Män och hustrur — Talar de verkligen olika språk?

TÄNK dig att Björn kommer in på Stefans kontor och ser ut som om han dignar under bördan av alla sina bekymmer. Stefan tittar vänligt på sin vän och väntar på att han skall börja prata. ”Jag vet inte om jag kan ro den här affären i land”, suckar Björn. ”Det är så mycket trassel, och huvudkontoret ligger över mig hela tiden.” ”Inte behöver du oroa dig, Björn”, säger Stefan tillitsfullt. ”Du vet att du är rätt man för det här jobbet, och det vet de på huvudkontoret också. Ta det bara lugnt. Om du tycker att det här går dåligt, då skulle du ha sett förra månaden ...” Stefan berättar några humoristiska detaljer om sitt eget lilla misslyckande, och snart lämnar hans vän kontoret skrattande och lättad. Stefan var glad över att kunna vara till hjälp.

Låt oss också tänka oss att Stefan kommer hem på kvällen och genast ser att hans hustru, Eva, också är upprörd. Han lägger sig vinn om att hälsa särskilt glatt på henne och väntar sedan på att hon skall säga vad det är som trycker henne. Efter en spänd, iskall tystnad öser hon ur sig: ”Jag står inte ut längre! Den här nye chefen är en tyrann!” Stefan sätter sig ner bredvid henne, lägger armen om henne och säger: ”Älskling, ta det inte så hårt, det är i alla fall bara ett arbete. Chefer är på det där sättet. Du skulle ha hört hur min gapade och skrek i dag. Men om det blir för jobbigt, kan du bara säga upp dig.”

”Du bryr dig inte ett dugg om hur jag känner det!” replikerar Eva. ”Du lyssnar aldrig på mig! Jag kan inte säga upp mig! Du tjänar inte tillräckligt mycket!” Hon rusar in i sovrummet och storgråter. Stefan står chockad utanför den stängda dörren och undrar vad som hände. Varför reagerade Björn och Eva så olika på Stefans tröstande ord?

En könsrollsklyfta?

Somliga skulle säga att skillnaderna i det här exemplet helt enkelt är att Björn är man och Eva är kvinna. Språkforskare menar att kommunikationsproblem i äktenskapet ofta beror på könsskillnader. Sådana böcker som Du begriper ju ingenting och Män är från Mars, kvinnor är från Venus speglar uppfattningen att män och kvinnor har helt olika sätt att kommunicera, även om de talar samma språk.

Och det är naturligtvis sant att när Jehova skapade kvinnan av mannen, så var hon inte bara en lätt modifierad modell. Mannen och kvinnan var på ett underbart och omtänksamt sätt danade för att komplettera varandra i fysiskt, emotionellt, mentalt och andligt avseende. Till dessa medfödda skillnader kommer de enskilda individernas skiftande bakgrund och erfarenheter och den påverkan som människor utsätts för genom sin kultur, miljö och samhällets syn på vad som är manligt och kvinnligt. Mot bakgrund av dessa inflytanden kan det vara möjligt att urskilja vissa mönster i mäns och kvinnors sätt att kommunicera, men ”den typiske mannen” eller ”den typiska kvinnan” kanske finns bara i psykologernas böcker.

Känslighet och lyhördhet anses i regel vara utmärkande för kvinnor, men många män är fantastiskt hänsynsfulla och ömsinta i sitt umgänge med andra. Logiskt tänkande anses vara mer typiskt för män, men kvinnor har ofta ett vaket och skarpt intellekt. Så även om det är omöjligt att stämpla en viss egenskap som renodlat manlig eller kvinnlig, är en sak dock säker: Att man har förståelse för andras synsätt kan betyda skillnaden mellan fredlig samexistens och regelrätt krig, i synnerhet inom äktenskapet.

