Att respektera kvinnor i det dagliga livet

OM KVINNOR skall få åtnjuta större respekt än hittills i historien, var och när måste då förändringen börja? Ja, var och när grundläggs vanligtvis förutfattade meningar och fördomar? I hemmet och i skolan, under de mest formbara åren i en människas liv. Utvecklingen av våra attityder och åsikter styrs i stor utsträckning av föräldrarnas inflytande. Vilka är det då, logiskt sett, som har den största möjligheten att påverka en ung mans framtida inställning till kvinnor? Uppenbarligen fadern och modern. En av nycklarna till problemet är därför lämplig undervisning som kan nå in i hemmen och påverka föräldrarna.

Synen på kvinnor

Att fördomar grundläggs i hemmet bekräftas av Jenny, en gift sekreterare, det äldsta barnet i en familj med fyra döttrar. Hon säger: ”Som unga var vi alltid medvetna om att det finns fler kvinnor än män i Förenta staterna. Om man vill bli gift, måste man därför se till att göra sig tilldragande.

Kvinnor bibringas också tanken att de är lägre stående varelser. Ibland får till och med ens föräldrar en att tro att man är mindre värd än pojkar. När en man sedan kommer in i ens liv, förmedlar han samma budskap — att man är underlägsen männen.

Men varför skulle vår självaktning främst vara beroende av kroppsformer och fysiska företräden eller avsaknaden av sådana företräden? Bedöms män på det sättet?”

Betty, före detta affärsföreståndarinna och gift sedan 32 år, tar upp en annan viktig fråga: ”Varför bedöms kvinnor alltid efter sitt kön och inte efter sin erfarenhet, skicklighet och intelligens? Det enda jag begär är att männen skall lyssna till mig som människa. Se inte ner på mig bara därför att jag är kvinna!

Alltför ofta betraktar män oss kvinnor som om vi alla var enfaldiga eller obegåvade — alldeles för dumma för att kunna fatta ett rätt beslut. Jag tycker att de borde försöka behandla oss som de själva skulle vilja bli behandlade. Då skulle de snart ändra inställning!” Allt hon begär är att män skall tillämpa den gyllene regeln: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra mot er, så skall också ni göra mot dem.” — Matteus 7:12.

Dessa båda kvinnors synpunkter har fog för sig. En kvinnas verkliga värde bör inte basera sig på fysiska faktorer och företräden eller på kulturellt betingade fördomar. Ett spanskt ordspråk uttrycker det på det här sättet: ”En vacker kvinna behagar ögonen; en god kvinna behagar hjärtat. Om den förra är en ädelsten, så är den senare en klenod.”

Bibeln uttrycker samma tanke fast i andra ord: ”Er prydnad skall inte vara något utvärtes, håruppsättningar, guldsmycken och fina kläder, utan den inre, dolda människan med sitt oförgängliga samtycke, ett milt och stilla sinnelag. Det är dyrbart i Guds ögon.” Och på samma sätt som vi inte bör döma en bok efter omslaget, bör vi inte heller döma en människa efter hennes kön. — 1 Petrus 3:3, 4, Phillips.

Att visa respekt i hemmet

Ett berättigat klagomål som många kvinnor framför, i synnerhet förvärvsarbetande hustrur och mödrar, är att deras män inte inser hur betungande hushållsarbetet är och vanligtvis inte gör sin del. Susan Faludi, som citerades i den första artikeln, förklarar: ”Kvinnor åtnjuter inte heller likställdhet i sitt eget hem, där de fortfarande utför 70 procent av hushållsarbetet.” Hur skall man kunna råda bot på denna orättvisa?

Även om det kanske inte är så populärt bland männen i vissa kulturer, bör man göra en rättvis fördelning av arbetsuppgifterna i hemmet, i synnerhet om hustrun också måste förvärvsarbeta. I en sådan arbetsfördelning bör man naturligtvis också ta hänsyn till sådana uppgifter som mannen ansvarar för — skötsel av bilen, trädgårdsarbete, reparationer i hemmet osv. — vilka emellertid sällan tar lika mycket tid i anspråk som hustruns hushållsarbete. I somliga länder förväntar sig männen till och med att hustrun skall hålla bilen ren och nytvättad, som om den vore en del av hemmet!

