Det hade funnits vittnen på Guam i ett tiotal år innan ett dristigt amerikanskt par förde de goda nyheterna till Marshallöarna, omkring 3.200 kilometer sydöst om Guam. Powell Mikkelsen och hans hustru, Nyoma, hade tänkt bege sig till Bahamaöarna för att tjäna där behovet var större, och med det i tankarna köpte de en 10 meter lång segelbåt, som de kallade Integrity. Men innan de kunde hissa segel blev Powell erbjuden arbetet att ha tillsynen över byggandet av en stor elektrisk kraftstation på Marshallöarna. Sällskapet Vakttornet uppmanade honom att tillträda den befattningen. På grund av förbud i lag för främlingar att resa till Marshallöarna fanns det vid den tiden inga vittnen där.

Medan broder Mikkelsen sörjde för sitt ansvar i förbindelse med byggandet av kraftstationen, gjorde han och hans hustru största möjliga bruk av sina tillfällen att hjälpa öborna andligen. De anlände till Kwajaleinatollen år 1960 och kastade senare ankar vid Majuroatollen, där de lärde sig att tala marshallesiska. När de vittnade, vägrade de läraktiga öborna sällan att lyssna, och 1964 ledde Powell och Nyoma 12 bibelstudier, bland dem ett med Iroij Lap Lap (överkungen) av Majuro.

Som mötesplats ordnade man en provisorisk Rikets sal genom att spänna storseglet från Integrity över flera pandanusstolpar som man slagit ner i marken. ”När våra skaror blev större, fogade vi bara till mer segel”, sade broder Mikkelsen. ”Som nästa i ordningen använde vi mesanseglet, och något senare tog vi till klyvaren. När vi inte hade några fler segel, var tiden inne att bygga en riktig Rikets sal.”