-
Kom ihåg din store Skapare!Vakttornet – 1999 | 15 november
-
-
Kom ihåg din store Skapare!
”Så kom ihåg din store Skapare ... , innan de olyckliga dagarna börjar komma.” — PREDIKAREN 12:1.
1. Hur bör ungdomar som är överlämnade åt Gud önska använda sin ungdomliga styrka?
JEHOVA ger sina tjänare kraft att göra hans vilja, och det oavsett deras ålder. (Jesaja 40:28–31) Ungdomar som är överlämnade åt Gud bör i synnerhet önska använda sin ungdomliga styrka förståndigt och ta det råd till hjärtat som ”församlaren” eller kung Salomo i det forntida Israel gav. Han uppmanade: ”Så kom ihåg din store Skapare i din unga mandoms dagar, innan de olyckliga dagarna börjar komma eller de år har anlänt, då du säger: ’Jag finner inte behag i dem.’” — Predikaren 1:1; 12:1.
2. Vad bör barn till överlämnade kristna göra?
2 Salomos förmaning om att komma ihåg den store Skaparen under sin ungdom var i första hand riktad till unga män och kvinnor i Israel, vilka föddes som medlemmar av en nation som var överlämnad åt Jehova. Hur är det då med barn till överlämnade kristna i våra dagar? De bör helt visst komma ihåg sin store Skapare. Att de gör det kommer att vara till ära för honom och till nytta för dem själva. — Jesaja 48:17, 18.
Goda exempel från det flydda
3. Hur var Josef, Samuel och David goda exempel?
3 Det finns många goda exempel i Bibeln på ungdomar som kom ihåg sin store Skapare. Jakobs son Josef kom redan från unga år ihåg sin Skapare. När Potifars hustru försökte locka Josef att begå otukt med henne, vägrade han bestämt och sade: ”Hur skulle jag kunna begå denna stora uselhet och faktiskt synda mot Gud?” (1 Moseboken 39:9) Leviten Samuel kom alltifrån sin barndom ihåg sin Skapare. (1 Samuelsboken 1:22–28; 2:18; 3:1–5) Den unge David från Betlehem kom helt visst också ihåg sin Skapare. Han visade tydligt sin förtröstan på Gud, när han mötte den filisteiske jätten Goljat: ”Du kommer mot mig med svärd och med spjut och med kastspjut, men jag kommer mot dig med härars Jehovas namn, hans som är Israels slaglinjers Gud och som du har smädat. Den här dagen kommer Jehova att utlämna dig i min hand, och jag kommer helt visst att slå ner dig och ta ditt huvud av dig; ... och människor på hela jorden kommer att veta att det finns en Gud som hör Israel till. Och hela den här församlingen kommer att veta att Jehova varken räddar med svärd eller med spjut, för striden tillhör Jehova, och han skall ge er i vår hand.” Snart var Goljat död, och filistéerna tog till flykten. — 1 Samuelsboken 17:45–51.
4. a) Vad visar att en tillfångatagen israelitisk flicka i Syrien och den unge kung Josia kom ihåg sin store Skapare? b) Hur visade den tolvårige Jesus att han kom ihåg sin Skapare?
4 Så har vi den tillfångatagna israelitiska flicka som kom ihåg sin store Skapare och som vittnade så fint för hustrun till den syriske härföraren Naaman att han for till Guds profet och blev botad från sin spetälska och blev en tillbedjare av Jehova. (2 Kungaboken 5:1–19) Och den unge kung Josia verkade modigt för den sanna tillbedjan av Jehova. (2 Kungaboken 22:1–23:25) Men det finaste exemplet av alla på en som kom ihåg sin store Skapare i unga år var Jesus från Nasaret. Tänk på vad som hände när Jesus var 12 år. Jesu föräldrar hade tagit med honom till Jerusalem för påskhögtiden, och då de på återvägen märkte att han saknades gick de tillbaka för att leta efter honom, och efter tre dagar fann de honom i templet, där han resonerade med lärarna om Skrifterna. Som svar på sin mors ängsliga fråga svarade Jesus: ”Varför behövde ni söka efter mig? Visste ni inte att jag måste vara i min Faders hus?” (Lukas 2:49) Det var till nytta för Jesus att få upplysningar av andligt värde i templet, i sin ”Faders hus”. I våra dagar är Jehovas vittnens Rikets salar utmärkta platser att få exakt kunskap om vår store Skapare.
Kom ihåg Jehova nu!
