

16 Israel på Davids och Salomos tid

18 Det utlovade landet

20 Jerusalem och Salomos tempel

22 Världsvälden angriper det utlovade landet

24 Guds folk återvänder till sitt land

26 Grekland och Rom påverkar judarna

28 Jesus ”i judarnas land”

30 Jerusalem och templet på Jesus tid

32 Kristendomen breder ut sig till andra länder

34 Register till kartorna

NÄR israeliterna förberedde sig för att gå in i det utlovade landet, framförde Mose en innerlig vädjan till Gud: ”Låt mig få gå över och se det bördiga land som ligger på andra sidan Jordan, det vackra bergsområdet.” (5Mo 3:25)

Nu fick inte Mose det, men han fick gå upp på ett berg som låg mitt emot Jeriko och se landet – ”från Gilead till Dan” och ”hela Judas område ända till havet i väster, och Negev och Jordanslätten”. (5Mo 3:27; 34:1–4) Känner du igen de här namnen? Vet du var platserna ligger?

Det är inte många bland Jehovas folk i vår tid som kan besöka de platser som nämns i Bibeln. De kan inte göra det som Gud befallde Abraham att göra – att färdas omkring i det utlovade landet ”i hela dess längd och bredd”. (1Mo 13:14–17) Men sanna kristna vill ändå gärna veta mer om bibliska platser och se var de ligger i förhållande till varandra.

Broschyren Se det goda landet är ett hjälpmedel som du kan använda för att öka din bibelkunskap. Den innehåller foton som visar hur vissa platser ser ut i dag, till exempel Gilead, som visas på omslaget. Kartorna är ännu mer lärorika och kan fördjupa din kunskap om platser som nämns i Bibeln.

På kartan på sidan 2 och 3 finns viktiga länder och områden utmärkta. När du till exempel ser var Assyrien och Egypten låg i förhållande till det utlovade landet kan du få en bättre förståelse av de profetior där de här länderna omnämns. (Jes 7:18; 27:13; Hos 11:11; Mik 7:12) Många forntida vägar och handelsleder möttes på den smala landremsa som kallas det utlovade landet, och andra nationer försökte få kontrollen över de bördiga sädesfälten, vingårdarna och olivlundarna. (5Mo 8:8; Dom 15:5)

Ibland kanske du känner för att jämföra olika kartor. Vi kan ta ett exempel. Jona blev befalld att bege sig till Assyriens huvudstad, men i stället seglade han i väg till Tarsis. (Jon 1:1–3) Hittar du de här platserna på den första kartan? Tarsis ska dock inte förväxlas med Tarsos, den stad som aposteln Paulus föddes i. Du hittar Tarsos och andra viktiga städer på kartan som finns här till höger.

Om du letar upp Ur, Haran och Jerusalem kan du se vilken väg Abraham tog och hur lång den var. När Jehova hade befallt honom att dra ut från Ur bosatte han sig i Haran innan han flyttade till det utlovade landet. (1Mo 11:28–12:1; Apg 7:2–5) Abrahams färd kommer att bli mer levande för dig när du studerar avsnittet ”Patriarkernas värld” på sidan 6 och 7.

Den första kartan och kartan på det här uppslaget är inte begränsade till någon viss tidsperiod. Men de nästföljande kartorna är i stort sett i kronologisk ordning. Städer och andra detaljer på kartorna har samband med händelser under en viss period. Registret (sidan 34 och 35) innehåller inte namnen på alla platser som finns med på kartorna, men det kan i de flesta fall hjälpa dig att få reda på vilka kartor som har samband med det som du forskar om för tillfället.

På mittuppslaget (sidan 18 och 19) finns den karta som visar flest städer i det utlovade landet. Med hjälp av teckenförklaringen kan du finna levitstäderna och de sex asylstäderna, och dessutom kan du se om en viss plats nämns i de hebreiska skrifterna, i de grekiska skrifterna eller i båda.

Man vet inte var vissa platser som omnämns i Bibeln låg, och därför saknas de flesta av dem på kartan på mittuppslaget. Dessutom fanns det inte utrymme att ta med alla städer, till exempel alla städer i förteckningen över stamgränserna. (Jos, kap. 15–19) Men kartan visar i de flesta fall närliggande städer, så att du kan räkna ut ungefär var de låg. En del geografiska inslag (berg, floder och dalar) finns med, och höjd och terräng framhävs med hjälp av olika färger. Sådana detaljer kan hjälpa dig att måla upp en bild av händelser som det berättas om i Bibeln.

Ytterligare upplysningar om platser i Bibeln finns i uppslagsverket Insikt i Skrifterna.a När du använder Insikt och andra bibelstudiehjälpredor är det bra att ha broschyren Se det goda landet nära till hands. Använd den när du studerar Bibeln, den bok som du har så stor nytta av i ditt liv. (2Ti 3:16, 17)

[Fotnot]

[Karta på sidan 4, 5]

(För formaterad text, se publikationen)

Bibelns länder och viktiga städer

A1 ITALIEN

A2 ROM

A3 SICILIEN

A3 MALTA

C2 MAKEDONIEN

C2 Filippi

C2 GREKLAND

C3 ATEN

C3 Korinth

C3 KRETA

C4 LIBYEN

D3 Antiokia (i Pisidien)

D3 Efesos

D3 PATMOS

D3 RHODOS

D4 MEMFIS

D5 EGYPTEN

E2 MINDRE ASIEN

E3 Tarsos

E3 Antiokia (i Syrien)

E3 CYPERN

E4 Sidon

E4 Damaskus

E4 Tyros

E4 Caesarea

E4 DET UTLOVADE LANDET

E4 JERUSALEM

E4 MOAB

E4 Kades

E4 EDOM

F3 Edens trädgård?

F3 ASSYRIEN

F3 Haran

F3 ARAM (SYRIEN)

F5 ARABIEN

G3 NINEVE

G4 BABYLON

G4 KALDEEN

G4 Susa

G4 Ur

H3 MEDIEN

[Berg]

E5 Sinai

G2 ARARATBERGEN

[Vattensamlingar]

C3 Medelhavet (Stora havet)

E1 Svarta havet

E5 Röda havet

H2 Kaspiska havet

H5 Persiska viken

[Floder]

D5 Nilen

F3 Eufrat

G3 Tigris

STEFANUS inledde ett berömt tal med en del geografiska fakta: ”[Jehova] visade sig för vår förfader Abraham när han var i Mesopotamien, innan han bosatte sig i Haran, och Gud sa till honom: ’... gå till det land som jag ska visa dig’.” (Apg 7:1–4) Det här var utgångspunkten för viktiga händelser som utspelade sig i det utlovade landet och som hade anknytning till Abraham, Isak och Jakob – händelser som var förbundna med Guds avsikt att välsigna mänskligheten. (1Mo 12:1–3; Jos 24:3)

Gud befallde Abraham (Abram) att lämna kaldéernas Ur, en blomstrande stad som då låg på Eufrats östra sida. Vilken väg skulle Abraham ta? Från Kaldeen, ett område som också kallades Sumer eller Shinar, kan det verka enklast att färdas rakt västerut. Varför då färdas hela vägen upp till Haran?

Ur låg i östra änden av den bördiga halvmånen, ett halvcirkelformat område som sträcker sig från Palestina till flodområdet kring Tigris och Eufrat. Det här området kan tidigare ha haft ett mer tempererat klimat. Nedanför halvcirkelns båge ligger Syriska öknen, som präglas av kalkstensberg och sandslätter. I Encyclopædia Britannica sägs det att den var ”en näst intill ogenomtränglig barriär” mellan Medelhavskusten och Mesopotamien. En del karavaner kanske färdades från Eufrat till Tadmor och sedan vidare till Damaskus, men Abraham förde inte sin familj och sina hjordar genom en sådan vildmark.

I stället färdades Abraham längs Eufrats floddal till Haran. Därifrån kunde han följa en handelsväg till ett vadställe vid Karkemish och sedan bege sig söderut förbi Damaskus och fortsätta till det som kom att kallas Galileiska sjön. ”Havsvägen”, Via Maris, passerade Megiddo och fortsatte ner till Egypten. Men Abraham färdades över Samarias berg och slog slutligen upp sina tält i Sikem. Så småningom fortsatte han söderut på den här vägen genom bergsbygden. Följ hans färd när du läser 1 Moseboken 12:8–13:4. Lägg märke till andra platser som hade att göra med händelser i hans liv: Dan, Damaskus, Hoba, Mamre, Sodom, Gerar, Beersheba och Moria (Jerusalem). (1Mo 14:14–16; 18:1–16; 20:1–18; 21:25–34; 22:1–19)

Om man känner till något om geografin får man en bättre förståelse av händelser i Isaks och Jakobs liv. När Abraham var i Beersheba, vart sände han då sin tjänare för att finna en hustru åt Isak? Jo, ända upp till Mesopotamien (som betyder ”[landet] mellan floderna”), till Paddan-Aram. Föreställ dig sedan Rebeckas ansträngande kamelfärd till Negev, till en plats som kanske låg nära Kades, för att träffa Isak. (1Mo 24:10, 62–64)

Senare gjorde deras son Jakob (Israel) en liknande långfärd för att gifta sig med en tillbedjare av Jehova. Men när Jakob skulle ta sig tillbaka till sitt land, tog han inte riktigt samma väg. När han hade vadat över Jabbok nära Penuel, brottades han med en ängel. (1Mo 31:21–25; 32:2, 22–30) Han mötte också Esau i det området, och sedan skildes de åt för att bo i olika trakter. (1Mo 33:1, 15–20)

Sedan Jakobs dotter Dina blivit våldtagen i Sikem flyttade han till Betel. Men kan du föreställa dig hur långt Jakobs söner färdades för att föra hans hjord på bete och var Josef till slut fann dem? Den här kartan (och sidan 18 och 19) kan hjälpa dig att se hur långt det var mellan Hebron och Dotan. (1Mo 35:1–8; 37:12–17) Josefs bröder sålde honom till köpmän som var på väg till Egypten. Vilken väg tror du att köpmännen tog i samband med den här händelsen som ledde fram till israeliternas flytt till Egypten och deras uttåg därifrån? (1Mo 37:25–28)