Kommunicerandet i ett äktenskap sätts dagligen på svåra prov. Många förstående äkta män kan intyga att bara en sådan till synes oskyldig fråga som ”Vad tycker du om min nya frisyr?” kan vara mycket laddad och farlig. Många diplomatiska hustrur har lärt sig att inte upprepa frågan ”Varför frågar du inte någon om vägen?” varje gång mannen kör vilse. I stället för att förringa den andres små egenheter och envist hålla fast vid sina egna (”Jag är bara sådan”) ser kärleksfulla makar under ytan. Detta innebär inte en kall granskning av den andres kommunikativa förmågor, utan en varm inblick i den andres hjärta och sinne.

Liksom varje människa är unik, är också varje parförhållande unikt. Verklig endräkt i ett äktenskap är ingen tillfällighet, utan kräver hårt arbete på grund av vår ofullkomliga mänskliga natur. Det är till exempel så lätt att ta för givet att andra ser saker och ting som vi själva gör. Vi försöker ofta tillgodose andras behov på det sätt som vi skulle vilja att de gjorde mot oss och tycker kanske då att vi följer den gyllene regeln: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra mot er, så skall också ni göra mot dem.” (Matteus 7:12) Jesus menade emellertid inte att det vi vill också bör duga åt andra. Vi vill ju att andra skall ge oss det vi behöver eller önskar. Vi bör därför ge dem vad de behöver. Detta är särskilt viktigt i äktenskapet, eftersom makarna har lovat att tillgodose varandras behov efter bästa förmåga.

Eva och Stefan har gett varandra ett sådant löfte, och de har varit lyckligt gifta i två år. Men trots att de tycker att de känner varandra ganska bra, uppstår ibland situationer som vittnar om en avgrundslik kommunikationsklyfta som inte kan överbryggas enbart med goda avsikter. ”Den vises hjärta får hans mun att visa insikt”, sägs det i Ordspråken 16:23. Ja, insikt i kommunicerandets konst är nyckeln till framgång. Låt oss se vilka dörrar den kan öppna för Stefan och Eva.

Hur en man kan se på saken

Stefan lever i en konkurrenspräglad värld, där var och en måste inta sin plats i den sociala rangordningen, vare sig den är underordnad eller överordnad i en viss situation. Kommunicerandet är för honom ett sätt att hävda sin ställning, sin kompetens, sitt kunnande eller sitt egenvärde. Hans oberoende är mycket viktigt för honom, så om någon ger honom order på ett krävande sätt, sätter han sig till motvärn. Det understuckna budskapet ”Du gör inte ditt jobb” får honom att resa borst, även om önskemålet i sig självt är rimligt.

Stefan samtalar i första hand för att utbyta upplysningar. Han tycker om att tala om fakta, idéer och nya saker som han har lärt sig.

När han lyssnar avbryter han sällan den som talar, inte ens med små bekräftande ord som ”mhm”, ”uh-uh” eller ”ja visst”, eftersom han helt går in för att ta till sig av informationen. Men om han inte håller med, drar han sig inte för att säga det, i synnerhet inte till en vän. Det visar att han är intresserad av vad hans vän har att säga och vill utforska alla möjligheter.

Om Stefan har ett problem, föredrar han att försöka komma fram till en lösning på egen hand. Han kanske därför drar sig undan från allt och alla, eller också kanske han försöker koppla av med någon förströelse för att glömma problemet en stund. Det är bara om han vill ha råd som han diskuterar det med någon.

Om en man kommer till Stefan med ett problem, som Björn gjorde, inser han att hans uppgift är att hjälpa till och är därför noga med att inte få sin vän att känna sig oduglig. När han ger sitt råd, berättar han ofta om något tillfälle då han själv varit i knipa, så att hans vän inte skall känna sig ensam.

Stefan tycker om att ta del i olika aktiviteter tillsammans med sina vänner. Kamratskap betyder för honom att göra saker och ting tillsammans.

