Måltiderna kunde intas liggande eller sittande. (1Mo 18:4; 27:19; Dom 19:6; Lu 9:14) På en relief från den assyriske kungen Assurbanipals palats ser man hur kungen ligger på en vilobädd och drottningen sitter på en hög stol under en festmåltid. Även perserna låg uppenbarligen till bords på vilobäddar. (Est 7:8) På Hesekiels tid använde åtminstone en del israeliter bord och vilobäddar. (Hes 23:41)

Vid gästabud eller stora fester på Jesu tid satte man vilobäddar runt tre sidor av bordet. Den fjärde sidan lämnades fri, så att de som serverade kunde nå bordet. Det kunde ligga fyra eller fem personer på samma vilobädd, men oftast låg det bara tre. Man låg vanligtvis på vänstra sidan, troligen med en kudde under vänstra armbågen, med huvudet in mot bordet. Maten tog man i regel med högra handen. Den främsta platsen var den plats på vilobädden där man inte hade någon liggande bakom sig. Att ligga till bords på platsen vid någons bröst innebar att man låg framför denne och även att man hade hans ynnest. (Joh 13:23) Den som hade en person liggande på platsen vid sitt bröst kunde lätt föra ett förtroligt samtal med honom.

Eftersom det brukade ligga tre personer på varje vilobädd, kunde man antingen ha den främsta, den mellersta eller den nedersta platsen. När det fanns flera vilobäddar var det den som låg på den nedersta platsen på vilobädden längst bort från värden som hade den nedersta platsen vid måltiden. (Jfr Mt 23:6; Lu 14:7–11.)