Den katolska kyrkan lär att brödet och vinet mirakulöst förvandlas till Kristi bokstavliga kött och blod – en lära som kallas transsubstantiation. Den här läran utvecklades gradvis, och ordet formulerades och användes officiellt första gången på 1200-talet.

Instiftandet av ”Herrens kvällsmåltid”

Det var Jesus själv som instiftade ”Herrens kvällsmåltid”, åminnelsen av sin död. (1 Korinthierna 11:20, 24) Men instiftade han en mystisk ritual där hans efterföljare skulle äta hans kött och dricka hans blod i bokstavlig bemärkelse?

Jesus hade just firat den judiska påsken och sänt i väg Judas Iskariot, den apostel som skulle förråda honom. Matteus, en av de elva apostlar som var närvarande, berättar: ”Medan de fortsatte att äta tog Jesus ett bröd, och sedan han hade uttalat en välsignelse bröt han det och gav det åt lärjungarna och sade: ’Ta det, ät. Detta betyder min kropp.’ Han tog också en bägare, och sedan han hade tackat Gud [grekiska: eukharistẹ̄sas] gav han den åt dem och sade: ’Drick av den, ni alla; för detta betyder mitt blod, ”förbundets blod”, som skall utgjutas för mångas räkning till förlåtelse för synder.’” (Matteus 26:26–28)

Jesus brukade alltid be om välsignelse över maten, alldeles som alla Guds tjänare gör. (5 Moseboken 8:10; Matteus 6:11; 14:19; 15:36; Markus 6:41; 8:6; Johannes 6:11, 23; Apostlagärningarna 27:35; Romarna 14:6) Finns det någon anledning att tro att Jesus, när han vid det här tillfället tackade Gud, också utförde ett underverk som fick hans efterföljare att bokstavligen äta hans kött och dricka hans blod?

”Detta betyder” eller ”Detta är”?

Det är sant att vissa översättningar återger Jesu ord så här: ”Tag och ät, detta är min kropp”, och: ”Drick av den alla. Detta är mitt blod.” (Matteus 26:26–28, Bibel 2000; se också Svenska Folkbibeln.) Det är också sant att det grekiska ordet estịn, som är en form av det grekiska verbet ”vara”, har grundbetydelsen ”är”. Men samma verb kan också betyda ”beteckna”. Det är därför intressant att lägga märke till att en del översättningar på många ställen återger det här verbet med ”betyda” eller ”beteckna”.b Det är sammanhanget som avgör vilken återgivning som är den mest korrekta. I Matteus 12:7 återges estịn med ”betyder” i många översättningar. I Svenska Folkbibeln sägs det till exempel: ”Om ni hade förstått vad detta betyder [grekiska: estịn]: ’Jag vill se barmhärtighet och inte offer’, så skulle ni inte ha dömt de oskyldiga.”

Många ansedda bibelkännare är överens om att ordet ”är” inte förmedlar den korrekta innebörden i den tanke som Jesus uttryckte i Matteus 26:26. Teologen Jacques Dupont har, med hänsyn till den kultur och det samhälle som Jesus levde i, kommit fram till att ”den mest naturliga” återgivningen av versen borde vara: ”Detta betyder min kropp” eller ”Detta representerar min kropp”.

I vilket fall som helst kunde Jesus inte ha menat att hans efterföljare bokstavligen skulle äta hans kött och dricka hans blod. Varför inte det? Efter den stora översvämningen på Noas tid, när Gud gav människorna tillåtelse att äta kött från djur, förbjöd han dem uttryckligen att förtära blod. (1 Moseboken 9:3, 4) Detta förbud upprepades i den mosaiska lagen, som Jesus helt och fullt följde. (5 Moseboken 12:23; 1 Petrus 2:22) Och apostlarna blev genom den heliga anden inspirerade att förnya det här förbudet mot att förtära blod, vilket gjorde det bindande för alla kristna. (Apostlagärningarna 15:20, 29) Skulle Jesus instifta en högtid som innebar att hans efterföljare behövde bryta ett påbud från den allsmäktige Guden? Naturligtvis inte!

Det är uppenbart att Jesus använde brödet och vinet som symboler. Det osyrade brödet betydde, eller representerade, hans syndfria kropp, som skulle offras. Det röda vinet betecknade hans blod, som skulle utgjutas ”för mångas räkning till förlåtelse för synder”. (Matteus 26:28)