[Kartor på sidan 7]

(För formaterad text, se publikationen)

Abrahams resor (se publikationen)

Isaks resor (se publikationen)

Jakobs resor (se publikationen)

Huvudvägar (se publikationen)

Patriarker (översikt)

A4 GOSEN

A5 EGYPTEN

B4 SHUR

B5 PARAN

C3 Damaskus

C3 Dan (Lajis)

C4 Sikem

C4 Betel

C4 Hebron (Kirjat-Arba)

C4 Gerar

C4 Beersheba

C4 SEIR

C4 Kades

C5 EDOM

D1 Karkemish

D2 Tadmor

D3 Hoba

E1 PADDAN-ARAM

E1 Haran

F2 MESOPOTAMIEN

G1 Nineve

G2 BÖRDIGA HALVMÅNEN

G3 Babylon

H4 KALDEEN

H4 Ur

[Berg]

C4 Moria

[Vattensamlingar]

B3 Medelhavet (Stora havet)

[Floder]

E2 Eufrat

G2 Tigris

Patriarker (det utlovade landet)

KANAAN

Megiddo

GILEAD

Dotan

Sikem

Sukkot

Mahanajim

Penuel

Betel (Lus)

Aj

Jerusalem (Salem)

Betlehem (Efrat)

Mamre

Hebron (Makpela)

Gerar

Beersheba

Sodom?

NEGEV

Rehobot?

Beer-Lahaj-Roi

Kades

Huvudvägar

Via Maris

Kungsvägen

[Berg]

Moria

[Vattensamlingar]

Salthavet

[Floder och bäckar]

Jabbok

Jordan

[Bild på sidan 6]

Eufrat i närheten av Babylon.

[Bild på sidan 6]

Abraham bodde i Beersheba och vallade sina hjordar i närheten.

[Bild på sidan 6]

Jabboks dal.

ÖVERALLT har man hört talas om uttåget ur Egypten. Men vad väntade Mose och Guds folk efter det att de hade gått igenom Röda havet? Vart begav de sig, och hur kom de till floden Jordan för att sedan gå in i det utlovade landet?

Deras mål var Kanaans land, men Mose tog inte den kortaste vägen på omkring 40 mil längs den sandiga kusten, eftersom den skulle ha lett dem rakt genom Filisteen – fiendeland. Inte heller gick han mot Sinaihalvöns vidsträckta inland, där den brännande hettan gjorde den grusiga kalkstensplatån stekhet. Nej, Mose ledde folket söderut, nerför den smala kustslätten. Deras första lägerplats var Marah, där Jehova gjorde bittert vatten sött.a När folket hade lämnat Elim, började de knota över att de inte hade någon mat, och då sände Gud vaktlar och sedan manna. I Refidim blev vatten återigen något som folket klagade över, anfallande amalekiter blev besegrade, och Mose blev uppmanad av sin svärfar att ta hjälp av dugliga män. (2Mo, kap. 15–18)

Mose ledde sedan israeliterna mot bergen längre söderut och slog läger vid berget Sinai. Där tog Guds folk emot Lagen, byggde tältboningen och frambar offer. Det andra året färdades de norrut genom en ”stor och fruktansvärd vildmark” till Kades (Kades-Barnea), en sträcka som tydligen var på 11 dagsresor. (5Mo 1:1, 2, 19; 8:15) Eftersom israeliterna blev rädda på grund av en negativ rapport från tio spejare, var de tvungna att vandra i ytterligare 38 år. (4Mo 13:1–14:34) De slog läger i bland annat Abrona och Esjon-Geber och återvände sedan till Kades. (4Mo 33:33–36)

När det så till sist var dags för israeliterna att närma sig det utlovade landet, gick de inte rakt norrut. De färdades runt den centrala delen av Edom och upp längs ”kungsvägen”. (4Mo 21:22; 5Mo 2:1–8) Det var inte lätt för en hel nation att ta sig fram på den här leden med barn, djur och tält. De var tvungna att ta sig ner i och upp ur djupa regnflodsdalar – Zered och Arnon (omkring 500 meter djupa). (5Mo 2:13, 14, 24)

Slutligen nådde israeliterna berget Nebo. Mirjam hade dött i Kades och Aron vid berget Hor. Mose dog nu med det land i sikte som han hade längtat efter att få komma in i. (5Mo 32:48–52; 34:1–5) Det var Josua som fick uppgiften att leda israeliterna in i landet, och så slutade den färd som hade börjat 40 år tidigare. (Jos 1:1–4)

[Fotnot]

[Karta på sidan 9]

(För formaterad text, se publikationen)

Uttåget ur Egypten

Israeliternas vandring

A7 EGYPTEN

A5 Rameses?

B5 Sukkot?

C5 Etham?

C5 Pi-Hahirot

D6 Marah

D6 Elim

E6 SINS VILDMARK

E7 Dofka

F8 Refidim

F8 Sinai (Horeb)

F8 SINAIS VILDMARK

F7 Kibrot-Hattaava

G7 Haserot

G6 Rimmon-Peres

G5 Rissa

G3 Kades

G3 Bene-Jaakan

G5 Hor-Haggidgad

H5 Jotbata

H5 Abrona

H6 Esjon-Geber

G3 Kades

G3 ZINS VILDMARK

H3 Hor

H3 Salmona

I3 Punon

I3 Ije-Abarim

I2 MOAB

I1 Dibon

I1 Almon-Diblatajim

H1 Jeriko

[Andra platser]

A3 GOSEN

A4 On

A5 Memfis (Nof)

B3 Soan

B3 Tachpanches

C5 Migdol

D3 SHUR

D5 ETHAMS VILDMARK

F5 PARANS VILDMARK

G1 FILISTEEN

G1 Ashdod

G2 Gaza

G2 Beersheba

G3 Asmon

G3 NEGEV

H1 Jerusalem

H1 Hebron (Kirjat-Arba)

H2 Arad (kanaaneiskt)

H4 SEIR

H4 EDOM

I7 MIDJAN

Huvudvägar

Vägen till filistéernas land

Vägen till Shur

I4 Kungsvägen

Karavanväg

Karavanvägen al-Haj

[Berg]

F8 Sinai (Horeb)

H3 Hor

I1 Nebo

[Vattensamlingar]

E2 Medelhavet (Stora havet)

D7/G7 Röda havet

I1 Salthavet

[Floder och strömmar]

A6 Nilen

F3 Egyptens flodbädd

I2 Arnon

I3 Zered

[Bild på sidan 8]

Karavaner färdades över Sinaihalvön.

[Bild på sidan 8]

Israeliterna slog läger framför berget Sinai.

[Bild på sidan 9]

Vatten fanns i källor vid eller nära Kades.

[Bild på sidan 9]

Israeliterna var tvungna att ta sig över Arnons dal.

JEHOVA befallde Abraham att lämna Ur i Mesopotamien och bege sig till det land som han skulle visa honom. Det landet var bebott och omgivet av andra nationer. (1Mo 12:1–3; 15:17–21)

När Guds folk drog ut ur Egypten visste de att de kunde få möta motstånd från fiender, till exempel ”Moabs mäktiga härskare”. (2Mo 15:14, 15) Amalekiterna, moabiterna, ammoniterna och amoréerna bodde längs israeliternas väg till det utlovade landet. (4Mo 21:11–13; 5Mo 2:17–33; 23:3, 4) Och de skulle möta andra fiendenationer i det land som Gud hade lovat dem.

Gud sa att Israel skulle ”driva bort” sju ”stora folk” – hettiterna, girgaséerna, amoréerna, kanaanéerna, perisséerna, hivéerna och jebuséerna – som förtjänade tillintetgörelse. De var moraliskt och religiöst fördärvade. De hade gudar som Baal (som representerades av fallosliknande stenpelare), Molek (som man offrade barn till) och fruktbarhetsgudinnan Ashtoret (Astarte). (5Mo 7:1–4; 12:31; 2Mo 23:23; 3Mo 18:21–25; 20:2–5; Dom 2:11–14; Ps 106:37, 38)

Ibland blev hela det område som Gud gav Israel kallat ”Kanaan”, från norr om Sidon till ”Egyptens flodbädd”. (4Mo 13:2, 21; 34:2–12; 1Mo 10:19) Vid andra tillfällen namnger Bibeln olika nationer, stadsstater eller folk i det landet. Några nationer hade bestämda områden, till exempel filistéerna vid kusten och jebuséerna i bergen nära Jerusalem. (4Mo 13:29; Jos 13:3) Andra bytte boplats eller område under årens lopp. (1Mo 34:1, 2; 49:30; Jos 1:4; 11:3; Dom 1:16, 23–26)

Vid tiden för uttåget ur Egypten var amoréerna antagligen den dominerande stammen.a (5Mo 1:19–21; Jos 24:15) De hade erövrat land som tillhörde moabiterna och som sträckte sig ner till Arnons dal, men området på andra sidan Jordan från Jeriko räknat kallades fortfarande ”Moabs ökenslätter”. Amoreiska kungar härskade också över Basan och Gilead. (4Mo 21:21–23, 33–35; 22:1; 33:46–51)

Trots att israeliterna hade Guds stöd drev de inte bort alla dömda nationer, och med tiden blev dessa en snara för Israel. (4Mo 33:55; Jos 23:13; Dom 2:3; 3:5, 6; 2Ku 21:11) Ja, israeliterna förleddes trots varningen: ”Ni ska inte följa andra gudar, inte någon av de gudar som folken runt omkring er tillber.” (5Mo 6:14; 13:7)

[Fotnot]

[Karta på sidan 11]

(För formaterad text, se publikationen)

Nationer som skulle drivas bort

FILISTEEN (D8)

C8 Ashkelon

C9 Gaza

D8 Ashdod

D8 Gat

D9 Gerar

KANAAN (D8)

B10 AMALEKITER

C12 Hasar-Addar (Addar?)