Hemmet är för Stefan en tillflykt från den hektiska världen utanför, en plats där han inte längre behöver tala för att visa sin duglighet, där han är accepterad, betrodd, älskad och uppskattad. Men ändå känner Stefan ibland att han måste få vara ensam. Det behöver inte ha något med Eva att göra eller med något som hon har sagt eller gjort. Han behöver bara få vara i fred en stund. Stefan drar sig för att avslöja sina farhågor, osäkerhetskänslor och bekymmer för sin hustru. Han vill inte oroa henne. Hans uppgift är att ta hand om henne och skydda henne, och han behöver känna att Eva litar på att han gör det. Han vill gärna ha stöd och uppmuntran, men han vill inte ha medlidande. Det får honom att känna sig oduglig och värdelös.

Hur en kvinna kan känna det

Eva ser sig själv som en individ i en värld av sociala kontakter. För henne är det viktigt att upprätta och stärka dessa relationer. Att samtala är ett viktigt sätt att skapa och bevara en känsla av närhet.

Tillit är något naturligt för Eva. Hon känner sig älskad om Stefan tar reda på vad hon tycker innan han fattar ett beslut, även om hon vill att han skall ta ledningen. När hon skall fatta beslut, vill hon gärna rådgöra med sin man först, inte nödvändigtvis för att han skall tala om för henne hur hon skall handla, utan för att visa att hon vill vara nära honom och litar på honom.

Eva har mycket svårt att säga rent ut att hon behöver något. Hon vill inte tjata på Stefan eller få honom att tro att hon är olycklig. I stället väntar hon på att han skall lägga märke till det själv, eller också kommer hon med små antydningar.

När Eva samtalar med någon, fascineras hon av små detaljer och ställer många frågor. Det faller sig naturligt för henne på grund av hennes lyhördhet och stora intresse för människor och relationer.

När Eva lyssnar, avbryter hon ideligen den som talar med små utrop, nickningar eller frågor för att visa att hon hänger med och är intresserad av vad han eller hon har att säga.

Hon sätter en ära i att intuitivt veta vad människor behöver. Att erbjuda sig att hjälpa till utan att ha blivit ombedd är för henne ett fint sätt att visa sin kärlek. Hon är särskilt angelägen om att hjälpa sin man att växa och bli bättre som människa.

När Eva har problem, har hon lätt att känna sig nedtyngd. Hon måste tala om problemet, inte så mycket för att finna en lösning som för att uttrycka sina känslor. Hon behöver känna att någon förstår henne och bryr sig om henne. När hennes känslor är i svallning, gör hon svepande, teatraliska uttalanden. Det är naturligtvis inte bokstavligt menat, när hon säger: ”Du lyssnar aldrig på mig!”

Evas bästa väninna i barndomen var inte en som hon gjorde saker och ting tillsammans med, utan en som hon talade om allt med. I sitt äktenskap är hon därför inte tillnärmelsevis lika intresserad av aktiviteter utanför hemmet som hon är av att ha en förstående lyssnare som hon kan dela sina känslor med.

Hemmet är en plats där Eva kan tala utan att bli kritiskt värderad. Hon drar sig inte för att avslöja sina bekymmer och problem för Stefan. Om hon behöver hjälp, skäms hon inte för att erkänna det, för hon litar på att hennes man ställer upp för henne och bryr sig tillräckligt mycket om henne för att lyssna på henne.

Eva känner sig vanligtvis älskad och trygg i sitt äktenskap, men ibland börjar hon, utan någon synbar anledning, känna sig otrygg och oälskad och i stort behov av uppmuntran och sällskap.

Ja, Stefan och Eva är, fastän de kompletterar varandra, ganska olika till sin läggning. Olikheterna dem emellan bäddar för allvarliga missförstånd, trots att båda har de bästa avsikter och försöker vara kärleksfulla och uppmuntrande. Om vi fick höra bådas uppfattning om den situation som tidigare relaterades, vad skulle de då säga?

Hur de själva upplevde situationen

”Så fort jag kom innanför dörren, kunde jag se att Eva var upprörd”, skulle Stefan kanske säga. ”Jag tog för givet att hon skulle berätta orsaken, när hon kände sig mogen för det. Problemet verkade inte så allvarligt. Jag tänkte att om jag bara hjälpte henne att inse att hon inte behövde vara så upprörd och att problemet var lätt att lösa, skulle hon känna sig bättre. Jag kände mig verkligen sårad när jag hade lyssnat en lång stund på henne och hon ändå sade: ’Du lyssnar aldrig på mig!’ Det kändes som om hon gav mig skulden för all sin besvikelse!”

