När du måste läggas in på sjukhus

”När jag lades in på sjukhus för första gången, kände jag det plötsligt som om jag hade förlorat kontrollen över mitt liv, som om jag bara var ett nummer.” — Marie G.

”Jag kommer ihåg min första sjukhusvistelse. Jag kände mig mycket hjälplös och sårbar.” — Paula L.

HAR du någon gång legat på sjukhus och upplevt liknande känslor? Vare sig du har gjort det eller inte, måste du medge att de flesta inte funderar så mycket över att man kan hamna på sjukhus. Men en dag kanske det blir en realitet för dig. Rapporter visar till exempel att var sjunde amerikan tillbringade någon tid på sjukhus år 1987. Statistiken varierar naturligtvis från land till land. Hur kan du då på ett förståndigt sätt förbereda dig på en sådan eventualitet?

”Det avgjort viktigaste sättet att skydda sin hälsa är att förvissa sig om att sjukhusvård verkligen är nödvändig”, förklarar dr Sidney Wolfe, chef för Public Citizen Health Research Group i Förenta staterna. Oavsett var du bor har du som patient både rättighet och skyldighet att skaffa dig information om din sjukdom. Ofta kan din egen läkare ge dig de svar du behöver.

I tveksamma fall är det emellertid tillrådligt att låta ytterligare en läkare ge sitt utlåtande. I somliga länder kräver försäkringsbolagen två expertutlåtanden innan de går med på att betala för vissa större operationer. Och det är inte ovanligt att man konsulterar en tredje läkare i fall där det råder tveksamhet beträffande diagnos eller behandling. Det viktiga är att patienten själv tar sig tid att förvissa sig om att den föreslagna behandlingen är nödvändig och välbetänkt.

Akutfall

I akuta situationer kan det naturligtvis hända att det inte finns tid att skaffa sig olika expertutlåtanden. Patienten kan rentav vara medvetslös och ur stånd att tala eller skriva när han eller hon anländer till sjukhuset. Ibland måste läkarna handla mycket snabbt, kanske till och med innan man hinner kontakta släktingar som kan redogöra för patientens önskemål. Sådana situationer understryker hur viktigt det är med förtänksamhet och planering.a

För patienter som är Jehovas vittnen inbegriper detta att alltid bära på sig ett aktuellt och vederbörligen ifyllt exemplar av kortet ”Medicinsk information”. På detta kort kan patienten i förväg uttrycka sina önskemål beträffande medicinsk behandling och lämna viktiga upplysningar, så att sjukhuspersonalen kan kontakta släktingar eller andra som vet hur patienten vill ha det. Även om detta kort inte täcker alla situationer som kan uppstå, tjänar det som ett viktigt juridiskt dokument som talar för dig när du själv inte kan.

I akuta fall är det också till stor hjälp om en nära vän eller släkting som känner till din övertygelse och dina medicinska önskemål kan komma till sjukhuset och föra din talan. Men vare sig detta just då är möjligt eller inte, kan ett aktuellt ”blodkort” en dag komma att spela en nyckelroll när det gäller dina rättigheter som patient.

Även om en person inte är ett döpt Jehovas vittne och inte har ett sådant kort, kan han eller hon göra i ordning ett liknande (helst maskinskrivet) dokument. I detta kan personen i fråga kortfattat redogöra för sina önskemål beträffande medicinsk behandling, ange eventuella inskränkningar och tala om vem som bör kontaktas i en nödsituation.

Att fylla i och underteckna sjukhusformulär

Patientens rättigheter varierar i hög grad från land till land. (Se rutan på sidan 7.) I somliga länder har dessa rättigheter blivit oerhört mycket mer omfattande på senare år; en läkare där får inte ge någon som helst behandling utan att patienten först har gett sitt samtycke, vanligtvis i skriven form. Detta är en av orsakerna till att många sjukhus har egna formulär som de vill att man skall underteckna. Om det förhåller sig så på den plats där du bor, är det vissa saker du bör tänka på.

