Behöver mänskligheten verkligen en messias?

”VÄRLDEN BEHÖVER EN MESSIAS, SÄGER KÄND FORSKARE”

Den rubriken stod att läsa i den kanadensiska tidningen The Financial Post år 1980. Uttalandet hade gjorts av Aurelio Peccei, ledare för och grundare av en känd sammanslutning av intellektuella som kallas Romklubben. Enligt The Financial Post ansåg Peccei att ”en karismatisk ledare — vetenskaplig, politisk eller religiös — skulle vara världens enda räddning ur de sociala och ekonomiska omvälvningar som hotar att fördärva civilisationen”. Vad anser du själv? Befinner sig världen verkligen i en så prekär situation att mänskligheten skulle behöva en messias? Låt oss se lite närmare på ett av de många problem som världen i våra dagar brottas med — svält.

TVÅ stora, bruna ögon stirrar på dig från en bild i en tidning. De tillhör ett barn, en liten flicka som inte ens är fem år gammal. Men de här ögonen får dig inte att le. Det finns ingen glädje i dem, ingen barnslig förundran, ingen oskuldsfull tillit. I stället är de fulla av bottenlös förtvivlan, tyst lidande, hopplös hunger. Den lilla flickan svälter. Hunger och lidande är det enda hon känner till.

Men i likhet med många andra kanske du inte tycker om att titta på sådana bilder, så du vänder snabbt blad. Det är inte så att du är likgiltig, men du känner dig frustrerad, eftersom du misstänker att det inte längre finns något hopp för flickan. Hennes utmärglade lemmar och uppsvällda buk visar att hennes kropp redan har börjat förtära sig själv. När du ser hennes bild är hon förmodligen redan död. Och det värsta är att du vet att hennes fall ingalunda är unikt.

Hur omfattande är egentligen problemet? Kan du föreställa dig 14 miljoner barn? De flesta av oss har svårt att göra det; antalet är helt enkelt för stort. Försök då att föreställa dig ett fotbollsstadion med plats för 40.000 personer. Tänk dig nu att det är fyllt till bristningsgränsen med barn — rad efter rad, sektion efter sektion, ett hav av ansikten. Även det antalet är svårt att tänka sig. Men ändå krävs det 350 sådana stadion fulla med barn för att det skall bli 14 miljoner. Så många barn under fem års ålder dör, enligt UNICEF (Förenta nationernas barnfond), varje år i u-länderna av undernäring och andra sjukdomar som lätt skulle kunna förhindras. Det blir nästan ett helt stadion med barn som dör varje dag! Om vi till detta lägger alla svältande vuxna, blir det sammanlagda antalet av dem som lider av kronisk undernäring omkring en miljard.

Varför är det så många som svälter?

Planeten jorden producerar för närvarande mer livsmedel än mänskligheten behöver, och den har kapacitet att producera ännu mer. Ändå dör 26 barn i minuten av undernäring och därmed sammanhängande sjukdomar. Under den minuten lägger världen ner omkring 2 miljoner dollar på krigsförberedelser. Kan du föreställa dig vad alla dessa pengar — eller bara en bråkdel av dem — skulle kunna betyda för dessa 26 barn?

Svälten i världen beror tydligen inte helt enkelt på att det finns för lite pengar eller för lite mat. Problemet är mycket mer djupgående än så. Som den argentinske professorn Jorge E. Hardoy uttrycker det: ”Världen som helhet har en kronisk oförmåga att dela med sig av sitt välstånd, sin energi, sin tid, sina resurser och sin kunskap åt dem som är i större behov av dessa ting.” Ja, problemet har inte så mycket med människans resurser att göra som med människan själv. Girighet och själviskhet tycks vara de dominerande drivkrafterna i det mänskliga samhället. Den rikaste femtedelen av jordens befolkning har tillgång till omkring 60 gånger så mycket varor och tjänster som den fattigaste femtedelen.

Visserligen finns det somliga som gör uppriktiga ansträngningar för att mätta de hungriga, men i de flesta fall stäckas deras planer av faktorer som ligger utanför deras kontroll. Hungersnöd drabbar ofta länder som har härjats av inbördeskrig eller uppror, och det är inte ovanligt att de stridande styrkorna hindrar hjälpsändningar från att nå de behövande. Båda sidor fruktar att de genom att låta mattransporterna nå fram till den svältande civilbefolkningen i det av fienden ockuperade området skulle förse fiendestyrkorna med mat. I många fall håller inte heller regeringen sig för god att använda sig av svält som ett politiskt vapen.

Finns det någon lösning?

Att miljoner människor svälter är dessvärre inte det enda problem som mänskligheten har att brottas med i våra dagar. Den utbredda förstöringen och förgiftningen av miljön, de ständiga krigen som ödelägger miljontals människoliv, epidemin av våldsbrott som skapar fruktan och misstro överallt i världen och det moraliska sammanbrottet som tycks ligga bakom många av dessa svårigheter — alla dessa globala problem utgör tillsammans en bekräftelse på en och samma odisputabla sanning: människan kan inte med framgång styra sig själv.

Det är utan tvivel därför som många människor i våra dagar inte ser någon lösning på världens problem. Andra känner det som Aurelio Peccei, den italienske forskare som nämndes i inledningen. Om det finns någon lösning, menar de, måste den komma från en ovanlig, kanske rentav övermänsklig, källa. Tanken på en messias är därför tilltalande för många. Men är det realistiskt att hoppas på en messias? Eller är det bara ett önsketänkande?

[Bildkälla på sidan 2]

Foto på sidan 2: Ovan: U.S. Naval Observatory Photo; Nedan: NASA photo

[Bildkälla på sidan 3]

P. Almasy: WHO photo

[Bildkällor på sidan 4]

P. Almasy: WHO photo

U.S. Navy photo

Messias — ett verkligt hopp?

Han kallade sig Moses. Hans verkliga namn har emellertid fallit i glömska under historiens gång. På 400-talet v.t. reste han omkring på ön Kreta och övertygade judarna där om att han var den messias som de väntade på. Han sade att deras förtryck, deras landsförvisning och deras fångenskap snart skulle vara över. De trodde honom. När befrielsens dag var inne, följde judarna med ”Moses” ut på en hög udde som stupade ner i Medelhavet. Han förklarade att de bara behövde kasta sig i havet, så skulle det dela sig. Många lydde och störtade sig ner i ett hav som inte visade några som helst tendenser till att dela sig. Ett stort antal av dem drunknade, men somliga räddades av sjömän och fiskare. Moses stod emellertid ingenstans att finna. Deras messias hade försvunnit.

VAD är egentligen en messias? Ord som ”frälsare”, ”räddare”, ”återlösare” och ”ledare” kanske dyker upp i sinnet. Många människor tror att en messias är en gestalt som ingjuter hopp och hängivenhet hos sina efterföljare och lovar att befria dem från förtryck och skänka dem frihet. Eftersom människans historia i stor utsträckning är en historia om förtryckta människor, är det inte förvånande att ett betydande antal messiasgestalter har framträtt under århundradenas lopp. (Jämför Predikaren 8:9.) Men i likhet med den självutnämnde Moses från Kreta har dessa messiasgestalter oftare lett sina efterföljare fram till besvikelse och katastrof än till befrielse.

