Under Cyrus regering expanderade det medo-persiska riket västerut ända fram till Egeiska havet genom att perserna besegrade kung Kroisos (Krösus) av Lydien och kuvade ett antal grekiska kuststäder. Cyrus största erövring var emellertid den som ägde rum 539 f.v.t., när han i spetsen för en här av meder, perser och elamiter intog det mäktiga Babylon i uppfyllelse av bibliska profetior. (Jes 21:2, 9; 44:26–45:7; Dan 5:28) När Babylon föll slutade en lång period av semitisk dominans, och det första världsväldet av jafetitiskt ursprung tog makten. Detta medförde också att Juda (samt Aram och Fenicien) kom att lyda under det medo-persiska väldet. År 537 utfärdade Cyrus ett påbud som tillät de landsflyktiga judarna att vända tillbaka till sitt hemland, som hade legat öde i exakt 70 år. (2Kr 36:20–23; se CYRUS.)

Persiska huvudstäder. Med tanke på att Medo-Persien var ett dubbelrike är det inte förvånande att en meder, Darius, blev härskare över det besegrade kaldeiska riket. Men Darius stod sannolikt under Cyrus överhöghet. (Dan 5:31; 9:1; se DARIUS nr 1.) Babylon förblev kunglig residensstad i det medo-persiska riket och ett centrum för religion och handel. Men somrarna i Babylon var tydligen för varma för de persiska kungarna, och därför tillbringade de i regel bara vintrarna där. Arkeologiska fynd tyder på att Cyrus efter erövringen av Babylon vände tillbaka till Ekbatana (nutida Hamadan), som ligger ca 1 900 m över havet vid foten av berget Alvand, där somrarna är behagliga men vintrarna snörika och mycket kalla. Det var i Ekbatana som Cyrus memorandum om återuppbyggandet av Jerusalems tempel blev funnet flera år efter det att det hade utfärdats. (Esr 6:2–5)

Från Cyrus död till Darius död. Cyrus den stores regering slutade då han dog under ett fälttåg 530 f.v.t.