C12 Kades (Kades-Barnea)

D8 Lakis

D9 Beersheba

D10 AMORÉER

D11 NEGEV

E4 Dor

E5 Megiddo

E5 Taanak

E6 Afek

E6 HIVÉER

E7 JEBUSÉER

E8 Bet-Semes

E8 Hebron (Kirjat-Arba)

E9 HETTITER

E9 Debir

E10 Arad (kanaaneiskt)

E10 KENITER

E11 Akrabbim

F4 GIRGASÉER

F6 Sikem

F7 PERISSÉER

F7 Gilgal

F7 Jeriko

F8 Jerusalem

G2 HIVÉER

G2 Dan (Lajis)

G3 Hasor

FENICIEN (F2)

E2 Tyros

F1 Sidon

EDOM (F12)

F11 SEIR

G11 Bosra

AMORÉER (SIHON) (G8)

G6 GILEAD

G7 Sittim

G7 Hesbon

G9 Aroer

ARAM (SYRIEN) (H1)

G1 Baal-Gad

G2 HIVÉER

I1 Damaskus

MOAB (H10)

AMORÉER (OG) (I5)

G6 GILEAD

H3 BASAN

H4 Ashtarot

H4 Edrei

AMMON (I7)

H7 Rabba

[Berg]

E4 Karmel

E11 Hor

G1 Hermon

G8 Nebo

[Vattensamlingar]

C6 Medelhavet (Stora havet)

F9 Salthavet

G4 Galileiska sjön

[Floder och strömmar]

B11 Egyptens flodbädd

F6 Jordan

G6 Jabbok

G9 Arnon

G11 Zered

[Bilder på sidan 10]

Höger: Den amoreiske kungen Og härskade över Basan, som var välkänt för sina tjurar och får.

Ovan: Moab, med utsikt över Salthavet mot Judas vildmark.

[Bild på sidan 11]

Jehova befallde Israel att driva bort nationer som tillbad falska gudar, som Baal, Molek och fruktbarhetsgudinnan Ashtoret (bilden).

VID den brinnande busken berättade Gud för Mose att han skulle ”befria ... [sitt folk] ur egyptiernas hand och föra dem ... till ett gott och vidsträckt land, till ett land som flödar av mjölk och honung”. (2Mo 3:8)

De här två datorgenererade bilderna kan hjälpa dig att få en uppfattning om olika geografiska områden och terrängen i det utlovade landet. (Höjdförhållandena har förtydligats.) Om du vill ha reda på höjden i förhållande till havets nivå, har du hjälp av färgdiagrammet.

Reliefkartan gör att du kan få en överblick över geografiska områden i landet. Du kan finna en beskrivning med bibliska hänvisningar till områdena i ”Hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig” (studium 1, sidorna 270–278) och i Insight on the Scriptures (band 2, sidorna 568–571).a

[Fotnot]

[Tabell/Kartor på sidan 12, 13]

(För formaterad text, se publikationen)

Landets topografi

Geografiska områden

A. Stora havets kust

B. Slätter väster om Jordan

1. Asers slätt

2. Dors kustremsa

3. Sarons betesmarker

4. Filisteiska slätten

5. Den centrala öst-västliga dalsträckningen

a. Megiddoslätten

b. Jisreeldalen

C. Berg väster om Jordan

1. Galileens bergstrakt

2. Karmels bergmassiv

3. Samarias höjder

4. Shefela (kuperat landskap)

5. Judas bergstrakt

6. Judas vildmark

7. Negev

8. Parans vildmark

D. Araba (gravsänkan)

1. Hulebäckenet

2. Området kring Galileiska sjön

3. Jordandalen

4. Salthavet (Döda havet)

5. Araba (söder om Salthavet)

E. Berg/högslätter öster om Jordan

1. Basan

2. Gilead

3. Ammon och Moab

4. Edoms bergsplatå

F. Libanonberget

[Karta]

Hermon

Dan

Jerusalem

Beersheba

Tvärsnitt av det utlovade landet

meter fot

2 500 7 500

2 000 6 000

1 500 4 500

1 000 3 000

500 1 500

0 0 (Havsnivån)

-500 -1 500

Filisteiska slätten

Shefela

Judas bergstrakt

Judas vildmark

Gravsänkan

Salthavet

Moabs land

[Bild på sidan 13]

Berget Hermon (2 814 m)

[Bild på sidan 13]

Salthavets strand, jordens lägst belägna plats (omkring 400 m under havsnivån).

När Jehova insatte domare

DU KAN lätt hitta berget Tabor (F4) på kartan – sydväst om Galileiska sjön, i Jisreels dal. Föreställ dig att en här på 10 000 man är församlad uppe på berget. Jehova använde domaren Barak och profetissan Debora för att mobilisera Israel mot den kanaaneiske kungen Jabin, som hade förtryckt folket i 20 år. Jabins 900 stridsvagnar, som var försedda med skräckinjagande järnliar, fördes under härföraren Siseras ledning från Haroset till Kisons uttorkade flodbädd, mellan Megiddo och Tabor.

Domaren Barak ledde Israels män ner i dalen för att anfalla Siseras styrkor. Jehova tryggade segern genom att sända en störtflod som fick Siseras vagnar att köra fast, och då greps kanaanéerna av panik. (Dom 4:1–5:31) Det här var bara en av de många segrar som Gud gav Israel under domartiden.

Efter erövringen av Kanaan delades landet upp mellan Israels stammar. Lägg märke till var de icke-levitiska stammarna bosatte sig. Simeons lilla stam fick städer i Judas område. Efter Josuas död förföll nationen andligt och moraliskt. Israeliterna ”blev så småningom mycket hårt trängda”, förtryckta av fiender. I sin medkänsla ”reste Jehova upp domare”, 12 trogna och modiga män, som räddade Israel under en period av 300 år. (Dom 2:15, 16, 19)

Domaren Gideon använde endast 300 lätt beväpnade men snabba soldater för att besegra 135 000 midjanitiska krigare. Platsen för slaget var mellan bergen Gilboa och More. Efter en första seger förföljde Gideon fienden mot öst, in i öknen. (Dom 6:1–8:32)

Jefta, en gileadit av Manasses stam, befriade israelitiska städer öster om Jordan från ammonitiska förtryckare. För att avgå med seger använde Jefta antagligen kungsvägen, som förband Ramot-Gilead med området kring Aroer. (Dom 11:1–12:7)

Simsons bedrifter mot filistéerna skedde i kustområdet kring Gaza och Ashkelon. Gaza ligger i ett välbevattnat område känt för sitt jordbruk. Simson använde 300 rävar för att sätta eld på filistéernas sädesfält, vingårdar och olivlundar. (Dom 15:4, 5)

Som Bibeln visar och som det antyds av domarnas stamtillhörighet var de verksamma i hela det utlovade landet. Var händelserna än utspelade sig hjälpte Jehova sitt ångerfulla folk i svåra tider.

[Karta på sidan 15]

(För formaterad text, se publikationen)

Stammar och domare

Domare

1. Otniel (Manasses stam)

2. Ehud (Judas stam)

3. Samgar (Judas stam)

4. Barak (Naftalis stam)

5. Gideon (Isaskars stam)

6. Tola (Manasses stam)

7. Jair (Manasses stam)

8. Jefta (Gads stam)

9. Ibsan Asers stam)

10. Elon (Sebulons stam)

11. Abdon (Efraims stam)

12. Simson (Judas stam)

Stammarnas gränser (Se publikationen)

Manasses enklaver

E4 Dor

E5 Megiddo

E5 Taanak

F4 En-Dor

F5 Bet-Sean (Bet-San)

F5 Jibleam (Gat-Rimmon)

Simeons enklaver

C9 Saruhen (Saarajim) (Silhim)

C10 Bet-Lebaot (Bet-Biri)

D8 Eter (Token)

D9 Siklag

D9 Ajin

D9 Hasar-Susa?

D9 Asan

D9 Beersheba

D10 Hasar-Sual

E9 Etam

E9 Bet-Markabot

E9 Betuel? (Kesil?)

E9 Sheba? (Jesua)

E10 Baalat-Beer (Baal)

E10 Esem

Levitiska asylstäder

E8 Hebron

F3 Kades

F6 Sikem

H4 Golan

H5 Ramot-Gilead

H8 Beser

Huvudvägar

B10 Via Maris

G10 Kungsvägen

Israels stammar

DAN (D7)

D7 Joppe

E8 Sora

JUDA (D9)

C8 Ashkelon

C9 Gaza

C9 Saruhen (Saarajim) (Silhim)

C10 Bet-Lebaot (Bet-Biri)

C12 Asmon

C12 Kades

D7 Jabneel

D8 Eter (Token)

D9 Siklag

D9 Ajin

D9 Hasar-Susa?

D9 Asan

D9 Beersheba

D10 Hasar-Sual

E8 Lehi

E8 Betlehem

E8 Hebron

E9 Etam

E9 Bet-Markabot

E9 Betuel? (Kesil?)