”Detta är kungen, Messias!” Så hälsades Simeon Bar Kochba av den aktade rabbi Akiba ben Josef år 132 v.t. Bar Kochba var en mäktig man som förde befäl över en stor armé. Här, äntligen, tänkte många judar, fanns den man som skulle göra slut på deras långvariga förtryck under det romerska världsväldet. Men Bar Kochba misslyckades, och hundratusentals av hans landsmän fick betala för det misslyckandet med sina liv.

På 1100-talet framträdde en annan judisk messias, denna gång i Yemen. När kalifen, landets härskare, bad honom bevisa att hans messiasanspråk hade fog för sig, föreslog han att kalifen skulle låta halshugga honom och låta hans snara uppståndelse tjäna som ett tecken. Kalifen samtyckte — och det var slutet för messiaspretendenten i Yemen. Under samma århundrade uppmanade en man vid namn David Alroy judarna i Mellersta Östern att göra sig beredda på att följa honom till det heliga landet, burna på änglavingar. Många trodde att han var messias. Judarna i Bagdad väntade tålmodigt uppe på taken, i lycklig okunnighet om tjuvarna som passade på att stjäla deras tillhörigheter.

På 1600-talet framträdde en annan man, Sabbathai Zewi från Smyrna, som framförde sina messiasanspråk för judarna i Europa. Även kristna lyssnade till hans förkunnelse. Zewi erbjöd sina efterföljare befrielse — tydligtvis genom att låta dem synda ohämmat. Hans närmaste anhängare ägnade sig åt regelrätta orgier, nudistliv, otukt och incest och straffade sedan sig själva genom att piska sig, rulla sig nakna i snön och gräva ner hela kroppen utom huvudet i den kalla jorden. Under en resa i Turkiet blev Zewi tillfångatagen och anmodad att konvertera till islam, annars skulle han bli avrättad. Han valde att konvertera. Många av hans anhängare skingrades, men under de närmaste 200 åren betraktades han fortfarande på sina håll som messias.

Även kristenheten har haft sina messiaspretendenter. En man vid namn Tanchelm byggde på 1100-talet upp en armé av anhängare och intog staden Antwerpen. Denne messias betraktade sig själv som en gud — han sålde till och med sitt eget badvatten, för att hans efterföljare skulle dricka det som ett sakrament! En annan ”kristen” messias var Thomas Müntzer, som verkade i 1500-talets Tyskland. Han ledde ett uppror mot de styrande på platsen där han bodde och sade till sina efterföljare att detta var striden vid Harmageddon. Han lovade att han skulle fånga upp fiendens kanonkulor i sina ärmar. Men hans här krossades, och han själv blev halshuggen. Många andra sådana messiaspretendenter har framträtt i kristenheten under århundradenas lopp.

Messiasgestalter förekommer också inom andra religioner. Muslimerna väntar på sin Mahdi, den som har fått den rätta vägledningen, som skall införa ett rättvisans tidevarv. Inom hinduismen har somliga påstått sig vara en inkarnation (avatara) av olika gudar. Och enligt The New Encyclopædia Britannica har ”även en så föga messiansk religion som buddismen ... gett uttryck åt en sådan uppfattning, särskilt bland mahayana-sekterna, i form av den kommande Buddha Maitreya, som skulle stiga ner från sin himmelska boning och föra de trogna till paradiset”.

Messiasgestalter i vårt århundrade

Nu på 1900-talet har behovet av en verklig messias blivit mer trängande än någonsin, och det är därför inte förvånande att många har gjort anspråk på den titeln. I Kongo hyllades på 1920-, 1930- och 1940-talet först Simon Kimbango och sedan hans efterträdare, André ”Jesus” Matswa, som messias. De dog, men deras efterföljare väntar fortfarande på att de skall återvända och införa ett tusenårigt rike i Afrika.

En annan företeelse som har uppträtt under vårt århundrade är de så kallade ”cargo-kulterna” i Nya Guinea och Melanesien. Medlemmarna går och väntar på att det skall komma ett fartyg eller ett flygplan, bemannat med messiasliknande vita män som skall göra dem rika och införa en lycklig era, då till och med de döda skall uppstå.

Industriländerna har också haft sina messiasgestalter. Somliga av dem har varit religiösa ledare, till exempel Sun Myung Moon, en självutnämnd efterträdare till Jesus Kristus som har för avsikt att rena världen med hjälp av en enad familj av tillbedjare. Politiska ledare har också försökt tillvälla sig messiansk status. Adolf Hitler var kanske det mest skrämmande exemplet, med sitt storvulna tal om ett tusenårigt rike.

Politiska filosofier och organisationer har likaså tillvunnit sig messiansk status. Uppslagsverket The Encyclopedia Americana framhåller till exempel att den marxist-leninistiska ideologin har messianska övertoner. Förenta nationerna, som i vida kretsar hyllas som mänsklighetens enda hopp om världsfred, tycks också ha blivit något slags messiassubstitut för många människor.

Ett verkligt hopp?

Denna korta översikt visar med all önskvärd tydlighet att de messianska rörelsernas historia på det hela taget kännetecknas av falska föreställningar, svikna förhoppningar och ouppfyllda drömmar. Det är därför knappast förvånande att många människor i våra dagar har fått en cynisk inställning till hoppet om en messias.

Men innan vi avfärdar det messianska hoppet, borde vi kanske först ta reda på var det kommer ifrån. Själva ordet ”messias” är ett bibliskt uttryck. Det hebreiska ordet är ma·shị·ach och betyder ”en som är smord”. På Bibelns tid blev kungar och präster ibland insatta i sina ämbeten genom en smörjelseceremoni, under vilken välluktande olja hälldes på huvudet. Termen ma·shị·ach kunde därför med rätta tillämpas på dem. Det fanns också män som hade blivit smorda eller insatta i en bestämd ställning utan någon smörjelseceremoni. Mose kallas ”Kristus”, som betyder ”den smorde”, i Hebréerna 11:24—26, därför att han var Guds utvalde profet och representant.

Denna definition av messias, ”en som är smord”, gör tydlig åtskillnad mellan Bibelns messiasgestalter och de falska messiasgestalter som vi här har talat om. Bibelns messiasgestalter var inte självutnämnda, och inte heller hade de utvalts av en skara entusiastiska anhängare. Nej, deras förordnande var från ovan, från Jehova Gud själv.

Även om Bibeln talar om många messiasgestalter, upphöjer den en av dem som vida överlägsen de övriga. (Psalm 45:7) Denne Messias är centralgestalten i Bibelns profetior, nyckeln till uppfyllelsen av Bibelns mest inspirerande löften. Och denne Messias tar verkligen itu med de problem som vi brottas med i våra dagar.

Mänsklighetens räddare

Bibelns Messias angriper mänsklighetens problem genom att gå till roten med dem. När våra första föräldrar, Adam och Eva, gjorde uppror mot Skaparen på tillskyndan av den upproriske andevarelsen Satan, försökte de i själva verket förmätet tillvälla sig den yttersta bestämmanderätten. De ville själva avgöra vad som var rätt och vad som var fel. Därigenom drog de sig bort från Jehovas kärleksfulla, skyddande styre och störtade den mänskliga familjen in i ett kaotiskt och eländigt tillstånd av självstyre, ofullkomlighet och död. — Romarna 5:12.

