1, 2. a) Hur fick äktenskapet sin början? b) Vad kan den första mannen och kvinnan ha insett om äktenskapet? (Se den inledande bilden.)

ÄKTENSKAPET är en stor del av många människors liv. Genom att se närmare på äktenskapets ursprung och syfte kan vi få hjälp att ha rätt syn på den här relationen och bli lyckligare i vårt eget äktenskap. När Gud hade skapat den förste mannen, Adam, förde han fram djuren till honom för att han skulle ge dem namn. Men ”för mannen fanns ingen hjälpare som ett komplement till honom”. Gud lät därför en djup sömn falla över Adam. Sedan tog han ett av Adams revben, gjorde en kvinna av det och förde henne till honom. (Läs 1 Moseboken 2:20–24.) Vi kan alltså säga att äktenskapet är en gåva från Jehova.

² Många år senare upprepade Jesus det Jehova hade sagt i Edens trädgård: ”En man [skall] lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött.” (Matt. 19:4, 5) Att Gud tog ett revben från Adam för att skapa den första kvinnan måste ha hjälpt det här första paret att förstå att de hörde ihop. Jehovas tanke var aldrig att gifta par skulle gå skilda vägar eller att någon skulle vara gift med mer än en partner samtidigt.

ÄKTENSKAPET OCH JEHOVAS AVSIKT

3. Vilken viktig funktion skulle äktenskapet fylla?

³ Adam var överlycklig över sin hustru, som han senare gav namnet Eva. Hon var en hjälpare och ett komplement åt honom, och tillsammans skulle de varje dag få känna glädje och lycka i sina roller som man och hustru. (1 Mos. 2:18) Äktenskapet skulle fylla en viktig funktion när det gällde Jehovas avsikt att låta hela jorden bli befolkad. (1 Mos. 1:28) Söner och döttrar skulle älska sina föräldrar, men de skulle ändå lämna dem för att gifta sig och bilda egna familjer. Människorna skulle uppfylla jorden till en lagom nivå och utvidga Edens trädgård så att hela jorden blev ett paradis.

4. Vad hände i det första äktenskapet?

⁴ Det första äktenskapet blev olyckligt eftersom både Adam och Eva missbrukade sin fria vilja och vände Jehova ryggen. ”Den ursprunglige ormen”, Satan Djävulen, lurade Eva att tro att hon skulle få speciell kunskap om hon åt frukt från ”trädet för kunskap om gott och ont”. Han sa att om hon gjorde det, skulle hon själv kunna avgöra vad som var gott och vad som var ont. Eva visade att hon inte respekterade Adam som familjens huvud när hon bestämde sig för att äta av frukten utan att först prata med honom. Och Adam var olydig mot Gud och tog emot den frukt hon gav honom. (Upp. 12:9; 1 Mos. 2:9, 16, 17; 3:1–6)

5. Vad kan vi lära oss av Adams och Evas reaktion när Jehova ställde dem till svars för det de hade gjort?

⁵ När Jehova ställde Adam och Eva till svars för det de hade gjort, skyllde Adam på Eva och sa: ”Kvinnan som du gav mig till att vara hos mig, hon gav mig frukt från trädet, och så åt jag.” Och Eva i sin tur sa att ormen hade lurat henne. (1 Mos. 3:12, 13) Vilka klena ursäkter! På grund av deras upproriskhet och olydnad dömde Jehova dem till döden. Det här är verkligen ett varnande exempel för oss. Om ett äktenskap ska bli lyckligt måste både mannen och kvinnan ta ansvar för sina egna handlingar och följa Jehovas vägledning.

6. Hur skulle du förklara 1 Moseboken 3:15?

⁶ Trots det som Satan gjorde i Eden såg Jehova till att mänskligheten fick ett hopp för framtiden. Det kan vi se i Bibelns första profetia. (Läs 1 Moseboken 3:15.) Den första upproriska andevarelsen, Satan, skulle krossas av ”hennes [kvinnans] avkomma”. På det här sättet lät Jehova oss människor få en glimt av det speciella förhållande som råder mellan honom och alla rättfärdiga andevarelser som tjänar honom i himlen. Längre fram blev det tydligt att Jehova skulle sända någon från sin hustrulika organisation för att krossa Djävulen. Genom kvinnans ”avkomma” skulle lydiga människor få just det som Jehova hade tänkt ge det första paret men som de gick miste om – evigt liv här på jorden. (Joh. 3:16)

7. a) Hur har många äktenskap sett ut sedan Adams och Evas uppror? b) Vad förväntas av gifta män och kvinnor enligt Bibeln?