”Hela dagen hade varit en enda stor katastrof”, kanske Eva skulle säga. ”Jag visste att det inte var Stefans fel. Men när han kom hem och var så där glad och munter, kändes det som om han inte brydde sig om att jag var upprörd. Varför frågade han inte vad som var på tok? Och när jag sedan talade om vad det var, sade han mer eller mindre rent ut att jag bara var dum och att det bara var en struntsak. I stället för att säga att han förstod hur jag kände det spelade Stefan den store fixaren och talade om för mig hur jag skulle lösa problemet. Men jag ville inte ha lösningar, jag ville ha medkänsla!”

Trots denna tillfälliga osämja älskar Stefan och Eva varandra varmt och innerligt. Vad kan hjälpa dem att uttrycka dessa känslor på ett klart och tydligt sätt?

Att försöka se saker och ting med den andres ögon

Stefan tyckte att det skulle vara påträngande att fråga Eva vad som var på tok, och därför handlade han helt naturligt på det sätt som han ville att andra skulle göra mot honom. Han väntade på att hon självmant skulle lätta sitt hjärta. Men Eva var inte bara upprörd över sitt problem, utan över att Stefan inte tycktes bry sig om hennes rop på hjälp. Hon såg inte hans tystnad som ett tecken på hänsyn och respekt — hon tolkade den som bristande intresse. När Eva äntligen började tala, lyssnade Stefan utan att avbryta henne. Men hon kände det som om han egentligen inte brydde sig om hennes känslor. Sedan gav han henne, inte förståelse och empati, utan en lösning på problemet. Detta sade henne: ”Dina känslor är överdrivna; du reagerar alldeles för hårt. Se hur lätt det är att lösa det här lilla problemet!”

Hur annorlunda skulle det inte ha varit om båda två hade kunnat se saker och ting ur den andres synvinkel! Då kanske det skulle ha gått ungefär så här:

Stefan kommer hem och finner att Eva är upprörd över något. ”Hur är det fatt?” säger han vänligt. Tårarna börjar rinna, och orden kommer störtande. Eva säger inte ”Alltsammans är ditt fel!” och låter inte påskina att Stefan inte gör vad han kan. Stefan håller henne tätt intill sig och lyssnar tålmodigt. När hon har slutat säger han: ”Jag är ledsen över att det känns så jobbigt för dig. Jag förstår varför du är upprörd.” Eva svarar: ”Tack för att du lyssnade. Det känns mycket bättre nu, när jag vet att du förstår.”

Men tyvärr väljer många par att göra slut på sitt äktenskap i stället för att lösa problemet med sina olikheter. Boven i dramat är ofta att makarna har svårt att kommunicera. Meningsskiljaktigheter urartar till gräl som skakar äktenskapet i dess grundvalar. Hur uppstår gräl? Nästa artikel talar om hur de uppstår och hur man kan undvika dem.

Grälandets anatomi

HON behöver lufta sina känslor. Han vill komma med lösningar. De miljontals familjegräl som utspelat sig under historiens gång har gått i många olika tonarter, men i regel har de varit variationer på några få grundläggande teman. Förståelse för den andres synsätt eller sätt att kommunicera kan emellertid förvandla dessa flammande skogsbränder till en glödande koleld i hemmets trygga och lyckliga härd.

”Försök inte styra mitt liv!”

Den stereotypa bilden av en dominerande och tjatig hustru kanske slår an på mången man, som känner sig kringskuren av råd, önskemål och kritik. Bibeln erkänner att sådana känslor ibland kan vara berättigade, när den säger: ”En hustrus stridigheter är som ett läckande tak som driver en bort.” (Ordspråken 19:13) En hustru kanske framför en begäran som mannen tigande motsätter sig av orsaker som hon inte känner till. Hon tror att han inte hörde vad hon sade och upprepar därför sin begäran. Hans motvilja växer. En gnatig hustru och en hunsad äkta man? Eller två människor som helt enkelt inte har kommunicerat på ett klart och tydligt sätt?