I sin kärlek fann emellertid Jehova Gud för gott att i detta mörka ögonblick i människans historia förse hela mänskligheten med en strimma av hopp. I samband med sin dom över dessa mänskliga rebeller förutsade Gud att deras avkomlingar skulle få en befriare. Denne räddare, kallad ”säden”, skulle omintetgöra allt det onda som Satan hade åstadkommit där i Eden; Säden skulle krossa huvudet på ”ormen”, Satan, och utplåna honom ur tillvaron. — 1 Moseboken 3:14, 15.

Ända sedan äldsta tid har judarna betraktat detta uttalande som en profetia om Messias. Flera av de så kallade targumerna, judiska parafraser av de heliga Skrifterna som var i flitigt bruk under det första århundradet, förklarade att denna profetia skulle uppfyllas ”i kungens, Messias’, dagar”.

Det är därför inte så underligt att människor med tro ända från början fascinerats av detta löfte om en kommande ”Säd” eller Räddare. Det är lätt att föreställa sig hur Abraham kände det, när Jehova talade om för honom att Säden skulle komma i hans släktlinje och att ”alla nationer på jorden” — inte bara hans egna avkomlingar — skulle komma att ”välsigna sig” genom Säden. — 1 Moseboken 22:17, 18.

Messias och frågan om styre

Senare profetior förband detta hopp med utsikten till ett tillfredsställande styre över mänskligheten. I Första Moseboken 49:10 gavs följande löfte till Abrahams sonsonsson Juda: ”Spiran kommer inte att vika från Juda, inte heller befälhavarstaven från platsen mellan hans fötter, tills Silo kommer; och honom kommer folkens lydnad att tillhöra.” Denne ”Silo” skulle tydligtvis vara en styresman — och han skulle styra inte bara judarna, utan också ”folken”. (Jämför Daniel 7:13, 14.) De forntida judarna identifierade Silo med Messias; en del av de judiska targumerna ersatte rentav ordet ”Silo” med ”Messias” eller ”kungen Messias”.

Allteftersom ljuset över de inspirerade profetiorna fortsatte att öka, uppenbarades fler och fler detaljer om Messias’ styre. (Ordspråken 4:18) Kung David, en avkomling av Juda, fick veta att Säden skulle komma i hans släktlinje, enligt skildringen i 2 Samuelsboken 7:12—16. Han fick också veta att Säden skulle vara en ovanlig kung — hans tron eller styre skulle nämligen bestå för evigt! Detta bekräftas av det som sägs i Jesaja 9:6, 7: ”Ett barn har fötts åt oss, en son har getts åt oss; och det furstliga herradömet [”regeringen”, Kung Jakobs bibel] kommer att visa sig vara på hans skuldra. ... På utbredandet av det furstliga herradömet och på freden kommer det inte att vara någon ände, över Davids tron och över hans kungarike, för att fast grunda det och uppehålla det genom rättvisa och genom rättfärdighet, från nu och till obestämd tid. Det är härars Jehovas nitälskan som kommer att göra detta.”

Kan du föreställa dig en sådan regering? En rättvis och rättfärdig styresman som skall upprätta fred och sedan styra för evigt! Hur skiljer sig inte detta hopp från gångna tiders patetiska kavalkad av falska messiasgestalter! Bibelns Messias är inte någon vilseledd, självutnämnd ledare, utan är i stället en världshärskare med all den makt och myndighet som behövs för att ändra förhållandena i världen.

Detta framtidsperspektiv har djup innebörd i vår bekymmersamma tid. Mänskligheten har aldrig varit i ett mer desperat behov av ett sådant hopp. Eftersom det tyvärr är alltför lätt att klamra sig fast vid falska förhoppningar, är det mycket viktigt för var och en av oss att noga begrunda följande fråga: Var Jesus från Nasaret den förutsagde Messias, som så många tror? Följande artikel kommer att besvara den frågan.

[Ruta på sidan 6]

Messias i Brooklyn?

På annonspelare, annonstavlor och neonskyltar i Israel har man nyligen kunnat läsa: ”Förbered er för Messias’ ankomst.” Denna publicitetskampanj, som kostat 400.000 amerikanska dollar, har iscensatts av lubavitcherna, en ultraortodox sekt av chasidiska judar. Det råder en vida spridd trosuppfattning bland denna grupp, som har 250.000 medlemmar, att deras högste rabbin, Menachem Mendel Schneerson i Brooklyn i New York, är Messias. Varför? Schneerson lär att Messias skall komma nu i vår generation. Och enligt Newsweek hävdar lubavitchiska företrädare att den 90-årige rabbinen inte kommer att dö förrän Messias anländer. I hundratals år har sekten lärt att varje generation frambringar åtminstone en man som är kvalificerad att vara Messias. Schneersons efterföljare tycks mena att han är en sådan man, och han har inte utsett någon efterträdare. Men fortfarande har de flesta judarna inte godtagit honom som Messias, påpekas det i Newsweek. Enligt tidningen Newsday har den 96-årige rivaliserande rabbinen Eliezer Schach kallat honom en ”falsk messias”.

[Bild på sidan 7]

Övertygelsen att Moses från Kreta var messias kostade många människor livet

”Vi har funnit Messias”!

”Han [Andreas] fann först sin egen bror, Simon, och sade till honom: ’Vi har funnit Messias’ (som översatt betyder: Kristus).” — JOHANNES 1:41.

1. Vad intygade Johannes döparen om Jesus från Nasaret, och vilken slutsats drog Andreas om honom?

ANDREAS betraktade länge och väl den judiske man som kallades Jesus från Nasaret. Han såg inte ut som en kung och inte heller som en vis man eller som en rabbi. Han hade inte någon kunglig skrud, hans hår var inte grått, och inte heller hade han mjuka händer eller ljus hy. Jesus var ung — omkring 30 år — och hade en kroppsarbetares valkiga händer och solbrända hy. Det kan därför inte ha förvånat Andreas att få veta att han var timmerman. Men Johannes döparen sade ändå om denne man: ”Se, Guds Lamm!” Dagen innan hade Johannes sagt något ännu mer förvånande: ”Denne är Guds Son.” Kunde detta vara sant? Andreas tillbringade en del tid den dagen med att lyssna på Jesus. Vi vet inte vad Jesus sade; men däremot vet vi att hans ord förändrade Andreas’ liv. Han skyndade i väg för att finna sin bror Simon och utropade: ”Vi har funnit Messias”! — Johannes 1:34—41.

2. Varför är det viktigt att begrunda bevisen för att Jesus var den utlovade Messias?

² Både Andreas och Simon (som Jesus gav namnet Petrus) blev senare Jesu apostlar. Efter mer än två år som en Jesu lärjunge sade Petrus till Jesus: ”Du är Kristus [Messias], den levande Gudens Son.” (Matteus 16:16) De trogna apostlarna och lärjungarna visade sig till sist vara villiga att dö för den tron. I våra dagar är miljontals uppriktiga människor lika hängivna. Men på grund av vilket bevismaterial? Det är trots allt bevis som gör skillnaden mellan tro och enbart lättrogenhet. (Se Hebréerna 11:1.) Låt oss därför betrakta tre allmänna bevislinjer som bevisar att Jesus verkligen var Messias.

