Medo-persiska gudar. Kungarna i det medo-persiska väldet var av allt att döma anhängare av zoroastrismen. Man kan inte med säkerhet säga om Cyrus den store höll sig till den läran, men från och med Darius I:s tid nämner de kungliga inskrifterna upprepade gånger Ahura Mazda, zoroastrismens högste gud. Darius I talade om Ahura Mazda som himlens, jordens och människans skapare, och han menade att det var denne gud som hade gett honom vishet, fysiska förmågor och kungamakten.

Zoroastrismen präglas av dualism, dvs. tron på två oberoende gudomliga väsen, ett gott och ett ont. Ahura Mazda betraktades som skaparen av allt gott, medan Angra Mainyu uppfattades som skaparen av allt ont. Man trodde att Angra Mainyu kunde framkalla jordskalv, oväder, sjukdomar och död och orsaka oroligheter och krig. Man trodde också att mindre betydelsefulla andar hjälpte de båda gudarna att utföra sin verksamhet.

Symbolen för Ahura Mazda påminner mycket om symbolen för den assyriske Assur – en bevingad cirkel, ibland avbildad så att en skäggig mansfigur med en vertikal fågelstjärt utgår från den.

Ahura Mazda ingick möjligen i en triad. Det antyds av att Artaxerxes Mnemon bad om att bli beskyddad av Ahura Mazda, Anahita (en fruktbarhets- och vattengudinna) och Mithra (ljusets gud). Han såg det också som ett ynnestbevis från dessa tre gudar att han kunde återuppbygga pelarhallen i Susa.

Avesta, zoroastrismens samling av heliga texter, innehåller faktiskt böner till elden och vattnet, till planeter och till ljuset från solen, månen och stjärnorna. Elden omtalas också som Ahura Mazdas son.