Jehova förändrar tider och tidsperioder i Rumänien

FÖRÄNDRINGENS vindar svepte genom Östeuropa år 1989. Regeringar som en gång stod som oövervinnliga fästningar föll som dominobrickor på bara några månader. Tillsammans med de politiska omvälvningarna kom också sociala, ekonomiska och, vilket var av största intresse för Jehovas vittnen, religiösa förändringar. I land efter land blev Jehovas vittnen officiellt erkända, och de återfick friheten att bedriva sin religiösa verksamhet.

Men det verkade bli annorlunda i Rumänien. Regeringen hade så starkt grepp om folket att det tycktes som om förändringens vindar skulle få liten effekt. När Jehovas vittnen där hörde talas om vad som höll på att äga rum i de andra östeuropeiska länderna, undrade de: ”Kommer vi någonsin att kunna glädja oss åt religionsfrihet före Harmageddon?” Deras hjärtan längtade efter en tid då de skulle kunna församlas till kristna möten tillsammans med sina andliga bröder och systrar, offentligt predika de goda nyheterna och studera de bibliska publikationerna öppet, utan att hela tiden behöva gömma dem. Allt det där såg bara ut som en dröm.

Men så gick drömmen i uppfyllelse! Det hände i december 1989. Till allas förvåning föll Ceauşescus regim över en natt. Plötsligt fann dessa kristna befrielse. Den 9 april 1990 blev Jehovas vittnen lagligen erkända som en religiös organisation i Rumänien. Jehova hade förändrat tider och tidsperioder för de 17.000 aktiva vittnena där i landet. — Jämför Daniel 2:21.

En lång historia

År 1911 återvände Carol Szabo och Josif Kiss till Rumänien från USA, där de hade lärt sig Bibelns sanning och överlämnat sina liv åt Jehova för att göra hans vilja. De ville dela med sig av de goda nyheterna till sina landsmän. Så fort de kom till Rumänien började de predika. När första världskriget bröt ut, blev de arresterade för det de gjorde. Likväl började den Rikets säd som de hade sått att frambringa resultat. År 1920, när arbetet reorganiserades, fanns det omkring 1.800 Rikets förkunnare i Rumänien.

Vid den tiden kände man i Rumänien mer och mer av den revolutionära anda som flammade i länderna på Balkan, och oroligheter grasserade. Trots de svåra tiderna fortsatte våra andliga bröder med arbetet. År 1924 öppnade Sällskapet Vakttornet ett kontor på Regina Maria 26 i Cluj-Napoca till att ha tillsyn över verksamheten i Rumänien, Ungern, Bulgarien, Jugoslavien och Albanien.

Den politiska situationen blev alltmer spänd, och förutom problem från myndigheternas sida förekom det problem inom organisationen. Årsboken för 1930 rapporterar: ”På grund av att den som Sällskapet sänt dit varit trolös, har vännerna skingrats och deras förtroende blivit ordentligt rubbat. Sällskapet har sökt efter ett tillfälle att återigen få liv i arbetet i det landet, men de lokala myndigheterna förbjuder allt, och vi måste vänta tills Herren öppnar en mer gynnsam väg.” År 1930 förordnades Martin Magyarosi, ett rumänskt vittne som blivit döpt år 1922, som tillsyningsman för avdelningskontoret, och kontoret blev senare flyttat till adressen Crişana 33 i Bukarest. Efter ett långt kämpande blev Sällskapet slutligen registrerat som lagligt samfund i Rumänien år 1933.

Svårigheterna fortsatte

Svåra prövningar fortsatte att komma över vittnena i Rumänien. Årsboken för 1936 rapporterar: ”Utan tvivel finns det inte någon del av världen där bröderna arbetar under större svårigheter än i Rumänien.” Trots alla motgångarna nämnde årsrapporten för 1937 att det fanns 75 församlingar med 856 förkunnare i Rumänien. Och vid Åminnelsen var 2.608 närvarande.

Då andra världskriget utvidgades, förblev inte Rumänien opåverkat. I september 1940 grep general Ion Antonescu makten i regeringen och började ett styre som påminde om Hitlers. Terroraktioner blev ordningen för dagen. Hundratals av våra bröder blev arresterade, slagna och torterade. Broder Magyarosi blev arresterad i september 1942, men han kunde ändå fortfarande samordna arbetet i Transsylvanien från fängelset.

Förföljelsen fortsatte då Hitlers trupper drog genom landet år 1944. En rapport från Bukarest beskrev förhållandena under nazistregimen: ”Jehovas vittnen här i landet blev fruktansvärt förföljda. Slagna i bojor tillsammans med kommunister och anklagade av det Hitlertrogna prästerskapet för att vara värre än kommunister blev många av oss dömda antingen till 25 års fängelse eller livstid eller till döden.”

