En av Gud utvald brud för Isak

5, 6. Varför ville Abraham absolut inte att Isak skulle gifta sig med någon kanané, och för vilka är detta till fin vägledning i våra dagar? (1 Korintierna 7:39)

⁵ Berättelsen börjar med att Abraham ger anvisningar till den som förestod hans hushåll, tydligtvis Elieser. (1 Moseboken 15:2; 24:2) ”Jag skall låta dig svära vid Jehova”, sade Abraham, ”att du inte kommer att ta en hustru åt min son av döttrarna till kananéerna, som jag bor mitt ibland, utan att du kommer att gå till mitt land och till mina släktingar och att du sannerligen kommer att ta en hustru åt min son, åt Isak, därifrån.” — 1 Moseboken 24:3, 4, NW.

⁶ Varför ville Abraham absolut inte att hans son skulle gifta sig med någon kanané? Därför att kananéerna var avkomlingar av Kanaan, som blev förbannad av Noa. (1 Moseboken 9:25) Dessutom var kananéerna kända för sina depraverade seder, och viktigast av allt — de tillbad inte Jehova. (1 Moseboken 13:13; 3 Moseboken 18:3, 17—28) Förståeligt nog önskade Abraham att hans son skulle gifta sig med någon av hans egen släkt, avkomlingar av Sem, som hade fått Noas inspirerade välsignelse. (1 Moseboken 9:26) Vilken fin vägledning är inte detta för kristna i våra dagar som väljer att gifta sig! — 5 Moseboken 7:3, 4.

7. Hur förberedde Abraham Elieser för uppdraget?

⁷ Elieser begav sig därför ut på en över 800 kilometer lång resa till Mesopotamien. Han gav sig i väg väl rustad med tio kameler lastade med gåvor. (1 Moseboken 24:10) Han kunde dessutom fundera över följande trosstärkande ord av sin herre: ”Jehova, himlarnas Gud, ... kommer att sända sin ängel framför dig, och du kommer sannerligen att ta en hustru åt min son därifrån.” — 1 Moseboken 24:7, NW.

8, 9. a) Vad hände när Elieser kom fram till staden Nahor? b) Genom vilket prov skulle en lämplig brud utväljas?

⁸ Slutligen nådde han staden Nahor i norra Mesopotamien. Elieser lät de trötta kamelerna lägga sig på knä för att vila vid en brunn utanför staden. Det var vid den tidpunkt på dagen då kvinnorna hämtade vatten — ett verkligt fint tillfälle för Elieser att söka efter en eventuell brud! Men vad skulle hon då vara för slags kvinna? Den som såg bäst ut? Nej. Elieser var i första hand intresserad av en kvinna med en gudfruktig personlighet. Detta uppenbarade den ödmjuka bön av tro, som han nu bad: ”Jehova, min herre Abrahams Gud, jag ber dig, låt det ske inför mig denna dag och visa min herre Abraham kärleksfull omtanke. Se, jag har ställt mig vid en vattenkälla, och döttrarna till stadens män kommer ut för att hämta upp vatten. Vad som skall inträffa är att den unga kvinna som jag kommer att säga så här till: ’Var snäll och sänk din vattenkruka, så att jag kan dricka’, och som rentav kommer att säga: ’Drick, och dina kameler kommer jag också att vattna’, henne är det du skall bestämma för din tjänare, för Isak; och låt mig härigenom veta att du har visat min herre lojal kärlek.” — 1 Moseboken 24:11—14, NW.

⁹ Detta var verkligen ett bra prov. Enligt The New Encyclopædia Britannica kan en mycket törstig kamel dricka omkring 100 liter vatten på 10 minuter. Abrahams kameler kanske inte var så törstiga, men kvinnorna på den tiden kände säkert till djurens förmåga att dricka vatten. Det måste verkligen vara en mycket omtänksam, osjälvisk och arbetsam kvinna som frivilligt skulle erbjuda sig att hämta vatten till tio trötta kameler, som tillhörde en främling.

10, 11. a) På vilket anmärkningsvärt sätt blev Eliesers bön besvarad? b) På vad sätt visade Rebecka önskvärda egenskaper? c) Hur reagerade Elieser?