⁷ Adams och Evas uppror gjorde att både deras och alla efterföljande äktenskap påverkades negativt. Eva och hennes kvinnliga avkomlingar skulle till exempel få uppleva svår smärta i samband med förlossningar. Och kvinnor skulle längta efter närhet till sina män, men många män skulle vara hårda och dominanta och till och med utsätta dem för misshandel, precis som vi kan se i många äktenskap i dag. (1 Mos. 3:16) Enligt Bibeln ska en gift man ta ledningen i sin familj på ett kärleksfullt sätt, och en gift kvinna ska underordna sig sin man. (Ef. 5:33) När gifta par samarbetar och visar kristna egenskaper kan situationer som orsakar slitningar reduceras till ett minimum eller undvikas helt och hållet.

FRÅN ADAM TILL DEN STORA ÖVERSVÄMNINGEN

8. Vad vet vi om äktenskapen från Adams dagar fram till den stora översvämningen?

⁸ Innan Adam och Eva dog fick de söner och döttrar. (1 Mos. 5:4) Deras förste son, Kain, gifte sig längre fram med en av sina kvinnliga släktingar. Kains avkomling Lemek var enligt Bibeln den förste som hade två hustrur. (1 Mos. 4:17, 19) Från Adams dagar fram till Noas tid var det bara ett litet antal människor som tillbad Jehova, däribland Abel, Enok och Noa och hans familj. På Noas tid ”lade den sanne Gudens söner märke till människornas döttrar, att de var vackra”, säger Bibeln. Så ”de tog sig hustrur, nämligen alla som de valde ut”. Men det här var emot naturen, och de barn som de här materialiserade änglarna och kvinnorna fick var bastarder. De kallades nefilim och växte upp till våldsamma jättar. Under den här tiden var ”människans ondska ... mycket stor på jorden”, och ”varje benägenhet hos hennes hjärtas tankar [var] bara ... ond hela tiden”. (1 Mos. 6:1–5)

9. Hur ingrep Jehova mot de onda på Noas tid, och vilken lärdom kan vi dra av det som hände då?

⁹ På Noas tid lät Jehova en stor översvämning komma över jorden för att utplåna de onda. Noa var ”en rättfärdighetens förkunnare” och predikade om det kommande slutet. (2 Petr. 2:5) Men människorna på den tiden lyssnade inte på honom, utan hade fullt upp med allt i vardagen, däribland att ingå äktenskap. Jesus jämförde Noas dagar med vår tid. (Läs Matteus 24:37–39.) De flesta i våra dagar vill inte lyssna på de goda nyheterna om Guds rike som nu blir predikade runt hela jorden innan slutet för den här onda världen kommer. Så vad kan vi lära oss av det Bibeln säger om Noas dagar? Inte ens familjeangelägenheter, som att gifta sig och skaffa barn, får bli så viktiga för oss att vi glömmer att Jehovas dag är nära.

FRÅN DEN STORA ÖVERSVÄMNINGEN TILL JESUS DAGAR

10. a) Vilken syn på sexualmoral blev vanlig i många kulturer? b) Hur var Abraham och Sara fina föredömen?

¹⁰ Noa och hans tre söner var gifta med var sin hustru, men efter den stora översvämningen blev det vanligt med polygami. Sexuell omoral förekom i många kulturer och ingick också i religiösa sedvänjor. När Abram (Abraham) och hans hustru, Saraj (Sara), flyttade till Kanaan, kom de till ett land där människors livsstil var ett hån mot äktenskapet. Invånarna i Sodom och Gomorra var extremt omoraliska, och därför förstörde Jehova de här städerna. Men Abraham tog ledningen i sin familj på ett fint sätt, och Sara var ett gott föredöme när hon underordnade sig sin mans ledning. (Läs 1 Petrus 3:3–6.) Abraham såg till att deras son Isak gifte sig med en kvinna som tillbad Jehova. Och Isak gjorde samma sak för sin son Jakob, vars söner blev stamfäder till Israels 12 stammar.