Denna rekommendation att hjälpas åt med hushållssysslorna är faktiskt i linje med det råd som aposteln Petrus gav äkta män, nämligen att de skall leva tillsammans med sina hustrur ”enligt kunskap”. (1 Petrus 3:7) Detta innebär bland annat att mannen inte bör vara som en opersonlig, okänslig inneboende i hemmet. Han bör respektera sin hustrus intelligens och erfarenhet. Han bör också urskilja hennes behov som kvinna, hustru och mor. Detta inbegriper mer än att bara komma hem med ett lönekuvert — det gör många förvärvsarbetande hustrur också. Han måste förstå hennes fysiska, känslomässiga, sexuella och framför allt andliga behov.

För en man som påstår sig följa kristna principer är en ännu viktigare förpliktelse inbegripen — att följa Kristi exempel. Jesus riktade en underbar inbjudan till alla dem som ”arbetar hårt och är tyngda av bördor” och sade: ”Kom till mig . . ., så skall jag vederkvicka er. . . . För jag är mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat, så skall ni finna vederkvickelse för era själar.” (Matteus 11:28, 29) Vilken utmaning för kristna äkta män och fäder! Varje äkta man bör fråga sig: Vederkvicker jag min hustru, eller trycker jag ner henne? Är jag omtänksam och tillgänglig, eller har jag en tendens att uppträda som en tyrann, despot eller diktator? Visar jag ”broderlig tillgivenhet” vid kristna möten men är sedan odräglig hemma? Det får inte finnas någon ”doktor Jekyll och mister Hyde” i den kristna församlingen. — 1 Petrus 3:8, 9.

Det finns följaktligen inget försvar för en äkta man som motsvarar den beskrivning som en misshandlad kristen kvinna ger: ”En manschauvinistisk kristen familjefar som är så trevlig i Rikets sal och köper presenter åt andra men är elak och föraktfull mot sin hustru.” Mannens förpliktelse att visa respekt för sin hustru ger inte rum för en förtryckande och förnedrande behandling. Å andra sidan bör hustrun naturligtvis också visa tillbörlig respekt för sin man. — Efesierna 5:33; 1 Petrus 3:1, 2.

Det som sagts här ovan bekräftas av dr Susan Forward, som skriver: ”Ett gott förhållande grundar sig på ömsesidig respekt.” Detta innebär att båda parter är ansvariga för att det skall gå bra. Doktor Forward fortsätter: ”Det inbegriper omtanke om och lyhördhet för den andra partens känslor och behov, liksom också uppskattning av de ting som gör var och en av makarna så speciell. Kärleksfulla makar kommer att finna effektiva metoder att ta itu med sina meningsskiljaktigheter; de betraktar inte varje tvist som ett fältslag som måste vinnas eller förloras.” — Men Who Hate Women & the Women Who Love Them.

Bibeln ger också följande goda råd till äkta män i Efesierna 5:28: ”Männen [bör] älska sina hustrur som sina egna kroppar. Den som älskar sin hustru älskar sig själv.” Varför är det så? Eftersom äktenskapet är som ett gemensamt bankkonto, där båda har bidragit med 50 procent av de insatta medlen. Om en man misshushållar med dessa penningmedel, skadar han bådas ekonomiska ställning. Och om en man skadar sin hustru på något sätt, då skadar han i det långa loppet också sig själv. Varför det? Därför att hans äktenskap är en gemensam investering. Om denna investering fördärvas, är det till skada för båda parter.

En annan viktig sak som vi bör hålla i minnet är att respekt inte är något som bör krävas. Även om makarna är skyldiga att respektera varandra, bör de också göra sig förtjänta av sådan respekt. Kristus försökte aldrig tilltvinga sig respekt genom att utnyttja sin makt eller ställning.a I ett äktenskap bör makarna likaså söka tillvinna sig varandras respekt genom ett hänsynsfullt och omtänksamt handlingssätt och inte genom att bombardera varandra med bibelställen.

Att visa respekt på arbetsplatsen

Måste män betrakta kvinnor som ett hot mot deras manliga fåfänga? Elizabeth Fox-Genovese skriver i sin bok Feminism Without Illusions: ”Det är sant att många kvinnor i våra dagar har samma önskan som många män: att få ihop tillräckligt mycket pengar för en dräglig tillvaro, att ha ett rikt och tillfredsställande privatliv och att slå sig fram här i världen utan att trassla till det alltför mycket för sig själva och andra.” Bör denna ambition eller önskan uppfattas som ett hot mot männen? Hon fortsätter: ”Varför kan vi inte inse att det, trots alla de förändringar som vår värld har genomgått eller kommer att genomgå, ändå finns vissa skillnader och i stället glädja oss åt dessa?”