5. Hur skulle du med egna ord vilja återge det församlaren säger i Predikaren 12:1?
5 Om man av hela sitt hjärta älskar Jehova, vill man tjäna och tillbe honom i hela sitt liv. Men hur går det för den som i sin ungdom inte kommer ihåg sin Skapare, utan slösar bort den på fåfänglighet? Under inspiration från Gud säger församlaren: ”Så kom ihåg din store Skapare i din unga mandoms dagar, innan de olyckliga dagarna börjar komma eller de år har anlänt, då du säger: ’Jag finner inte behag i dem.’” — Predikaren 12:1.
6. Vad visar att Simeon och Hanna, som båda var till åren komna, kom ihåg sin store Skapare?
6 Ingen finner glädje i ålderdomens ”olyckliga dagar”. Äldre människor som kommer ihåg Gud kan dock vara glada. Som exempel kan nämnas den åldrige Simeon, som i templet tog den nyfödde Jesus i famnen och med glädje förklarade: ”Nu, suveräne Herre, låter du din slav gå fri i frid i enlighet med vad du har sagt; eftersom mina ögon har sett ditt medel till räddning som du har gjort redo inför alla folkens anblick, ett ljus till att avlägsna töcknet från nationerna och en härlighet för ditt folk Israel.” (Lukas 2:25–32) Den åttiofyraåriga Hanna kom också ihåg sin Skapare. Då hon alltid var närvarande i templet var hon också där vid det tillfälle då det lilla barnet Jesus fördes dit. ”Just i den stunden närmade hon sig och började frambära tack till Gud och tala om barnet till alla som väntade på Jerusalems befrielse.” — Lukas 2:36–38.
7. I vilken situation befinner sig de som har åldrats i Guds tjänst?
7 Nutida Jehovas vittnen som har blivit gamla i Guds tjänst kan på grund av ålderskrämpor vara rätt begränsade, men de är dock glada, och vi uppskattar verkligen deras trogna tjänst! Vetskapen om att Jehova har börjat utöva sin oövervinnliga makt över jorden och har installerat Jesus Kristus som en mäktig himmelsk kung skänker dem ”Jehovas glädje”. (Nehemja 8:10) Det är nu tid för både unga och gamla att lyda uppmaningen: ”Ni unga män och även ni jungfrur, ni gamla män tillsammans med pojkar. Må de lovprisa Jehovas namn, ty endast hans namn är ouppnåeligt högt. Hans värdighet är över jord och himmel.” — Psalm 148:12, 13.
8, 9. a) För vilka är de ”olyckliga dagarna” svåra, och varför är det så? b) Hur skulle du vilja förklara Predikaren 12:2?
8 För dem som inte tänker på sin store Skapare kan ålderdomens ”olyckliga dagar” bli svåra och kanske riktigt plågsamma. Men om man har förståelse av andliga ting och insikt i den store Skaparens underbara uppsåt, kan det bli lättare att uthärda åldrandets prövningar och de svårigheter som i övrigt har plågat mänskligheten sedan Satan kastades ut ur himlen. (Uppenbarelseboken 12:7–12) Därför uppmanar församlaren oss att komma ihåg vår Skapare ”innan solen och ljuset och månen och stjärnorna förmörkas och molnen har kommit tillbaka, därefter hällregnet”. (Predikaren 12:2) Vad är innebörden i de orden?
9 Salomo liknar här ungdomstiden vid sommaren i Palestina, då solen, månen och stjärnorna lyser från en molnfri himmel och allt ser mycket ljust ut. Men på ålderdomen är en människas dagar lika den kalla och regniga vintern, med det ena hällregnet av problem efter det andra. (Job 14:1) Det skulle verkligen vara sorgligt om någon som hade kunskap om Skaparen underlät att tjäna honom under livets sommar! Under åldrandets vinter blir saker och ting mörkare, i synnerhet för dem som inte har tagit vara på tillfället att tjäna Jehova i sin ungdom, utan i stället har ägnat sig åt fåfängliga strävanden. Men låt oss, oavsett vår ålder, i likhet med profeten Moses trogne följeslagare Kaleb helt och fullt följa Jehova. — Josua 14:6–9.