Jesu härstamning

3. Vilka detaljer ger Matteus’ och Lukas’ evangelier om Jesu härstamning?

³ Det första bevis som de kristna grekiska skrifterna ger till stöd för att Jesus var Messias är hans härstamning. Bibeln hade förutsagt att Messias skulle komma från kung Davids släktlinje. (Psalm 132:11, 12; Jesaja 11:1, 10) Så här börjar Matteus’ evangelium: ”Boken med Jesu Kristi, Davids sons, Abrahams sons, historia.” Matteus stöder detta modiga påstående genom att spåra Jesu härkomst genom hans adoptivfars, Josefs, släktlinje. (Matteus 1:1—16) Lukas’ evangelium spårar Jesu härstamning genom hans biologiska mor, Maria, tillbaka till Adam genom David och Abraham. (Lukas 3:23—38)a Evangelieskribenterna dokumenterar således grundligt sitt påstående att Jesus var en arvinge till David både i juridisk och i biologisk bemärkelse.

4, 5. a) Ifrågasatte Jesu samtida att han härstammade från David, och varför är detta av betydelse? b) Hur ger icke-bibliskt referensmaterial stöd för Jesu härstamning?

⁴ Inte ens den mest skeptiske motståndare till att Jesus skulle vara Messias kan förneka Jesu anspråk på att vara Davids son. Varför är det så? Det finns två orsaker. För det första upprepades det anspråket allmänt i Jerusalem i årtionden innan staden förstördes år 70 v.t. (Jämför Matteus 21:9; Apostlagärningarna 4:27; 5:27, 28.) Om det anspråket hade varit felaktigt, hade vem som helst av Jesu motståndare — och han hade många — kunnat bevisa att Jesus var en bedragare genom att helt enkelt kontrollera hans härstamning i släktregistren i de offentliga arkiven.b Men det finns inget historiskt vittnesbörd om att någon ifrågasatte Jesu härstamning från kung David. Det är uppenbart att det anspråket inte kunde bestridas. Matteus och Lukas skrev utan tvivel av de namn som de behövde i sina redogörelser som bevis för Jesu härkomst direkt ur de offentliga arkiven.

⁵ För det andra bekräftar andra källor än Bibeln att Jesu släktlinje var något allmänt accepterat. Talmud, till exempel, berättar att en rabbin på 300-talet plumpt angriper Maria, Jesu mor, för att ha spelat sköka med timmermännen; men samma avsnitt erkänner att ”hon var en avkomling av furstar och härskare”. Ett tidigare exempel är historikern Hegesippus på 100-talet. Han berättade att när den romerske kejsaren Domitianus ville utrota alla Davids avkomlingar, angav några av de första kristnas fiender Judas’, Jesu halvbrors, sonsöner ”som tillhörande Davids släkt”. Om Judas var en känd avkomling av David, var då inte Jesus också det? Det var han obestridligen! — Galaterna 1:19; Judas, vers 1.

Profetior om Messias

6. Finns det gott om profetior om Messias i de hebreiska skrifterna?

⁶ En annan bevislinje för att Jesus var Messias är uppfyllda profetior. I de hebreiska skrifterna finns det mängder av profetior som gäller Messias. I boken The Life and Times of Jesus the Messiah (Jesu, Messias’, liv och tid) räknar Alfred Edersheim ihop 456 ställen i de hebreiska skrifterna som forntida rabbiner betraktade som messianska. Men rabbinerna hade många felaktiga uppfattningar om Messias; och många av de ställen som de pekade på handlar inte alls om Messias. Men det finns åtminstone tjogtals profetior som identifierar Jesus som Messias. — Jämför Uppenbarelseboken 19:10.

7. Nämn några av de profetior som Jesus uppfyllde under sin vistelse här på jorden.

⁷ Profetiorna gäller bland annat: Jesu födelsestad (Mika 5:2; Lukas 2:4—11); tragedin med massbarnamordet, som ägde rum efter Jesu födelse (Jeremia 31:15; Matteus 2:16—18); att han skulle kallas ut ur Egypten (Hosea 11:1; Matteus 2:15); att nationernas härskare skulle förena sig för att tillintetgöra honom (Psalm 2:1, 2; Apostlagärningarna 4:25—28); att han skulle förrådas för 30 silverstycken eller silvermynt (Sakarja 11:12; Matteus 26:15); till och med hur han skulle dö. — Psalm 22:16, fotnot i NW, referensutgåvan; Johannes 19:18, 23; 20:25, 27.c

Hans ankomst förutsagd

8. a) Vilken profetia preciserar när Messias skulle komma? b) Vilka två faktorer måste man känna till för att förstå denna profetia?

⁸ Låt oss nu koncentrera oss på en enda profetia. I Daniel 9:25 fick judarna veta när Messias skulle komma. Det heter där: ”Du bör veta och ha den insikten att från det att ordet utgår om att återupprätta och återuppbygga Jerusalem intill Messias, Ledaren, kommer det att vara sju veckor, även sextiotvå veckor.” Vid första påseende kanske den här profetian verkar kryptisk. Men i allmän bemärkelse kräver den bara att vi skall finna två upplysningar: en utgångspunkt och en tidrymd. Låt oss belysa saken så här: om du hade en karta som utvisade att en skatt låg nergrävd ”50 alnar öster om en källa i stadsparken”, kunde du kanske finna anvisningarna gåtfulla — i synnerhet om du inte visste var den här källan låg eller hur lång en ”aln” var. Skulle du då inte försöka ta reda på dessa båda fakta, så att du skulle kunna lokalisera skatten? Ja, Daniels profetia är mycket lik detta, men här måste vi i stället identifiera en utgångspunkt och sedan mäta den period som följer.

9, 10. a) Från vilken utgångspunkt mäts de 69 veckorna? b) Hur lång period var de 69 veckorna, och hur vet vi det?

⁹ Vi måste först ha vår utgångspunkt — det årtal då ordet ”om att återupprätta och återuppbygga Jerusalem” utgick. Därefter måste vi veta tidrymden från den utgångspunkten, precis hur långa dessa 69 (7 plus 62) veckor var. Det är inte svårt att skaffa någondera av dessa upplysningar. Nehemja talar mycket tydligt om för oss att ordet om att återuppbygga muren runt Jerusalem och till sist göra det till en återupprättad stad utgick ”i kung Artaxerxes’ tjugonde år”. (Nehemja 2:1, 5, 7, 8) Det förlägger vår utgångspunkt till år 455 f.v.t.d

¹⁰ Skulle nu dessa 69 veckor kunna vara bokstavliga veckor på sju dagar? Nej, för Messias framträdde inte efter bara drygt ett år från år 455 f.v.t. De flesta bibelkännare och många bibelöversättningar (inbegripet den judiska Tanakh i en fotnot till denna vers) instämmer i att dessa veckor är ”årsveckor”. De forntida judarna var bekanta med detta begrepp om en ”årsvecka” eller sjuårscykel. Precis som de var sjunde dag firade en sabbatsdag firade de också ett sabbatsår vart sjunde år. (2 Moseboken 20:8—11; 23:10, 11) Sextionio årsveckor skulle således uppgå till 69 gånger 7 år, dvs. 483 år. Allt som återstår för oss att göra är att räkna. Om vi räknar 483 år från år 455 f.v.t., kommer vi till år 29 v.t. — just det år då Jesus blev döpt och blev ma·shị·ach, Messias! — Se ”Seventy Weeks” i Insight on the Scriptures, band 2, sidan 899.