11. Hur var Moses lag till skydd för israeliterna?

¹¹ Senare ingick Jehova ett förbund med Jakobs avkomlingar, israeliterna. En del av de seder och bruk som rörde äktenskapet och som var vanliga på patriarkernas tid, till exempel polygami, reglerades i Moses lag. Israeliterna skyddades också andligen genom att de inte fick gifta sig med sådana som tillbad falska gudar. (Läs 5 Moseboken 7:3, 4.) När det uppstod allvarliga problem i äktenskapet var det ofta de äldste som fick hjälpa till. Det fanns också lagar om hur otrohet, svartsjuka och misstänksamhet skulle hanteras. Skilsmässa var tillåtet, men bara inom vissa ramar. En man kunde skilja sig från sin hustru om han upptäckte något ”anstötligt” eller opassande hos henne. (5 Mos. 24:1) Bibeln nämner inte vad det här syftade på, men det är rimligt att utgå från att det inte handlade om bagateller. (3 Mos. 19:18)

HANDLA ALDRIG FÖRRÄDISKT MOT DIN PARTNER

12, 13. a) Hur behandlade en del män sina hustrur på Malakis tid? b) Vad händer i vår tid om en döpt person lämnar sin partner för någon annan?

¹² På profeten Malakis tid var det många judiska män som handlade förrädiskt mot sina hustrur och skilde sig av alla möjliga anledningar. De här männen lämnade sin ungdoms hustru och gifte sig kanske i stället med en yngre kvinna eller med någon som inte tjänade Jehova. Även på Jesus tid fanns det judiska män som skilde sig ”på vilken grund som helst”. (Matt. 19:3) Jehova Gud hatade sådana skilsmässor. (Läs Malaki 2:13–16.)

¹³ I vår tid är otrohet i äktenskapet helt oacceptabelt bland Jehovas folk. Men vad händer om en döpt gift broder eller syster begår äktenskapsbrott med någon och efter att ha fått skilsmässa gifter sig med den personen? Om brodern eller systern inte ångrar sitt felaktiga handlingssätt blir han eller hon utesluten för att församlingen ska kunna bevaras andligt ren. (1 Kor. 5:11–13) Han eller hon måste sedan ”frambringa ... frukter som svarar mot sinnesändringen” för att få komma tillbaka till församlingen. (Luk. 3:8; 2 Kor. 2:5–10) Det finns ingen standardmall för när någon kan bli återupptagen, men det här slaget av förrädiskt handlande, som är sällsynt bland Jehovas folk, är trots allt något mycket allvarligt. Det kan ta ganska lång tid – ett år eller mer – för en syndare att bevisa att han eller hon verkligen har ångrat sig. Och den som blir återupptagen i församlingen måste fortfarande avlägga räkenskap ”inför Guds domarsäte”. (Rom. 14:10–12; se Vakttornet för 1 maj 1980, sidan 30, 31.)

DEN KRISTNA SYNEN PÅ ÄKTENSKAPET

14. Vad var syftet med lagen?

¹⁴ Israeliterna stod under lagförbundet i mer än 1 500 år. Moses lag hjälpte dem på många olika sätt. Bland annat fick de upphöjda principer som hjälpte dem att lösa familjeproblem. Lagen var också en ”uppfostrare” som ledde dem till Messias. (Gal. 3:23, 24) När Jesus dog och lagen upphörde att gälla, införde Gud en ny anordning. (Hebr. 8:6) Det innebar att en del av de eftergifter som hade gjorts under Moses lag inte gällde längre.

15. a) Vilken norm för äktenskapet gäller i den kristna församlingen? b) Vilka faktorer bör en kristen väga in om han eller hon funderar på skilsmässa?

¹⁵ Vid ett tillfälle ställde fariséerna en fråga till Jesus om äktenskapet. Jesus sa då att Mose hade gett dem tillåtelse att skilja sig från sina hustrur men att det inte hade varit så från början. (Matt. 19:6–8) Hans svar visade att den norm för äktenskapet som Gud hade satt upp i Eden skulle gälla i den kristna församlingen. (1 Tim. 3:2, 12) Mannen och hustrun skulle vara ”ett kött”. De skulle hålla ihop och låta kärleken till Jehova och till varandra stärka deras förhållande. En person som tog ut skilsmässa utan att sexuell omoral fanns med i bilden skulle inte vara fri att gifta om sig. (Matt. 19:9) Om någon begår äktenskapsbrott men ångrar sig, kan den oskyldiga parten naturligtvis välja att förlåta den som har syndat. Profeten Hosea förlät av allt att döma sin omoraliska hustru, Gomer, och på liknande sätt var Jehova barmhärtig mot de ångerfulla israeliterna som hade gjort sig skyldiga till andlig otukt. (Hos. 3:1–5) Det kan tilläggas att om någon vet att hans eller hennes partner har varit otrogen men ändå väljer att återuppta det sexuella umgänget med honom eller henne, är det detsamma som att otroheten är förlåten. Då finns det enligt Bibeln inte längre någon grund för skilsmässa.