Verkningarna av åldrandet
10. Vad representerar a) ”husets vakter”? b) ”de handlingskraftiga männen”?
10 Därefter pekar Salomo på hur svårt det blir ”den dag då husets vakter skälver och de handlingskraftiga männen har böjt sig och malerskorna har upphört att arbeta, därför att de har blivit få, och kvinnorna som ser ut genom fönstren har funnit det mörkt”. (Predikaren 12:3) ”Huset” betecknar människokroppen. (Matteus 12:43–45; 2 Korinthierna 5:1–8) Dess ”vakter” är armarna och händerna, som skyddar kroppen och förser den med vad den behöver. Vid hög ålder darrar och skakar dessa ofta av svaghet och nervositet. ”De handlingskraftiga männen” är benen, som inte längre är starka pelare, utan nu är svaga och krokiga, så att fötterna bara hasar sig fram. Vi gläder oss dock mycket över att se äldre medtroende vid kristna möten.
11. Vilka är de bildliga ”malerskorna” och ”kvinnorna som ser ut genom fönstren”?
11 ”Malerskorna har upphört att arbeta, därför att de har blivit få.” Hur då? Tänderna kan ha angripits av röta eller tappats, och få eller inga finns kvar. Det är då svårt eller omöjligt att tugga fast föda. ”Kvinnorna som ser ut genom fönstren”, dvs. ögonen med synförmågan, blir skumma, om inte rentav fullständigt mörka.
12. a) På vad sätt har ”dörrarna mot gatan ... stängts”? b) Vad tycker du om äldre förkunnare av Guds kungarike?
12 ”Och”, fortsätter församlaren, ”dörrarna mot gatan har stängts, när ljudet från den malande kvarnen blir svagt, och man stiger upp vid ljudet av en fågel, och alla sångens döttrar ljuder lågmält.” (Predikaren 12:4) Munnens båda dörrar, läpparna, öppnas sällan om än alls för att ge uttryck åt vad som finns i ”huset” eller kroppen hos de människor i hög ålder som inte tjänar Gud. Inget sprids på det offentliga livets ”gata”. Men hur är det då med nitiska äldre förkunnare av Guds kungarike? (Job 41:14) De kanske måste gå sakta när de predikar från hus till hus och kanske har svårt att tala, men de lovprisar ändå Jah! — Psalm 113:1.
13. Hur beskriver församlaren andra problem som äldre människor kan ha, men hur är det med äldre kristna?
13 När man tuggar maten med en tandlös mun, blir ljudet från den malande kvarnen svagt. En gammal man sover dåligt, och han störs till och med av en fågels kvitter. Han sjunger sällan, och när han gör det är det mycket svagt. ”Alla sångens döttrar”, dvs. tonerna i melodin, ”ljuder lågmält.” Äldre människor hör också dåligt när andra sjunger och spelar. Men äldre smorda kristna och deras följeslagare, av vilka somliga också är äldre, fortsätter att vid kristna möten höja sina röster i sånger av lovprisning till Gud. Vi är verkligen glada över att tillsammans med dem få lovprisa Jehova i församlingen! — Psalm 149:1.
14. Vilka farhågor har de äldre?
14 Gamla människor har det inte lätt, och det gäller i synnerhet dem som har ignorerat sin Skapare! Församlaren säger: ”Dessutom har de blivit rädda bara för att något är högt, och det är förskräckelser på vägen. Och mandelträdet bär blommor, och gräshoppan släpar sig fram, och kaprisbäret spricker, eftersom människan går till sitt länge bestående hus och de som håller klagan har gått omkring på gatan.” (Predikaren 12:5) Många gamla är rädda att de skall ramla ner, när de står högst upp i en trappa. De kan bli yra i huvudet bara av att titta upp på något som är högt. Och om de måste gå ut på gator där det är fullt av folk, är de rädda att de skall bli rånade eller skadade.
15. På vad sätt bär ”mandelträdet” ”blommor”, och hur ”släpar” gräshoppan sig fram?
15 Orden ”mandelträdet bär blommor” tyder av allt att döma på att en gammal mans hår blir grått och sedan snövitt. De vita håren faller av likt de vita blommorna på mandelträdet. Han liknar en gräshoppa, när han ”släpar sig fram”, kanske framåtlutad med armarna hängande eller händerna vilande på höfterna och armbågarna i luften. Men om någon av oss skulle se ut på det sättet, må då andra komma ihåg att vi tillhör Jehovas energiska och snabba här av gräshoppor! — Se Vakttornet för 1 maj 1998, sidorna 8–13.
16. a) Vad antyder detta att ”kaprisbäret spricker”? b) Vad är mannens ”länge bestående hus”, och vad är tydliga tecken på att döden nalkas?
