Längre fram kom Farao Neko i spetsen för en mäktig egyptisk truppstyrka bestående av soldater och stridsvagnar tågande norrut på den väg som går utmed kusten (därav dess namn, Via Maris, Havsvägen) för att undsätta assyrierna nära floden Eufrat. Av någon anledning beslöt sig kung Josia i Juda för att inlåta sig på en konfrontation med Farao Neko. Men var? Josia valde slätten i närheten av Megiddo, trots att den var belägen omkring 90 kilometer norr om Jerusalem. — 2 Krönikeboken 35:20—22; Jeremia 46:2.

Han visste att egyptierna var tvungna att passera där, och han kan ha tyckt att platsen skulle vara fördelaktig för honom, eftersom han då skulle befinna sig nära ett starkt israelitiskt fäste.

I det avgörande slag som utkämpades nära Megiddo blev Josia dödligt sårad och dog på vägen tillbaka till Jerusalem. (2 Kungaboken 23:28—30) Detta kan ha varit orsaken till den ”dödsklagan ... på Megiddons slätt” som omtalas i Sakarja 12:11. En kort tid efter Josias nederlag kom Babylon att utsträcka sitt militära inflytande till det försvagade Juda. — 2 Kungaboken 24:1, 2, 12—14; 2 Krönikeboken 36:1—6.