Och då kanske du inte får svara så ofta som du vill. Så var det för Danielle.c Hon har alltid tyckt om att svara på mötena eftersom det ingår i tillbedjan av Jehova, och hon ser det som ett sätt att uppmuntra andra och stärka sin egen tro. Men när hon flyttade till en större församling fick hon inte svara lika ofta, ibland inte en enda gång under ett helt möte. ”Jag blev frustrerad”, berättar hon. ”Jag kände det som om jag hade gått miste om ett privilegium. Och när det händer gång på gång börjar man ju undra om det är medvetet.”

10. Hur kan vi öka chanserna att få vara med och svara?

¹⁰ Känner du igen dig i det som Danielle berättar? Då kanske du känner för att bara sitta tyst och lyssna på mötet. Men ge inte upp, utan fortsätt försöka svara. Det är bra om du kan förbereda flera svar, för om du inte får svara i början så kommer det ju fler möjligheter att svara längre fram. När du förbereder vakttornsstudiet kan du tänka på hur varje paragraf hör ihop med temat. Då kommer du säkert att ha mycket att bidra med genom hela artikeln. Du kan också förbereda dig lite extra på de paragrafer som tar upp djupare tankar som inte är så lätta att förklara. (1 Kor. 2:10) Varför det? Därför att det kanske är färre som räcker upp handen då. Men vad ska du göra om du har följt de här förslagen och ändå inte får svara på flera möten? Du kanske kan prata med studieledaren före mötet och berätta för honom vilken fråga du skulle vilja svara på.

13. Vad kan vi göra för att fler ska få möjlighet att svara?

¹³ Vi kan ha korta svar så att fler får vara med. De äldste och andra erfarna förkunnare kan gå före med gott exempel. Ta inte upp för många tankar, inte ens när du ger ett kort svar. Om du täcker in hela paragrafen, så blir det inte så mycket kvar för de andra att säga. I den här paragrafen, till exempel, finns det två förslag: att ha korta svar och att inte ta med för många tankar. Om du får svara först på den här paragrafen kanske du kan nämna bara det ena förslaget.

14. Vad kan vi behöva tänka på? (Se också bilden.)

¹⁴ Hur ofta ska vi räcka upp handen? Om vi gör det för ofta kan studieledaren känna sig pressad att välja oss fastän det är andra som inte har fått svara än. Och då kanske en del inte vågar räcka upp handen. (Pred. 3:7)

15. a) Hur ska vi reagera om vi inte får svara? b) Hur kan den som leder mötet visa att han tänker på alla? (Se rutan ”Till dig som studieledare”.)

¹⁵ När det är många som räcker upp handen kanske vi inte får svara så ofta som vi skulle vilja. Vi kanske inte får svara en enda gång. Det skulle kunna göra oss besvikna, men vi försöker att inte ta det personligt. (Pred. 7:9)

16. Hur kan vi uppmuntra andra som har svarat?

¹⁶ Finns det något mer du kan göra om du inte får svara lika ofta som du skulle vilja? Du kan lyssna noga när de andra svarar och sedan berömma dem efter mötet. De kanske blir lika uppmuntrade av ditt beröm som de skulle ha blivit av det svar som du hade tänkt ge. (Ords. 10:21) Att ge beröm är också ett sätt som vi kan uppmuntra andra på.