E9 Sheba? (Jesua)

E10 Baalat-Beer (Baal)

E10 Esem

ASER (E3)

E2 Tyros

E4 Haroset

E4 Dor

F1 Sidon

MANASSE (E5)

E6 Samir (Samaria)

E6 Pirgaton

F6 Sikem

G5 Abel-Mehola

EFRAIM (E7)

E7 Timnat-Sera

F6 Tappua

F6 Silo

F7 Betel (Lus)

NAFTALI (F3)

F2 Bet-Anat

F3 Kedes

G3 Hasor

SEBULON (F4)

E4 Betlehem

ISASKAR (F5)

E5 Megiddo

E5 Kedes (Kisjon)

E5 Taanak

F4 En-Dor

F5 Bet-Sitta

F5 Bet-Sean (Bet-San)

F5 Jibleam

BENJAMIN (F7)

F7 Gilgal

F8 Jerusalem

DAN (G2)

G2 Dan (Lajis)

MANASSE (H3)

H4 Golan

GAD (I6)

G6 Sukkot

G6 Penuel

G6 Mispa (Mispe)

G7 Jogbeha

H5 Ramot-Gilead

H7 Rabba

H7 Abel-Keramim

RUBEN (H8)

G7 Hesbon

G9 Aroer

H7 Minnit

H8 Beser

[Andra platser]

I1 Damaskus

[Berg]

F4 Tabor

F4 More

F6 Ebal

F5 Gilboa

F6 Gerissim

[Vattensamlingar]

C5 Medelhavet (Stora havet)

F9 Salthavet

G4 Galileiska sjön

[Floder och bäckar]

B11 Egyptens flodbädd

F6 Jordan

G6 Jabbok

G9 Arnon

G11 Zered

[Bild på sidan 14]

Berget Tabor i Isaskars område reser sig över Jisreeldalen.

[Bild på sidan 14]

Siseras stridsvagnar körde fast i den översvämmande Kison.

GUD hade lovat att ge Abrams avkomma landet ”från Egyptens flod till ... floden Eufrat”. (1Mo 15:18; 2Mo 23:31; 5Mo 1:7, 8; 11:24) Sedan Josua hade gått in i Kanaan tog det ungefär 400 år innan det utlovade landet hade utvidgats så långt.

Kung David erövrade det arameiska riket Soba, som nådde till Eufrat i norra Aram (Syrien).a I söder gjorde Davids segrar över filistéerna att hans rike utvidgades till Egyptens gräns. (2Sa 8:3; 1Kr 18:1–3; 20:4–8; 2Kr 9:26)

Salomo regerade sedan ”från Floden [Eufrat] till filistéernas land och till gränsen mot Egypten”, vilket förebildade Messias fridfulla styre. (1Ku 4:21–25; 8:65; 1Kr 13:5; Ps 72:8; Sak 9:10) Men vanligtvis sa man att Israels område sträckte sig ”från Dan till Beersheba”. (2Sa 3:10; 2Kr 30:5)

Kung Salomo gick emot Guds befallning och skaffade många hästar och vagnar. (5Mo 17:16; 2Kr 9:25) Han kunde förflytta dem på ett nät av vägar och landsvägar. (Jos 2:22; 1Ku 11:29; Jes 7:3; Mt 8:28) Uppgifter om den exakta sträckningen finns bara för några få vägar, till exempel ”landsvägen som går upp från Betel till Sikem och söder om Lebona”. (Dom 5:6; 21:19)

I boken The Roads and Highways of Ancient Israel sägs det: ”Den mest uppenbara svårigheten med att undersöka det forntida Israels vägnät är att det inte finns några tydliga spår efter landets vägar från Gamla testamentets tid, eftersom vägarna saknade beläggning under [den perioden].” Men terrängen och utgrävningar efter städer ger en antydan om många av vägsträckningarna.

Vägarna hade ofta inverkan på hur trupper förflyttade sig. (1Sa 13:17, 18; 2Ku 3:5–8) För att angripa Israel marscherade filistéerna från Ekron och Gat till området ”mellan Soko och Aseka”. Sauls armé mötte dem ”i Elahdalen”. När David hade dödat Goljat flydde filistéerna tillbaka till Gat och Ekron, och David begav sig till Jerusalem. (1Sa 17:1–54)

Lakis (D10), Aseka (D9) och Bet-Semes (D9) låg vid naturliga färdvägar genom Shefela och mot Judas bergstrakt. De här städerna hade alltså ett strategiskt läge för att hindra fiender som färdades längs Via Maris från att komma in i den centrala delen av Israel. (1Sa 6:9, 12; 2Ku 18:13–17)

[Fotnot]

[Kartor på sidan 17]

(För formaterad text, se publikationen)

Områden och vägar som fanns innan kungariket delades

Gränser (Salomos tid)

Tifsa

Hamat

Tadmor

Berotaj (Kun?)

Sidon

Damaskus

Tyros

Dan

Jerusalem

Gaza

Aroer

Beersheba

Tamar

Esjon-Geber

Elat (Elot)

[Floder och strömmar]

Eufrat

Egyptens flodbädd

David och Salomo (vägar)

B10 Gaza

C8 Joppe

C9 Ashdod

C10 Ashkelon

C11 Siklag

C12 PARANS VILDMARK

D5 Dor

D6 Hefer

D8 Afek

D8 Rama

D9 Saalbim

D9 Geser

D9 Makas

D9 Ekron

D9 Bet-Semes

D9 Gat

D9 Aseka

D10 Soko

D10 Adullam

D10 Kegila

D10 Lakis

D11 Jattir

D12 Beersheba

E2 Tyros

E4 Kabul

E5 Jokneam (Jokmeam ?)

E5 Megiddo

E6 Taanak

E6 Arubbot

E7 Pirgaton

E8 Lebona

E8 Sereda

E8 Betel

E9 Nedre Bet-Horon

E9 Övre Bet-Horon

E9 Geba

E9 Gibeon

E9 Gibea

E9 Kirjat-Jearim

E9 Nob

E9 Baal-Perasim

E9 Jerusalem

E9 Betlehem

E10 Tekoa

E10 Hebron

E11 Sif

E11 Hores?

E11 Karmel

E11 Maon

E11 Estemoa

F5 En-Dor

F5 Sunem

F5 Jisreel

F6 Bet-Sean

F7 Tirsa

F7 Sikem

F8 Saretan

F8 Silo

F8 Ofra?

F9 Jeriko

F11 En-Gedi

G2 Abel-Bet-Maaka

G2 Dan

G3 Hasor

G3 MAAKA

G5 Lo-Debar (Debir)

G5 Rogelim

G6 Abel-Mehola

G7 Sukkot

G7 Mahanajim

H1 ARAM (SYRIEN)

H4 GESUR

H6 Ramot-Gilead

H8 Rabba

H9 Medeba

H11 Aroer

H12 MOAB

I4 Helam?

I9 AMMON

[Huvudvägar]

C10 Via Maris

H6 Kungsvägen

[Berg]

F5 Gilboa

[Vattensamlingar]

C8 Medelhavet (Stora havet)

F10 Salthavet (Döda havet)

G4 Galileiska sjön

[Källa eller brunn]

E9 Rogelkällan

[Bilder på sidan 16]

Höger: Elahdalen, vy österut mot Judas bergstrakt.

Nedan: Ett vägnät gjorde det möjligt att färdas i det utlovade landet

Det utlovade landet

Teckenförklaring

▴ Levitstäder

▵ Asylstäder

• Platser i de hebreiska skrifterna

○ Platser i de grekiska skrifterna

▪ Platser i både de hebreiska och grekiska skrifterna

Jerusalem med omnejd

▴ Geba

▪ Rama

▴ Gibeon

• Asmavet

○ Emmaus

• Kefira

• Gibea

• Hasor

▴ Almon

• Gallim

• Kirjat-Jearim

▴ Anatot

• Mosah

• Nob

• Bahurim

• Baal-Perasim

○ Betfage

▪ JERUSALEM

○ Betania

• Manahat

▪ Betlehem

[Källor eller brunnar]

Neftoa

Semeskällan

Rogelkällan

Det utlovade landet (de flesta städerna)

A11 • Ashkelon

A11 ▪ Gaza

A12 • Gerar

A13 • Saruhen (Saarajim) (Silhim)

B8 ▴ Gat-Rimmon

B8 ▪ Joppe

B9 • Bet-Dagon

B9 ▴ Elteke

B9 • Jabneel

B10 • Gedera

B10 ▪ Ashdod

B11 • Eglon

B11 • Kitlis

B12 • Siklag

B13 ▴ Asan (Ajin)

B13 • Beersheba

C5 • Dor

C6 ○ Caesarea

C7 • Hefer

C7 • Soko

C8 • Baal-Salisa

C8 ▪ Afek

C8 • Eben-Eser

C8 • Jehud

C8 ▪ Rama (Arimatea)

C8 • Ono

C9 • Neballat

C9 • Hadid

C9 ▪ Lod (Lydda)

C9 • Gimso

C9 • Saalbim

C9 ▴ Geser

C9 ▴ Gibbeton

C10 ▴ Ajalon

C10 • Timnah

C10 • Estaol

C10 • Ekron

C10 • Sora

C10 ▴ Bet-Semes

C10 • Lehi

C10 • Makkeda

C10 • Sanoa

C10 • Jarmut

C10 • Gat

C10 • Aseka

C10 • Timnah

C10 • Soko

C11 ▴ Holon

C11 • Adullam

C11 • Moreset

C11 ▴ Libna

C11 • Kegila

C11 • Maresa

C11 • Lakis

C11 • Safir

C11 • Etam

C12 • Bet-Esel

C12 ▴ Debir

C12 • Anab

C12 • Gosen

C12 • Ajin

C12 ▴ Jattir

C12 • Madmanna (Bet-Markabot)

C12 • Sansanna (Hasar-Susa?)

