Missionärer i Mikronesien

TROTS att missionärerna i Mikronesien är åtskilda av det till synes ändlösa Stilla havets väldiga vattenvidder, lyckas de ändå varje år samlas till en ”familjesammankomst”. Och var träffas alla dessa evangelieförkunnare som kommer från så vitt utspridda öar? Passande nog på en plats som myndigheterna gett namnet Jehovah Street (Jehovagatan) — som är adressen till avdelningskontoret på Guam under vilket missionärerna tjänar.

I juni 1992 sammanstrålade 56 missionärer som skulle vara med vid områdessammankomsten ”Ljusbärare” på avdelningskontoret. Luften genljöd av skratt och glada röster när missionärerna återsåg gamla vänner eller träffade nya. Som alltid ställde de upp sig på trappan till Rikets sal för ett gruppfoto och slog sig sedan ner vid de tre festligt dukade långborden för den årliga missionärsmåltiden, vars höjdpunkt detta år var ett besök av Albert Schroeder, medlem av den styrande kretsen.

För många av missionärerna är denna årliga träff på Guam deras enda möjlighet att komma i väg från sina hem på de tropiska småöarna. Och dessa är verkligen små. Ön Ebeye, som tillhör Marshallöarna, omfattar endast 32 hektar. Missionärshemmet på Majuro, som också tillhör Marshallöarna, och hemmet på Kiribati, som tillhör Gilbertöarna, är båda belägna på långsmala atoller som inte ens är en kilometer breda. Missionärerna försöker därför få ut mesta möjliga av sin spännande resa till Guam.

Att predika på avlägsna tropiska öar kan låta romantiskt, men i verkligheten är det en utmaning som få är rustade att möta. Intressant nog kommer endast 7 av de 56 missionärerna från Vakttornets Bibelskola Gilead. De flesta kommer från Hawaii eller Filippinerna, där de tjänat som pionjärförkunnare och därför redan var vana vid ett liv i tropikerna, och de reste direkt från sina hemländer till sina missionärsdistrikt.

Eftersom Mikronesien ligger så nära ekvatorn, har missionärerna en tryckande hetta och hög luftfuktighet att kämpa mot när de försöker nå invånarna med de goda nyheterna. Att kommunicera kan vara en ännu större utmaning. Varje ö eller ögrupp har sitt eget språk, och somliga av dem är så okända att det inte ens finns något lexikon att tillgå. Det kan dröja åratal innan en nykomling kan tala flytande. För att hjälpa människor från dessa olika kulturer att förstå Bibeln trycker avdelningskontoret på Guam litteraturen på 11 språk, av vilka 9 talas endast i Mikronesien.

En del öar är så isolerade att de kan nås enbart med båt. Ön Tol, som ligger i Trukarkipelagen, är en sådan ö, och där finns ett missionärshem. Missionärerna där är beroende av solpaneler för att få elström några få timmar per dag.

Allt som allt finns det 14 missionärshem i hela Mikronesien, som omfattar en yta ungefär lika stor som Förenta staterna. Av de mer än 400.000 människor som bor i området är 1.000 förkunnare av de goda nyheterna, och de är organiserade i 20 församlingar och 3 isolerade grupper.

Även om människorna i Mikronesien vanligen är mycket vänliga, hindrar lokala religiösa sedvänjor och påtryckningar från familjen många från att ta emot sanningen om Guds kungarike. Så även om predikoarbetet sett som helhet blomstrar (de 1.000 förkunnarna av Riket leder mer än 2.000 bibelstudier), är en del församlingar och grupper fortfarande ganska små. På ön Tinian, till exempel, finns det bara 5 förkunnare, på Nauru bara 7 förkunnare, och församlingarna på Yap, Kosrae och Rota har färre än 40 förkunnare vardera. Inte desto mindre har en del missionärer fortsatt på sina distrikt i mer än 20 år. Det är värt att lägga märke till att alla sex missionärerna på ön Belau har varit där i åtminstone 12 år.

De som uthärdar får stora belöningar. Varje dag ges tillfällen att förundras över skönheten hos Jehovas skapelse. Mikronesiens frodiga öar ligger utströdda som små gröna ädelstenar mot Stilla havets blå bakgrund. Kilometer efter kilometer av folktomma stränder och korallrev som vimlar av färggranna fiskar lockar dykningsentusiaster att komma och utforska några av de bästa platserna för dykning som finns i hela världen. Och vid slutet av varje dag bjuds man på ett storslaget skådespel när solen går ner i havet.

Den största belöningen är emellertid privilegiet att få tjäna Jehova genom att tala med andra om hans underbara löften för framtiden. Eftersom missionärerna i Mikronesien hela tiden sträcker sig efter den belöningen, uppfyller de orden i Jesaja 42:12: ”Må de tillskriva Jehova härlighet, och på öarna må de förkunna hans lov.”

[Karta/bild på sidan 31]

(För formaterad text, se publikationen)

Barrigada, Guam

Santa Rita, Guam

Koror, Belau

Chuuk (Truk)

Tarawa, Kiribati

Kosrae

Ebeye

Marshallöarna

Majuro

Kolonia, Pohnpei

Songsong, Rota

Saipan

Yap

MIKRONESIEN

MELANESIEN

KAROLINERNA

STILLA HAVET

FILIPPINERNA

NYA GUINEA

EKVATORN

[Bild]

Missionärer som samlats på Guam i juni 1992