Du bör noga läsa igenom alla formulär innan du undertecknar dem, eftersom din underskrift betyder att du samtycker till och går med på allt som sägs i texten. Låt ingen pressa dig till att underteckna ett sjukhusformulär innan du hunnit läsa igenom det mycket noggrant. Om du inte instämmer med ett visst avsnitt i texten, stryk då det avsnittet. Även om någon protesterar och säger att det är sjukhusets formulär och att man inte får göra ändringar i texten, är det ändå ett juridiskt bindande kontrakt, och ingen kan begära att du skall underteckna något som du inte samtycker till. Du vill naturligtvis inte verka oresonlig, men det är viktigt att du inte kompromissar i den här frågan — du har rätt att vägra att ge ditt samtycke till vilket textavsnitt som helst i ett formulär.

I synnerhet när det gäller samtycke till kirurgiska ingrepp eller användning av blod bör du noga läsa igenom varje paragraf. Somliga Jehovas vittnen har blivit chockerade över ordalydelsen i vissa sjukhusformulär som uppgetts vara avsedda speciellt för dem. Även om det i början av formuläret sägs att patientens önskemål beträffande blod kommer att respekteras, kan det längre fram i texten stå ungefär så här: ”Om en nödsituation uppstår, eller om läkaren anser det vara av behovet påkallat, förbehåller han sig rätten att tillgripa blodtransfusion.” Eftersom Guds ord befaller de kristna att avhålla sig från blod, kan det också vara förståndigt att du skriver ”Inget blod” på alla papper som man ber dig underteckna. (Apostlagärningarna 15:28, 29) Detta kommer att klargöra din inställning för hela personalen. Faktum är att allt fler patienter nu vägrar att ta emot blod, eftersom de inte vill riskera att ådra sig hepatit, aids och andra dödliga sjukdomar.b

I vissa länder har patienter betydligt mer begränsade rättigheter än de som angetts här ovan. Det finns länder där doktorns vilja är lag och patienterna anses mer eller mindre vara utlämnade åt hans godtycke. En läkare från ett västerländskt land som besökte ett land i Afrika förklarade: ”Jag var inte heller beredd på det sätt varpå läkare och patienter agerade mot varandra. ... Patienterna själva yttrade sig aldrig om de inte blev tilltalade. De ifrågasatte inte sina läkare.” Även om en sådan sed kan göra det svårare för patienten, kommer ändå en förutseende kristen att vänligt men bestämt insistera på att hans grundläggande mänskliga rättigheter till kroppslig integritet och till medverkan i överläggningar om hans hälsa respekteras.

Tala med sjukhuspersonalen

Din läkare bör vara din främsta förespråkare och informationskälla. Mycket hänger därför på hur noggrann du är i ditt val av läkare. Så här säger en skribent: ”Tänk på att läkare är som alla andra. De har precis samma blandning av goda och dåliga egenskaper som vi övriga. De flesta läkare försöker göra det som är bäst för patienterna, men somliga har präglats till att tro att de har rätt att fatta beslut för dig. Om en läkares personlighet eller uppfattningar är oförenliga med dina, välj då en annan läkare.”

Försök att få utförliga och tillfredsställande svar på alla dina frågor innan du samtycker till någon form av behandling. (Se rutan på sidan 8.) Om det är något du inte förstår, dra dig då inte för att säga det. Be om en enkel och lättfattlig förklaring. Det är också lämpligt att du någon gång under samtalets lopp uttrycker din uppriktiga uppskattning av att läkaren har förståelse för din ståndpunkt och din religiösa övertygelse.

Försök att komma på vänskaplig fot med den vårdpersonal som du kommer i kontakt med, till exempel sjuksköterskor, för de kan och bör vara till stor hjälp när det gäller ditt tillfrisknande. När de skall ge dig medicin eller sprutor, förvissa dig då om att de verkligen är avsedda för dig. Detta är en förståndig åtgärd, för trots de bästa avsikter begås det ändå misstag.