C13 • Jesua

C13 • Hasar-Sual

C13 • Jagur

D1 ▪ Sarefat

D1 • Helba

D2 ▪ Tyros

D2 • Hammon

D3 • Misrefot-Majim

D3 • Aksib

D3 ▴ Abdon

D3 • Bet-Emek

D4 • Akko

D4 ○ Ptolemais

D4 • Rehob

D4 • Negiel

D4 • Kabul

D4 • Afek

D4 • Jotba

D4 • Hali

D5 • Betlehem

D5 • Haroset

D5 • Simron

D5 ▴ Helkat

D5 • Dabbeset

D5 ▴ Jokneam

D5 • Sarid

D5 • Megiddo

D6 ▴ Kedes (Kisjon)

D6 • Hadadrimmon

D6 ▴ Taanak

D6 • Dotan

D6 • Arubbot

D7 • SAMARIA

D8 • Pirgaton

D8 • Tappua

D8 • Lebona

D8 • Sereda

D8 • Gilgal

D9 • Timnat-Sera

D9 • Jesana

D9 • Ofni

D9 • Betel (Lus)

D9 • Aj

D9 ▴ Nedre Bet-Horon

D9 • Mispa (Mispe)

D9 • Övre Bet-Horon

D9 • Migron

D9 ▴ Geba

D9 ▪ Rama

D9 ▴ Gibeon

D10 ○ Emmaus

D10 • Kefira

D10 • Gibea

D10 • Kirjat-Jearim

D10 ▴ Anatot

D10 ▪ JERUSALEM

D10 ○ Betania

D10 ▪ Betlehem

D10 • Etam

D10 • Gibea

D10 • Netofa

D11 • Tekoa

D11 • Gilo

D11 • Bet-Sur

D11 • Mamre

D11 ▵ Hebron (Makpela)

D11 • Kajin

D12 • Sif

D12 • Hores?

D12 ▴ Jutta

D12 • Karmel

D12 • Maon

D12 ▴ Estemoa

D12 • Hasor (Betuel?) (Kesil?)

D13 • Arad

D13 • Rama (Baal)

E2 • Migdal-El

E2 ○ Kana

E2 • Bet-Anat

E3 • Jiron

E3 • Rama

E4 • Kana

E4 • Madon

E4 ▴ Dimna

E4 • Ruma

E5 • Gat-Hefer

E5 • Lassaron

E5 ○ Nasaret

E5 ▴ Daberat

E5 • Kesullot

E5 • En-Dor

E5 ○ Nain

E5 • Sunem

E5 • Ofra

E6 • Jisreel

E6 • Bet-Sitta

E6 ▴ En-Gannim

E6 ▴ Jibleam (Gat-Rimmon)

E7 • Besek

E7 • Tebes

E7 • Tirsa

E7 ○ Sykar

E7 ▵ Sikem

E8 • Mikmetat

E8 • Taanat-Silo

E8 • Aruma

E8 • Saretan

E8 • Silo

E9 • Baal-Hasor

E9 ▪ Efraim (Ofra?)

E9 • Naara

E9 • Gilgal

E9 • Mikmas

E9 ▪ Jeriko

E10 • Para

E10 ▴ Almon

E10 • Saltstaden

E10 • Sekaka

E10 • Nibsan

E12 • En-Gedi

E13 • Sodom?

F1 • Baal-Gad

F1 • Ijon

F2 • Abel-Bet-Maaka

F2 • Dan (Lajis)

F2 ○ Caesarea Filippi

F2 • Janoa

F2 ▵ Kedes

F3 • Edrei

F3 • Meros

F3 • Hasor

F4 ○ Korasin

F4 ○ Betsaida

F4 ○ Kapernaum

F4 • Kinneret

F4 ○ Magadan

F4 • Rakkat

F4 ○ Tiberias

F4 • Afek (Antipatris)

F4 ▴ Hammat (Hammot-Dor)

F5 • Jabneel

F5 • Bet-Semes

F5 ○ Gadara

F5 ▴ Ramot (Jarmut)

F5 • Lo-Debar (Debir)

F6 ▪ Bet-Sean (Bet-San) (Skytopolis)

F6 ○ Pella

F6 • Jabesh-Gilead?

F6 ○ Salim

F6 ○ Enon

F7 • Abel-Mehola

F7 • Safon

F8 • Sukkot

F8 ▴ Mahanajim

F8 • Penuel

F8 • Adam

F9 • Bet-Nimra

F9 • Bet-Araba

F10 • Sittim

F10 • Bet-Hogla

F10 • Bet-Haran

F10 • Bet-Peor

F10 • Bet-Jesimot

F11 • Seret-Sahar

F11 • Atarot

F11 • Kirjatajim

F13 • Eglajim

G6 • Bet-Arbel

G6 • Rogelim

G6 • Ham

G7 ○ Gerasa (Jerash)

G8 • Mispa (Mispe)

G8 • Jogbeha

G9 • Betonim

G10 • Eleale

G10 ▴ Hesbon

G10 ▵ Beser

G10 • Nebo

G10 • Bamot-Baal

G10 • Medeba

G10 • Baal-Meon

G11 • Almon-Diblatajim

G11 ▴ Kedemot

G11 • Dimon

G12 • Aroer

G13 • Dibon

G13 • Kir-Moab (Kir-Hareset)

H4 ▴ Ashtarot (Beestera)

H4 ▵ Golan

H5 • Edrei

H6 ▵ Ramot-Gilead

H9 ▪ Rabba (Filadelfia)

H9 • Abel-Keramim

H9 ▴ Mefaat

Bergstoppar

C5 Karmel

D7 Ebal

D7 Gerissim

D10 Seir

E5 Tabor

E5 More

E6 Gilboa

G1 Hermon

G10 Nebo (Pisga)

Regnflodsdalar

A12 Gerardalen

A13 Besors flodbädd

B10 Sorek

D4 Kison

E7 Wadi Farah

G5 Jarmuk

G8 Jabbok

G12 Arnon

[Vattensamlingar]

B8 Medelhavet (Stora havet)

E11 Salthavet (Döda havet)

F3 Hulejön

F4 Galileiska sjön

[Floder]

B8 Jarkon

F8 Jordan

[Källor eller brunnar]

D10 Rogelkällan

E3 Meroms vatten

E6 Harodkällan

Jerusalem och Salomos tempel

DEN kallades ”fulländad i skönhet” och ”den store kungens stad”. (Ps 48:2; 50:2; Klag 2:15) Jerusalem var huvudstaden i Guds nation. (Ps 76:2) När David hade erövrat staden från jebuséerna och gjort den till sin huvudstad, kallades den ”Davidsstaden” eller bara ”Sion”. (2Sa 5:7)

Jerusalems läge var inte särskilt strategiskt, men staden blev omtalad därför att Gud valde att ”fästa sitt namn” där. (5Mo 26:2) Staden var nationens religiösa och administrativa centrum.

Jerusalem ligger i Judeens centrala bergstrakt 750 meter över havet. Bibeln beskriver Jerusalem som ”upphöjt” och säger att tillbedjare drog upp för att komma dit. (Ps 48:2; 122:3, 4) Den forntida staden omgavs av dalar: Hinnoms dal i väst och söder och Kidrondalen i öst. (2Ku 23:10; Jer 31:40) Från Gihonkällana i Kidrondalen och Rogelkällan i söder fick man färskvatten, vilket var särskilt viktigt under fiendeangrepp. (2Sa 17:17)

På skissen på sidan 21 är Davidsstaden markerad med rött. Under Davids och Salomos styre utvidgades staden norrut och omfattade även Ofel (grönt) och berget Moria (blått). (2Sa 5:7–9; 24:16–25) Salomo byggde ett storslaget tempel åt Jehova på den här högre utlöparen. Tänk dig hur stora massor av tillbedjare strömmade upp till ”Jehovas berg” för de årliga högtiderna! (Sak 8:3) Vägnätet, som visas på sidan 17, gjorde sådana resor möjliga.

Salomos tempel, som smyckades med guld och dyrbara stenar, var en av de mest påkostade byggnader som någonsin byggts. Betecknande nog låg Jehova bakom ritningen. Som du ser på bilden omgavs templet av stora förgårdar och administrativa byggnader. Det är värt att ta sig tid att studera detaljerna. (1Ku 6:1–7:51; 1Kr 28:11–19; Heb 9:23, 24)

[Fotnot]

[Diagram/bild på sidan 21]

(För formaterad text, se publikationen)

Jerusalem och Salomos tempel

TEMPELOMRÅDET PÅ SALOMOS TID

Templet

1. Det allra heligaste

2. Det heliga

3. Förhallen

4. Boas

5. Jakin

6. Kopparaltaret

7. Havet i gjuten metall

8. Vagnar

9. Sidokamrar

10. Matsalar

11. Inre förgården

TEMPELOMRÅDE

Berget Moria

Matsalar

Vagnar

Sidokamrar

Det allra heligaste

Boas

Det heliga

Förhallen

Kopparaltaret

Jakin

Inre förgården

Karvagnar

Havet i gjuten metall

Ofel

Torg?

Vattenporten?

DAVIDSSTADEN

Sions berg

Davids palats

Källporten

Manasses mur?

Hananeltornet

Meatornet

Fårporten

Vaktporten

Inspektionsporten

Hästporten

KIDRONDALEN

Nedre mur?

Gihon

Senare vattentunnel

TYROPOIONDALEN

Askhögsporten (Lerskärvsporten) (Dyngporten)

Rogelkällan

Dalporten

HINNOMS DAL

Hörnporten

Ugnstornet

Breda muren

Efraimporten

Torg

Gamla stadens port

Den tidiga norra muren

NYA STADEN

Fiskporten

[Bild]

Ofel

Faraos dotters hus

Salomos palats

Libanonskogshuset

Pelarhallen

Tronhallen

Berget Moria

Stora förgården

Templet

[Bild på sidan 20]

I förgrunden syns det område där ”Davidsstaden” låg. Templet låg på det plana området (bakgrunden).

[Bild på sidan 20]

Modell av den forntida ”Davidsstaden” och Salomos tempel.

Världsvälden angriper det utlovade landet

SAMARIA, huvudstaden i det norra riket, Israel, erövrades av assyrierna år 740 f.v.t. Israeliterna föll på så sätt i händerna på ett grymt världsvälde. Assyrien låg i den norra delen av Mesopotamiens slätter, nära Tigris, en av de mäktiga floderna i den bördiga halvmånen. Nimrod hade grundat Assyriens stora städer, Nineve och Kalach. (1Mo 10:8–12) På Salmanassar III:s tid bredde Assyrien ut sig västerut mot Aram (Syrien) och norra Israel, två välbevattnade och bördiga områden.