11. Hur skulle vi kunna svara dem som säger att detta bara är ett nutida sätt att tolka Daniels profetia?

¹¹ Några kanske invänder att detta bara är ett modernt sätt att uttyda profetian för att få den att passa in på historien. Men varför förväntade i så fall människorna på Jesu tid att Messias skulle framträda då? Den kristne historikern Lukas, de romerska historikerna Tacitus och Suetonius, den judiske historikern Josefos och den judiske filosofen Filon levde alla nära den här tiden och vittnade om detta tillstånd av förväntan. (Lukas 3:15) Vissa nutida forskare hävdar att det var romerskt förtryck som fick judarna att längta efter och förvänta Messias vid den tiden. Men varför förväntade judarna Messias då och inte under den brutala grekiska förföljelsen århundraden tidigare? Varför sade Tacitus att det var ”gåtfulla profetior”, som fick judarna att förvänta att mäktiga härskare skulle komma från Judeen och ”förvärva universellt herravälde”? Abba Hillel Silver erkänner i sin bok A History of Messianic Speculation in Israel (Historia över messianska spekulationer i Israel) att ”Messias förväntades omkring det andra kvartsseklet under det första århundradet v.t.”, inte på grund av romersk förföljelse, utan på grund av ”den tidens populära kronologi”, som delvis var hämtad ur Daniels bok.

Identifierad från ovan

12. Hur identifierade Jehova Jesus som Messias?

¹² Den tredje typen av bevis för att Jesus var Messias är Guds eget vittnesbörd. Enligt Lukas 3:21, 22 blev Jesus, när han hade blivit döpt, smord med den heligaste och mäktigaste kraften i universum, nämligen Jehova Guds egen heliga ande. Och med sin egen röst erkände Jehova att han hade godkänt sin Son, Jesus. Vid två andra tillfällen talade Jehova direkt till Jesus från himlen och visade därigenom sitt godkännande: en gång inför tre av Jesu apostlar och vid ett annat tillfälle inför en skara åskådare. (Matteus 17:1—5; Johannes 12:28, 29) Dessutom sändes änglar från himlen för att bekräfta Jesu ställning som Kristus eller Messias. — Lukas 2:10, 11.

13, 14. Hur visade Jehova att han godkände Jesus som Messias?

¹³ Jehova visade att han godkände sin smorde genom att ge honom förmåga att utföra storslagna gärningar. Jesus uttalade till exempel profetior som i detalj redogjorde för historien i förväg — vissa profetior sträcker sig ända fram till vår egen tid.e Han utförde också underverk; han gav till exempel hungriga folkskaror mat och botade sjuka, och han uppväckte till och med döda. Hittade hans efterföljare helt enkelt på berättelserna om dessa underverk i efterhand? Tänk på att Jesus utförde många av sina underverk inför ögonvittnen, ibland inför tusentals människor åt gången. Inte ens Jesu fiender kunde förneka att han faktiskt gjorde dessa ting. (Markus 6:2; Johannes 11:47) Och om Jesu efterföljare var benägna att hitta på sådana berättelser, varför skulle de då vara så uppriktiga när det gällde deras egna fel och brister? Skulle de egentligen ha varit villiga att dö för en tro, som enbart grundade sig på myter som de själva hade hittat på? Nej, Jesu underverk är historiska fakta.

¹⁴ Guds vittnesbörd om Jesus som Messias gick längre. Genom helig ande såg han till att bevis för att Jesus var Messias blev nerskrivna och blev en del av den mest översatta och spridda boken i hela historien.

Varför tog judarna inte emot Jesus?

15. a) Hur omfattande är de kreditiv som identifierar Jesus som Messias? b) Vilka förväntningar fick många judar att förkasta Jesus som Messias?

¹⁵ Tillsammans innehåller dessa tre kategorier av bevis bokstavligt talat hundratals fakta som identifierar Jesus som Messias. Räcker inte det? Tänk dig att du skulle ta körkort eller ansöka om kreditkort och då fick höra att det inte räckte med tre legitimationer, utan att du måste komma med hundratals. Så oresonligt! Jesus är därför helt visst mer än nog identifierad i Bibeln. Men varför förnekade då många av Jesu eget folk alla dessa bevis för att han var Messias? Jo, därför att bevis, hur viktiga de än är för sann tro, inte garanterar tro. Tyvärr tror många människor bara det de vill tro, också när de ställs inför ett överväldigande bevismaterial. När det gäller Messias, hade de flesta judar mycket bestämda uppfattningar om vad de ville ha. De ville ha en politisk messias, en som skulle kunna göra slut på det romerska förtrycket och återställa den materiella härlighet som Israel hade på Salomos tid. Hur skulle de då kunna ta emot denne ödmjuke timmermansson, denne nasaré, som inte visade något intresse alls för vare sig politik eller rikedom? Hur skulle han, i synnerhet efter det att han skymfligt hade lidit och dött på en tortyrpåle, kunna vara Messias?

16. Varför måste Jesu efterföljare justera sina egna förväntningar när det gällde Messias?

¹⁶ Jesu egna lärjungar var uppskakade över hans död. Efter hans härliga uppståndelse hoppades de tydligen att han genast skulle återställa ”kungariket åt Israel”. (Apostlagärningarna 1:6) Men de förkastade inte Jesus som Messias bara därför att deras egen förhoppning inte förverkligades. De utövade tro på honom på grund av det omfattande bevismaterial de hade, och deras insikt ökade undan för undan; gåtor löstes. De kom att inse att Messias under sin korta tid som människa här på jorden inte kunde uppfylla alla profetior som gällde honom. En profetia talade ju om att han skulle komma ödmjuk och ridande på ett åsneföl, medan en annan däremot talade om att han skulle komma i härlighet på molnen! Hur skulle båda dessa kunna vara sanna? Han måste tydligen komma en andra gång. — Daniel 7:13; Sakarja 9:9.

Varför Messias måste dö

17. Hur gjorde Daniels profetia det klart att Messias måste dö, och varför måste han det?

¹⁷ Dessutom gjorde profetiorna om Messias det klart att Messias måste dö. Ja, i själva den profetia som förutsade när Messias skulle komma förutsades det i påföljande vers: ”Efter de sextiotvå veckorna [vilka följde på de sju veckorna] kommer Messias att avskäras.” (Daniel 9:26) Det hebreiska ordet ka·rạth, som här används för ”avskära”, är samma ord som användes för dödsstraff under den mosaiska lagen. Messias måste helt visst dö. Varför det? Vi får svaret i vers 24: ”För att göra slut på överträdelsen och komma synd att upphöra och åstadkomma försoning för missgärning och införa rättfärdighet för obestämda tider.” Judarna var väl medvetna om att endast ett offer, att någon dog, skulle kunna bringa försoning för missgärning. — 3 Moseboken 17:11; jämför Hebréerna 9:22.

