Markus evangelium skrevs uppenbarligen för icke-judar, och särskilt för romare. Det framhåller därför att Jesus var Guds Son, att han utförde underverk och att han genomförde en energisk predikokampanj. Tyngdpunkten ligger på vad Jesus gjorde snarare än på vad han lärde.

2:18; 7:11; 12:18; 13:3. Markus ger extra upplysningar om seder, uttryck, trosuppfattningar och geografiska platser som kan ha varit okända för icke-judiska läsare. Han berättar att fariséerna ”brukade ... fasta”, att korban är ”en gåva tillägnad Gud”, att sadducéerna ”säger att det inte finns någon uppståndelse” och att templet låg ”inom synhåll” från Olivberget. Eftersom Messias släktlinje främst var av intresse för judarna utelämnas den helt och hållet. Därigenom är Markus ett föredöme för oss. Vi bör tänka på vilken bakgrund de som lyssnar har när vi tar del i den kristna tjänsten eller håller tal vid församlingens möten.