³ Av innebörden i dessa fyra hebreiska ynglingars namn att döma står det helt klart att de, trots de onda förhållanden som då rådde i Juda, hade gudfruktiga föräldrar.

Misaels namn kan betyda ”Vem är lik Gud?” eller ”Vem tillhör Gud?” Och Asarjas namn betyder ”Jehova har hjälpt”. Utan tvivel var själva deras namn en sporre för dem att vara trogna mot den ende sanne Guden. I stället för att använda dessa namn kallade kaldéerna de fyra hebreiska ynglingarna Beltesassar, Sadrak, Mesak och Abed-Nego. Eftersom de var slavar åt en främmande makt, hade de naturligtvis ingenting att säga till om, när det gällde vilka namn som de som hade tagit dem till fånga använde med avseende på dem. — Daniel 1:7.

Tro och mod satta på prov

4. Vad visar att Jehova ville att hans folk skulle ta hans lagar om rena och orena djur på allvar?

⁴ De fyra hebréernas gudfruktiga föräldrar gav dem inte bara en god start i livet genom de namn de gav dem, utan de måste också ha uppfostrat dem strängt enligt Mose lag, inbegripet dess kostföreskrifter. Jehova Gud ansåg att dessa var så viktiga att han efter det att han hade räknat upp många liknande förbud förklarade: ”Ni skall visa er vara heliga, därför att jag är helig.” — 3 Moseboken 11:44, 45, NW.

5. Hur sattes de fyra hebreiska ynglingarnas fina fostran på prov?

⁵ Dessa fyra hebreiska ynglingars fina uppfostran sattes snart på prov. Hur då? Jo, genom att det blev bestämt att de skulle få ”en daglig tilldelning av kungens delikatesser och av det vin som han drack”. (Daniel 1:5, NW) De visste att vissa födoämnen, som köttet av grisar, kaniner och harar, liksom ostron och ålar, var bland de ting som var förbjudna i Mose lag. Det var också tveksamt om de i det babyloniska hovet kunde äta sådant kött som var tillåtet enligt lagen, eftersom de inte kunde få reda på om blodet hade fått rinna av på rätt sätt eller ej. Dessutom kunde sådant kött mycket väl ha blivit besmittat genom hedniska ritualer. — 3 Moseboken 3:16, 17.

6. Hur reagerade de fyra hebréerna för provet?

⁶ Vad kunde då de fyra hebréerna göra? Vi läser att Daniel — och säkert också de andra tre — beslöt i sitt hjärta att inte ”förorena sig” (NW) med sådana födoämnen. Därför ”anhöll” han ”gång på gång” (NW) om att få vanliga grönsaker i stället för kungens delikatesser och att få vatten i stället för vin. De hade aldrig en tanke på vad som smakade bäst. Det krävdes verkligen tro och mod att driva denna sak. Men eftersom Jehova var intresserad av dessa fyra ynglingar, såg han till att ”överste hovfunktionären” (NW) var välvilligt stämd mot Daniel. Men av fruktan för den verkan som en sådan kost skulle kunna få på Daniels hälsa var denne ämbetsman rädd för att bevilja Daniels begäran. Daniel bad därför att de skulle få lov att pröva denna kost i tio dagar. Han var övertygad om att lydnad för Guds lag inte bara skulle ge honom ett gott samvete, utan också skulle visa sig vara bra för hans hälsa. De fyra hebréerna fick utan tvivel utstå mycket hån och löje på grund av sin ståndpunkt. — Daniel 1:8—14; Jesaja 48:17, 18.

7. Hur belönades dessa hebreiska ynglingar för sin modiga ståndpunkt?

⁷ Det hade krävts både tro och mod av de fyra hebréerna att göra sak av sin mat. Men hur belönade blev de inte för att de gjorde detta, eftersom de vid slutet av de tio dagarna såg bättre och friskare ut än någon av de andra! Jehova gav dem också kunskap, insikt och vishet, så att kungen, när de vid slutet av sin treåriga utbildningsperiod inställde sig inför honom, fann dem ”tio gånger bättre än alla de magiutövande präster och besvärjare som var i hela hans kungarike”. — Daniel 1:20, NW.

8. Vilken lärdom kan Jehovas tjänare i våra dagar hämta av detta?

⁸ Det finns en lärdom i detta för alla Jehova Guds tjänare i våra dagar. Dessa hebreiska ynglingar skulle kunna ha resonerat som så att kostrestriktionerna i den mosaiska lagen inte var så viktiga, åtminstone inte i jämförelse med de tio budorden eller lagarna om offer eller årliga högtider. Men dessa lojala hebréer var intresserade av att leva efter alla delar av Guds lag.