18. a) Hur visar Jesaja, kapitel 53, att Messias måste lida och dö? b) Vilken skenbar paradox väcker denna profetia?

¹⁸ Jesaja, kapitel 53, talar om Messias som en Jehovas specielle tjänare, som skulle vara tvungen att lida och dö för att övertäcka andras synder. Vers 5 lyder: ”Han blev genomborrad för vår överträdelse; han blev krossad för våra missgärningar.” Efter att ha talat om för oss att denne Messias måste dö som ett ”skuldoffer” uppenbarar samma profetia att samma person ”kommer att förlänga sina dagar, och i hans hand kommer det som är Jehovas behag att ha framgång”. (Vers 10) Är inte detta en paradox? Hur skulle Messias kunna dö och därefter ”förlänga sina dagar”? Hur skulle han kunna offras som ett offer och därefter få ”det som är Jehovas behag” att ha framgång? Hur skulle han egentligen kunna dö och förbli död utan att uppfylla de viktigaste profetiorna om honom, nämligen att han skulle regera för evigt som kung och skänka hela världen frid och lycka? — Jesaja 9:6, 7.

19. Hur får Jesu uppståndelse de skenbart motsägande profetiorna om Messias att stämma?

¹⁹ Denna skenbara paradox löstes genom ett enda imponerande underverk. Jesus blev uppväckt. Hundratals judar med ärligt hjärta blev ögonvittnen till denna underbara verklighet. (1 Korinthierna 15:6) Aposteln Paulus skrev senare: ”Denne [Jesus Kristus] har framburit ett enda slaktoffer för synder för beständigt och har satt sig på Guds högra sida och väntar från den tiden tills hans fiender blir lagda som en pall för hans fötter.” (Hebréerna 10:10, 12, 13) Ja, det var efter det att Jesus hade blivit uppväckt till himmelskt liv och efter det att han väntat en tid som han till slut skulle sättas på tronen som kung och ingripa mot sin Faders, Jehovas, fiender. I sin roll som himmelsk kung påverkar Jesus, Messias, varje nu levande människas liv. Hur då? Det skall vi behandla i följande artikel.

[Fotnoter]

Messias’ närvaro och hans styre

”Denne Jesus, som har tagits upp från er till himlen, han skall komma så här, på samma sätt, som ni har fått se honom bege sig av till himlen.” — APOSTLAGÄRNINGARNA 1:11.

1, 2. a) Hur tröstade två änglar Jesu apostlar, när han for upp till himlen? b) Vilka frågor har tanken på Kristi återkomst väckt?

ELVA män stod på östra sluttningen av Olivberget och stirrade upp mot himlen. Bara några ögonblick tidigare hade Jesus Kristus farit upp från dem, och hans gestalt hade blivit allt otydligare, tills den till sist skymdes helt av ett moln. Under sina år tillsammans med Jesus hade dessa män fått se honom ge överflödande bevis på att han var Messias; och de hade också upplevt både den stora sorg som hans död medförde och den hänryckning som följde på hans uppståndelse. Men nu var han borta.

² Då visade sig plötsligt två änglar och yttrade följande trösterika ord: ”Ni män från Galileen, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus, som har tagits upp från er till himlen, han skall komma så här, på samma sätt, som ni har fått se honom bege sig av till himlen.” (Apostlagärningarna 1:11) Så uppmuntrande — Jesu himmelsfärd innebar inte att han var färdig med jorden och mänskligheten! Jesus skulle i stället komma tillbaka. Dessa ord fyllde utan tvivel apostlarna med hopp. Miljontals människor i våra dagar fäster också stor vikt vid löftet om Kristi återkomst. Somliga talar om detta som hans ”andra ankomst” eller ”advent”. Men flertalet människor verkar vara förvirrade, när det gäller vad Kristi återkomst egentligen innebär. Hur och när kommer Kristus tillbaka? Och hur påverkar detta livet för oss i våra dagar?

Hur Kristus skulle komma tillbaka

3. Vad tror många människor om Kristi återkomst?

³ I boken An Evangelical Christology (En evangelisk kristologi) heter det: ”Kristi andra ankomst eller återkomst (parousia) inför till slut öppet och för all evighet Guds rike.” Det är en allmänt utbredd uppfattning att Kristus skall komma tillbaka fullt synlig, så att han bokstavligt talat ses av alla människor på planeten. För att stödja den uppfattningen pekar många på Uppenbarelseboken 1:7, som lyder: ”Se! Han kommer med molnen, och varje öga skall se honom, också de som har genomborrat honom.” Men är denna vers avsedd att tas bokstavligt?

4, 5. a) Hur vet vi att orden i Uppenbarelseboken 1:7 inte skall tas bokstavligt? b) Hur bekräftar Jesu egna ord denna förståelse?

⁴ Kom ihåg att Uppenbarelseboken är framställd ”i tecken”. (Uppenbarelseboken 1:1) Därför måste detta ställe vara symboliskt; för hur skulle egentligen ”de som har genomborrat” Kristus kunna se hans återkomst? De har varit döda i närmare 2.000 år! Dessutom sade änglarna att Kristus skulle komma tillbaka ”på samma sätt” som han for i väg. Hur for han då i väg? Med miljontals människor som åskådare? Nej, det var bara några få trogna efterföljare som såg den händelsen. Och när änglarna talade med apostlarna, såg dessa då bokstavligt talat Kristi färd ända till himlen? Nej, för ett molntäcke skymde Jesus, så att han inte längre kunde ses. Någon tid därefter måste han ha trätt in i de andliga himlarna som en andevarelse, osynlig för människoögon. (1 Korinthierna 15:50) Apostlarna såg inte mer än början av Jesu färd; de kunde inte se slutet på den, då han återvände till sin Faders, Jehovas, himmelska närvaro. Detta kunde de bara urskilja med trons ögon. — Johannes 20:17.

⁵ Bibeln lär att Jesus skulle komma tillbaka ungefär på samma sätt. Så här sade Jesus själv kort före sin död: ”Ännu en liten stund och världen skall inte längre se mig.” (Johannes 14:19) Han sade också att ”Guds kungarike kommer inte med påfallande märkbarhet”. (Lukas 17:20) I vilken bemärkelse skall då ”varje öga” se honom? För att svara på detta måste vi först ha en klar förståelse av det ord som Jesus och hans efterföljare använde i samband med hans återkomst.

6. a) Varför täcker inte sådana ord som ”återkomst”, ”ankomst” eller ”advent” innebörden i det grekiska ordet pa·rou·sị·a? b) Vad visar att Kristi pa·rou·sị·a, eller ”närvaro”, är något mycket längre än bara en ögonblicklig händelse?