16. Vad sa Jesus om att vara ogift?

¹⁶ Efter att Jesus hade slagit fast att sexuell omoral var den enda grunden för skilsmässa bland de sanna kristna nämnde han att det finns ”de som har gåvan” att leva som ogifta. Han tillade: ”Den som kan ge rum åt det, han må ge rum åt det.” (Matt. 19:10–12) Många har valt att inte gifta sig för att kunna tjäna Jehova utan att bli distraherade. De är verkligen värda beröm.

17. Vad kan hjälpa en person att avgöra om han eller hon ska gifta sig eller inte?

¹⁷ Vad kan hjälpa en person att avgöra om han eller hon ska förbli ogift eller inte? Man behöver helt enkelt analysera sig själv och komma fram till om man kan ”ge rum åt det”, dvs. om man kan utveckla gåvan att vara ogift. Aposteln Paulus sa att det bästa var att förbli ogift, men han sa också: ”På grund av den så utbredda otukten skall varje man ha sin egen hustru och varje kvinna ha sin egen man.” Sedan tillade han: ”Om de inte har självbehärskning bör de gifta sig, för det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär.” Att man gifter sig kan hindra att ens känslor får en att fastna i vanan att onanera eller att bli indragen i sexuell omoral. Åldern kan också spela in, för Paulus fortsatte: ”Om någon menar att han handlar opassande mot sin jungfrulighet, om denna är förbi ungdomsblomstringen, och det är så det borde ske, så låt honom göra vad han önskar; han syndar inte. Låt dem gifta sig.” (1 Kor. 7:2, 9, 36; 1 Tim. 4:1–3) Men en person bör inte uppmuntras att gifta sig bara för att de sexuella känslorna kan vara extra starka i ungdomsåren. Många yngre är inte mogna nog att ta på sig det ansvar som äktenskapet för med sig.

18, 19. a) Vad bör vara utgångsläget för ett kristet äktenskap? b) Vad ska vi se på i nästa artikel?

¹⁸ Utgångsläget för ett kristet äktenskap bör vara att både mannen och kvinnan är överlämnade åt Jehova och älskar honom av hela sitt hjärta. Det är också viktigt att de älskar varandra så mycket att de vill leva resten av livet tillsammans. Jehova kommer naturligtvis att välsigna dem för att de följer rådet att bara gifta sig ”i Herren”. (1 Kor. 7:39) Och när de väl är gifta kommer de helt säkert att instämma i att Bibeln innehåller de bästa tänkbara råden när det gäller äktenskapet.

¹⁹ Vi lever nu i ”de sista dagarna”, och många saknar de egenskaper som är helt nödvändiga för att ett äktenskap ska bli lyckligt. (2 Tim. 3:1–5) I nästa artikel ska vi se på några bibliska principer som kan hjälpa kristna par att bli lyckliga tillsammans trots alla utmaningar de ställs inför på vägen mot det eviga livet. (Matt. 7:13, 14)

1. Vad måste de som gifter sig vara inställda på? (Se den inledande bilden.)

NÄR den vackra bruden står framför sin stilige brudgum på bröllopsdagen kan deras glädje knappt beskrivas i ord. Under tiden de lärt känna varandra har deras kärlek vuxit sig så stark att de nu är redo att lova varandra livslång trohet. När bröllopet är över och de ska bygga ett liv tillsammans kommer det naturligtvis att krävas en del justeringar. Jehova, som är äktenskapets upphovsman, vill att alla som gifter sig ska få bra och lyckliga äktenskap. Därför ger han dem fina råd i sitt ord, Bibeln. (Ords. 18:22) Men Bibeln säger också utan omsvep att ofullkomliga människor som gifter sig ”kommer att ha vedermöda i köttet”. (1 Kor. 7:28) Hur kan sådana problem hållas på ett minimum? Och hur kan man få ett starkt och lyckligt äktenskap?

