7. Hur visste de kristna under det första århundradet att de skulle ta del av brödet och vinet vid Åminnelsen?

⁷ De sanna kristna som levde under det första århundradet var smorda med helig ande. Många av dem kunde använda en eller flera av andens mirakulösa gåvor, till exempel tala tungomål. Därför borde det inte ha varit svårt för dem att veta att de var smorda med ande och skulle ta del av brödet och vinet vid Åminnelsen. Men i vår tid kan detta avgöras på grundval av sådana inspirerade ord som dessa: ”Alla som är ledda av Guds ande, de är Guds söner. Ni har ju inte fått en slaveriets ande, som på nytt orsakar fruktan, utan ni har fått en ande på grund av adoption som söner, genom vilken ande vi ropar: ’Abba, Fader!’” (Romarna 8:14, 15)

13, 14. Varför kan somliga felaktigt tro att de har den himmelska kallelsen?

¹³ Varför kan somliga felaktigt tro att de har den himmelska kallelsen? En makes eller makas död eller någon annan tragedi kan få någon att förlora intresset för livet på jorden. Eller också kanske de önskar ha samma himmelska hopp som någon närstående som bekänner sig vara en smord kristen. Gud har naturligtvis inte utsett någon till att värva andra till detta privilegium. Och han smörjer inte heller Rikets arvingar genom att låta dem få höra röster med sådana budskap.

¹⁴ Den falska religiösa uppfattningen att alla goda människor kommer till himlen kan förmå somliga att tro att de har den himmelska kallelsen. Därför behöver vi vara på vår vakt mot att bli påverkade av orätta uppfattningar som vi haft eller av andra faktorer. Somliga kan till exempel fråga sig själva: ”Använder jag mediciner som påverkar mina känslor? Är jag benägen att låta känslorna skena i väg på ett sätt som jag kan missbedöma?”

15, 16. Varför kan några felaktigt dra slutsatsen att de är smorda?

¹⁵ Några kan fråga sig själva: ”Vill jag vara framträdande? Strävar jag efter myndighet nu eller som en framtida medarvinge med Kristus?” När Guds kungarikes arvingar fick sin kallelse under det första århundradet, var det inte så att alla hade ansvariga ställningar i församlingen. Och enskilda individer som har den himmelska kallelsen söker inte en framträdande ställning och skryter inte heller med att de är smorda. De visar den ödmjukhet som förväntas av dem som har ”Kristi sinne”. (1 Korinthierna 2:16)

¹⁶ Somliga kan ha dragit slutsatsen att de har den himmelska kallelsen därför att de har förvärvat avsevärd biblisk kunskap. Men att man är smord med ande betyder inte att man får extraordinär insikt, för Paulus måste undervisa vissa smorda kristna och ge dem råd. (1 Korinthierna 3:1–3; Hebréerna 5:11–14) Gud har en anordning för att sörja för andlig föda åt alla sina tjänare. (Matteus 24:45–47) Ingen bör således mena att detta att han är en smord kristen ger honom vishet som är överlägsen den vishet som de som har det jordiska hoppet äger. Smörjelse med anden visas inte heller genom att man är skicklig i att besvara bibliska frågor, vittna eller hålla bibliska föredrag. Kristna med det jordiska hoppet är också skickliga i detta avseende.

17. På vad och på vem beror smörjandet med ande?

¹⁷ Om en medtroende ställer frågor om den himmelska kallelsen, kan en äldste eller någon annan mogen kristen resonera med honom om saken. Men ingen kan fatta det här beslutet för någon annan. Den som verkligen har denna kallelse behöver inte fråga andra om han har ett sådant hopp. De smorda ”har ... fått ... [sig] givet en ny födelse, inte genom förgänglig säd, utan genom oförgänglig, genom den levande och bestående Gudens ord”. (1 Petrus 1:23) Genom sin ande och sitt ord inplantar Gud den ”säd” som gör en person till ”en ny skapelse” med ett himmelskt hopp. (2 Korinthierna 5:17) Och Jehova gör valet. Smörjelsen ”beror ... inte på den som gärna vill eller på den som löper, utan på Gud”. (Romarna 9:16) Hur kan någon då vara säker på att han har den himmelska kallelsen?

Varför de är säkra

18. Hur vittnar Guds ande med de smordas ande?

¹⁸ Guds andes vittnesbörd övertygar smorda kristna om att de har himmelska framtidsutsikter. ”Ni har fått en ande på grund av adoption som söner”, skrev Paulus, ”genom vilken ande vi ropar: ’Abba, Fader!’ Anden själv vittnar med vår ande om att vi är Guds barn. Om vi alltså är barn, är vi också arvingar: Guds arvingar visserligen, men Kristi medarvingar, förutsatt att vi lider tillsammans med honom för att också bli förhärligade tillsammans med honom.” (Romarna 8:15–17) Under inflytande av den heliga anden får de smordas ande eller dominerande inställning dem att på sig själva tillämpa det som Guds ord säger om Jehovas andliga barn. (1 Johannes 3:2) Guds ande ger dem en känsla av sonskap i förhållande till honom och frambringar hos dem ett unikt hopp. (Galaterna 4:6, 7) Ja, evigt liv på jorden som fullkomliga människor omgivna av familjemedlemmar och vänner skulle vara något storartat, men detta är inte deras gudagivna hopp. Genom sin ande har Gud hos dem framkallat ett så starkt himmelskt hopp att de är villiga att uppoffra alla jordiska band och framtidsutsikter. (2 Korinthierna 5:1–5, 8; 2 Petrus 1:13, 14)