Kan klyftan överbryggas?

KLYFTAN mellan judar och kristna bottnar inte bara i nazisternas massutrotningar. Redan från början har dessa två trosriktningar varit oense beträffande en central fråga: om Jesus från Nasaret var den utlovade Messias eller inte.

Under det första århundradet utlöste frågan om Messias en våldsam förföljelse av de kristna. (Apostlagärningarna 8: 1) Längre fram blev situationen emellertid den omvända: till bekännelsen kristna började förfölja judar. Men trots att kristenheten under hundratals år har lagt ner stor möda på att omvända judar, har den judiska nationen som helhet betraktad inte vikit en tum från sin ursprungliga hållning.

En judisk författare förklarade att även om judarna inte har något emot Jesus som individ, var han ”förvisso inte den politiske Messias som vi och våra förfäder så ivrigt längtat efter”. Rabbinen Samuel Sandmel uttryckte det mer rakt på sak: ”Vi tror inte som ni [kristna] tror; så enkelt är det.” (We Jews and You Christians [Vi judar och ni kristna]) Till följd av denna meningsskiljaktighet finns det mellan judar och kristna ett religiöst svalg, som är långt större än de flesta inser.

Hinder för samförstånd

Enligt den kristna läran finns det ingen annan väg till frälsning än genom Jesus. Jesus själv sade: ”Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” — Johannes 14: 6; jämför Apostlagärningarna 4: 12; 1 Timoteus 2: 3—6.

Den religiösa dialogen har en tendens att undvika den fråga som tvisten ursprungligen gällde, nämligen Jesu anspråk på att vara Messias. Först när denna fråga kan tas upp på ett öppet och ärligt sätt kan några av de urgamla skrankorna av fruktan och misstro börja brytas ner.