Kristna män som tjänstgör som arbetsledare eller förmän bör särskilt tänka på att respektera sina kvinnliga medarbetares värdighet och hålla i minnet att en gift kvinna i biblisk bemärkelse bara har en enda man som sitt ”huvud” — sin egen man. Andra kan ha en överordnad ställning och bör respekteras på grund av det, men i sträng biblisk bemärkelse är en man ändå inte ”huvud” för någon annan än sin hustru. — Efesierna 5:22—24.

Samtalstonen på arbetsplatsen bör alltid vara uppbyggande. När män inlåter sig på samtal som innehåller tvetydigheter eller sexuella anspelningar, visar de inte respekt för kvinnor, och inte heller är de måna om sitt eget rykte. Aposteln Paulus uppmanade de kristna: ”Otukt och orenhet av varje slag eller girighet må inte ens nämnas bland er, alldeles som det anstår heliga människor; inte heller skamligt uppförande eller dåraktigt tal eller oanständigt skämt, ting som inte är passande, utan hellre tacksägelse.” — Efesierna 5:3, 4.

Att ändra en kvinnlig medarbetares arbetsuppgifter utan att ta hänsyn till hennes känslor och uppfattningar är ett annat exempel på bristande respekt. Jean, som är sjuksköterska, sade: ”Det skulle vara så trevligt om de frågade oss till råds innan de ändrade våra arbetsuppgifter. Det skulle faktiskt vara god psykologi. Kvinnor behöver medkänsla och behöver känna att de är uppskattade och omtyckta.”

En annan aspekt av problemet är den barriär som somliga kvinnor har kallat för ”glastaket”. Med detta uttryck avses de ”hävdvunna fördomar som hindrar kvinnor från att få överordnade befattningar inom den privata industrin”. (The New York Times, 3 januari 1992) En undersökning som nyligen gjordes i Förenta staterna visar att endast en mindre del av alla viktiga poster bekläds av kvinnor. Siffrorna varierar från 14 procent på Hawaii och 18 procent i Utah till 39 procent i Louisiana. Om kvinnor visas tillbörlig respekt, kommer skicklighet och erfarenhet att vara de enda befordringsgrunderna på världsliga arbetsplatser och inte en persons kön. Forskningsledaren Sharon Harlan förklarar: ”Det börjar bli bättre, men . . . det finns fortfarande en hel del konkreta hinder i kvinnornas väg.”

[Fotnot]

[Ruta på sidan 14]

RESPEKT Vad kan kvinnor göra?

● Bygg upp och bevara din SJÄLVAKTNING

● Gör klart för din omgivning vad som får sägas och göras i din närvaro

● Sätt upp tillbörliga gränser för tal och uppförande

● Försök inte att tävla med männen när det gäller slipprigheter och tvetydiga skämt; det minskar din kvinnliga värdighet och gör inte dem till gentlemän

● Klä dig inte på ett provokativt sätt, oavsett vad modet föreskriver; ditt sätt att klä dig avspeglar din egen självaktning

● Tillvinn dig respekt genom ditt sätt att uppföra dig; behandla män med samma respekt som du förväntar från dem

● Var inte flirtig

RESPEKT Vad kan män göra?

● Behandla alla kvinnor med respekt och värdighet; känn dig inte hotad av en självsäker kvinna

● Var inte överdrivet familjär mot andra kvinnor än din hustru; använd inte förtroliga tilltalsord på ett opassande sätt

● Undvik vågade skämt och suggestiva blickar

● Var inte alltför frikostig med komplimanger och undvik otillbörlig beröring

● Nedvärdera inte hennes arbete eller hennes person

● Konferera, lyssna och samtala på ett objektivt sätt

● Uttryck din uppskattning av hennes arbete

● Hjälp till med hushållsarbetet. Om du anser att det är under din värdighet, hur är det då med hennes?