Hustrun tycker att hon visar sin kärlek till mannen genom små välmenande råd. Mannen tycker att hon kör med honom och låter påskina att han inte duger något till. Att säga ”Glöm inte portföljen” är för henne ett sätt att visa att hon bryr sig om honom och har omsorg om hans behov. Han tycker att det påminner honom om när han var liten och hans mamma stod i dörren och ropade efter honom: ”Tog du vantarna?”

En trött hustru kan försiktigt säga: ”Du kanske vill äta ute i kväll?”, när hon egentligen menar: ”Kan du inte bjuda ut mig på middag? Jag orkar inte laga mat.” Men hennes käre man kanske tar tillfället i akt att berömma hennes kokkonst och svära på att han tycker bättre om hennes mat än någon annans. Eller också kanske han tänker: ”Hon försöker bara styra mig!” Hustrun, å sin sida, kanske förtrytsamt tänker: ”Varför skulle jag fråga?”

”Du älskar mig inte!”

”Hur kan hon tro det?” utropar en frustrerad och bestört äkta man. ”Jag arbetar, betalar räkningarna och ger henne till och med blommor ibland!”

Alla människor behöver naturligtvis känna sig älskade, men en kvinna har särskilt stort behov av att gång på gång bli försäkrad om detta. Hon kanske inte säger det högt, men innerst inne kanske hon känner sig som en ovälkommen börda, i synnerhet om hennes månatliga besvär får henne att känna sig lite nedstämd. Vid sådana tillfällen kanske mannen drar sig undan och tror att hon vill vara i fred ett slag. Hon kan tolka hans reservation som en bekräftelse på hennes värsta farhågor — att han inte älskar henne längre. Hon kanske därför brusar upp mot honom och försöker tvinga honom att älska och stödja henne.

”Hur är det fatt, älskling?”

En man kanske försöker ta itu med ett besvärligt problem genom att söka upp en plats där han i lugn och ro kan fundera över det. En kvinna kan intuitivt känna en viss spänning och spontant reagera genom att försöka dra honom ur hans självvalda isolering. Hur välmenande hennes försök än är, kan mannen finna dem påträngande och förödmjukande. När mannen drar sig tillbaka för att fundera över sitt problem, ser han över axeln hur hans trogna hustru följer honom hack i häl och hör hennes enträgna, kärleksfulla röst: ”Älskling, mår du inte bra? Hur är det fatt? Kan vi inte prata om det?”

Om mannen inte svarar, kan hustrun känna sig sårad. När hon har problem, vill hon resonera igenom dem med honom. Men den man hon älskar vill inte tala om för henne hur han känner det. ”Han älskar mig säkert inte längre” blir kanske hennes slutsats. När den intet ont anande mannen till sist kommer ut ur sitt gömsle, nöjd med den lösning han har funnit, möts han därför inte av den bekymrade, kärleksfulla maka som han lämnade, utan av en irriterad hustru som står redo att anklaga honom för att ha uppträtt kyligt mot henne.

”Du lyssnar aldrig på mig!”

Han tycker att anklagelsen är löjeväckande. Han gör ju ingenting annat än lyssnar på henne! Men när hans hustru talar, har hon en bestämd känsla av att hennes ord granskas och analyseras som av en dator som löser ett matematiskt problem. Hennes misstankar bekräftas när han mitt i en mening avbryter henne och säger: ”Men varför kan du inte bara ... ?”

När en hustru kommer till sin man med ett problem, vill hon ofta varken lägga skulden på honom eller be honom om en lösning. Vad hon mest av allt vill ha är ett lyssnande öra, någon som inte bara är intresserad av kalla fakta, utan av hennes känslor. Därefter vill hon få sina känslor godkända — inte ha goda råd. Mången välmenande äkta man har därför utlöst en explosion bara genom att säga: ”Älskling, du skall inte känna det så. Det är inte så illa.”

