Frågor från läsekretsen
◼ Varför instiftade Jesus Åminnelsen endast med sina apostlar och inte med andra lärjungar som skulle föras in i det nya förbundet?
Denna fråga tycks vara grundad på den felaktiga tanken att Jesus samlades med sina apostlar den kvällen för att instifta Herrens kvällsmåltid med den kristna församlingen av smorda som redan var i det nya förbundet. I stället var det så att den kristna församlingen inte hade grundats den 14 nisan år 33 v.t., och Jesus kom tillsammans med sina apostlar för den årliga judiska påskmåltiden.
Naturligtvis hade Jesus fler lärjungar än de 12 som är kända som apostlar. Året före sin död sände han ut 70 lärjungar på en predikofärd. Efter sin uppståndelse ”visade han sig för mer än fem hundra bröder på en gång”. Och det var ”omkring ett hundra tjugo” lärjungar församlade på pingstdagen. (1 Korintierna 15:6; Apostlagärningarna 1:15, 16, 23; Lukas 10:1—24) Men låt oss titta närmare på den skara som var med Jesus då han instiftade det årliga firande som är känt som Herrens kvällsmåltid.
Lukas 22:7, 8 ger en bakgrund: ”Så kom de osyrade brödens dag, på vilken påskoffret måste slaktas; och han sände i väg Petrus och Johannes och sade: ’Gå och gör i ordning påskmåltiden åt oss, så vi kan äta den.’” Skildringen fortsätter: ”Ni skall säga till husets hyresvärd: ’Läraren säger till dig: ”Var är gästrummet, där jag kan äta påskmåltiden med mina lärjungar?”’” Jesus och de 12 samlades alltså den kvällen för en judisk högtid. Han sade till dem: ”Jag har ivrigt längtat efter att äta denna påskmåltid med er innan jag lider.” — Lukas 22:11, 15.
Ända från början i Egypten var påsken en familjehögtid. När påsken instiftades, sade Gud till Mose att ett får skulle slaktas för varje hushåll. Om familjen var för liten för att äta upp ett helt får, kunde en grannfamilj inbjudas till måltiden. Följaktligen skulle de flesta av Jesu lärjungar vid påsken år 33 v.t. helt naturligt ha samlats med sina egna familjer för denna måltid.
Men Jesus hade ”ivrigt längtat” efter att dela vad som skulle bli den sista lagenliga påsken och den sista kvällen före hans död med sina närmaste efterföljare, som hade färdats tillsammans med honom under en stor del av hans tjänst. Vid slutet av påskmåltiden berättade Jesus för dem om ett nytt firande som alla hans framtida efterföljare skulle iaktta. Vinet i det kristna firande som ännu hörde framtiden till skulle representera blodet i ”det nya förbundet”, som skulle ersätta lagförbundet. — Lukas 22:20.
På kvällen den 14 nisan år 33 v.t. var det nya förbundet emellertid inte i kraft, därför att det godtagbara offret — Jesus — inte hade blivit offrat. Lagförbundet var fortfarande i kraft. Det hade ännu inte blivit fastnaglat vid pålen. Dessutom skulle det inte förrän på pingstdagen bli uppenbart att det gamla förbundet med det naturliga Israel hade blivit ersatt av det nya förbundet med det andliga Israel. — Galaterna 6:16; Kolosserna 2:14.
Följaktligen var varken de 11 trogna apostlarna eller någon av de andra lärjungarna i det nya förbundet denna kväll. Och Jesus visade inte att han underkände de andra judiska lärjungarna genom att låta dem samlas med sina familjer för att fira påsken.