● Om du och din hustru bor tillsammans med dina föräldrar, var då lyhörd för din hustrus problem. Hon är nu ditt största ansvar och behöver ditt stöd (Matteus 19:5)

Att visa respekt för kvinnor i församlingen

BIBELN ger de kristna en norm för den teokratiska ordningen när det gäller ledarskap: Kristus är underordnad Gud, mannen är underordnad Kristus, och kvinnan är underordnad sin man. (1 Korintierna 11:3) Detta underordnande är emellertid inte förenat med något diktatoriskt förtryck. Ledarskapet i familjen får aldrig upprätthållas genom våld, vare sig fysiskt, psykiskt eller verbalt. Det kristna ledarskapet är också relativt och ger inte mannen rätt att uppträda som en despot som betraktar sig själv som ofelbar.a Att kunna säga ”Förlåt, jag hade fel”, bidrar till att stärka äktenskapet och göra det vederkvickande för båda parter. Men hur lätt är det inte att sådana uttryck för ödmjukhet fastnar i halsen! — Kolosserna 3:12—14, 18.

När de kristna apostlarna Paulus och Petrus ger råd till äkta makar, riktar de ständigt uppmärksamheten på Kristi exempel. En man kommer att vinna sin hustrus respekt, om han efterliknar det uppmuntrande föredöme som Kristus utgjorde, eftersom ”en man är sin hustrus huvud, liksom den Smorde är församlingens huvud, då han ju är denna kropps frälsare”. — Efesierna 5:23.

Aposteln Petrus ger också följande uttryckliga råd till äkta män: ”Ni män skall på samma sätt fortsätta att leva tillsammans med . . . [era hustrur] enligt kunskap.” (1 Petrus 3:7) En modern spansk översättning parafraserar uttrycket på detta sätt: ”Beträffande äkta män: visa takt i ert samliv och ta hänsyn till hustrun.” Detta råd inbegriper många olika faktorer, däribland behovet av lyhördhet i de äktenskapliga relationerna. En man bör inte betrakta sin hustru som blott och bart ett medel till att få sexuell tillfredsställelse. En hustru som hade blivit utsatt för sexuellt övervåld som barn skrev: ”Jag önskar bara att ni skulle tala mer om det stöd som en man kan ge en hustru som har varit med om sådana upplevelser. Vad de flesta av oss hustrur behöver få veta är att vi verkligen är älskade och omtyckta och inte bara är till för att tillfredsställa vissa köttsliga begär eller fungera som hushållerskor, utan något känslomässigt engagemang.”b Äktenskapet instiftades av Gud för att mannen och hustrun skulle komplettera varandra och hjälpa varandra. Det är en fråga om samarbete och ömsesidig aktning. — 1 Moseboken 2:18; Ordspråksboken 31:28, 29.

På vilket sätt är kvinnan ”ett svagare kärl”?

Aposteln Petrus uppmanar också äkta män att visa sin hustru ära ”som ett svagare kärl, det kvinnliga”. (1 Petrus 3:7) Vad kan Petrus ha menat med uttrycket ”ett svagare kärl”? Det är ett faktum att kvinnor i regel är svagare i fysiskt avseende än män. Detta beror på skillnader i skelettets och musklernas uppbyggnad. Men när det gäller mental och moralisk styrka, då är kvinnan ingalunda svagare än mannen. Kvinnor har i åratal uthärdat situationer som de flesta män kanske inte skulle stå ut med ens en kort tid — till exempel misshandel av en våldsam eller alkoholiserad äktenskapspartner. Och tänk på vad en kvinna får utstå i samband med barnafödandet, däribland de många timmarnas värkarbete under förlossningen. En medkännande äkta man som har bevittnat det mirakel som ett barns födelse utgör måste få ökad respekt för sin hustru och hennes inre styrka.

Hannah Levy-Haas, en judinna som satt inspärrad i det nazistiska koncentrationslägret Ravensbrück, skrev i sin dagbok år 1944 beträffande denna moraliska styrka: ”Det är en sak här som gör mig oerhört upprörd, och det är att se att männen är mycket svagare och har mycket svårare att stå ut med påfrestningar än kvinnorna — i fysiskt och ofta även i moraliskt avseende. Oförmögna att bemästra sina känslor lägger de i dagen en sådan brist på moralisk tåga att man inte kan låta bli att tycka synd om dem.” — Claudia Koonz: Mothers in the Fatherland (Mödrar i fäderneslandet).