Människor väntar sig ofta att deras äktenskapspartner skall vara tankeläsare. ”Vi har varit gifta i 25 år”, sade en man. ”Om hon inte vet vad jag vill vid det här laget, bryr hon sig inte om mig, eller också struntar hon i allting.” En författare skriver i en bok om de äktenskapliga relationerna: ”När makarna inte talar om för varandra vad de vill och ständigt kritiserar varandra för bristande omtanke, är det inte så underligt om den kärleksfulla och samarbetsvilliga andan försvinner. Det blir i stället ... en maktkamp, i vilken vardera parten försöker tvinga den andre att tillfredsställa hans eller hennes behov.”

”Du är så oansvarig!”

En hustru kanske inte säger så rent ut till sin man, men hon kan säga det precis lika tydligt genom sitt tonfall. Frågan ”Varför är du så sen?” skulle kunna vara en oskyldig begäran om information, men hennes anklagande blick och korslagda armar säger förmodligen till mannen: ”Din oansvarige pojkvasker, nu har du gjort mig orolig. Varför ringde du inte? Du är så hänsynslös! Nu är middagen förstörd!”

Hon har naturligtvis rätt när det gäller middagen. Men om resultatet blir ett gräl, kanske också förhållandet dem emellan är i farozonen. ”De flesta gräl uppstår inte därför att två personer är oense, utan därför att mannen tror att kvinnan ogillar hans uppfattning eller därför att kvinnan ogillar hans sätt att tala till henne”, förklarar dr John Gray.

Somliga menar att hemmet är en plats där man ohämmat bör få säga vad man vill. Men personer som är bra på att kommunicera strävar efter samförstånd och frid och tar hänsyn till andras känslor. Vi skulle kunna jämföra det med att servera vår partner ett glas isvatten i stället för att kasta det i ansiktet på honom eller henne. Hela skillnaden ligger i hur det serveras.

Att man tillämpar orden i Kolosserna 3:12—14 kommer att förhindra gräl och leda till ett lyckligt hem. Vi läser där: ”Klä er alltså såsom Guds utvalda, heliga och älskade, i medömkans ömma tillgivenhet, omtänksamhet, anspråkslöshet i sinnet, mildhet och långmodighet. Fortsätt att ha fördrag med varandra och att villigt förlåta varandra, om någon har orsak till klagomål mot en annan. Såsom Jehova villigt har förlåtit er, just så skall också ni göra. Men, förutom allt detta, klä er i kärleken, eftersom den är ett fullkomligt föreningsband.”

[Bild på sidan 9]

Han försvarar fakta; hon försvarar sina känslor

Ett lyckligt hem — där två är ett

OM DU skulle bygga ett starkt, säkert och bekvämt hem, vilka material skulle du då använda? Trä? Tegel? Sten? Här följer de byggnadsmaterial som rekommenderas i Ordspråken i Bibeln: ”Genom vishet kommer ett hushåll att byggas upp, och genom urskillningsförmåga kommer det att visa sig vara fast grundat. Och genom kunskap kommer de inre rummen att fyllas med alla dyrbara och ljuvliga ting av värde.” (Ordspråken 24:3, 4) Ja, det krävs vishet, urskillningsförmåga och kunskap för att bygga ett lyckligt hem.

Vilka är det som utför byggnadsarbetet? ”Den kvinna som äger sann vishet har byggt upp sitt hus, men den dåraktiga river ner det med sina egna händer.” (Ordspråken 14:1) Samma sak gäller den vise man som inser att det står i hans makt att göra sitt äktenskap starkt och lyckligt eller svagt och olyckligt. Vilka är de avgörande faktorerna? Intressant nog har den vägledning som en del moderna familjerådgivare ger stora likheter med den tidlösa visheten i Guds ord, som skrevs för tusentals år sedan.