16 Äldre människor har också dålig aptit, även om den mat som de serveras är lika välsmakande som kaprisbäret. Att ”kaprisbäret spricker” antyder att inte ens detta bär, som sedan länge har använts till att reta aptiten, förmår väcka en gammal mans alltmer avtagande aptit. Detta visar att han närmar sig ”sitt länge bestående hus”, dvs. graven. Om han inte har kommit ihåg sin Skapare, utan i stället har följt en sådan ond kurs att Gud inte kommer ihåg honom i uppståndelsen, kommer graven att bli hans eviga hem. Det dystra klagande och det suckande och den jämmer som utgår från dörrarna till gamlingens mun är ett tydligt tecken på att döden nalkas.
17. Hur tas ”silversnöret” bort, och vad kan ”den gyllene skålen” beteckna?
17 Vi uppmanas att komma ihåg vår Skapare ”innan silversnöret tas bort och den gyllene skålen krossas och krukan vid källan slås sönder och vattenhjulet till cisternen har krossats”. (Predikaren 12:6) ”Silversnöret” kan avse ryggmärgen. Döden är ofrånkomlig när denna fantastiska förbindelseled för impulser till hjärnan blir obotligt skadad. Den ”gyllene skålen” kan beteckna hjärnan som är innesluten i det skålliknande kraniet och är förbunden med ryggmärgen. På grund av att hjärnan är så värdefull kan den liknas vid guld, och slutar den att fungera är det liktydigt med döden.
18. Vad är den bildliga ”krukan vid källan”, och vad händer när den slås sönder?
18 ”Krukan vid källan” är hjärtat, som tar emot strömmen av blod och sänder det vidare för att cirkulera genom kroppen. Vid döden blir hjärtat likt en kruka som slås sönder vid källan, eftersom det inte längre kan ta emot, rymma och sedan pumpa ut det blod som är så livsnödvändigt för kroppens näringstillförsel och vederkvickelse. Det krossade ”vattenhjulet till cisternen” upphör att gå runt, och det livsuppehållande blodet upphör att cirkulera. Jehova uppenbarade således för Salomo att blodet cirkulerar långt innan läkaren William Harvey på 1600-talet visade att det var så.
19. Hur är orden i Predikaren 12:7 tillämpliga vid döden?
19 Församlaren tillade: ”Då vänder stoftet åter till jorden, alldeles som det befanns vara, och anden, den vänder åter till den sanne Guden som gav den.” (Predikaren 12:7) När ”vattenhjulet” är krossat, vänder människokroppen, som ursprungligen formades av stoft från marken, åter till stoft. (1 Moseboken 2:7; 3:19) Själen dör eftersom anden, eller livskraften, som vår Skapare och Gud har gett oss, vänder åter till honom. — Hesekiel 18:4, 20; Jakob 2:26.
Vilken framtid väntar dem som kommer ihåg Skaparen?
20. Vad bad Mose om enligt orden i Psalm 90:12?
20 Salomo visade mycket eftertryckligt hur viktigt det är att vi kommer ihåg vår store Skapare. För dem som kommer ihåg Jehova och helhjärtat gör hans vilja är inte ett jämförelsevis kort och problemfyllt liv allt. Antingen de är unga eller gamla har de samma inställning som Mose som bad: ”Lär oss att räkna våra dagar på ett sådant sätt att vi för in ett vishetens hjärta.” Guds ödmjuke profet önskade innerligt att Jehova skulle lära honom och Israels folk att uppskatta sina ”års dagar” och använda dem på ett förståndigt sätt som Gud godkände. — Psalm 90:10, 12.
21. Vad måste vi göra om vi skall räkna våra dagar till ära för Jehova?
21 Kristna ungdomar bör i synnerhet vara fast beslutna att lyda församlarens råd att komma ihåg sin Skapare. De har verkligen underbara tillfällen att ägna Gud helig tjänst! Och om vi, oavsett vår ålder, lär oss att räkna våra dagar till ära för Jehova i denna ”ändens tid”, kanske vi kan få fortsätta att räkna dem för evigt. (Daniel 12:4; Johannes 17:3) För att göra detta måste vi naturligtvis komma ihåg vår store Skapare. Vi måste också fullgöra hela vår förpliktelse mot Gud.
-
-
Fullgör du hela din förpliktelse mot Gud?Vakttornet – 1999 | 15 november
-
-
Fullgör du hela din förpliktelse mot Gud?
”Den sanne Guden själv kommer att föra fram varje slags gärning till domen över allt som är fördolt, för att se om den är god eller ond.” — PREDIKAREN 12:14.
