När äktenskapet knakar i fogarna

EN UNG mor höll sitt två månader gamla barn i famnen. I ett plötsligt raseriutbrott tappade hon den lille i golvet. Pojken dog några timmar senare. ”Jag tappade honom med flit”, sade mamman, ”för min man bryr sig inte ett dugg om familjen.” I stället för att tala igenom saken med sin man lät hon sin ilska gå ut över det oskyldiga barnet.

Det är naturligtvis få mödrar som tillgriper så extrema åtgärder, men många känner det ungefär som den här mamman. Det blir allt svårare för gifta par att lyckas med sitt äktenskap. ”När sannolikheten för att äktenskapet skall bli lyckligt är så liten som den är i Förenta staterna i våra dagar”, sägs det i tidskriften Journal of Marriage and the Family, ”är ett helhjärtat, oförbehållsamt engagemang i ett äktenskap ... så riskabelt att ingen helt normal människa skulle våga sig på det.”

I vår oroliga tid ger sådana problem som omoraliskhet, personlighetsmotsättningar, skulder, konflikter med släktingar och själviskhet ofta upphov till slitningar i äktenskapet, vilka i många fall trappas upp och resulterar i skilsmässa. I Japan har situationen blivit så allvarlig att till och med katolska kyrkan, som är känd för att bestämt motsätta sig skilsmässa, har varit tvungen att tillsätta en speciell kommitté för att underlätta situationen för frånskilda och omgifta församlingsmedlemmar. Skilsmässorelaterade problem berör allt fler kyrkobesökare.

Det stora antalet skilsmässor är emellertid bara toppen av isberget. Amerikanska undersökningar visar att det är den allt sämre kvaliteten hos äktenskapet som sådant som ligger bakom den stigande skilsmässofrekvensen, och inte bara de sociala trender som har gjort det lättare att skiljas. På grund av bristande engagemang och ansträngning från makarnas sida har det äktenskapliga livet förlorat sitt behag. Många fortsätter att vara gifta för att upprätthålla skenet utåt, men de delar inte säng och talar knappast med varandra. Somliga känner det som den orientaliska kvinna som köpte en egen avskild gravplats. ”Jag vill inte ligga i samma grav som min man”, förklarade hon. Eftersom hon inte har någon möjlighet att skilja sig från sin man nu, planerar hon att göra det efter döden. Även om sådana människor fortfarande lever tillsammans, är deras äktenskap inte någon källa till glädje för dem.

Så var fallet med Isao. Han hade ingått ett förhastat äktenskap och kände sig inte motiverad att ändra sitt egoistiska levnadssätt. Trots att han hade ganska bra inkomst som långtradarchaufför, slösade han bort hela sin lön på mat och dryck och tog inte hand om sin familj. Detta resulterade i ständiga gräl mellan honom och hans hustru. ”Så snart något gick på tok brukade jag komma hem och ösa ut min ilska över min familj”, berättar Isao. Deras äktenskap var som en aktiv vulkan, och ämnet skilsmässa kom dagligen upp.

Många män och kvinnor uthärdar i ett olyckligt äktenskap. Vare sig de tar ut skilsmässa eller inte, finner de inte lyckan. Finns det något sätt att lyckas med äktenskapet? Vad kan man göra för att stärka äktenskapsbanden?