Vikten av att anförtro sig åt någon

Många offer för våld i hemmet lider i tysthet. Doktor John Wright ger emellertid rådet: ”Misshandlade kvinnor bör söka känslomässigt och fysiskt skydd hos en kompetent tredje part.” Samma sak gäller andra misshandlade familjemedlemmar.

Somliga våldsoffer har svårt att anförtro sig åt andra människor, eftersom tilliten inom den mest intima sociala enheten — familjen — bara har lett till besvikelse. Men som det sägs i Ordspråken 18:24: ”Det finns en vän som är mer trogen än en bror.” Att finna en sådan vän och lära sig att på ett taktfullt sätt anförtro sig åt denne är ett viktigt steg hänemot den behövliga hjälpen. Men misshandlaren behöver naturligtvis också hjälp.

Varje år blir hundratusentals människor Jehovas vittnen. Alla dessa antar utmaningen att ta på sig den nya personligheten. Bland dem finns före detta hustru- och barnmisshandlare. För att motverka varje tendens till ett återfall måste de ständigt låta Bibeln vara ”nyttig till undervisning, till tillrättavisning, till korrigering”. — 2 Timoteus 3:16.

För dessa nya vittnen är detta att ta på sig den nya personligheten en fortlöpande process, eftersom Kolosserna 3:10 (Hedegård) framhåller att den ”ständigt förnyas”. Det krävs således ständiga ansträngningar. Men lyckligtvis har Jehovas vittnen ett stort antal andliga ”bröder och systrar och mödrar och barn” som kan ge dem hjälp och stöd. — Markus 10:29, 30; se också Hebréerna 10:24, 25.

I alla Jehovas vittnens cirka 70.000 församlingar runt om i världen finns det också kärleksfulla tillsyningsmän, som är som ”ett skydd mot vinden och ett gömställe undan oväder”. Deras ”ögon och öron kommer att vara öppna för människornas behov”. (Jesaja 32:2, 3, TEV) Såväl nya som mer erfarna Jehovas vittnen har således en underbar reservoar av hjälp att tillgå i den kristna församlingen medan de strävar efter att ta på sig den nya personligheten.

Medkännande tillsyningsmän

När människor kommer till de kristna tillsyningsmännen i Jehovas vittnens församlingar för att få råd, har dessa tillsyningsmän fått lära sig att lyssna på alla utan partiskhet. De uppmuntras att visa var och en, i synnerhet personer som blivit utsatta för kränkande behandling, djup medkänsla och förståelse. — Kolosserna 3:12; 1 Thessalonikerna 5:14.

En hustru kan till exempel ha blivit brutalt misshandlad. Om samma misshandel hade tillfogats någon utanför familjekretsen, skulle misshandlaren i många länder ha kunnat hamna i fängelse. Offret bör därför behandlas med särskild omtänksamhet och vänlighet, liksom också personer som utsatts för andra typer av övervåld, till exempel sexuella övergrepp.

De som gjort sig skyldiga till brott mot Guds lagar måste också ställas till svars för sitt handlingssätt. På så sätt bevaras församlingen ren, andra oskyldiga personer skyddas, och, vilket är nog så viktigt, Guds ande kan flöda fritt. — 1 Korinthierna 5:1—7; Galaterna 5:9.

Guds syn på äktenskapet

När människor blir Jehovas vittnen förbinder de sig att följa de principer för kristet liv som finns i Guds ord. De lär sig att mannen är förordnad att vara familjens överhuvud och leda den i sann tillbedjan. (Efesierna 5:22) Men mannens ledarskap ger honom aldrig rätt att uppträda brutalt mot sin hustru, förkväva hennes personlighet eller ignorera hennes önskningar.

Guds ord visar tvärtom att män bör fortsätta att ”älska ... [sina] hustrur, alldeles som Kristus också älskade församlingen och gav ut sig för den. ... På detta sätt bör männen älska sina hustrur som sina egna kroppar. Den som älskar sin hustru älskar sig själv, ty ingen har någonsin hatat sitt eget kött, utan han när och vårdar det ömt.” (Efesierna 5:25, 28, 29) Ja, Guds ord säger uttryckligen att en man bör visa sin hustru ”ära”. — 1 Petrus 3:7; se också Romarna 12:3, 10; Filipperna 2:3, 4.

Ingen kristen man kan sanningsenligt påstå att han älskar sin hustru eller visar henne ära om han utsätter henne för fysisk eller känslomässig misshandel. Det skulle vara skrymteri, eftersom det sägs i Guds ord: ”Ni män, fortsätt att älska era hustrur, och var inte förbittrade på dem.” (Kolosserna 3:19) När Guds domar inom kort drabbar denna onda världsordning vid Harmageddon, kommer skrymtare att gå samma öde till mötes som de som motstår Guds styre. — Matteus 24:51.

En gudfruktig man skall således älska sin hustru som sin egen kropp. Skulle han misshandla sin egen kropp, slå sig själv i ansiktet eller rycka sig själv i håret? Skulle han nedvärdera sig själv med föraktfulla och sarkastiska uttalanden inför andra? En som betedde sig så skulle betraktas som mentalt obalanserad, minst sagt.

Om en kristen man misshandlar sin hustru, blir alla hans andra kristna gärningar värdelösa i Guds ögon. Tänk på att ”en våldsman” inte är kvalificerad för privilegier i den kristna församlingen. (1 Timoteus 3:3; 1 Korinthierna 13:1—3) En hustru som handlar på liknande sätt mot sin man överträder naturligtvis också Guds lag.