2. Vilka slag av kärlek behöver finnas med i ett äktenskap?

² Bibeln betonar hur viktigt det är med kärlek. Men i ett äktenskap behövs flera slag av kärlek, till exempel öm tillgivenhet (grekiska, filịa) och romantisk kärlek (ẹros). Och om det finns barn med i bilden är tillgivenhet mellan familjemedlemmar (storgẹ̄) särskilt viktig. Men det är kärlek som styrs av principer (agạpē) som är själva nyckeln till ett lyckligt äktenskap. Det var den här kärleken aposteln Paulus skrev om i Efesierna 5:33: ”Var och en [skall] älska sin hustru som sig själv; å andra sidan bör hustrun ha djup respekt för sin man.”

MANNENS OCH HUSTRUNS ROLLER

3. Hur stark bör kärleken i ett äktenskap vara?

³ Paulus skrev: ”Ni män, fortsätt att älska era hustrur, alldeles som Kristus också älskade församlingen och utlämnade sig själv för den.” (Ef. 5:25) För att kunna följa Jesus exempel måste hans efterföljare älska varandra precis som han älskade dem. (Läs Johannes 13:34, 35; 15:12, 13.) Kärleken mellan kristna äkta makar bör därför vara så stark att de till och med skulle kunna ge sitt liv för sin partner. Nu kanske det är det sista man skulle vilja göra om det uppstod ett allvarligt problem i äktenskapet. Men kärleken som styrs av principer ”fördrar allting, tror allting, hoppas allting, uthärdar allting”. Ja, ”kärleken upphör aldrig”. (1 Kor. 13:7, 8) Ett gift par måste komma ihåg att de har lovat att älska varandra och att vara trogna mot varandra. Det kommer att hjälpa dem att söka Jehovas vägledning och att samarbeta för att lösa vilka problem som än kan uppstå.

4, 5. a) Vad är mannens ansvar som familjens huvud? b) Hur bör en hustru se på ledarskap? c) Vilka justeringar behövde ett gift par göra?

⁴ Paulus kom in på både mannens och hustruns ansvar när han skrev: ”Ni hustrur, underordna er era män på samma sätt som ni underordnar er Herren, eftersom en man är sin hustrus huvud, liksom Kristus är församlingens huvud.” (Ef. 5:22, 23) Det här betyder inte att hustrun är underlägsen sin man. Jehova visade vilken värdefull roll en hustru har när han sa: ”Det är inte gott för mannen [Adam] att vara ensam. Jag skall göra en hjälpare åt honom, som ett komplement till honom.” (1 Mos. 2:18) Precis som Kristus, ”församlingens huvud”, visar kärlek, ska en gift man visa kärlek när han tar ledningen i sin familj. Då kan hans hustru känna sig trygg, och hon kan lättare respektera och understödja honom.

⁵ Man behöver helt klart göra vissa justeringar när man gifter sig. Cathy^[1] säger: ”Som ogift var jag inte beroende av någon, utan tog hand om mig själv. Äktenskapet innebar en omställning för mig, eftersom jag fick lära mig att förlita mig på min man. Det har inte alltid varit så lätt, men vi har kommit mycket närmare varandra som par genom att göra saker på Jehovas sätt.” Hennes man, Fred, säger: ”Det har aldrig varit lätt för mig att fatta beslut. I ett äktenskap behöver man ta med två personer i beräkningen, och det gör inte saken lättare. Men jag ber om Jehovas vägledning och lyssnar verkligen till min hustrus synpunkter, och därför blir det lättare för varje dag som går. Det känns som att vi är ett riktigt team!”

6. Hur är kärleken ”ett fullkomligt föreningsband” när det uppstår problem i äktenskapet?

⁶ Ett starkt äktenskap består av två personer som inte förväntar sig perfektion av varandra. De fortsätter att ”ha fördrag med varandra och att villigt förlåta varandra”. Ja, båda två är ofullkomliga och gör fel. Men när det händer kan de lära sig av sina misstag och vara förlåtande, och de kan låta sig ledas av kärleken, som är ”ett fullkomligt föreningsband”. (Kol. 3:13, 14) Dessutom är kärleken ”tålmodig och omtänksam”, och ”den för inte räkenskap över oförrätten”. (1 Kor. 13:4, 5) När det uppstår problem och missförstånd bör man försöka reda ut dem så snabbt som möjligt, innan dagen är slut. (Ef. 4:26, 27) Att uppriktigt säga ”förlåt för att jag sårade dig” kräver ödmjukhet och mod, men det gör oerhört mycket för att lösa problem i ett äktenskap och dra mannen och hustrun närmare varandra.

