”Vi står fasta som en hjord” i Tchad
Jehovas vittnen i Tchad uppskattar, liksom deras medkristna världen utöver, sammankomster som anordnas varje år för att de skall bli andligen uppbyggda. Det här är berättelsen om en resa till en serie kretsmöten som hölls i de södra delarna av Tchad i det inre av Centralafrika.
På grund av de långa avstånden och svårigheterna att ta sig fram i Tchad hålls sammankomsterna för det mesta i små grupper, och när man väljer tidpunkt tar man hänsyn till vädret. Regntiden mellan juni och september gör det svårt och i vissa områden omöjligt att ta sig fram. Kretsmötena hålls sedan det häftiga regnet dragit förbi. Den större områdessammankomsten hålls lämpligen under helgdagarna mot slutet av året, och innan det börjar regna i juni hålls de två dagar långa kretssammankomsterna.
DET var en varm och fuktig söndagseftermiddag. I Rikets sal i Tchads huvudstad N’Djamena trängdes 184 personer. Trots värmen lyssnade de uppmärksamt till huvudtalet med temat ”Vi står fasta i en ande”. De var glada över att den morgonen få se tre personer symbolisera sitt överlämnande åt Jehova Gud genom dop i vatten. Det här var det första av sex kretsmöten som en resande tillsyningsman och jag hade privilegiet att betjäna.
De 267 vittnena i Tchad uppskattade särskilt temat ”Vi står fasta som en hjord”. Fastän de har långt till sina medkristna i andra länder får de samma andliga föda och samma omsorg, vilket uppmuntrar dem att fortsätta att arbeta i endräkt med sina bröder världen utöver. De praktiska råden i programmet uppmuntrade dem också att stå fasta mot försåtligt inflytande från Satans värld och mot förföljelsens och motståndets vindar.
I N’Djamena
Den första församlingen av Jehovas vittnen i Tchad bildades 1964 i N’Djamena. Nu har den mer än 90 förkunnare av Rikets goda nyheter. Det var glädjande att bland åhörarna se många som troget tjänat ända sedan arbetet tog sin början i Tchad. En broder hade tre hustrur när han först lärde känna bibelns sanning. Men han insåg snart att han behövde bringa sitt liv i överensstämmelse med bibelns normer. Han gifte sig lagenligt med sin första hustru och separerade från de andra men ordnade med deras försörjning. Han döptes 1973 och har varit verksam i tjänsten sedan dess.
En av de äldste som medverkade i programmet hade fått genomgå ett svårt trosprov. År 1975 tvingade den dåvarande regeringen medborgarna att ta del i vissa sedvänjor som grundade sig på dyrkan av döda, och den som inte lydde kunde bli dödad. När brodern var ståndaktig och inte kompromissade med sin tro, började myndigheterna söka efter honom. Det som räddade honom ur prövningen den gången var ett regeringsskifte.
På väg till Pala
Efter N’Djamena började vår resa söderut för att betjäna de återstående fem sammankomsterna. Vi hade färdats den sträckan många gånger tidigare, men bara under den torra perioden. Nu under senare delen av september, mot slutet av regnperioden, var allt grönt och frodigt. Det var njutbart att resa vid den tiden. Vi passerade det ena hirsfältet efter det andra. Axen på de höga stjälkarna som kantade vägarna höll nu på att mogna. Snart skulle de skördas, torkas och samlas upp i de konformade sädesmagasinen av lera som ligger här och där på landsbygden. Hirs är den huvudsakliga födan för de flesta tchadier. Man stöter hirsen i en stor trämortel där mortelstöten många gånger är större än personen som brukar den. Sedan blandas mjölet med kokande vatten och formas till en boll som äts tillsammans med en sås gjord på okra eller jordnötter.
