När det gäller religion får vi emellertid en helt annan bild. Mayaindianerna tillbad många gudar, bland annat gudar för solen, månen, regnet och majsen. Deras präster studerade stjärnorna ingående. I deras gudsdyrkan ingick bruket av rökelse och bilder, självstympning, rituell ristning så att blodet rann och människooffer. Man offrade fångar och slavar och framför allt barn.

Spanjorernas ankomst

Det var den här civilisationen som spanjorerna mötte när de kom i början av 1500-talet. Conquistadorerna, som de spanska äventyrarna kallades, hade ett tvåfaldigt syfte, att erövra nytt land och rikedomar och att omvända mayaindianerna till katolicismen och befria dem från deras barbariska, hedniska sedvänjor. Medförde den spanska erövringen verklig frihet för mayaindianerna, i religiöst avseende eller på annat sätt?

Spanjorerna, inbegripet det katolska prästerskapet, lade beslag på den mark som mayaindianerna sedan urminnes tider hade använt för sitt traditionella svedjebruk. Detta ledde till stora svårigheter och fientligheter. Spanjorerna tog också kontrollen över cenoterna, de djupa slukhål som i huvudsak var den enda vattentillgången på Yucatánhalvön. Det blev ytterligare svårigheter när kyrkan införde en årlig huvudskatt för mayaindianerna – 12 1/2 realesa för varje man och 9 reales för varje kvinna – förutom den redan betungande statsskatten. De spanska jordägarna utnyttjade situationen genom att först betala kyrkoskatten för mayaindianerna och sedan tvinga dem att arbeta tills skulden var betald, vilket praktiskt taget gjorde dem till slavar.

Prästerna tog också betalt för religiösa tjänster, till exempel dop, vigslar och begravningar. Genom erövringen av landet, huvudskatten och avgifterna skodde kyrkan sig på mayaindianernas bekostnad. De ansågs vara vidskepliga och okunniga. Därför ansåg prästerna och andra med myndighet att de var i sin fulla rätt att piska mayaindianerna för att tvinga dem att lyda och befria dem från vidskepelse.

Inte någon verklig frihet

Varken de spanska erövrarnas införande av katolicismen eller ”kastkriget” förde med sig verklig frihet för mayaindianerna. Nu återstår det ett slags blandreligion i vilken både de sedvänjor som fanns före spanjorerna och katolska traditioner ingår.

I boken The Mayas—3000 Years of Civilization heter det om våra dagars mayaindianer: ”Mayaindianerna vördar sina gamla naturgudar och sina förfäder på fälten, i grottor och på berg, ... samtidigt som de dyrkar helgon i kyrkan.” Därför likställs guden Quetzalcoatl (Kukulcán) med Jesus och mångudinnan med jungfru Maria. Dessutom ersattes dyrkan av det heliga kapokträdet med vördnad för korset, som människor fortfarande vattnar som om det var ett levande träd. Korsen har inte någon bild på Jesus, utan är dekorerade med blommor från kapokträdet.