⁶ Faktum är att Kristus gör mycket mer än bara kommer tillbaka. Likt orden ”ankomst” eller ”advent” antyder ordet ”återkomst” en enskild händelse under ett kort ögonblick. Men det grekiska ord, som Jesus och hans efterföljare använde, innebär mycket mer. Ordet är pa·rou·sị·a, som ordagrant betyder ”varande bredvid” eller ”det att vara bredvid” eller ”närvaro”. De flesta forskare är överens om att detta ord inte bara omfattar en ankomst, utan också en efterföljande närvaro — som vid ett statsbesök av en kunglig person. Denna närvaro är inte en ögonblicklig händelse, utan den är en speciell tid, en markerad tidsperiod. I Matteus 24:37—39 sade Jesus att ”Människosonens närvaro [pa·rou·sị·a]” skulle likna ”Noas dagar”, som kulminerade i den stora översvämningen. Under årtionden, innan den stora översvämningen kom och utplånade den fördärvade världsordningen, byggde Noa arken och varnade de ondskefulla. Kristi osynliga närvaro sträcker sig således likaså över en period på några årtionden, varefter den också kommer att kulminera i en stor tillintetgörelse.

7. a) Vad visar att Kristi pa·rou·sị·a inte är synlig för människoögon? b) Hur och när kommer skriftställen, som beskriver Kristi återkomst som synlig för ”varje öga”, att uppfyllas?

⁷ Kristi pa·rou·sị·a är helt visst inte bokstavligt synlig för människoögon. Om den vore det, varför skulle då Jesus, som vi skall se, använda så mycket tid till att ge sina efterföljare ett tecken för att hjälpa dem att urskilja denna närvaro?a Men när Kristus kommer för att tillintetgöra Satans världsordning, då kommer hans närvaro att vara ett faktum som är överväldigande uppenbart för alla. Det är då som ”varje öga skall se honom”. Till och med Jesu motståndare kommer till sin bestörtning att kunna urskilja att Kristi regering är en verklighet. — Se Matteus 24:30; 2 Thessalonikerna 2:8; Uppenbarelseboken 1:5, 6.

När börjar den?

8. Vilken händelse markerar början på Kristi närvaro, och var hände detta?

⁸ Messias’ närvaro börjar med en händelse som uppfyller ett återkommande tema i profetiorna om Messias. Han kröns som kung i himlen. (2 Samuelsboken 7:12—16; Jesaja 9:6, 7; Hesekiel 21:26, 27) Jesus visade själv att hans närvaro skulle vara förbunden med hans kungavälde. I flera liknelser liknade han sig själv vid en herre som under lång tid lämnar sitt hushåll och sina slavar och beger sig till ”ett avlägset land”, där han får ”kunglig makt”. Han framställde en sådan liknelse som en del av sitt svar på sina apostlars fråga om när hans pa·rou·sị·a skulle börja; och en annan liknelse framställde han på grund av att ”de antog att Guds kungarike skulle komma att visa sig ögonblickligen”. (Lukas 19:11, 12, 15; Matteus 24:3; 25:14, 19) Under hans tid på jorden som människa var det därför lång tid kvar till hans kröning — den skulle ske i himlens avlägsna ”land”. Men när skulle den ske?

9, 10. Vad finns det för bevis för att Kristus nu regerar i himlen, och när började han sitt styre?

⁹ När Jesu lärjungar frågade honom: ”Vad skall vara tecknet på din närvaro och på avslutningen på tingens ordning?”, svarade Jesus genom att ge dem en detaljerad beskrivning av den framtida tidsperioden. (Matteus, kapitel 24; Markus, kapitel 13; Lukas, kapitel 21; se också 2 Timoteus 3:1—5; Uppenbarelseboken, kapitel 6.) Detta tecken utgör ett detaljerat porträtt av en orolig tid. Det är en tid som kännetecknas av internationella krig, ökande brottslighet, ett allt sämre familjeliv, epidemiska sjukdomar, hungersnöd och jordbävningar — men inte som lokala problem, utan som världsomfattande kriser. Låter detta bekant? Varje dag som går bekräftar att 1900-talet perfekt passar in på Jesu beskrivning.

¹⁰ Historiker är överens om att året 1914 var en vändpunkt i människans historia, ett nyckelår efter vilket man började förlora kontrollen över många av dessa problem och då de började trappas upp i global omfattning. Ja, världshändelserna i uppfyllelse av Bibelns profetior pekar alla på året 1914 som det år då Jesus började härska som kung i himlen. Dessutom ger en profetia i Daniel, kapitel 4, kronologiska bevis som för oss fram till precis samma år, nämligen år 1914, som den tid då Jehovas förordnade kung skulle börja härska.b

Varför en tid av svårigheter?

11, 12. a) Varför har somliga svårt att tro att Kristus redan nu regerar i himlen? b) Hur skulle vi kunna illustrera det som hände efter det att Jesus hade krönts som kung?

¹¹ Men några undrar: ”Varför är det då så oroligt i världen, om Messias härskar i himlen? Är hans styre ineffektivt?” En illustration kanske här kan vara till hjälp. Ett land styrs av en ond president. Han har bildat ett korrumperat system med tentakler som sträcker sig ut till varje hörn av landet. Men man håller ett val, och en god man vinner valet. Vad händer nu? Innan den nye presidenten installeras följer, som fallet är i vissa demokratiska länder, en övergångsperiod på några månader. Hur skulle dessa båda män handla under en sådan period? Skulle den gode mannen genast ta itu med och göra slut på alla de svåra missförhållanden som hans föregångare har vållat utöver landet? Skulle han inte i stället först koncentrera sig på huvudstaden och bilda en ny regering och klippa av alla förbindelser med den förre presidentens ohederliga kumpaner och hantlangare? Därigenom skulle han, när han helt och fullt kommer till makten, kunna verka från ett oförvitligt och effektivt maktsäte. Och när det gäller den korrumperade presidenten — skulle inte han utnyttja den korta tid han hade kvar till att försöka få ut så mycket orättfången vinst ur landet han bara kunde, innan han förlorade all sin makt?

¹² Det är faktiskt på liknande sätt med Kristi pa·rou·sị·a. Uppenbarelseboken 12:7—12 visar att Kristus, när han blev kung i himlen, först slungade Satan och demonerna ut ur himlen och således rensade upp på platsen för sin regering. Hur uppför sig Satan under den ”korta tidsfristen” efter det att han har lidit detta länge väntade nederlag och innan Kristus utövar sin fulla makt här på jorden? Likt den korrumperade presidenten försöker han få ut allt han kan ur denna gamla ordning. Nej, han är inte ute efter pengar, utan han är ute efter människoliv. Han vill få så många människor han möjligtvis kan att bli främmande för Jehova och hans regerande kung.

13. Hur visar Bibeln att början av Kristi styre skulle bli en orolig tid här på jorden?

¹³ Det är därför inte underligt att början av Messias’ styre innebär en tid av ”ve” för jorden. (Uppenbarelseboken 12:12) Och Psalm 110:1, 2, 6 visar också att Messias skulle börja härska ”mitt ibland” sina ”fiender”. Det är först senare som han fullständigt skall krossa ”nationerna” och varje sida av Satans korrumperade ordning och låta dem falla i glömska!