Sjukhuspersonalen kommer förmodligen att verka ganska jäktad, men kom ihåg att de flesta av dem har valt denna levnadsbana därför att de bryr sig om människor och verkligen önskar hjälpa dem. Du kan samarbeta med dem, om du försöker uttrycka dina önskemål och behov klart och tydligt. Ingen sköterska (eller någon annan av sjukhuspersonalen) har rätt att komma med sådana hotelser som: ”Du kommer att dö om du inte går med på den här behandlingen.” Rapportera alla sådana kränkningar till sjukhusledningen, och även till dina släktingar eller de äldste i församlingen; de kan föra din talan.

Om problem uppstår

Det har ibland hänt att patienter, trots att de vidtagit alla dessa åtgärder, har råkat i allvarlig konflikt med den medicinska personalen. Sådana fall är visserligen sällsynta, men vad bör du göra om du plötsligt befinner dig i en sådan situation?

För det första bör du försöka undvika att gripas av panik. Detta är vanligtvis en svår situation för alla berörda parter, och känslorna kan råka i svallning. Det är därför en stor fördel om du kan bevara dig lugn, resonlig och respektfull. För det andra bör du undersöka och utnyttja alla tänkbara utvägar. Sjukhuset kanske har en patientombudsman eller en etikkommitté som du kan kontakta och som kanske kan hjälpa dig.

Jehovas vittnen är också angelägna om att kontakta församlingens äldste. Dessa omdömesgilla och erfarna rådgivare kan också hjälpa till att kontakta en samarbetsvillig läkare, om situationen skulle bli så allvarlig att patienten måste flyttas till ett annat sjukhus.c Sanna kristna förlitar sig också på Guds kraft. I svåra situationer finns det ofta inte någon entydig och alltomfattande lösning, och i vår egen kraft kanske vi inte vet exakt vad vi bör göra. Många har funnit att när man har gjort allt som står i mänsklig makt, har innerlig bön till Jehova Gud inte bara skänkt tröst, utan också lett till oförutsedda lösningar. — 1 Korintierna 10:13; Filipperna 4:6, 7.

[Förhoppningsvis kommer du inte att råka ut för sådana problem, men det är bra att vara förutseende. Kom också ihåg att det är en del som förväntas av dig under din vistelse på sjukhuset. Ett sjukhus ger utmärkta tillfällen att praktisera sådana kristna egenskaper som tålamod, uppskattning av visad vänlighet och framför allt tacksamhet mot dem som hjälper dig. Ett kort tackbrev till sjukhuspersonalen, eller kanske rentav en liten gåva som uttryck för din uppskattning, gör ett bestående intryck. Din sjukhusvistelse kanske ger dig möjlighet att avge ett vittnesbörd genom ditt eget exemplariska uppförande och kan därigenom bidra till det goda anseende som sanna kristna åtnjuter som patienter. — 1 Petrus 2:12.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 5]

Om du hamnar på sjukhus

Minneslista:

◻ 1. Bär alltid på dig kortet ”Medicinsk information” eller en undertecknad skriftlig redogörelse för dina önskemål.

◻ 2. Välj din läkare med omsorg.

◻ 3. Förvissa dig om att sjukhusvård verkligen är nödvändig.

◻ 4. Var noga när du läser igenom och fyller i eventuella sjukhusformulär. Om du är ett Jehovas vittne, tala då genast om det.

◻ 5. Ta med dig bara det allra nödvändigaste i fråga om personliga tillhörigheter, till exempel morgonrock, toalettartiklar och något att läsa.

◻ 6. Ta inte med dig smycken, för mycket pengar eller elektriska apparater som du kan klara dig utan.

