”Se! Jehovas slavinna!”

MARIA tittade storögt upp när besökaren kom in i huset. Han frågade inte efter hennes far eller hennes mor. Han hade kommit för att träffa henne! Han var inte från Nasaret, det var hon helt säker på. I en så liten stad lade man märke till främlingar. Och den här mannen skulle man ha lagt märke till på vilken plats som helst. Han tilltalade henne på ett sätt som hon aldrig tidigare hört: ”Var hälsad, du högt gynnade, Jehova är med dig.” (Lukas 1:28)

Ett besök av en ängel

Som du kanske vet var Marias besökare inte någon vanlig människa. Det var ängeln Gabriel. När han kallade Maria ”du högt gynnade” blev hon ”djupt skakad” av hans ord och undrade vad denna ovanliga hälsning betydde. (Lukas 1:29) Högt gynnad av vem? Maria väntade sig inte att vara högt gynnad av människor. Men ängeln menade att hon var högt gynnad av Jehova. Det var viktigt för henne. Men hon utgick inte förmätet ifrån att hon redan hade Guds ynnest. Om vi strävar efter att få Guds ynnest, och aldrig högmodigt utgår ifrån att vi redan har hans ynnest, inser vi något mycket viktigt som den unga Maria var fullt medveten om, nämligen att Gud står emot de övermodiga men älskar de ringa och ödmjuka och ger dem sitt stöd. (Jakob 4:6)

Maria skulle komma att behöva sådan ödmjukhet eftersom ängeln erbjöd henne ett nästan ofattbart privilegium. Han förklarade att hon skulle få föda ett barn som skulle bli den mest betydelsefulla människa som någonsin levt. Gabriel sade: ”Jehova Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska som kung över Jakobs hus för evigt, och hans kungarike skall inte få något slut.” (Lukas 1:32, 33) Maria kände säkert till det löfte som Gud hade gett David mer än tusen år tidigare, nämligen att en av hans avkomlingar skulle härska för evigt. (2 Samuelsboken 7:12, 13) Hennes son skulle alltså bli den Messias som Guds folk i många hundra år hade hoppats på!

Ängeln sade dessutom att hennes son skulle ”kallas den Högstes Son”. Hur skulle en jordisk kvinna kunna föda Guds Son? Och hur skulle hon över huvud taget kunna få en son? Hon var trolovad med Josef, men de var ännu inte gifta. Maria tog rättframt upp den frågan med orden: ”Hur skall detta gå till? Jag har ju inte något umgänge med en man.” (Lukas 1:34) Lägg märke till att Maria inte skämdes för att hon var jungfru. Hon var tvärtom stolt över sin renhet. I dag är många ungdomar ivriga att bli av med oskulden och hånar dem som inte blir det. Världen har verkligen förändrats. Jehova däremot har inte förändrats. (Malaki 3:6) Han sätter precis som i Marias dagar värde på dem som håller fast vid hans moralnormer. (Hebréerna 13:4)

Även om Maria var en trogen Guds tjänare var hon ofullkomlig. Hur skulle hon då kunna få ett fullkomligt barn, Guds Son? Gabriel förklarade: ”Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall överskugga dig. Därför skall också det som föds kallas heligt, Guds Son.” (Lukas 1:35) Helig betyder ”ren” eller ”avskild”. I vanliga fall vidarebefordrar människor sitt orena, syndfulla tillstånd till sina avkomlingar. Men i det här fallet skulle Jehova utföra ett unikt underverk. Han skulle överföra sin Sons liv från himlen till Marias moderliv och sedan låta sin verksamma kraft, sin heliga ande, ”överskugga” Maria och skydda barnet från att påverkas av synd. Trodde Maria på ängelns löfte? Hur reagerade hon?

Marias svar till Gabriel

Skeptiker, också vissa av kristenhetens teologer, har svårt att tro på att en jungfru kunde föda barn. Trots all sin utbildning har de inte förstått en enkel sanning. Som Gabriel uttryckte det: ”Ingenting som Gud säger skall vara omöjligt för honom.” (Lukas 1:37) Maria var en ung kvinna med stark tro, och därför accepterade hon att det som Gabriel sade var sant. Men hon var inte lättrogen. Som alla andra förnuftiga människor behövde Maria bygga sin tro på bevis. Och Gabriel var beredd att ge henne fler bevis än hon redan hade. Han berättade om hennes äldre släkting Elisabet, som länge hade varit känd som den ofruktsamma kvinnan. Gud hade genom ett underverk gjort det möjligt för henne att bli havande!

Vad skulle Maria nu göra? Hon hade fått sitt uppdrag och hade fått bevis för att Gud skulle göra allt som Gabriel hade sagt. Vi bör inte tänka oss att det här privilegiet inte väckte några farhågor hos henne eller förde med sig några svårigheter. Hon hade till exempel sin trolovning med Josef att tänka på. Skulle han fortfarande vilja gifta sig med henne när han fick reda på att hon var med barn? Och uppdraget kan i sig självt ha känts skrämmande och stort. Hon skulle inom sig bära den som Gud värderade högst av alla sina skapelser – hans egen älskade Son! Hon skulle ta hand om honom när han var ett hjälplöst spädbarn och skydda honom i en ond värld. Ja, vilket ansvar!

Bibeln visar att även kraftfulla och trogna män ibland har tvekat att ta emot svåra uppdrag från Gud. Mose protesterade och sade att han inte var tillräckligt talför för att kunna vara Guds talesman. (2 Moseboken 4:10) Jeremia invände att han bara var ”en pojke”, för ung för att ta på sig den uppgift som Gud gav honom. (Jeremia 1:6) Och Jona flydde från sitt uppdrag! (Jona 1:3) Hur skulle Maria göra?

Hennes enkla ord återspeglar hennes ödmjukhet och lydnad. Hon sade till Gabriel: ”Se! Jehovas slavinna! Må det ske med mig som du har sagt.” (Lukas 1:38) En slavinna var den lägsta av alla tjänare. Hennes liv låg helt i händerna på hennes herre. Det var så Maria kände för sin Herre, Jehova. Hon visste att hon var trygg i hans händer, att han är lojal mot dem som är lojala mot honom och att han skulle välsigna henne om hon gjorde sitt allra bästa i detta svåra uppdrag. (Psalm 18:25)

Ibland kan vi tycka att det som Gud förväntar av oss verkar svårt, rentav omöjligt. Men i sitt ord ger han oss goda skäl att förtrösta på honom, att precis som Maria lägga vårt liv i hans händer. (Ordspråksboken 3:5, 6) Kommer vi att göra det? I så fall kommer han att belöna oss, vilket ger oss skäl att bygga upp en ännu starkare tro på honom.