1. Vad har Jehova gjort för sitt folk?
JEHOVA uppehåller dem som kommer ihåg honom som sin store Skapare. Genom sitt inspirerade ord ger han dem den kunskap de behöver för att kunna behaga honom, och genom sin heliga ande vägleder han dem när det gäller att göra hans vilja och i att ”bära frukt i allt gott verk”. (Kolosserna 1:9, 10) Han ger dem också andlig mat och teokratisk vägledning genom ”den trogne och omdömesgille slaven”. (Matteus 24:45–47) Jehova välsignar således sitt folk, när de tjänar honom och utför det viktiga arbetet med att predika de goda nyheterna om Guds kungarike. — Markus 13:10.
2. Vilka frågor kan uppstå angående tjänsten för Jehova?
2 De sanna kristna finner glädje i att vara upptagna i helig tjänst för Jehova. Men somliga överlämnade kristna kanske ibland blir missmodiga och undrar om det som de så plikttroget söker göra egentligen tjänar något till. Följande frågor skulle lätt kunna uppstå i sinnet hos en familjefar som reflekterar över sådant som familjestudiet och andra aktiviteter: ”Är Jehova verkligen nöjd med vad vi gör? Fullgör vi hela vår förpliktelse mot Gud?” Församlarens visa ord kan vara till hjälp i att besvara sådana frågor.
Är allting tomhet?
3. Vad är enligt Predikaren 12:8 höjden av tomhet?
3 Några kanske menar att den vise mannens ord inte är särskilt uppmuntrande för vare sig unga eller gamla. ”’Den största tomhet!’ sade församlaren, ’allt är tomhet.’” (Predikaren 12:8) Det skulle faktiskt vara höjden av tomhet att i sin ungdom ignorera den store Skaparen och bli gammal utan att ha tjänat honom och inte ha något annat att visa upp av sitt liv än en hög ålder. Och även om en sådan människa vid sin död skulle vara rik och berömd i den här världen, som befinner sig i den ondes våld, har ändå allt varit tomhet eller fåfänglighet. — 1 Johannes 5:19.
4. Varför kan det sägas att inte allt är tomhet?
4 Men för trogna Jehovas tjänare, som samlar skatter i himlen, är inte allt tomhet. (Matteus 6:19, 20) De har fullt upp att göra i Herrens verk, och en sådan möda är absolut inte förgäves, utan givande. (1 Korinthierna 15:58) Men är vi som överlämnade kristna upptagna i det verk som Gud har gett oss i uppdrag att utföra i dessa sista dagar? (2 Timoteus 3:1) Eller har vi lagt oss till med en livsstil som kanske inte skiljer sig så mycket från våra grannars, som kanske är anslutna till något religiöst samfund och kanske är rätt gudfruktiga? De kanske regelbundet går till sin gudstjänstlokal och försöker utföra det som deras form av tillbedjan kräver av dem. De förkunnar förstås inte budskapet om Guds kungarike, och inte heller har de exakt kunskap om att vi lever i ”ändens tid”. De saknar också känslan av att vi lever i en brådskande tid. — Daniel 12:4.
5. Vad bör vi göra om normala aktiviteter i livet har blivit vårt huvudintresse?
5 Så här sade Jesus Kristus om våra kritiska tider: ”Alldeles som Noas dagar var, så kommer Människosonens närvaro att vara. För såsom de var i de dagarna före den stora översvämningen, då man åt och drack, män gifte sig och kvinnor bortgiftes, ända till den dag då Noa gick in i arken, och de tog ingen notis förrän den stora översvämningen kom och ryckte dem alla bort, så kommer Människosonens närvaro att vara.” (Matteus 24:37–39) Det är inget fel i att äta och dricka, när man gör det med måtta, och äktenskapet är instiftat av Gud. (1 Moseboken 2:20–24) Men om vi märker att normala aktiviteter i livet har blivit vårt huvudintresse, varför då inte lägga fram detta i bön till Jehova? Han kan hjälpa oss att sätta Guds kungarikes intressen främst, göra det som är rätt och fullgöra vår förpliktelse mot honom. — Matteus 6:33; Romarna 12:12; 2 Korinthierna 13:7.