Ju längre söderut vi kom, desto fler bomullsfält såg vi. Eftersom terrängen är platt i den här delen av landet, såg de blommande fälten ut att nå ända bort till horisonten. Snart skulle hela familjer vara ute på fälten och plocka bomull för hand. År 1988 skördade man 133.000 ton bomull i Tchad. Det är den största avsalugrödan i landet. Vi passerade Lérésjön sent på eftermiddagen. Här är landet kuperat och pittoreskt, i synnerhet den här tiden på året. Eftersom vi var där i rätt tid, kunde vi köpa nyfångad karp stekt vid vägkanten — en måltid som vilken värd som helst skulle vara stolt över att kunna servera.
När det regnar spärrar man av vägarna för att stoppa upp trafikflödet, vilket gör det särskilt svårt att resa under den här tiden på året. Varför gör man så? För att bevara vägarna. Därför sjönk vårt mod när vi framför oss såg hur himlen började svartna. Vi hade ingen lust att campa i regnet vid vägkanten. Men det värsta var att vi skulle komma för sent till nästa kretsmöte. Lyckligtvis klarade sig vägen undan det värsta av detta sena regn. Fastän vi var tvungna att vänta vid flera avspärrningar, kom vi sent på kvällen välbehållna fram till Pala, en stad med 32.000 invånare. Tänk vilken upplevelse som väntade oss! När regnet var över, fick vi på den månlösa himlen en praktfull syn av stjärnorna och Vintergatan, en anblick som får en att hålla andan och som de flesta stadsbor aldrig får se. Det påminde oss om varför vi stod fasta — för att ära det fantastiska universums store Skapare.
I Pala samlades två små församlingar och en isolerad grupp. Tre unga bröder hade gått mer än 100 kilometer för att komma till sammankomsten. Eftersom sammankomsterna i de södra delarna är små och de äldste är få, spelade man in delar av programmet vid sammankomsten i N’Djamena för att senare spelas upp. På så sätt blir programmet av hög kvalitet även om de närvarande är få. Det gladde oss att en person lät döpa sig.
Den nitiska gruppen i Kélo
Därefter åkte vi den korta sträckan till Kélo, där 194 hade församlats till programmet på söndagen. Flera småbarnsfamiljer hade gått mer än 30 kilometer för att kunna vara med. Två nyligen överlämnade personer blev döpta. Under torrperioden blir dopet många gånger ett problem, om inte sammankomsten hålls i närheten av en flod. Därför har några blivit döpta i en tunna. Men fastän vi var där mot slutet av regnperioden, vilket underlättade det hela, var vi ändå tvungna att färdas mer än 20 kilometer för att komma till en passande plats.
En av dopkandidaterna var en ung flicka vars tro blivit svårt prövad. Hennes föräldrar hade lovat bort henne i äktenskap med en man som inte var intresserad av att studera bibeln. Dessutom ville han hellre att de skulle gifta sig i enlighet med stamsederna än på lagenligt sätt. Eftersom han var villig att betala ett högt brudpris, utövade flickans familj stora påtryckningar på henne. Hon blev rentav tvungen att flytta till en annan plats en tid för att undgå att bli oskriftenligt förenad enligt familjens önskemål. Hon var ståndaktig och gjorde fina framsteg. När hon blev döpt upphörde familjens motstånd. Vi tackar Jehova för att vi har så trogna personer bland oss.
Vännerna här har ytterligare skäl att vara tacksamma mot Jehova. Tchad fick genomgå ett hätskt inbördeskrig, och därefter, 1984, drabbades det av svår hungersnöd. En äldste erinrar sig att han vid ett visst tillfälle under hungersnöden såg sig omkring i Rikets sal och undrade om någon enda där skulle vara vid liv om några månader. Men genom Jehovas organisation fick de hjälp i form av föda, vilket förbättrade deras belägenhet. Nu visar de sin uppskattning av det genom att nitiskt ta del i tjänsten. Det råder god pionjäranda i Kélo. I oktober 1989 ordnade mer än var tredje förkunnare sina förhållanden så att de kunde ta del i predikoarbetet på heltid.
