Essly gick några kompletterande kurser som gjorde det möjligt för henne att försörja sig samtidigt som hon var pionjär, och sedan flyttade hon till ett område där det var stort behov av förkunnare. Hon gav sig också i kast med att lära sig de inhemska språk som talas av otomi och tlapaneker. När hon nu ser tillbaka på sina tre år i isolerade områden säger hon: ”Att tjäna där behovet är större har gjort mitt liv rikt och meningsfullt. Men mest av allt har det fördjupat mitt förhållande till Jehova.”

Det kan vara särskilt svårt att ta till sig en ny kultur med dess seder och bruk när man bor tillsammans med den inhemska befolkningen på en isolerad plats. Så var det för Phillip och Racquel när de tjänade på ett distrikt där man talade nahuatl. ”Kulturkrocken blev enorm”, säger Phillip. Vad gjorde att de klarade omställningen? ”Vi koncentrerade oss på de positiva sidorna hos dem som talade nahuatl – deras starka familjesammanhållning, deras uppriktighet mot varandra och deras generositet.” Racquel tillägger: ”Vi lärde oss mycket av att bo där och av att lära känna våra bröder och systrar i det isolerade samhället.”