Under kungen Tiglat-Pileser III (Pul), som omnämns i Bibeln, började Assyrien förtrycka Israel. Hans fälttåg påverkade också Juda i söder. (2Ku 15:19; 16:5–18) Med tiden spred sig Assyriens översvämmande ”vattenmassor” till Juda och nådde så småningom huvudstaden, Jerusalem. (Jes 8:5–8)

Den assyriske kungen Sanherib invaderade Juda år 732 f.v.t. (2Ku 18:13, 14) Han plundrade 46 judeiska städer, däribland Lakis, som var strategiskt beläget i Shefela. Som kartan visar hade han förlagt sina arméer bakom Jerusalem och på så sätt omringat Judas huvudstad. I sina annaler skröt Sanherib över att han höll Hiskia ”som en fågel i bur”, men assyriska källor nämner inte att Sanheribs soldater förintades av Guds ängel. (2Ku 18:17–36; 19:35–37)

Det assyriska världsväldets dagar var räknade. Mederna, som hade sitt centrum på den bergiga högplatå som nu är Iran, började strida mot det som var kvar av den assyriska armén. Det här avledde Assyriens uppmärksamhet från dess västra provinser, som också började göra uppror. Under tiden växte sig babylonierna allt starkare och erövrade till och med staden Assur. År 632 f.v.t. föll Nineve, ”blodsutgjutelsens stad”, för allierade styrkor av babylonier, meder och skyter, ett krigiskt folk som levde norr om Svarta havet. Det här uppfyllde Nahums och Sefanjas profetior. (Nah 3:1; Sef 2:13)

Assyrien fick sitt slut i Haran. När assyrierna blev angripna av en beslutsam babylonisk armé försökte de hålla ut tills hjälp från Egypten kunde komma. Men på väg norrut hejdades farao Neko vid Megiddo på grund av motstånd från kung Josia i Juda. (2Ku 23:29) När Neko slutligen nådde Haran var det för sent – det assyriska världsväldet hade fallit.

Det babyloniska världsväldet

Vilken stad kommer man att tänka på när man hör uttrycket ”hängande trädgårdar”? Babylon, huvudstaden i det babyloniska världsväldet och profetiskt framställt som ett lejon med vingar. (Dan 7:4) Staden var välkänd för sin rikedom och handel och sin framträdande roll inom religion och astrologi. Världsväldet hade sitt centrum i södra Mesopotamien med dess träskliknande slätter mellan floderna Tigris och Eufrat. Eufrat flöt genom huvudstaden, och stadsmurarna gjorde att staden verkade ointaglig.

Babylonierna upprättade handelsvägar genom norra Arabiens bergiga öken. Under en tid bodde kung Nabonid i Tema och lät Belsassar regera i Babylon.

Babylon invaderade Kanaan tre gånger. Sedan Nebukadnessar besegrat egyptierna vid Karkemish år 625 f.v.t. fortsatte babylonierna söderut till Hamat, där de återigen besegrade de retirerande egyptierna. Sedan drog babylonierna nerför kusten till Egyptens flodbädd och förstörde Ashkelon på vägen. (2Ku 24:7; Jer 47:5–7) Under det här fälttåget blev Juda ett vasallrike under Babylon. (2Ku 24:1)

Kung Jehojakim i Juda gjorde uppror år 618 f.v.t. Babylon skickade då arméer från närliggande nationer mot Juda, och Babylons egna trupper belägrade och underkuvade Jerusalem. Inte långt därefter, när kung Sidkia allierade sig med Egypten, nådde babyloniernas raseri mot Juda sin kulmen. En ny invasionsvåg följde, och de började ödelägga Judas städer. (Jer 34:7) Till slut vände Nebukadnessar sin armé mot Jerusalem, som han intog år 607 f.v.t. (2Kr 36:17–21; Jer 39:10)

[Karta på sidan 23]

(För formaterad text, se publikationen)

Babyloniska och assyriska världsväldet

Assyriska världsväldet

B4 Memfis (Nof)

B4 Soan

B5 EGYPTEN

C2 CYPERN (KITTIM)

C3 Sidon

C3 Tyros

C3 Megiddo

C3 Samaria

C4 Jerusalem

C4 Ashkelon

C4 Lakis

D2 Haran

D2 Karkemish

D2 Arpad

D2 Hamat

D3 Ribla

D3 ARAM (SYRIEN)

D3 Damaskus

E2 Gosan

E2 MESOPOTAMIEN

F2 MINNI

F2 ASSYRIEN

F2 Khorsabad

F2 Nineve

F2 Kalach

F2 Assur

F3 BABYLONIEN

F3 Babylon

F4 KALDEEN

F4 Erek

F4 Ur

G3 Susa

G4 ELAM

Babyloniska världsväldet

C3 Sidon

C3 Tyrus

C3 Megiddo

C3 Samaria

C4 Jerusalem

C4 Ashkelon

C4 Lakis

D2 Haran

D2 Karkemish

D2 Arpad

D2 Hamat

D3 Ribla

D3 ARAM (SYRIEN)

D3 Damaskus

D5 Tema

E2 Gosan

E2 MESOPOTAMIEN

E4 ARABIEN

F2 MINNI

F2 ASSYRIEN

F2 Khorsabad

F2 Nineve

F2 Kalach

F2 Assur

F3 BABYLONIEN

F3 Babylon

F4 KALDEEN

F4 Erek

F4 Ur

G3 Susa

G4 ELAM

[Andra platser]

G2 MEDIEN

Huvudvägar (Se publikationen)

[Vattensamlingar]

B3 Medelhavet (Stora havet)

C5 Röda havet

H1 Kaspiska havet

H5 Persiska viken

[Floder]

B5 Nilen

E2 Eufrat

F3 Tigris

[Bild på sidan 22]

Tell Lakis.

[Bild på sidan 22]

Modell av det forntida Megiddo.

[Bild på sidan 23]

Babylons hängande trädgårdar, som en konstnär föreställer sig dem.

Guds folk återvänder till sitt land

TVÅ stora bergskedjor kantar den platå som utgör det nutida Iran – Elburz (söder om Kaspiska havet) och Zagros (som löper i sydostlig riktning ner mot Persiska viken). De genomskärs av bördiga dalgångar med trädbevuxna sluttningar. Dalarna har ett tempererat klimat, men på de högre torra och blåsiga slätterna är vintrarna kalla. I närheten ligger platåns glesbefolkade öken. I det här stora området, öster om Mesopotamien, trädde det medo-persiska väldet fram.

Mederna levde på den norra delen av platån, men de spred sig senare till Armenien och Kilikien. Perserna levde på den sydvästra delen av platån, öster om Tigrisdalen. Under Kyros styre i mitten av 500-talet f.v.t. förenades de båda rikena och bildade det medo-persiska världsväldet.

Kyros intog Babylon år 539 f.v.t. I öst sträckte sig hans rike mot Indien. Västerut omfattade det Egypten och det som nu är Turkiet. Daniel beskrev passande det medo-persiska världsväldet som en glupsk ”björn” som slukade ”mycket kött”. (Dan 7:5) Kyros styre var humant och tolerant. Han delade in riket i provinser, och varje provins styrdes av en satrap, vanligtvis en perser, men under honom hade en lokal härskare en viss makt. Folken i riket uppmuntrades att behålla sina seder och sin religion.

I överensstämmelse med sin politik lät Kyros judarna återvända för att återupprätta sann tillbedjan och återuppbygga Jerusalem, som Esra och Nehemja beskriver. Tror du att den här stora folkmassan återvände den väg som Abraham hade tagit längs Eufrat upp mot Karkemish, eller tog de kanske den kortare vägen genom Tadmor och Damaskus? Bibeln talar inte om det för oss. (Se sidan 6 och 7.) Så småningom bosatte sig judar också i andra delar av riket, till exempel i Nildeltat och på andra platser längre söderut. Ganska många judar stannade kvar i Babylon, vilket troligen förklarar aposteln Petrus besök där flera hundra år senare. (1Pe 5:13) Ja, det medo-persiska världsväldet medverkade till att det fanns judar på många platser under de efterföljande grekiska och romerska världsväldena.

Sedan Medo-Persien hade erövrat Babylon använde de staden, med sina torra och heta somrar, som administrativt centrum. Susa, den tidigare elamitiska huvudstaden, var en av de kungliga städerna. Det var där som den persiske kungen Ahasveros (tydligtvis Xerxes I) senare gjorde Ester till sin drottning och omintetgjorde en plan att utrota Guds folk i hela det stora riket. Två andra medo-persiska huvudstäder var Ekbatana (som låg på en höjd av över 1 900 meter och hade ljuvliga somrar) och Pasargadae (som låg på samma höjd, omkring 65 mil åt sydost).

Hur fick då det här världsväldet sitt slut? När Medo-Persien var som mäktigast försökte det slå ner de uppror som anstiftats av grekerna vid den nordvästra gränsen. Grekland bestod då av stadsstater som förde krig mot varandra, men de samarbetade för att besegra persiska styrkor i avgörande slag vid Marathon och Salamis. Det här beredde vägen för ett enat Grekland som var överlägset Medo-Persien.