De lärde sig av hungersnöden att också de behöver vara givmilda. Förra året blev en äldste i församlingen plötsligt sjuk och dog. Han efterlämnade en familj med nio barn — det yngsta bara några månader. Släktingar utövade påtryckningar på hustrun att ta del i sorgritualer som inbegrep dyrkan av de döda. Hon fick det stöd hon behövde av vännerna för att kunna stå emot de intensiva påtryckningarna. Sedan byggde församlingen tillsammans ett hus åt henne och de yngre barnen, förutom att de bistod materiellt på andra sätt. Det ledde till ett gott vittnesbörd i staden om vilka goda resultat kristendomen leder till när den tillämpas. — Apostlagärningarna 20:35.
Koumra, Doba och Bongor
Nästa uppehåll gjorde vi i Koumra. Den 300 kilometer långa resan underlättades av att vägen var bättrad med grus. Vi färdades genom staden Moundou, ett industricentrum med mer än hundra tusen invånare. I Koumra var 71 närvarande. En ung broder som aldrig hade gått i skolan talade från podiet. Han förklarade hur programmet med att lära ut skriv- och läskonsten i Rikets sal hade hjälpt honom och gett honom nödvändigt självförtroende. Nu studerar han bibeln med fyra andra personer.
Efter kretsmötet i Koumra vände vi tillbaka mot N’Djamena och gjorde vårt nästa uppehåll i Doba, där det femte i raden av kretsmöten skulle hållas. En del av de närvarande hade sent på dagen överraskats av ett regnväder och blivit tvungna att tillbringa natten vid vägkanten. Men alla kom ändå fram till Doba i tid innan programmet började. Närvarosiffran var 51, och en person blev döpt.
Det sista uppehållet gjorde vi i Bongor. I det området odlar man ris, och vi förundrade oss över hur platt landskapet var. Tillsammans med de närvarande i Bongor hade 630 personer lyssnat till programmet i Tchad, och med ytterligare två dopkandidater blev sammanlagt nio personer döpta.
När vi återvände till N’Djamena, hade vi färdats sammanlagt nära 2.000 kilometer. Det var glädjande att få vara tillsammans med sådana Guds tjänare som stått fasta i många år såväl som att få träffa många nya som gör fina framsteg. Det var särskilt uppmuntrande att se hur de nitälskar för tjänsten. I oktober 1989 nåddes i Tchad ett nytt förkunnarrekord på 267 förkunnare, en ökning med 20 procent från föregående år.
Avlägsna men ändå förenade
Vår resa genom landet fick oss att förstå vilken utmaning det innebär att sprida de goda nyheterna i ett land där man talar mer än 200 språk. Även om de officiella språken i Tchad är franska och arabiska, behövde programmet vid varje kretsmöte översättas från franska till något annat språk. Trots det var det många av dem som kom till sammankomstplatsen som inte talade det lokala språket, vilket skapade problem med att få dem att förstå programmet.
På alla platser dit vi kom behandlade bröderna och systrarna oss gästfritt. Måltiderna bestod vanligen av de bollar av hirs- eller rismjöl och den kryddade såsen som nämndes tidigare. Ibland bar en ung flicka maten på en bricka täckt med en duk i lysande färger. Hon balanserade fatet graciöst på huvudet, och man kunde inte låta bli att beundra hennes grace.
Befolkningen i norra Tchad är till övervägande delen muslimsk, medan folk i de södra delarna huvudsakligen är katoliker, protestanter eller animister. Regeringen tillåter religionsfrihet, och vi är glada över att vi fritt kan hålla våra möten.
Kretsmötesprogrammet hjälpte den lilla skaran av vittnen i Tchad att inse att fastän de är geografiskt avlägsna från sina bröder i andra delar av världen, är de förenade som en hjord med dem. Det har gjort det möjligt för dem att ”stå fasta i en ande”, trots de påtryckningar och det motstånd som de möter. — Filipperna 1:27.