¹⁰ Eliesers bön besvarades redan innan han hade avslutat den, som berättelsen förklarar: ”Där kom Rebecka ... gående ut. ... Nu var den unga kvinnan mycket tilldragande till utseendet, en jungfru, och ingen man hade haft sexuellt umgänge med henne; och hon begav sig ner till källan och började fylla sin vattenkruka och steg sedan upp. Genast sprang tjänaren för att möta henne och sade: ’Var snäll och ge mig en liten klunk vatten ur din kruka.’ Hon i sin tur sade: ’Drick, min herre.’ Därmed lyfte hon snabbt ner sin kruka på sin hand och gav honom att dricka. När hon hade slutat att ge honom att dricka, så sade hon: ’Också åt dina kameler kommer jag att hämta upp vatten, tills de har druckit färdigt.’ Så tömde hon snabbt sin kruka i drickshon och sprang åter, gång på gång, till brunnen för att hämta upp vatten och fortsatte att ösa upp åt alla hans kameler.” — 1 Moseboken 24:15—20, NW.

¹¹ När Elieser fick se detta underbara svar på sin bön, betraktade han förundrat det hela, och när jungfrun hade avslutat sitt berömvärda arbete, belönade Elieser henne med en näsring av guld och två guldarmband och frågade: ”Vems dotter är du?” När han fick reda på att hon var Abrahams brors sondotter, böjde han sig ner i vördnadsfull tillbedjan och sade: ”Välsignad vare Jehova, min herre Abrahams Gud, som inte har övergett sin kärleksfulla omtanke och sin pålitlighet mot min herre. Mig, som varit på väg, mig har Jehova lett till min herres bröders hus.” — 1 Moseboken 24:21—27, NW.

12. Hur fullbordades det hela i Rebeckas hem?

¹² Rebecka sprang hänförd hem för att berätta för sin familj. När Rebeckas far och bror senare av Eliesers egen mun fick höra syftet med hans resa och hur Jehova hade besvarat hans bön, samtyckte de utan att tveka till att Rebecka skulle bli Isaks hustru. ”Och det hände sig, när Abrahams tjänare hade hört deras ord, att han genast kastade sig ner på jorden inför Jehova. Och tjänaren började ta fram föremål av silver och föremål av guld och kläder och ge dem åt Rebecka; och han gav utsökta ting åt hennes bror och åt hennes mor.” — 1 Moseboken 24:52, 53, NW.

Gensvaret från bruden och hennes följeslagerskor

13. Hur bekräftades det att Jehovas val var det rätta?

¹³ Hur betraktade då Rebecka privilegiet att av Gud ha blivit utvald till brud åt Isak? Följande dag hände något som avslöjade hennes allra innersta känslor. Eftersom Elieser hade uppnått syftet med sin resa, ville han utan dröjsmål återvända till sin herre, men Rebeckas — brudens — familj önskade att hon skulle stanna hos dem åtminstone tio dagar. Man lät därför Rebecka avgöra om hon var beredd att omedelbart ge sig av eller inte. ”Jag är villig att ge mig av” (NW), sade hon. Att hon samtyckte till att omedelbart lämna sin familj och resa till ett avlägset land för att gifta sig med en man som hon aldrig hade sett var ett enastående bevis på tro på Jehovas vägledning. Detta bekräftade att hon var det rätta valet. — 1 Moseboken 24:54—58.

14. a) Vilka följde med Rebecka? b) Vad slags resa gav de sig ut på?

¹⁴ Rebecka hade sällskap på sin resa. Som berättelsen förklarar: ”Rebecka och hennes följeslagerskor [bröt] upp, och de red i väg på kamelerna.” (1 Moseboken 24:61, NW) Kamelkaravanen gav sig alltså ut på en farlig resa på över 800 kilometer genom ett främmande landområde. ”Genomsnittshastigheten för lastade kameler är omkring 4 kilometer i timmen”, heter det i boken The Living World of Animals. Om Abrahams kameler gick med den hastigheten i åtta timmar om dagen, skulle det ha tagit dem över 25 dagar att nå sitt mål i Negeb.

Någon tid efter det att Isak hade skonats från att dö på offeraltaret började förberedelserna för hans giftermål.

19. Vad hände när Rebecka och hennes följeslagerskor nådde resans mål?

¹⁹ Lyckades Rebecka och hennes ”följeslagerskor” nå sitt mål? Ja. Som bibeln berättar: ”Och Isak var ute och gick på fältet för att meditera vid den tid då kvällen föll på. När han lyfte upp sina ögon och såg, se, där kom kameler! När Rebecka lyfte upp sina ögon, fick hon se Isak, och hon svingade sig av kamelen.” När Elieser hade berättat om hur han hade haft framgång i sitt uppdrag, tog Isak emot Rebecka som sin hustru, och ”han fick henne kär”. — 1 Moseboken 24:63—67, NW.