Till sist upphörde kriget, och den 1 juni 1945 återupptogs verksamheten vid Sällskapets kontor i Bukarest. Trots problem med att få tag i papper tryckte hängivna arbetare mer än 860.000 broschyrer och över 85.000 exemplar av Vakttornet på rumänska och ungerska. Jehova lät deras hårda arbete bli rikt välsignat. År 1946 hade omkring 1.630 nya blivit döpta. En höjdpunkt det året var landskonventet i Bukarest den 28 och 29 september. Prästerna försökte göra sitt bästa för att gripa in och stoppa sammankomsten, men de lyckades inte, och omkring 15.000 var med vid det offentliga föredraget. Det var första gången som bröderna i Rumänien kunde ha en sådan sammankomst.

Sällskapet sände broder Alfred Rütimann från avdelningskontoret i Schweiz till Rumänien. I augusti 1947 kunde han tala till mer än 4.500 vänner på 16 platser och bygga upp dem inför det som skulle komma. Snart skulle vittnena åter utsättas för påtryckningar, den här gången från kommunistregimen. I februari 1948 förbjöd myndigheterna vår tryckeri- och predikoverksamhet. I augusti 1949 plundrades kontoret på Alion 38. Därefter blev många bröder arresterade, däribland broder Magyarosi. Den här gången anklagades de för att vara imperialister och sändes till fängelser eller arbetsläger. Under de följande 40 åren var arbetet förbjudet, och Jehovas vittnen fick utstå svåra lidanden. Förutom dessa vedermödor förekom också inom organisationen problem som anstiftats av fiender. Till slut föll Ceauşescus regim år 1989, och de var fria! Vad skulle de nu göra med sin frihet?

Man predikar offentligt igen

Vittnena lät ingen tid gå förlorad. De började genast predika från hus till hus. Men det var inte lätt för dem som i många år modigt hade bedrivit arbetet under jorden genom informellt vittnande. Nu när de kunde predika offentligt var de nervösa för det. De flesta hade aldrig gjort det tidigare, och senast någon av dem hade predikat från hus till hus var i slutet av 1940-talet. Vilka resultat får de uppleva? Låt oss se.

En lämplig plats att börja med är huvudstaden, Bukarest, som har 2,5 miljoner invånare. För två år sedan fanns det bara fyra församlingar i staden. Nu finns det tio församlingar, och över 2.100 kom till firandet av Åminnelsen år 1992. Man leder många produktiva bibelstudier i hem, och därför kommer säkert en del nya församlingar snart att bildas.

Craiova är en stad på cirka 300.000 invånare i sydvästra delen av landet. Fram till 1990 fanns det bara ett 80-tal vittnen i hela staden. Sedan slog pionjärandan igenom, och arbetet sköt fart. Bara under 1992 blev 74 personer döpta, och man leder mer än 150 bibelstudier. De nu över 200 förkunnarna söker ivrigt efter en lämplig plats för en Rikets sal.

I Tirgu-Mures gick en av systrarna och två bröder till den ortodoxe prästen för att hon skulle få sitt namn struket ur kyrkans medlemsregister. När prästen fick klart för sig varför de kom, bjöd han in dem, och de fick ett fint samtal med honom. Prästen sade sedan: ”Jag avundas er, men inte på ett negativt sätt. Vi borde utföra det arbete ni utför. Det är verkligen illa att den ortodoxa kyrkan är en sovande jätte!” Han tog sedan emot broschyren Bör man tro på treenighetsläran? och ett nummer av Vakttornet. Systern är glad över att hon inte längre tillhör den ”sovande jätten”. — Uppenbarelseboken 18:4.

Det är betecknande att de flesta som omfattar sanningen i dag är unga människor. Hur kommer det sig? Antagligen väntade de sig mycket av regimskiftet, men de blev desillusionerade. De är glada över att få veta att endast Jehovas kungarike kan medföra en bestående lösning på våra problem. — Psalm 146:3—5.

Stora saker händer på små orter

Ocoliş är en liten by i norra Rumänien. År 1920 återvände en man vid namn Pintea Moise från den ryska fronten, där han hade tagits som krigsfånge. Han hade en gång i tiden varit katolik men blivit baptist innan han återvände. Tre veckor senare fick han besök av bibelforskarna, som Jehovas vittnen då kallades. Efter besöket tillkännagav han: ”Nu har jag funnit sanningen om Gud!” År 1924 fanns det en grupp på 35 i Ocoliş.