Galaterna 5:19—21 nämner ”fientligheter, osämja, ... yttringar av förbittring” bland de gärningar som fördöms av Gud och slår fast att ”de som ägnar sig åt sådana ting skall inte ärva Guds kungarike”. Att misshandla sin äktenskapspartner eller sina barn är således aldrig berättigat. Det är vanligtvis i strid med landets lag och är definitivt i strid med Guds lag.

Vakttornet, en tidskrift som utges av Jehovas vittnen, har publicerat skriftenliga råd i den här frågan och säger beträffande personer som menar sig vara kristna men som ändå misshandlar sina familjemedlemmar: ”Var och en som påstår sig vara kristen men gång på gång och utan sinnesändring hänger sig åt våldsamma vredesutbrott kan ... bli utesluten.” — 15 september 1975, sidan 431; jämför 2 Johannes, vers 9, 10.

Vad Guds lag tillåter

Gud kommer till sist att döma dem som överträder hans lagar. Men hur är det under tiden? Vilka möjligheter står enligt Bibeln till buds för kristna makar som har blivit utsatta för misshandel, om förövaren inte ändrar sig, utan fortsätter sin misshandel? Måste det oskyldiga offret fortsätta att äventyra sin fysiska, mentala och andliga hälsa och kanske rentav sitt liv?

I en artikel som tar upp problemet med våld i hemmet framhåller Vakttornet vad som är tillåtet enligt Guds ord. Det sägs där: ”Aposteln Paulus ger rådet ’att en hustru inte skall gå ifrån sin man; men om hon verkligen skulle gå ifrån honom, må hon då förbli ogift eller också försona sig igen med sin man; och en man skall inte lämna sin hustru’.” Det sägs vidare i artikeln: ”Men om misshandeln blir outhärdlig, eller om den troendes liv är i fara, kan han eller hon välja att ’gå ifrån’ sin partner. Strävan bör dock vara att med tiden ’försona sig igen’. (1 Korintierna 7:10—16) Att man lämnar sin äktenskapspartner ger emellertid inte i sig självt någon fullständig grund för skilsmässa och omgifte. En lagenlig skilsmässa kan dock ge ett visst mått av skydd mot vidare misshandel.” — 15 juli 1983, sidorna 18, 19; se även numret för 1 november 1988, sidorna 22, 23.

Vad en misshandlad hustru väljer att göra under dessa omständigheter är hennes ensak. ”Var och en skall nämligen bära sin egen ansvarsbörda.” (Galaterna 6:5) Ingen annan kan fatta ett sådant beslut åt henne. Ingen bör heller försöka övertala henne att återvända till en despotisk äkta man, där hennes hälsa, liv och andlighet är i fara. Detta måste vara hennes eget val, något hon gör av sin egen fria vilja och inte därför att andra försöker tvinga henne till det. — Se Filemon, vers 14.

Ett slut på all misshandel

Jehovas vittnen vet att våld i hemmet är ett av de många drag som enligt Bibeln skulle känneteckna dessa sista dagar, då många människor skulle vara ”kärlekslösa”, ”obehärskade” och ”våldsamma”. (2 Timoteus 3:2, 3, 1981) Gud lovar att han efter dessa sista dagar kommer att införa en fredlig ny värld, där människor ”verkligen [kommer] att bo i trygghet, utan att någon får dem att skälva”. — Hesekiel 34:28.

I denna underbara nya värld kommer all misshandel att höra det förgångna till. ”De saktmodiga, de kommer att besitta jorden, och de kommer helt visst att finna sin rika förnöjelse i överflödet av frid.” — Psalm 37:11.

Vi uppmuntrar dig att fortsätta att undersöka Bibelns löften om framtiden. Ja, redan nu kan du få stort gagn av att tillämpa Bibelns principer i din egen familj.

Gränser för vuxnas beteende: En man förklarade att han helt enkelt hade ”tappat självbehärskningen” och slagit sin hustru. En terapeut frågade mannen om han någonsin hade knivhuggit sin hustru. ”Nej, det skulle jag aldrig göra!” svarade mannen. Mannen fick hjälp att inse att han faktiskt hade vissa gränser för sitt beteende, men problemet var att gränsdragningen var felaktigt gjord.

Var går gränsen för dig? Hejdar du dig innan en dispyt urartar till gräl och handgripligheter? Eller kokar du över och börjar skrika, skymfa, knuffas, kasta saker omkring dig eller slåss?

Den nya personligheten har mycket bestämda gränser, som inte ger utrymme för vare sig fysiskt eller känslomässigt våld. ”Låt inte något ruttet tal gå ut ur er mun”, sägs det i Efesierna 4:29. Vers 31 tillägger: ”Låt all illvillig bitterhet och häftighet och vrede och allt skrikande och skymfande skaffas bort ifrån er jämte all uselhet.” Det grekiska ordet för ”vrede” betecknar ”en impulsiv natur”. Intressant nog framhåller boken Toxic Parents (Giftiga föräldrar) att ett gemensamt drag hos många barnmisshandlare är deras ”skrämmande oförmåga att kontrollera sina impulser”. Den nya personligheten kräver att vi behärskar våra impulser, både i ord och i handling.

Den nya personlighetens krav gäller naturligtvis i lika hög grad hustrun som mannen. Hon bör sträva efter att inte provocera sin man, utan i stället samarbeta med honom och visa uppskattning av hans ansträngningar att sörja för familjen. Makarna bör inte heller kräva av varandra vad ingen av dem kan frambringa — fullkomlighet. I stället bör de båda tillämpa orden i 1 Petrus 4:8: ”Framför allt, ha intensiv kärlek till varandra, eftersom kärleken övertäcker en mängd synder.”