Äktenskapet är instiftat av Gud. Det utgör ramen för ett intimt förhållande mellan man och hustru och skapar en känsla av trygghet, eftersom det vilar på ömsesidig kärlek och makarna har lovat varandra trohet. När Jehova instiftade äktenskapet, gjorde han det inte bara för att ge mannen en nära vän och kamrat som skulle vara ett komplement till honom, utan också för att fler människor skulle sättas till världen, och detta inom en familjeanordning.

Fanns det några ”lagliga formaliteter”, när Adam och Eva började leva tillsammans?

1 Mos. 2:22—24: ”Jehova Gud grep sig an med att av revbenet, som han hade tagit från människan [Adam], bygga en kvinna och att föra henne till människan. Då sade människan: ’Detta är äntligen ben av mina ben och kött av mitt kött. Denna kommer att kallas Maninna, ty från man blev denna tagen.’ Det är därför en man kommer att överge sin far och sin mor, och han skall hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött.” (Lägg märke till att det var Jehova Gud själv, den universelle Suveränen, som förde samman Adam och Eva. Här var det inte fråga om en man och en kvinna som beslutade sig för att börja leva tillsammans utan att ta hänsyn till några lagliga formaliteter. Lägg dessutom märke till att Gud framhöll att föreningen skulle vara bestående.)

1 Mos. 1:28: ”Gud [välsignade] dem [Adam och Eva], och Gud sade till dem: ’Var fruktsamma och bli många och uppfyll jorden och lägg den under er, och råd över havets fiskar och himlarnas flygande skapelser och varje levande skapelse som rör sig på jorden.’” (Den högsta lagliga myndigheten uttalade här sin välsignelse över föreningen. De blev bemyndigade att ha sexuellt umgänge med varandra och fick ett uppdrag som skulle göra deras liv meningsfullt.)