Som framgår av denna erfarenhet finns det således ingen anledning att diskriminera kvinnor bara för att de kan vara svagare i fysiskt avseende. Som Edwin Reischauer skriver i sin bok The Japanese: ”I vår tid är det allmänt erkänt att kvinnor har mer viljekraft och psykisk styrka än män.” Denna styrka kan komma till nytta i den kristna församlingen, då mogna kvinnor kan ha möjlighet att hjälpa andra kvinnor som lever under svår känslomässig press. För en kvinna med en besvärlig hemsituation är det faktiskt ibland lättare att vända sig till en mogen kvinna för att få hjälp och tröst än till en man. Vid behov kan naturligtvis en kristen äldste kontaktas för ytterligare råd och hjälp. — 1 Timoteus 5:9, 10; Jakob 5:14, 15.

Något som irriterar många kvinnor är när män avfärdar alla deras reaktioner som känslomässiga och hänför dem till det ”månatliga”. Betty, en verksam kristen, sade: ”Vi vet, som aposteln Petrus också skrev, att vi i vissa avseenden är ’ett svagare kärl’, det kvinnliga, och har en ömtåligare biologisk konstitution. Men det betyder inte att en förman eller arbetsledare har rätt att vara nedlåtande och förmyndaraktig och hänföra alla kvinnliga reaktioner till vår menstruationscykel. Vi är intelligenta varelser och vill att man skall lyssna till oss med respekt.”

Alla kvinnor är inte känslosamma till sin läggning, precis som män inte alltid är känslolösa. Var och en bör behandlas som en enskild individ. Betty, som citerats tidigare i den här artikelserien, förklarade för Vakna!: ”Jag tycker inte om att bli klassad på grund av mitt kön. Jag har sett män gråta och ha ett ombytligt humör. Och det finns kvinnor som kan vara hårda som flinta. Männen bör därför lyssna till oss på ett objektivt sätt utan tanke på kön.”

Vad krävs för att det skall bli en förändring?

Somliga menar att om det skall kunna bli en förändring till det bättre, räcker det inte att kvinnor kämpar för sina rättigheter och en rättvis behandling eller att män någon gång emellanåt utför en symbolisk gest av respekt för kvinnan. I alla kulturer och miljöer måste männen granska sin egen roll i detta avseende och fråga sig själva vad de kan göra för att kvinnornas liv skall bli lyckligare och mer vederkvickande. — Matteus 11:28, 29.

Den kvinnliga författaren och poeten Katha Pollitt skrev i tidskriften Time: ”De flesta män är naturligtvis inte sådana som våldtar, slåss eller dödar. Men det betyder inte, som alltför många av dem tycks tro, att de inte har något med våldet mot kvinnor att göra. Vi bidrar alla i vårt dagliga liv till att forma de kulturella föreställningar och idéer som bestämmer gränserna för det tillåtna. . . . Vad jag menar är att männen borde ägna sig åt en stunds allvarlig självrannsakan, syna sina fördomar och privilegier i sömmarna och ta sin beskärda del av ansvaret för den bedrövliga situation som vi befinner oss i.”

Men även om män överallt i världen skulle göra radikala förändringar i sin inställning gentemot kvinnor, skulle det ändå inte vara den fulländade lösningen på alla de orättvisor som plågar mänskligheten. Varför inte det? Därför att de orättvisor som män begår inte bara är riktade mot kvinnor, utan också mot andra män. Krig, våld, mord, dödspatruller och terrorism hör fortfarande till ordningen för dagen i många länder. Vad som behövs är ett fullständigt nytt styrelsesystem för hela jorden — och dessutom ett nytt undervisningsprogram för hela mänskligheten. Och det är precis vad Gud har lovat att åstadkomma genom sitt himmelska rikes styre över jorden. Först då kommer sann rättvisa och jämlikhet att kunna åtnjutas av alla — män, kvinnor och barn. Först då kommer sann ömsesidig respekt att råda mellan män och kvinnor. Som Bibeln uttrycker det i Jesaja 54:13 (NW): ”Alla dina söner [och döttrar] kommer att vara personer som är lärda av Jehova, och dina söners [och döttrars] frid kommer att vara överflödande.” Ja, undervisning om Jehovas rättfärdiga principer kommer att bidra till att skapa en ny värld, där människor respekterar varandra.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 16]

En mogen kvinna kan ofta bistå med goda råd

[Bild på sidan 17]

Att hjälpa till med hushållssysslorna är ett sätt varpå en äkta man kan visa respekt för sin hustru