[Karta på sidan 24]

(För formaterad text, se publikationen)

Medo-persiska världsväldet

A2 MAKEDONIEN

A2 THRAKIEN

A4 Kyrene

A4 LIBYEN

B2 Byzantion

B2 LYDIEN

B3 Sardes

B4 Memfis (Nof)

B4 EGYPTEN

B5 No-Amon (Thebe)

B5 Syene

C3 KILIKIEN

C3 Tarsos

C3 Issos

C3 Karkemish

C3 Tadmor

C3 ARAM (SYRIEN)

C3 Sidon

C3 Damaskus

C3 Tyros

C4 Jerusalem

D2 Fasis

D2 ARMENIEN

D3 ASSYRIEN

D3 Nineve

D4 Babylon

E3 MEDIEN

E3 Ekbatana (Achmeta)

E3 HYRKANIEN

E4 Susa

E4 ELAM

E4 Pasargadae

E4 Persepolis

E4 PERSIEN

F3 PARTIEN

F4 DRANGIANA

G2 Marakanda (Samarkand)

G3 SOGDIANA

G3 BAKTRIEN

G3 AREIA

G4 ARACHOSIEN

G4 GEDROSIEN

H5 INDIEN

[Andra platser]

A2 GREKLAND

A3 Marathon

A3 Aten

A3 Salamis

C1 SKYTIEN

C4 Elat (Elot)

C4 Tema

D4 ARABIEN

[Berg]

E3 ELBURZBERGEN

E4 ZAGROSBERGEN

[Vattensamlingar]

B3 Medelhavet (Stora havet)

C2 Svarta havet

C5 Röda havet

E2 Kaspiska havet

E4 Persiska viken

[Floder]

B4 Nilen

C3 Eufrat

D3 Tigris

H4 Indus

[Bild på sidan 24]

Kyros trupper var tvungna att ta sig över Zagrosbergen för att nå Babylon.

[Bild på sidan 25]

Ovan: Xerxes port, portal i Persepolis

[Bild på sidan 25]

Infälld bild: Kyrus grav i Pasargadae

Grekland och Rom påverkar judarna

DET som skulle utbreda sig och bli det grekiska världsväldet tog sin början bland bergen i Makedonien. Det var där som Alexander, när han var drygt 20 år, blickade österut. År 334 f.v.t. förde han sin här över Hellesponten (Dardanellerna), som skiljer Europa från Asien. Som en snabb ”leopard” gav sig grekerna under Alexanders ledning ut på en serie snabba erövringar. (Dan 7:6) Alexander segrade över perserna nära Troja, på slätterna kring floden Granikos, och besegrade dem fullständigt vid Issos.

Grekerna invaderade Syrien och Fenicien och intog Tyros efter en sju månader lång belägring. (Hes 26:4, 12) Alexander skonade Jerusalem men intog Gaza. (Sak 9:5) Väl i Egypten grundade han Alexandria, som blev ett centrum för handel och utbildning. Han korsade återigen det utlovade landet, och i Gaugamela, nära Nineves ruiner, besegrade han perserna än en gång.

Alexander styrde nu sina steg söderut för att inta Babylon, Susa och Persepolis – administrativa centrum i Persien. Han drog sedan snabbt fram genom de persiska områdena och nådde floden Indus i nuvarande Pakistan. På bara åtta år erövrade Alexander det mesta av den då kända världen. Men år 323 f.v.t. dog han vid 32 års ålder av malaria i Babylon. (Dan 8:8)

Det hellenistiska inflytandet i det utlovade landet var stort. En del krigsveteraner från Alexanders armé bosatte sig i området. I det första århundradet fanns det ett förbund av grekisktalande städer (Dekapolis). (Mt 4:25; Mk 7:31) De hebreiska skrifterna hade översatts till grekiska. Koiné (allmängrekiska) var ett internationellt språk som de kristna lärorna kunde spridas på.

Romarriket

Vad hände då i väst? Rom – till en början en grupp byar kring floden Tibern – växte i betydelse. Så småningom gjorde Roms effektiva krigsmaskineri och centraliserade politiska makt att man snabbt kunde erövra de områden som nu styrdes av Alexanders fyra generaler. År 30 f.v.t. var romarriket helt klart dominerande – ett tidigt uttryck för det fruktansvärda djur som Daniel såg i en syn. (Dan 7:7)

Romarriket sträckte sig från Britannien ner till Nordafrika och från Atlanten till Persiska viken. Eftersom riket omgav Medelhavet, kallade romarna det Mare Nostrum (”vårt hav”).

Rom påverkade också judarna, vilkas land var en del av romarriket. (Mt 8:5–13; Apg 10:1, 2) Jesus blev döpt och dog under kejsar Tiberius regering. Vissa romerska härskare förföljde hänsynslöst de kristna men kunde inte segra över den sanna tillbedjan. Efter 1 300 år dukade riket under för angrepp av germanska stammar från norr och invaderande nomadfolk från öst.

[Karta på sidan 26]

(För formaterad text, se publikationen)

Grekiska världsväldet

Efter Alexander var det fyra av hans generaler som styrde det stora riket.

▪ Kassandros

▫ Lysimachos

○ Ptolemaios I

• Seleukos I

A2 ▪ GREKLAND

A2 ▪ Aten

A2 ▪ AKAJA

A3 ○ Kyrene

A3 ○ LIBYEN

B2 ▫ Byzantion

B3 ○ CYPERN

B4 ○ No-Amon (Thebe)

C3 Palmyra (Tadmor)

C3 ○ Gerasa

C3 ○ Filadelfia

C3 ○ Jerusalem

C5 ○ Syene

G2 • Alexandria Margiana

Alexanders fälttåg

A2 ▪ MAKEDONIEN

A2 ▪ Pella

A2 ▫ THRAKIEN

B2 ▫ Troja

B2 ▫ Sardes

B2 ▫ Efesos

B2 ▫ Gordion

C2 ▫ Ankara

C3 • Tarsos

C3 • Issos

C3 • Antiokia (i Syrien)

C3 ○ Tyros

C4 ○ Gaza

B4 ○ EGYPTEN

B4 ○ Memfis

B4 ○ Alexandria

A4 ○ Oasen Siwa

B4 ○ Memfis

C4 ○ Gasa

C3 ○ Tyros

C3 ○ Damaskus

C3 • Aleppo

D3 • Nisibis

D3 • Gaugamela

D3 • Babylon

E3 • Susa

E4 • PERSIEN

E4 • Persepolis

E4 • Pasargadae

E3 • MEDIEN

E3 • Ekbatana

E3 • Rhagae

E3 • Hekatompylos

F3 • PARTIEN

G3 • AREIA

G3 • Alexandria Areia

G3 • Alexandria Proftasia

F4 • DRANGIANA

G4 • ARACHOSIEN

G4 • Alexandria Arachosien

H3 • Kabul

G3 • Drapsaca

H3 • Alexandria Oxiana

G3 • Drapsaca

G3 • BAKTRIEN

G3 • Baktra

G2 • Derbent

G2 • SOGDIANA

G2 • Marakanda

G2 • Buchara

G2 • Marakanda

H2 • Alexandria Eschate

G2 • Marakanda

G2 • Derbent

G3 • Baktra

G3 • BAKTRIEN

G3 • Drapsaca

H3 • Kabul

H3 • Taxila

H5 • INDIEN

H4 • Alexandria

G4 • GEDROSIEN

F4 • Pura

E4 • PERSIEN

F4 • Alexandria

F4 • KARMANIEN

E4 • Pasargadae

E4 • Persepolis

E3 • Susa

D3 • Babylon

[Andra platser]

A3 KRETA

D4 ARABIEN

[Vattensamlingar]

B3 Medelhavet

C5 Röda havet

E4 Persiska viken

G5 Arabiska havet

[Floder]

B4 Nilen

D3 Eufrat

D3 Tigris

G4 Indus

[Karta på sidan 27]

(För formaterad text, se publikationen)

Romarriket

A1 BRITANNIEN

A3 SPANIEN

B1 GERMANIEN

B2 GALLIEN

B2 ITALIEN

B2 Rom

B3 Karthago

C2 ILLYRIEN

C3 GREKLAND

C3 Actium

C3 Kyrene

D2 Byzantion (Konstantinopel)

D3 MINDRE ASIEN

D3 Efesos

D3 Aleppo

D3 Antiokia (i Syrien)

D3 Damaskus

D3 Gerasa (Jerash)

D3 Jerusalem

D3 Alexandria

D4 EGYPTEN

[Vattensamlingar]

A2 Atlanten

C3 Medelhavet

D2 Svarta havet

D4 Röda havet

[Bild på sidan 26]

När Ptolemaios II återuppbyggde Rabba gav han staden namnet Filadelfia. Ruinerna av en stor romersk teater finns kvar.

[Bild på sidan 27]

Staden Gerasa (Jerash) i Dekapolis.

[Bild på sidan 27]

Romerska vägar, som den här nära Aleppo, genomkorsade Europa, Nordafrika och Mellanöstern. Kristna färdades på dem för att sprida Bibelns sanning.

Jesus ”i judarnas land”

NÄR aposteln Petrus vittnade för Cornelius, nämnde han vad Jesus gjorde ”i judarnas land och i Jerusalem”. (Apg 10:39) I vilka områden tror du att Jesus utförde sin epokgörande tjänst?

”Judarnas land” innefattade Judeen, där Jesus utförde en del av det arbete som Gud hade gett honom. (Lu 4:44) Sedan Jesus blivit döpt tillbringade han 40 dagar i Judas (Judeens) vildmark, ett ganska torrt och ödsligt område där upprorsmän och rövare höll till. (Lu 10:30) Längre fram, när Jesus var på väg norrut från Judeen, vittnade han för en samarisk kvinna nära Sykar. (Joh 4:3–7)

En granskning av evangelierna visar att Jesus inriktade sig på Galileen. Han färdades söderut till Jerusalem vid de årliga högtiderna, men han tillbringade merparten av de två första åren av sin tjänst i den norra delen av det utlovade landet. (Joh 7:2–10; 10:22, 23) Till exempel undervisade han om många viktiga läror och utförde imponerande underverk på och i närheten av Galileiska sjön. Du minns kanske att han stillade stormar på sjön och till och med gick på vattnet. Från båtar predikade han för folkskaror på sjöns steniga stränder. Hans första, nära efterföljare kom från fiske- och jordbrukssamhällen i närheten. (Mk 3:7–12; 4:35–41; Lu 5:1–11; Joh 6:16–21; 21:1–19)

Utgångspunkten för Jesus tjänst i Galileen var Kapernaum, ”staden där han bodde”, som låg vid Galileiska sjön. (Mt 9:1) Det var på en sluttning inte långt därifrån som han höll sin berömda bergspredikan. Då och då färdades han med båt från området kring Kapernaum till Magadan, Betsaida och andra närbelägna platser.