Vikten av att lyssna: ”Att verkligen lyssna är en av de största komplimanger man kan ge en annan människa och är av avgörande betydelse när det gäller att bygga upp och bevara ett förtroligt förhållande”, sägs det i en bok om äktenskaplig samlevnad. ”De visas öra söker finna kunskap”, heter det i Ordspråken. (Ordspråken 18:15) Eftersom öppna öron inte är lika påfallande som öppna ögon eller en öppen mun, hur kan man då visa sin partner att man verkligen lyssnar? Ett sätt är genom spegling — aktivt lyssnande. — Se rutan på sidan 11.

Öppenhet och förtrolighet: ”Vår kultur förhindrar öppenhet”, konstaterar boken One to One—Understanding Personal Relationships. ”Vi får från unga år lära oss att sköta oss själva — att vara förtegna när det gäller pengar, tankar, känslor, ... allt personligt. Den här lärdomen försvinner inte så lätt, inte ens när vi blir ’förälskade’. Förtroligheten kan inte växa, om man inte ständigt strävar efter öppenhet.” ”Planer omintetgörs där det inte förekommer något förtroligt tal”, sägs det i Ordspråken, ”men hos dem som rådgör med varandra är vishet.” — Ordspråken 13:10; 15:22.

Lojalitet och tillit: Mannen och hustrun har inför Gud lovat att vara trogna mot varandra. När makarna litar på att båda lojalt kommer att hålla fast vid varandra, behöver kärleken inte hindras av misstankar, stolthet, tävlingsanda eller egenintresse.

Gemenskap: Ett förhållande djupnar genom gemensamma upplevelser. Med tiden kan makarnas liv bli intimt sammanflätade till en oskattbar vävnad som båda är måna om att bevara. Att slita sönder dessa vänskapsband skulle vara otänkbart. ”Det finns en vän som är mer trogen än en bror.” — Ordspråken 18:24.

Omtänksamhet och ömhet: Omtänksamma handlingar motverkar slitningar och stolthet. Om vänlighet och omtanke blir ett inrotat beteendemönster, gjuter det olja på vågorna även om känslorna kanske svallar i samband med någon meningsskiljaktighet. Ömhet skapar ett varmt klimat där kärleken kan växa. Även om i synnerhet män kan ha svårt att uttrycka ömma känslor, sägs det i Bibeln: ”Det åtråvärda hos jordemänniskan är hennes kärleksfulla omtanke.” (Ordspråken 19:22) Och om en god hustru sägs det att ”den kärleksfulla omtankens lag är på hennes tunga”. — Ordspråken 31:26.

Ödmjukhet: Ödmjukhet är ett motmedel mot stolthet och gör en människa snar att be om förlåtelse och uttrycka sin tacksamhet. Men hur är det om du är helt oskyldig till den anklagelse som din partner riktar mot dig? Varför inte då vänligt säga: ”Jag är ledsen att du blev så upprörd”? Visa att du bryr dig om din partners känslor och hjälps sedan åt att rätta till problemet. ”Det är en ära för en man att avstå från disputerande.” — Ordspråken 20:3.

Respekt: ”Nyckelordet när det gäller att förstå varandras problem och försöka lösa dem tillsammans är respekt. Det som är viktigt för den ena maken kanske inte är lika viktigt för den andra. Båda makarna kan emellertid alltid visa respekt för den andra partens uppfattningar.” (Keeping Your Family Together When the World Is Falling Apart) ”Genom förmätenhet vållar man bara strid, men hos dem som rådgör med varandra är vishet.” — Ordspråken 13:10.

Humor: De mörkaste orosmoln kan skingras genom ett gott skratt. Det stärker kärlekens band och lättar på de spänningar som så ofta hindrar människor från att tänka klart. ”Ett glatt hjärta har god verkan på uppsynen.” — Ordspråken 15:13.

Ömsesidigt givande: Leta efter positiva sidor hos din partner och var frikostig med komplimanger. Vänliga ord kan väcka starkare genklang i hjärtat än en bukett blommor eller en sidenslips. Det är naturligtvis inte något fel i att ge varandra presenter eller göra vänliga små saker för varandra. Men ”de bästa gåvorna du kan ge”, sägs det i boken Lifeskills for Adult Children, ”kan inte slås in i paket. Det är dina uttryck för kärlek och uppskattning, din uppmuntran och din hjälp.” ”Som äpplen av guld i silverarbeten är ett ord som talas i dess rätta tid.” — Ordspråken 25:11.