Vårt överlämnande och vår förpliktelse mot Gud
6. Hur underlåter somliga döpta kristna att fullgöra sin förpliktelse mot Gud?
6 Somliga döpta kristna lever inte upp till den förpliktelse att vara förkunnare som de iklädde sig, när de överlämnade sig åt Gud. Under de senaste åren har en bra bit över 300.000 blivit döpta årligen, men antalet verksamma Jehovas vittnen har inte ökat i samma takt. Några av dem som har blivit förkunnare av Guds kungarike har upphört att förkunna de goda nyheterna. Men då alla som vill bli döpta först måste ha en meningsfull andel i den kristna tjänsten, är de vid sitt dop medvetna om det uppdrag Jesus gav åt alla sina efterföljare: ”Gå ... och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” (Matteus 28:19, 20) Om en döpt kristen inte längre tjänar som ett aktivt vittne för Gud och Kristus, fullgör han inte — såvida han inte på grund av en svår hälsosituation eller andra förhållanden som han inte råder över är mycket begränsad — hela sin förpliktelse mot sin store Skapare. — Jesaja 43:10–12.
7. Varför bör vi regelbundet församlas för tillbedjan?
7 Det forntida Israel var en nation överlämnad åt Gud, och under lagförbundet hade israeliterna förpliktelser mot Jehova. Så till exempel skulle allt mankön församlas till tre årliga högtider, och om en man avsiktligt lät bli att fira påsken skulle han ”avskäras” i döden. (4 Moseboken 9:13; 3 Moseboken 23:1–43; 5 Moseboken 16:16) För att israeliterna som Guds överlämnade folk skulle fullgöra sin förpliktelse mot honom måste de församlas för tillbedjan. (5 Moseboken 31:10–13) Det fanns ingenting i Lagen som sade: ”Du kan göra det om det passar dig.” Denna befallning att församlas för tillbedjan ger helt visst ökad tyngd åt Paulus ord: ”Låt oss tänka på varandra för att sporra till kärlek och förträffliga gärningar, i det vi inte underlåter att själva församlas, såsom några har för sed, utan uppmuntrar varandra, och det så mycket mer som ni ser dagen närma sig.” (Hebréerna 10:24, 25) Ja, att regelbundet församlas med medtroende är en del av en överlämnad kristens förpliktelse mot Gud.
Överväg noga dina beslut!
8. Varför bör en ung överlämnad person under bön begrunda sin heliga tjänst?
8 Du kommer att få rika välsignelser, om du, som en ung människa överlämnad åt Jehova, sätter hans kungarikes intressen främst i ditt liv. (Ordspråken 10:22) Om du tar upp detta med heltidstjänsten i bön till Jehova och noggrant planerar för den, kanske du kan använda åtminstone några av dina unga år i någon form av heltidstjänst, vilket är ett bra sätt att visa att du kommer ihåg din store Skapare. Det skulle annars lätt kunna bli så att materiella ting börjar uppta större delen av din tid och din uppmärksamhet. Du kanske i likhet med många andra gifter dig tidigt och sätter dig i skuld för att skaffa materiella ting. Ett välbetalt arbete kan komma att sluka mycket av din tid och kraft. Och om du får barn måste du i årtionden axla ansvaret för en familj. (1 Timoteus 5:8) Det är således viktigt att du redan i unga år tänker dig in i vad du vill med ditt liv och planerar därefter. För även om du inte glömmer din store Skapare, kanske du annars, när du längre fram i livet ser tillbaka, önskar att du hade använt mer av dina år som ung vuxen i helig tjänst för din store Skapare. Så varför inte redan nu under bön tänka över din framtid, så att du kan finna tillfredsställelse i att i unga år få ägna helig tjänst åt Jehova?
9. Vad skulle kanske någon som en gång axlat ett tungt ansvar i församlingen, men som nu har blivit äldre, kunna göra?
9 Låt oss nu tänka oss in i en annan situation: Det gäller en man som en gång har tjänat som herde för ”Guds hjord” men som av någon anledning frivilligt har avsagt sig sitt privilegium. (1 Petrus 5:2, 3) Det är sant att han nu är äldre och kanske inte längre har lika lätt att utföra tjänst för Gud. Men skulle det kunna vara så att en sådan man återigen borde sträva efter teokratiska privilegier? Om han kunde axla större ansvar i församlingen, skulle det kunna bli till stor välsignelse för andra! Och då ingen lever bara för sig själv, skulle vänner och nära och kära säkert bli glada, om han kunde utöka sin tjänst till Guds ära. (Romarna 14:7, 8) Och framför allt kommer Jehova inte att glömma det någon gör i hans tjänst. (Hebréerna 6:10–12) Vad kan då hjälpa oss att komma ihåg vår store Skapare?