Lägg märke till att Kapernaum inte låg långt ifrån Nasaret, där han växte upp; Kana, där han gjorde vatten till vin; Nain, där han uppväckte en änkas son; Betsaida, där han mirakulöst mättade 5 000 män och gav en blind man synen tillbaka.

Efter påsken år 32 v.t. begav sig Jesus norrut mot de feniciska hamnstäderna Tyros och Sidon. Han utvidgade sedan sin tjänst till några av de tio helleniserade städer som kallades Dekapolis. Jesus var i närheten av Caesarea Filippi (F2) när Petrus erkände honom som Messias, och strax därefter skedde förvandlingen, kanske på berget Hermon. Senare predikade Jesus i området Pereen, på andra sidan Jordan. (Mk 7:24–37; 8:27–9:2; 10:1; Lu 13:22, 33)

Jesus tillbringade sin sista vecka på jorden tillsammans med sina lärjungar i och omkring Jerusalem, ”den store kungens stad”. (Mt 5:35) På kartan kan du hitta närbelägna platser du läst om i evangelierna, till exempel Emmaus, Betania, Betfage och Betlehem. (Lu 2:4; 19:29; 24:13; se den infällda kartan ”Jerusalem med omnejd” på sidan 18.)

[Karta på sidan 29]

(För formaterad text, se publikationen)

Det utlovade landet (Jesu tid)

Landet på Jesus tid

Dekapolis städer

E5 Hippo(s)

E6 Pella

E6 Skytopolis

F5 Gadara

F7 Gerasa

G5 Dion

G9 Filadelfia

H1 Damaskus

H4 Rafana

I5 Kanata

Huvudvägar (Se publikationen)

Kortaste vägen mellan Galileen och Jerusalem (Se publikationen)

Alternativ väg mellan Galileen och Jerusalem genom Pereen (Se publikationen)

A11 Gaza

B6 Caesarea

B8 Joppe

B9 Lydda

B12 Beersheba

C4 Ptolemais

C8 SAMARIEN

C8 Antipatris

C8 Arimatea

C9 Emmaus

C10 JUDEEN

C11 Hebron

C12 IDUMEEN

D1 Sidon

D2 Tyros

D3 FENICIEN

D4 GALILEEN

D4 Kana

D5 Sepforis

D5 Nasaret

D5 Nain

D7 Samaria

D7 Sykar

D9 Efraim

D9 Betfage

D9 Jerusalem

D9 Betania

D10 Betlehem

D10 Herodion

D10 JUDAS VILDMARK

D12 Masada

E4 Korasin

E4 Betsaida

E4 Kapernaum

E4 Magadan

E5 Tiberias

E5 Hippo(s)

E6 Betania? (på andra sidan Jordan)

E6 Skytopolis

E6 Pella

E6 Salim

E6 Enon

E9 Jeriko

F1 ABILENE

F2 Caesarea Filippi

F4 Gamala

F5 Abila?

F5 Gadara

F7 PEREEN

F7 Gerissim

G3 ITUREEN

G5 Dion

G6 DEKAPOLIS

G9 Filadelfia

H1 Damaskus

H3 TRAKONITIS

H4 Rafana

H12 ARABIEN

I5 Kanata

[Berg]

D7 Ebal

D7 Gerissim

F2 Hermon

[Vattensamlingar]

B6 Medelhavet (Stora havet)

E4 Galileiska sjön

E10 Salthavet (Döda havet)

[Floder]

E7 Jordan

[Källor och brunnar]

D7 Jakobs brunn

[Bild på sidan 28]

Galileiska sjön. Kapernaum ligger till vänster i förgrunden. Vy åt sydväst över Gennesaretslätten.

[Bild på sidan 28]

Samarier tillbad på berget Gerissim. Berget Ebal syns i bakgrunden.

Jerusalem och templet på Jesus tid

KORT efter Jesus födelse tog Josef och Maria honom till den stad som hans himmelske Far hade fäst sitt namn vid – Jerusalem. (Lu 2:22–39) Vid 12 års ålder var Jesus där igen, den här gången för att fira påsken. I templet förundrade han lärarna med sitt förstånd. (Lu 2:41–51) Arbetet med den här tempelanläggningen, som ingick i Herodes den stores byggnadsprogram, tog drygt 46 år. (Joh 2:20)

Under sin tjänst var Jesus med vid högtider i Jerusalem, där han ofta undervisade folkskaror. Två gånger drev han ut dem som växlade pengar och försäljare från templets förgård. (Mt 21:12; Joh 2:13–16)

Norr om templet, vid dammen Betsata, botade Jesus en man som hade varit sjuk i 38 år. Guds son fick också en blind man att se, då denne lydde hans uppmaning att tvätta sig i Siloamdammen i södra delen av staden. (Joh 5:1–15; 9:1, 7, 11)

Jesus besökte ofta sina vänner Lasarus, Maria och Marta i Betania, ”ungefär tre kilometer” öster om Jerusalem. (Joh 11:1, 18; 12:1–11; Lu 10:38–42; 19:29; se ”Jerusalem med omnejd” på sidan 18.) Några dagar före sin död var Jesus på väg till Jerusalem och gick då över Olivberget. Föreställ dig hur han stannar upp och blickar västerut över staden och gråter över den. (Lu 19:37–44) Överst på nästa sida ser du en utsikt som liknar den han hade. Han red sedan in i Jerusalem på ett åsneföl, antagligen genom en av stadens östra portar. Folkmassorna hälsade honom som Israels framtida kung. (Mt 21:9–12)

Viktiga händelser som föregick Jesus död inträffade på platser i eller nära Jerusalem: Getsemane trädgård – där Jesus bad – Sanhedrins sal, Kaifas hus, ståthållaren Pilatus palats och slutligen Golgota. (Mk 14:32, 53–15:1, 16, 22; Joh 18:1, 13, 24, 28)

Efter sin uppståndelse visade sig Jesus i och omkring Jerusalem. (Lu 24:1–49) Han for sedan upp till himlen från Olivberget. (Apg 1:6–12)

[Diagram på sidan 31]

(För formaterad text, se publikationen)

Jerusalem och Herodes tempel

Templet

1. Det allra heligaste

2. Det heliga

3. Brännoffersaltaret

4. Havet i gjuten metall

5. Prästernas förgård

6. Israelilternas förgård

7. Kvinnornas förgård

8. Hedningarnas förgård

9. Avspärrning (Soreg)

10. Kungliga pelarhallen

11. Salomos pelarhall

TEMPLET

Port

Prästernas förgård

Port

Det allra heligaste

Brännoffersaltaret

Det heliga

Israeliternas förgård

Kvinnornas förgård

Havet i gjuten metall

Port

Salomos pelarhall

Avspärrning (Soreg)

Hedningarnas förgård

Port

Kungliga pelarhallen

Portar

Antoniaborgen

Bro

Sanhedrins sal?

TYROPOIONDALEN

Dammen Siloam

Akvedukt

Kaifas hus?

Ståthållarens residens

Golgota?

Golgota?

Dammen Betsata

Getsemane trädgård?

OLIVBERGET

KIDRONDALEN

Gihonkällan

Rogelkällan

HINNOMS DAL (GEHENNA)

[Bilder på sidan 30]

Vy österut över dagens Jerusalem: A) tempelområdet, B) Getsemane trädgård, C) Olivberget, D) Judas vildmark, E) Döda havet.

[Bild på sidan 31]

Vy västerut från Olivberget på Jesus tid.

PÅ OLIVBERGET i närheten av Betania gav Jesus befallning om ett predikoarbete som skulle forma världshistorien. Det skulle börja omkring tre kilometer västerut – i Jerusalem. Budskapet skulle spridas i hela Judeen och det närbelägna Samarien och till slut nå ut till ”jordens yttersta ände”. (Apg 1:4, 8, 12)

Inte långt efter det att Jesus sagt detta inföll pingsthögtiden, som drog till sig judar och proselyter från hela romarriket, från områden som visas på kartan nedan. Det aposteln Petrus predikade för dem den dagen öppnade vägen för en snabb utbredning av kristendomen. (Apg 2:9–11)

Förföljelse i Jerusalem gjorde att Kristus efterföljare snart blev kringspridda. Petrus och Johannes hjälpte samarier att få del av och ta emot de goda nyheterna. (Apg 8:1, 4, 14–16) Sedan Filippus hade vittnat för en etiopier på den ödsliga vägen ”ner från Jerusalem till Gaza” spred sig kristendomen till Afrika. (Apg 8:26–39) Ungefär vid samma tid bar budskapet frukt i Lydda, som ligger på Saronslätten, och i hamnstaden Joppe. (Apg 9:35, 42) Därifrån begav sig Petrus till Caesarea och hjälpte den romerske officeren Cornelius och hans släktingar och vänner att bli med anden smorda kristna. (Apg 10:1–48)

Paulus, som tidigare var en förföljare, blev en apostel för nationerna. Han färdades till lands och till sjöss under tre missionsresor och en resa till Rom. Han och andra spred de goda nyheterna till många delar av romarriket. Paulus önskade bege sig till Spanien (se sidan 2), och Petrus tjänade så långt österut som i Babylon. (1Pe 5:13) Ja, under Kristus aktiva ledarskap spred hans efterföljare kristendomen utomlands. År 60/61 v.t. hade ”de goda nyheterna ... predikats i hela skapelsen under himlen”. (Kol 1:6, 23) Sedan dess har de här goda nyheterna bokstavligt talat nått ut till ”jordens yttersta ände”.