Försoning

Den här händelsen måste ha gjort Markus ledsen och nedslagen. Men han fortsatte ändå att tjäna Jehova troget. Omkring 11 eller 12 år senare dyker han återigen upp i kristendomens historia. Var då? Där vi kanske minst av allt väntar oss att hitta honom – tillsammans med Paulus!

År 60–61, när Paulus var fängslad i Rom, skrev han ett antal brev som nu ingår i Bibeln. I brevet till kolosserna skrev han: ”Aristarkus, min medfånge, sänder er sina hälsningar, och det gör också Markus, Barnabas kusin (om honom har ni fått anvisningar: ta vänligt emot honom, om han kommer till er) ... Endast dessa är mina medarbetare för Guds kungarike, och just dessa har blivit en styrkande hjälp för mig.” (Kol. 4:10, 11)

Vilken helomvändning! Tidigare hade Paulus varit djupt missnöjd med Markus, men nu såg han honom som en värdefull medarbetare igen. Paulus hade uppenbarligen informerat kolosserna om att Markus kanske skulle komma och besöka dem. I så fall skulle han fungera som Paulus representant.

Hade Paulus varit överkritisk mot Markus den där gången för flera år sedan? Hade Markus ändrat sig som en följd av välbehövlig tillrättavisning? Eller var det kanske lite av båda delarna? I vilket fall som helst visade både Paulus och Markus att de var mogna kristna genom att försonas. De glömde alla gamla oförrätter och arbetade tillsammans igen. Vilket fint exempel för alla som har fått en spänd relation till en medkristen!

När Paulus satt fängslad i Rom för andra gången omkring år 65 skrev han till Timoteus i Efesos och bad honom komma. Och han tillade: ”Ta med dig Markus hit.” (2 Tim. 4:11) Markus befann sig alltså i Efesos då. Och det är svårt att tänka sig annat än att han följde med Timoteus till Rom. Det var inte lätt att resa på den tiden, men Markus var ändå villig att göra alla dessa uppoffringar.

”Till nytta för mig”

Men Markus hade fler uppgifter i Rom. Tänk på Paulus ord till Timoteus: ”Ta med dig Markus hit.” Varför ville han att Markus skulle komma? ”Han är till nytta för mig när det gäller att utföra tjänst.” (2 Tim. 4:11)

Detta är sista gången kronologiskt sett som Markus nämns i Bibeln, och de här orden säger mycket om honom. Under hela sitt liv i sanningen framträder han aldrig som apostel, ledare eller profet. Han var en tjänare som gjorde saker för andra. Och nu, strax före sin död, kunde Paulus säkert ha stor nytta av hans hjälp.