NÄR kvinnorna finner Jesu grav tom, springer Maria Magdalena till Petrus och Johannes och berättar det.

Nu har Maria funnit Petrus och Johannes, och hon berättar för dem: ”De har tagit bort Herren ur minnesgraven, och vi vet inte var de har lagt honom.”

Maria Magdalena, som stannar kvar vid graven, är utom sig av sorg. Var kan Jesus vara? Hon lutar sig framåt för att se in i graven, och då får hon se de två änglarna i vitt, som har kommit tillbaka! De sitter där Jesu kropp har legat — en vid huvudet och en vid fötterna. ”Kvinna, varför gråter du?” frågar de.

”De har tagit bort min Herre”, svarar Maria, ”och jag vet inte var de har lagt honom.” Sedan vänder hon sig om och ser någon som upprepar frågan: ”Kvinna, varför gråter du?” Och den här personen frågar också: ”Vem letar du efter?”

Eftersom hon föreställer sig att den här personen är den man som sköter trädgården där graven finns, säger hon till honom: ”Herre, om du har burit bort honom, så säg mig var du har lagt honom, och jag skall ta bort honom.”

”Maria! ” säger personen. Och genast vet hon att det är Jesus, för hon känner igen hans sätt att tilltala henne. ”Rabbouni!” (som betyder: ”Lärare! ”) utbrister hon. Överlycklig hugger hon tag i Jesus, men han säger: ”Sluta med att klänga fast vid mig, för jag har ännu inte farit upp till Fadern. Men bege dig till mina bröder och säg till dem: ’Jag far nu upp till min Fader och er Fader och till min Gud och er Gud.’”

Maria springer nu till den plats där apostlarna och de andra lärjungarna har församlats. De andra kvinnorna har redan berättat att de har sett den uppväckte Jesus, och nu kommer Maria och berättar att hon också har gjort det.