[Ruta på sidan 7]

Patientens rättigheter

När man kommer in på sjukhus, bör man inte bli överväldigad av miljön och tro att man bara är ett nummer. Som patient har man rättigheter som de flesta sjukhus och deras personal villigt respekterar. Följande lista, som omfattar tio sådana rättigheter, baserar sig på boken How to Stay Out Of the Hospital (Hur man undviker att hamna på sjukhus), av Lila L. Anastas.d

En patient har rätt:

1. Att få hänsynsfull och respektfull omvårdnad av kompetent personal.

2. Att av sin läkare få fullständig och fortlöpande information beträffande diagnos, behandling och prognos i ordalag som han kan förstå.

3. Att av sjukhuspersonalen få de upplysningar som behövs för att kunna ge sitt informerade samtycke till en åtgärd och/eller behandling innan denna inleds. Om medicinskt signifikanta alternativ står till buds, har patienten rätt att få information om dessa.

4. Att vägra behandling i den utsträckning som lagen tillåter.

5. Att förvänta att man visar respekt för hans personliga integritet i samband med den medicinska behandlingen.

6. Att förvänta att alla samtal och journaler som har med hans vård att göra behandlas konfidentiellt.

7. Att förvänta att sjukhuset i mån av resurser gör rimliga ansträngningar för att tillgodose patientens önskemål i vårdfrågor eller möjliggör omplacering, om detta är tillrådligt från medicinsk synpunkt.

8. Att få upplysningar om sjukhusets möjligheter att samarbeta med andra sjukhus och vårdinrättningar om så är påkallat.

9. Att bli underrättad, om sjukhuset har för avsikt att delta i eller bedriva någon form av experimentell verksamhet som berör hans vård eller behandling.

10. Att förvänta rimlig kontinuitet i fråga om vård och vårdpersonal och i förväg få reda på vilka läkare som är anträffbara och var.

[Fotnot]

[Ruta på sidan 8]

Patientens integritet och medbestämmanderätt

”Liksom ingen anklagad skulle inställa sig i rätten utan advokat, borde ingen patient läggas in på ett storstadssjukhus utan att ha en familjemedlem eller nära vän som är villig att tillvarata hans intressen och föra hans talan när så behövs.” — June Bingham i The Washington Post, 12 augusti 1990.

”Tanken att patienten skulle ta del i beslutsfattandet i medicinska frågor har i alla tider varit främmande för läkarnas tänkesätt och praxis. Och patienterna har av egen bitter erfarenhet lärt sig att om de ställer för många rannsakande frågor, kan detta fjärma dem från oss, eftersom vi alltför ofta blir irriterade över sådana förfrågningar.

Uppfattningen att vi vet vad som är bäst för våra patienter och därför kan agera å deras vägnar utan att ställa några frågor är emellertid så fullständigt felaktig att man inte kan låta bli att förundra sig över den frenesi med vilken den har försvarats. ...

Vi kan vara av annan mening än våra patienter, till och med argumentera med dem, ja rentav försöka påverka dem, men vi måste göra allt detta i en anda som visar att vi bryr oss om dem. När allt kommer omkring måste vi respektera vad patienten vill eller inte vill att vi skall göra.” — Doktor Jay Katz, professor i psykiatri vid Yale University, i The Medical Post, Canada.

”Patienter är inga spädbarn, och läkare är inga föräldrar. ... Det är faktiskt egendomligt att man skall behöva påminna medicinstuderande, och även läkare, om att patienterna också i sina kontakter med doktorn förväntar sig ... att man skall sätta tillit till dem och att själva få visa sådan tillit, att få stå på egna ben och inte bli behandlade på ett förmyndaraktigt sätt, att man talar till dem och lyssnar till dem, att man behandlar dem som jämbördiga och inte sätter sig på dem, att man respekterar deras livsstil och låter dem leva på det sätt som de själva föredrar.” — Doktor Jay Katz: The Silent World of Doctor and Patient.

”Vården börjar med vår kontakt med patienten. Omkring 4 miljoner patientkontakter om dagen ger oss amerikanska läkare tillfälle att visa inte bara vår kompetens, utan också vår uppriktiga medkänsla, vår omsorg och vår tillgivenhet för varje enskild patient.” — Doktor James E. Davis, ordförande i Amerikanska läkarsällskapet.