Hjälpmedel för att komma ihåg vår store Skapare
10. Varför var församlaren verkligen i stånd att ge riktlinjer för hur vi skall komma ihåg vår store Skapare?
10 Församlaren, Salomo, var verkligen i stånd att ge riktlinjer för hur vi skall komma ihåg vår store Skapare. Jehova hade besvarat hans innerliga böner genom att ge honom en vishet utöver det vanliga. (1 Kungaboken 3:6–12) Salomo hade grundligt utforskat allt som rör mänskligt liv och leverne. Han blev också inspirerad av Gud till att skriva ner sina slutsatser för att andra skulle få nytta av dem. Han skrev: ”Och förutom det förhållandet att församlaren hade blivit vis, lärde han också folket ständigt kunskap, och han övervägde och gjorde grundlig efterforskning, för att han välordnat skulle kunna sammanställa många ordspråk. Församlaren sökte finna ord som är behagliga och ett sätt att skriva korrekta ord, ord som är sanna.” — Predikaren 12:9, 10.
11. Varför bör vi acceptera Salomos visa råd?
11 Enligt den grekiska Septuaginta-översättningen lyder dessa verser: ”Och dessutom, eftersom predikaren var vis, eftersom han lärde människorna vishet; för att örat skulle finna vad som är behagligt genom liknelser, gjorde predikaren flitig efterforskning för att finna tilltalande ord och skriva det som är korrekt — sanningsord.” (The Septuagint Bible, översatt av Charles Thomson) Med sina behagliga ord och verkligt intressanta och tänkvärda ämnen strävade Salomo efter att nå hjärtat hos sina läsare. Eftersom hans ord som vi finner i Bibeln är inspirerade genom helig ande, kan vi oförbehållsamt acceptera dem. — 2 Timoteus 3:16, 17.
12. Hur skulle du med egna ord vilja uttrycka Salomos ord i Predikaren 12:11, 12?
12 Det fanns redan på Salomos tid gott om böcker, trots att det på den tiden inte fanns moderna tryckmetoder. Hur skulle man då betrakta sådan litteratur? Han sade: ”De visas ord är som oxpikar, och alldeles som islagna spikar är de som ägnar sig åt samlingar av tänkespråk; de har getts av en och samma herde. Vad beträffar något utöver dessa, min son, ta varning: Framställandet av många böcker är det ingen ände på, och att hänge sig mycket åt dem är tröttande för köttet.” — Predikaren 12:11, 12.
13. Hur kan ord som framförs av dem som äger vishet från Gud visa sig vara lika oxpikar, och vilka är lika ”islagna spikar”?
13 Ord som framförs av dem som äger vishet från Gud visar sig vara lika oxpikar. Hur då? De driver dem som läser dem eller lyssnar till dem att gå framåt enligt den vishet de får lära sig. Och de som ägnar sig åt ”samlingar av tänkespråk” eller verkligt visa och tänkvärda uttalanden är lika ”islagna spikar”, dvs. de är stadiga och fasta. Då sådana personers goda ord återspeglar Jehovas vishet, kan de tjäna till att stabilisera och stödja dem som läser eller hör dem. Bör du inte, om du är en gudfruktig förälder, göra allt du kan för att inskärpa sådan vishet i ditt barns sinne och hjärta? — 5 Moseboken 6:4–9.
14. a) Vad slags böcker är det inte bra att ”hänge sig mycket” åt? b) Vad slags litteratur bör vi i första hand ägna uppmärksamhet åt, och varför det?
14 Men varför uttalade sig Salomo som han gjorde om böcker? Jo, till skillnad från Jehovas ord innehåller den här världens oändligt många böcker enbart mänskligt resonemang. Mycket av tankarna i dem återspeglar också Satans, Djävulens, tankar. (2 Korinthierna 4:4) Att ”hänge sig mycket” åt ett sådant världsligt läsestoff ger därför mycket lite av bestående värde. Mycket av det kan faktiskt vara till andlig skada. Låt oss i stället likt Salomo meditera över vad Guds ord säger om livet. Detta kommer att stärka vår tro och dra oss närmare Jehova. Men att vi ägnar överdriven uppmärksamhet åt andra böcker eller informationskällor kan däremot trötta ut oss. Ett sådant stoff är — i synnerhet om det är en produkt av ett världsligt resonemang som är i strid med visheten från Gud — osunt och nedbrytande för tron på Gud och hans uppsåt. Låt oss därför komma ihåg att de mest värdefulla skrifterna både på Salomos tid och i vår tid är de som återspeglar visheten från den ende ”herden”, Jehova Gud. Han har gett oss de 66 böckerna i den Heliga skrift, och det är först och främst åt dessa som vi bör ägna vår uppmärksamhet. Bibeln och nyttiga publikationer från den trogne ”slaven” sätter oss i stånd att få ”kunskap om Gud”. — Ordspråken 2:1–6.