Om dessa egenskaper kan liknas vid äktenskapets byggstenar, då är ett gott kommunicerande det murbruk som behövs för att foga dem samman. Vad kan då gifta par göra när meningsskiljaktigheter uppstår? ”I stället för att betrakta din partners skiljaktiga uppfattningar som en källa till konflikt ... kan du se dem som en källa till kunskap. ... Små detaljer i det dagliga livet blir en guldgruva av upplysningar”, sägs det i boken Getting the Love You Want.

Du bör därför inte betrakta varje liten meningsskiljaktighet som en signal till strid, utan som ett värdefullt tillfälle att lära känna den du älskar. Anta utmaningen att försöka lösa problemen tillsammans, så att ert äktenskap kan bli en lugn och trygg hamn, där ni kan stärka banden er emellan och fördjupa den kärlek som gör er till ett.

Jehova Gud betraktar samverkan som något mycket vackert och har byggt in sådan i sin skapelse — i syrets kretslopp mellan växter och djur, i himlakropparnas rörelser, i symbiotiska förhållanden mellan insekter och blommor. På samma sätt kan det i äktenskapet råda en varm anda av ömsesidighet, där mannen i ord och gärning visar att han älskar sin hustru och den tillitsfulla hustrun gärna följer hans exempel i fråga om att visa kärlek. På det sättet kan de två verkligen bli ett och glädja både varandra och äktenskapets upphovsman, Jehova Gud.

[Ruta på sidan 11]

”Ge ... akt på hur ni lyssnar.” — Lukas 8:18

Aktivt lyssnande är ett sätt att se till att den som talar och den som lyssnar verkligen förstår varandra. Det kallas ibland för spegling, eftersom lyssnaren försöker återspegla de ord han hör och deras innebörd. Här följer de viktigaste stegen:

1. Ge noga akt på det som sägs; lyssna efter viktiga budskap.

2. Lyssna efter de känslor som kan ligga bakom orden.

3. Upprepa för talaren vad du har hört. Försök att inte döma, kritisera eller disputera. Visa bara att du har uppfattat budskapet korrekt och att du erkänner de känslor som kommit till uttryck.

4. Den som talar kommer förmodligen att antingen bekräfta eller korrigera det du har sagt och kanske utveckla sina tankar ytterligare.

5. Om du fortfarande inte förstår riktigt, försök igen.

Aktivt lyssnande är särskilt effektivt när det gäller att ta udden av kritik. Tänk på att det ofta ligger en viss sanning i kritiken. Den kanske gavs på ett smärtsamt sätt, men varför inte försöka lätta upp situationen genom aktivt lyssnande i stället för att gå i försvarsställning och slunga anklagelser i ansiktet på den som gav den? Erkänn att du förstår den andres upprörda känslor och se hur problemet kan rättas till.

[Ruta på sidan 12]

”Om någon har orsak till klagomål.” — Kolosserna 3:13

Om du har ett berättigat klagomål, hur kan du då på bästa sätt delge den andre det utan att starta en ordstrid? Börja med att säga att du förstår att din partner menade väl. Du kanske tycker att han eller hon var hänsynslös, tanklös, fräck eller oförståndig — men troligtvis var det inte så illa menat. Tala sedan lugnt om hur du känner det utan att komma med några anklagelser: ”När du gjorde så, kände jag ...” På det sättet inbjuder du inte till dispyt. Du talar bara om hur du känner det utan att anklaga den andre. Eftersom din partner kanske aldrig hade för avsikt att såra dig, kan reaktionen annars bli förnekelse eller självrättfärdigande. Koncentrera dig i stället på problemet, och var beredd att föreslå en lösning.

[Bild på sidan 10]

Att verkligen lyssna är en av de största komplimanger man kan ge en annan människa