ETT SÄRSKILT BEHOV AV ÖMHET

7, 8. a) Vilka råd ger Bibeln om det sexuella umgänget i äktenskapet? b) Varför behöver mannen och hustrun visa varandra ömhet?

⁷ Bibeln ger goda råd som kan hjälpa gifta par att ha en balanserad syn på sex. (Läs 1 Korinthierna 7:3–5.) Det är väldigt viktigt att de tar hänsyn till varandras individuella känslor och behov. Om en man inte behandlar sin hustru med ömhet, kanske hon tycker att det är svårt att njuta av det sexuella umgänget. Män får rådet att behandla sina hustrur ”enligt kunskap”. (1 Petr. 3:7) Sex får aldrig vara påtvingat, utan bör komma naturligt. Mannen kan ofta bli upplagd för sex snabbare än hustrun, men rent känslomässigt bör tidpunkten vara rätt för båda två.

⁸ Bibeln sätter inte upp några specifika regler eller gränser för det förspel som kan förekomma i en sexuell relation, men den nämner olika uttryck för tillgivenhet. (Höga V. 1:2; 2:6) Kristna makar bör behandla varandra med ömhet.

9. Varför är det oacceptabelt att visa sexuellt intresse för någon annan än sin partner?

⁹ Gifta som verkligen älskar Gud och sin nästa kommer inte att låta någon eller något få hota deras äktenskap. En del äktenskap har försvagats eller till och med raserats på grund av att den ena partnern har blivit beroende av pornografi. Vi måste stå emot varje tendens att dras till det eller till andra sexuella intressen utanför äktenskapet. Därför skulle vi aldrig ens vilja vara flörtiga mot någon annan än vår partner. Det skulle helt enkelt vara kärlekslöst. Vi får aldrig glömma att Gud vet vad vi tänker och ser vad vi gör. Det kan stärka vår önskan att glädja honom och att vara lojal mot vår partner. (Läs Matteus 5:27, 28; Hebréerna 4:13.)

NÄR DET UPPSTÅR PROBLEM I ÄKTENSKAPET

10, 11. a) Hur vanligt är det med skilsmässor? b) Vad säger Bibeln om separation? c) Vad kan hjälpa en gift person att inte se separation som en enkel utväg?

¹⁰ Om allvarliga problem i äktenskapet håller i sig kan det leda till att en del väljer att separera eller skilja sig. I vissa länder slutar mer än hälften av alla äktenskap i skilsmässa. Så är det naturligtvis inte bland Guds folk, men det är oroväckande att allt fler gifta par i sanningen får allvarliga problem i äktenskapet.

¹¹ Bibeln ger följande vägledning: ”En hustru [skall] inte ... gå ifrån sin man; men om hon verkligen skulle gå ifrån honom, då skall hon förbli ogift eller också försona sig igen med sin man; och en man får inte överge sin hustru.” (1 Kor. 7:10, 11) Att separera är inget man kan ta lätt på. Även om en separation kan verka vara lösningen när det uppstår allvarliga problem, så leder den ofta till ännu fler problem. Efter att Jesus hade upprepat det Gud hade sagt om att en man ska lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru sa han: ”Vad Gud har fogat samman, det får ingen människa skilja åt.” (Matt. 19:3–6; 1 Mos. 2:24) Det innebär alltså att inte heller mannen eller hustrun bör skilja på det som Gud har fogat samman. Jehova betraktar äktenskapet som en livslång relation. (1 Kor. 7:39) Vi måste komma ihåg att vi alla är ansvariga inför Jehova för våra handlingar. Det kan hjälpa oss att snabbt ta itu med problem och försöka lösa dem innan de blir allvarligare.

12. Vad skulle kunna få en gift person att fundera på separation?

¹² I vissa fall kan problem i äktenskapet bero på orealistiska förväntningar. En del kan känna sig lurade och bli besvikna och till och med bittra när äktenskapet inte blir som de hade förväntat sig eller drömt om. Gifta makar har ofta olika uppväxt och reagerar olika rent känslomässigt, och det kan orsaka slitningar. Många har också olika syn på pengar, svärföräldrar och barnuppfostran, och även det kan skapa problem. Men det är fint att se att de allra flesta kristna par kan komma fram till lösningar som fungerar för båda två tack vare att de låter Gud vägleda dem.