I dag finns det 170 Rikets förkunnare där på en befolkning som uppgår till 473 personer. Varje förkunnare har omkring två hus på sitt tilldelade distrikt, och de bearbetar också kringliggande byar. Ändå är de optimistiska. De har nyligen byggt en vacker Rikets sal med plats för 400. Allt arbete har gjorts av vittnena på orten.

Valea Largă heter platsen där bröderna Szabo och Kiss slog sig ner år 1914. År 1991 fanns det åtta församlingar och 582 Rikets förkunnare bland de 3.700 invånarna. Vid Åminnelsen 1992 var 1.082 närvarande — nästan var tredje invånare i den här dalen.

Pionjärer med särskilt uppdrag banar vägen

Pionjärer med särskilt uppdrag spelar en betydelsefull roll när det gäller att föra de goda nyheterna till människor i mer avlägsna trakter. Så snart det blev fritt att predika började Ionel Alban att arbeta i två städer. Två dagar i veckan var han i Orşova och fem dagar i Turnu-Severin.

Det fanns inga vittnen i Orşova när Ionel kom dit. Första veckan satte han i gång ett bibelstudium med en 14-årig pojke. Ynglingen gjorde så många förändringar på två månader att en kamrat och en granne också började studera. Grannen, som hette Roland och var katolik, gjorde häpnadsväckande framsteg. Efter bara en och en halv månad gjorde han Ionel sällskap i predikoarbetet, och inom fem månader var han döpt. Han började i heltidstjänsten på en gång. Hans mor började också studera och blev döpt vid 1992 års områdessammankomst ”Ljusbärare”. Nu finns det tio förkunnare i Orşova, och de leder 30 bibelstudier i hem.

Den förste som omfattade sanningen i Turnu-Severin var en receptionist på det hotell där Ionel bodde. Efter två månader blev mannen en odöpt förkunnare, och inom tre månader blev han döpt. Nu är han en av 32 förkunnare där, vilka leder sammanlagt 84 bibelstudier i hem.

En annan pionjär med särskilt uppdrag, Gabriela Geica, tjänade som reguljär pionjär även då vårt arbete var förbjudet. Hennes önskan var att arbeta där behovet var större. Hon tilldelades ett stort distrikt. Ibland färdades hon mellan 10 och 16 mil för att besöka intresserade personer. En stad som hon arbetade i var Motru, där det inte fanns mer än fyra vittnen. ”På grund av den ökande aktiviteten i Motru började prästerna och andra religiösa grupper motstå oss”, berättar hon. ”De påverkade borgmästaren och polisen att utöva påtryckningar på de familjer som gav mig logi. De kastade ut mig, så ungefär varannan månad blev jag tvungen att se mig om efter ett ställe att bo på.”

I Orşova började Gabriela studera med en ateist som sade att hon inte var intresserad av religion eller Bibeln. Men efter bara fyra månaders studium började kvinnan försvara Bibeln. Trots att hennes man låste henne ute på natten och hotade med att skilja sig eller med att döda henne, bevarade hon sin ostrafflighet. Redan innan hon blev döpt ledde hon tio bibelstudier.

Fantastiska framtidsutsikter

I augusti 1992 nådde Rumänien ett högsta antal på 24.752 förkunnare i 286 församlingar. Antalet närvarande vid Åminnelsen var över 66.000. Vid det lilla avdelningskontoret i Bukarest gör 17 medarbetare sitt bästa för att tillgodose sina bröders andliga behov. De ser fram emot att inom kort börja bygga ett större avdelningskontor.

Jehovas vittnen i Rumänien kan inte undgå att bli förbluffade över alla de snabba förändringarna under de senaste åren. De är tacksamma mot Jehova Gud för att de är en del av den internationella församling som bär hans namn och hjälper människor att få exakt kunskap om honom och hans oföränderliga uppsåt. De tackar Jehova för att han verkligen, efter så många års svårigheter och förföljelse, har förändrat tider och tidsperioder i Rumänien.

[Karta på sidan 23]

(För formaterad text, se publikationen

UNGERN

RUMÄNIEN

Bukarest

Cluj-Napoca

Craiova

Tirgu-Mures

Orşova

Turnu -Severin

Motru

Turda

BULGARIEN

[Bilder på sidan 24, 25]

1. Omkring 700 vittnen samlades i en skog år 1947

2. Löpsedel för ett offentligt föredrag år 1946

3. Sammankomst i Alba Iulia år 1992

4. Vittnande i Cluj-Napoca i dag

5. Rikets sal nära Turda

6. Betelfamiljen i Bukarest