När Messias styr jorden

14. Vad kommer Messias att kunna göra, när han har tillintetgjort Satans onda tingens ordning?

¹⁴ När den messianske kungen, Jesus Kristus, har tillintetgjort Satans ordning och alla som stöder den, kommer han äntligen att vara i stånd att uppfylla de underbara profetior i Bibeln som beskriver hans tusenårsregering. Jesaja 11:1—10 hjälper oss att se vad för slags härskare Messias skall bli. Vers 2 talar om för oss att han skall ha ”Jehovas ande ..., vishets och förstånds ande, råds och väldighets ande”.

15. Vad kommer ”väldighets ande” att innebära under Messias’ styre?

¹⁵ Tänk på vad ”väldighets ande” kommer att innebära under Jesu styre. När han var här på jorden, hade han ett visst mått av väldighet eller makt och styrka från Jehova, vilket satte honom i stånd att utföra underverk. Och han visade en innerlig önskan att hjälpa människor, när han sade: ”Jag vill.” (Matteus 8:3) Men de underverk han utförde på den tiden utgjorde bara en förhandsglimt av vad han skulle göra, när han härskade från himlen. Jesus kommer att utföra underverk i världsomfattande skala! Sjuka, blinda, döva, lytta och ofärdiga människor kommer att botas för alltid. (Jesaja 35:5, 6) Ett överflöd av mat, rättvist fördelad, kommer att för alltid göra slut på hunger. (Psalm 72:16) Och tänk på alla de oräkneliga miljonerna i gravarna, som Gud är glad över att komma ihåg! Jesu ”väldighet” kommer att inbegripa makten att uppväcka dem och ge var och en tillfälle att få leva för evigt i paradiset! (Johannes 5:28, 29) Men trots all denna väldighet kommer den messianske kungen alltid att vara mycket ödmjuk. Han finner ”välbehag i Jehovas fruktan”. — Jesaja 11:3.

16. Vad slags domare kommer den messianske kungen att bli, och hur kommer hans sätt att döma att skilja sig från mänskliga domares?

¹⁶ Den här kungen kommer också att vara en fullkomlig domare. Han ”kommer inte att döma blott och bart efter det som hans ögon ser eller tillrättavisa blott och bart efter det som hans öron hör”. Vilken mänsklig domare i förgången tid eller i nutid kan beskrivas på det sättet? Inte ens en mycket förståndig man kan, med den vishet och urskillning han kan besitta, göra annat än döma efter det han ser och hör. Domare och juryer i denna gamla värld kan därför bli påverkade eller förvirrade av smarta ordklyverier, alla turerna i en rättssal eller motstridiga bevis. Det är ofta endast de rika och mäktiga som har råd med ett effektivt försvar genom att i själva verket köpa sig rättvisa. Så kommer det inte att bli under den messianske domaren! Han läser hjärtan. Ingenting kommer att undgå hans uppmärksamhet. Rättvisa mildrad med kärlek och barmhärtighet kommer inte att vara till salu. Den kommer alltid att råda. — Jesaja 11:3—5.

Hur hans styre påverkar dig

17, 18. a) Vilken strålande bild av mänsklighetens framtid målas i Jesaja 11:6—9? b) På vilka är den här profetian i första hand tillämplig, och varför det? c) Hur kommer den här profetian att få en bokstavlig uppfyllelse?

¹⁷ Messias’ styre påverkar förståeligt nog undersåtarna mycket. Det förändrar människor. Jesaja 11:6—9 visar hur omfattande sådana förändringar är. Denna profetia målar en rörande bild av farliga rovdjur — björnar, vargar, leoparder, lejon och kobror — i sällskap med ofarliga husdjur och till och med barn. Men rovdjuren utgör ingen fara! Varför inte det? Vers 9 svarar: ”De kommer inte att göra skada eller vålla fördärv någonstans på hela mitt heliga berg; ty jorden kommer sannerligen att vara full av Jehovas kunskap, liksom vattenmassorna täcker havets botten.”

¹⁸ ”Jehovas kunskap” skulle naturligtvis inte kunna påverka bokstavliga djur, och därför måste dessa verser i första hand gälla människor. Messias’ styre främjar ett världsomfattande undervisningsprogram genom vilket människor får undervisning om Jehova och hans vägar och genom vilket alla blir lärda att behandla sin medmänniska med kärlek, respekt och värdighet. I det kommande paradiset kommer Messias att genom underverk lyfta upp människorna till fysisk och moralisk fullkomlighet. De rovdjurslika drag som vanpryder den ofullkomliga människonaturen kommer att vara borta. Människorna kommer då också att i bokstavlig bemärkelse äntligen leva i fred med djuren! — Jämför 1 Moseboken 1:28.

19. Hur påverkar Messias’ styre människors liv i dessa sista dagar?

¹⁹ Men kom ihåg att Messias härskar nu. Redan nu lär sig hans kungarikes undersåtar att leva tillsammans i frid, och de uppfyller därigenom i viss bemärkelse Jesaja 11:6—9. Dessutom har Jesus under närmare 80 år uppfyllt Jesaja 11:10: ”Det skall ske på den dagen att Isais rot kommer att stå upp som en signal för folken. Till honom kommer till och med nationerna att frågande vända sig, och hans viloplats skall bli härlig.” Människor av varje nation vänder sig till Messias. Och varför gör de det? Jo, därför att han alltsedan han började härska har stått upp ”som en signal för folken”. Han har gjort sin närvaro känd runt om på jorden genom det stora undervisningsprogram som beskrivs här ovan. Jesus förutsade faktiskt att ett världsomfattande predikoverk skulle vara ett framträdande tecken på hans närvaro före slutet på den gamla ordningen. — Matteus 24:14.

20. Vilken inställning bör alla undersåtar till Messias’ styre undvika, och varför det?

²⁰ Kristi närvaro i kunglig makt är således inte något avlägset och teoretiskt, något som bara är föremål för intellektuella debatter bland teologer. Hans styre påverkar och förändrar liv här på jorden, precis som Jesaja förutsade att det skulle göra. Jesus har fört miljontals undersåtar till sitt kungarike ut ur den nuvarande fördärvade världsordningen. Är du en sådan undersåte? Tjäna då med all den entusiasm och glädje som vår härskare förtjänar! Det är sant att det bara är alltför lätt att tröttna och stämma in i världens cyniska rop: ”Var är denna hans utlovade närvaro?” (2 Petrus 3:4) Men som Jesus själv sade: ”Den som har hållit ut till slutet, han skall bli räddad.” — Matteus 24:13.

21. Hur kan vi alla öka vår uppskattning av det messianska hoppet?

²¹ För varje dag som går kommer vi allt närmare den stora dag då Jehova kommer att säga till sin Son att göra sin närvaro uppenbar för hela världen. Låt aldrig ditt hopp om att den dagen skall komma fördunklas. Meditera över Jesus som Messias och över hans egenskaper som regerande kung. Tänk också djupt på Jehova Gud, upphovet till och hjärnan bakom det storslagna hoppet om Messias, som Bibeln innehåller. När du gör det, kommer du utan tvivel att känna det mer och mer som aposteln Paulus gjorde, när han skrev: ”O djup av Guds rikedom och vishet och kunskap!” — Romarna 11:33.

[Fotnoter]