13. Vad kan vara giltiga skäl till en separation eller skilsmässa?

¹³ Ibland kan det finnas giltiga skäl till en separation eller skilsmässa. Vägran att bidra till försörjningen, fysisk misshandel och allvarlig fara för den andliga hälsan är exempel på extrema situationer som några har sett som en grund för separation eller skilsmässa. När gifta par får allvarliga problem i äktenskapet bör de be äldstebröderna om hjälp. De här erfarna bröderna kan hjälpa dem att tillämpa råden i Guds ord. När gifta makar försöker lösa sina problem bör de också be till Jehova om helig ande och om hjälp att följa Bibelns principer och att visa andens frukt. (Gal. 5:22, 23)^[2]

14. Vad säger Bibeln till kristna som är gifta med någon som inte tjänar Jehova?

¹⁴ En del vittnen är gifta med någon som ännu inte delar deras tro. Men som Bibeln visar finns det goda skäl för sådana par att hålla ihop. (Läs 1 Korinthierna 7:12–14.) Oavsett om den utomstående partnern inser det eller inte, är han eller hon ”helgad” genom att vara gift med en som tjänar Jehova. Och deras barn betraktas som ”heliga” och står därför under Guds beskydd. Paulus säger uppmuntrande: ”Hur vet du, hustru, att du inte skulle kunna rädda din man? Eller hur vet du, man, att du inte skulle kunna rädda din hustru?” (1 Kor. 7:16) I nästan alla Jehovas vittnens församlingar finns det fina exempel på män och hustrur som har hjälpt sin partner att börja tjäna Jehova.

15, 16. a) Vilket råd ger Bibeln till kristna hustrur vars män inte delar deras tro? b) Vad ska en gift broder eller syster göra om den icke troende vill lämna honom eller henne?

¹⁵ Aposteln Petrus ger kristna hustrur rådet att underordna sig sina män ”så att, om några inte är lydiga mot ordet, de kan vinnas utan ord genom sina hustrurs uppförande, eftersom de har varit ögonvittnen till ... [deras] rena uppförande förbundet med djup respekt”. En hustru som visar ”den stilla och milda anden, som är av stort värde i Guds ögon”, kan göra mer för att hjälpa sin man att ta emot sanningen än hon skulle göra om hon hela tiden försökte prata med honom om sin tro. (1 Petr. 3:1–4)

¹⁶ Hur är det då om den som inte är ett vittne bestämmer sig för att lämna sin partner? Bibeln säger: ”Om den icke troende vill skiljas, låt honom då göra det; en broder eller en syster är inte slavbunden under sådana omständigheter, utan Gud har kallat er till frid.” (1 Kor. 7:15) Det här innebär inte att den troende nu är bibelenligt fri att gifta om sig. Men brodern eller systern har ingen skyldighet att försöka tvinga sin partner att stanna kvar. En separation kan i viss grad bidra till friden, och med tiden kanske den som gav sig av beslutar sig för att återvända till sin partner och ge äktenskapet en ny chans. Till slut kanske han eller hon till och med blir en tjänare åt Jehova.

ÄKTENSKAPET OCH DET SOM ÄR VIKTIGAST

17. Vad bör kristna gifta par först och främst prioritera?

¹⁷ Vi lever långt fram ”i de sista dagarna”, och därför upplever vi ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”. (2 Tim. 3:1–5) Men att vi håller oss andligt starka kan skydda oss och fungera som en motvikt till den här världens negativa inflytande. Paulus skrev: ”Den tid som återstår är begränsad. Hädanefter skall de som har en hustru vara som om de ingen hade ... och de som gör bruk av världen, såsom de som inte gör fullt bruk av den.” (1 Kor. 7:29–31) Paulus menade inte att de som är gifta skulle försumma varandra. Men med tanke på att den återstående tiden är begränsad måste vi prioritera andlig verksamhet. (Matt. 6:33)

18. Hur är det möjligt för kristna par att få ett bra och lyckligt äktenskap?

¹⁸ Vi lever i mycket svåra tider, och vi ser att många äktenskap går i kras. Är det möjligt att få ett bra och lyckligt äktenskap? Ja, absolut! Om vi håller oss nära Jehova och hans folk, tillämpar Bibelns principer och följer Jehovas heliga andes vägledning, tar vi vård om det som ”Gud har fogat samman”. (Mark. 10:9)