Avgudabilder krossas och slängs ut på gatan

Den 1 november 1954 företog missionärerna sin första resa till Basse Pointe, som ligger vid norra kusten, fem mil från Fort-de-France. Vägen till denna by med fiskare och lantbrukare var mycket backig. Den var i dåligt skick, särskilt efter regnperioden, och på vissa ställen fick missionärerna kliva av sina cyklar med hjälpmotor och leda dem.

De tänkte besöka en rektor i byn. Hon hade tidigare kommit i kontakt med Jehovas vittnen i Frankrike och hade en prenumeration på Vakna!, men nu hade prenumerationen löpt ut. Besöket visade sig vara till stor nytta. Kvinnan förklarade att även om hon hade varit kateket, hade hon slutat att gå i kyrkan efter det att prästen hade talat med förakt om äktenskapet. Hon visade intresse för vad Bibeln säger om själen och om evigt liv i ett jordiskt paradis. Kort därefter återvände hon till Frankrike, och där överlämnade hon sig åt Jehova och blev döpt.

Hemma på Martinique betraktades hon som en framstående person i samhället och var känd som en hängiven katolik. Föreställ dig vilken uppståndelse det blev när hon, sedan hon återvänt till Martinique, krossade alla sina avgudabilder, små och stora, och slängde bitarna framför huset så att sopbilen skulle plocka upp dem. (Jämför 5 Moseboken 9:16, 21.) Prästen var så rasande att han förberedde och höll några kraftfulla predikningar för att skarpt kritisera denna före detta katoliks uppförande. Följden blev att alla talade om vad de kallade fru Cressans religion. Gabrielle Cressan, som i dag är 88 år, har som ett Jehovas vittne de senaste 42 åren verkligen ansträngt sig att uppfylla sin innersta önskan: ”Må varje slag mitt hjärta slår vara till ära för Jehova.”

En annan katolsk kvinna, en granne som hade hört prästen tala på ett så hätskt sätt mot syster Cressan, bestämde sig för att fråga henne vad det hela rörde sig om. Hon hette Leónie Ducteil och var mor till 11 barn och hustru till en av brevbärarna i samhället. Övertygad om att det som hon fick lära sig av syster Cressan verkligen var sanningen började hon studera Bibeln med sina barn. Under de år som följde blev hon och nio av hennes barn överlämnade och döpta vittnen. Flera år senare gifte sig en av hennes döttrar, Edgard, med Gérard Trivini, som med tiden blev medlem av avdelningskontorets kommitté.

Tio år innan Leónie Ducteil lärde känna sanningen genom syster Cressan hade en av deras grannar, Georgette Josephe, hört Jehovas namn i en hymn, som hade sjungits under en ceremoni i adventistkyrkan. Namnet hade fångat hennes uppmärksamhet, och nu talade en granne, fru Ducteil, om för henne att en viss kvinna just hade förklarat Jehovas ord för henne. Genast ville hon veta mer. Hon, hennes åtta barn och senare även hennes man blev allesammans Jehovas vittnen.

Varför ville prästen ha ”Sanningsboken”?

Jeanne Ursulet berättar: ”År 1974 skickade Sällskapet till oss ett brev från någon som bodde i Le Lorrain. Mannen ville gärna skaffa sig Jehovas vittnens litteratur och särskilt boken Sanningen som leder till evigt liv, som han hade sett hemma hos någon. Följande förmiddag gav vi oss i väg för att leta reda på mannen. Vi kände inte igen namnet, så vi var tvungna att fråga en brevbärare vem han var. Så förvånade vi blev när vi fick veta att det var prästen i samhället som hade skickat brevet till Sällskapet!

När vi gick till prästgården, undrade vi vilket bemötande vi skulle få. Mannen presenterade sig och sade kyligt att han inte ville tala med oss, utan att han bara var intresserad av litteraturen. Vi var förbryllade. Men en tid efter besöket berättade människor i samhället ofta för oss att prästen hade förklarat vissa saker för dem på samma sätt som vi gjorde. Vi drog därför slutsatsen att han med all säkerhet använde vår litteratur när han förberedde sina gudstjänster.”

Hon sökte Gud och fann honom verkligen

År 1967 bildade fyra andra pionjärer med särskilt uppdrag — Octave Thélise, hans hustru Alvina, och Elie och Lucette Régalade — vad som blev Trinitéförsamlingen. Dagen efter det att Elie Régalade hade anlänt gick han ut i tjänsten. Var började han? Efter att ha gått förbi hus på vänster och höger sida gick han raka vägen upp till fru Moutoussamys dörr och knackade på. Han hade aldrig tidigare träffat henne, och ingen hade gett honom hennes namn. Men låt henne berätta vad som hände:

”Ända sedan jag var liten var jag mycket fäst vid min religion, katolicismen. I många år arbetade jag på ett daghem som drevs av präster. Men jag var besviken över hyckleriet inom kyrkan. Min hängivenhet för den blev mindre och mindre för varje dag. När det var dags att skriva in mina två äldsta söner för katolsk undervisning, var jag splittrad mellan påtryckningarna från mina katolska svärföräldrar, motstånd från min man som var kommunist och påverkan av min syster som var adventist. Jag visste inte vad jag skulle göra. Stora delar av den natten bad jag Gud hjälpa mig att finna en lösning. Följande förmiddag knackade broder Régalade på dörren och presenterade sig som ett Jehovas vittne. Han hade gått direkt till mitt hus. Jag var den första som han talade med i Trinité.”

Lisette Moutoussamy och hennes man, som tidigare var kommunist, blev döpta åtta månader därefter. I dag, mer än 30 år senare, fortsätter de att tjäna Jehova som familj. Tre av deras söner tjänar som äldste. Ja, när människor uppriktigt söker den sanne Guden, kommer de att finna honom, alldeles som det sägs i Bibeln. — Apg. 17:26, 27.