Hela vår förpliktelse mot Gud
15. a) Hur skulle du vilja uttrycka Salomos ord om ”människans hela förpliktelse”? b) Vad måste vi göra, om vi skall fullgöra vår förpliktelse mot Gud?
15 Som en sammanfattning av sin undersökning säger församlaren, Salomo: ”Slutet på saken, när allt har blivit hört, är: Frukta den sanne Guden och håll hans bud. Ty detta är människans hela förpliktelse. Ty den sanne Guden själv kommer att föra fram varje slags gärning till domen över allt som är fördolt, för att se om den är god eller ond.” (Predikaren 12:13, 14) En hälsosam fruktan eller vördnad för vår store Skapare kommer att skydda oss, och förhoppningsvis också vår familj, mot att följa en dåraktig livskurs som skulle kunna vålla oss själva och våra nära och kära otaliga sorger och problem. En hälsosam fruktan för Gud är ren och är själva början till vishet och kunskap. (Psalm 19:9; Ordspråken 1:7) Om vi äger insikt grundad på Guds inspirerade ord och tillämpar dess råd i allt, då kommer vi att fullgöra hela vår ”förpliktelse” mot Gud. Nej, det är inte fråga om att göra upp en lång lista av förpliktelser. Det som krävs är i stället att vi vänder oss till Bibeln när vi skall lösa problemen i livet och att vi alltid gör saker och ting på Guds sätt.
16. Vad kommer Jehova att göra i fråga om att döma?
16 Vi bör vara medvetna om att det inte finns något som undgår vår store Skapares uppmärksamhet. (Ordspråken 15:3) Han ”kommer att föra fram varje slags gärning till domen”. Ja, den Högste kommer att döma allt, också sådant som är fördolt för människoögon. Att vi är medvetna om detta kan sporra oss att hålla Guds bud. Men det viktigaste motivet till att lyda Guds bud bör vara kärlek till vår himmelske Fader, för aposteln Johannes skrev: ”Detta är vad kärleken till Gud innebär: att vi håller hans bud; och ändå är hans bud inte betungande.” (1 Johannes 5:3) Och eftersom Gud har gett oss sina bud för att han vill att det skall gå oss väl, är det inte bara rätt, utan också verkligt vist, att hålla dem. Detta är inte betungande för dem som älskar den store Skaparen. De önskar fullgöra sin förpliktelse mot honom.
Fullgör hela din förpliktelse
17. Vad kommer vi att göra, om vi verkligen önskar fullgöra hela vår förpliktelse mot Gud?
17 Om vi är visa och verkligen önskar fullgöra hela vår förpliktelse mot Gud, då kommer vi, förutom att vi håller hans bud, att ha en vördnadsfull fruktan för att misshaga honom. ”Fruktan för Jehova” är faktiskt ”början till vishet”, och de som håller hans bud har ”god insikt”. (Psalm 111:10; Ordspråken 1:7) Må vi därför handla vist och lyda Jehova i allt. Detta är särskilt viktigt nu, då kungen Jesus Kristus är närvarande och domens dag med honom som Guds förordnade domare närmar sig. — Matteus 24:3; 25:31, 32.
18. Vad kommer vi att få uppleva, om vi fullgör hela vår förpliktelse mot Jehova Gud?
18 Vi granskas nu alla av Gud. Är vi andligt inriktade, eller har vi låtit ett världsligt inflytande försvaga vårt förhållande till Gud? (1 Korinthierna 2:10–16; 1 Johannes 2:15–17) Må vi, antingen vi är unga eller gamla, göra allt vi kan för att behaga vår store Skapare. Om vi lyder Jehova och håller hans bud, kommer vi att avvisa de tomma och fåfängliga tingen i den här gamla världen som snart skall försvinna. Då har vi hoppet att få leva för evigt i Guds utlovade nya tingens ordning. (2 Petrus 3:13) Detta är verkligen en underbar framtidsutsikt för alla som fullgör hela sin förpliktelse mot Gud!
-