Hur lyckliga är inte de som är milda till sinnes!

”Lyckliga är de som är milda till sinnes, eftersom de skall ärva jorden.” — MATTEUS 5:5.

1. Vad är det milda sinnelag som Jesus talade om i sin bergspredikan?

SÅ HÄR sade Jesus i sin bergspredikan: ”Lyckliga är de som är milda till sinnes, eftersom de skall ärva jorden.” (Matteus 5:5) Detta milda sinnelag, detta saktmod, är inte någon yttre fernissa av skrymtaktig vänlighet, och inte heller är det bara ett medfött personlighetsdrag. Det är i stället en sann inre mildhet och fridsamhet, som man i första hand utövar i lydnad för Jehova Guds vilja och vägledning. Människor som är verkligt milda till sinnes är starkt medvetna om sitt beroende av Gud, och detta återspeglas i ett milt uppförande mot medmänniskor. — Romarna 12:17—19; Titus 3:1, 2.

2. Varför förklarade Jesus dem som var milda till sinnes för lyckliga?

² Jesus förklarade dem som var milda till sinnes för lyckliga, eftersom de skulle ärva jorden. Guds Son, Jesus, som är fullkomligt mild till sinnes, är den förnämste arvtagaren till jorden. (Psalm 2:8; Matteus 11:29; Hebréerna 1:1, 2; 2:5—9) Men som den messianske ”människosonen” skulle han ha medregenter i sitt himmelska rike. (Daniel 7:13, 14, 22, 27) Som Kristi ”medarvingar” kommer dessa smorda, som är milda till sinnes, att få ärva jorden tillsammans med honom. (Romarna 8:17) Andra fårlika personer som är milda till sinnes kommer att få åtnjuta evigt liv i paradiset i Rikets jordiska domän. (Matteus 25:33, 34, 46; Lukas 23:43) Den utsikten gör dem verkligen lyckliga.

3. Hur är Gud och Kristus föredömen i fråga om att visa mildhet?

³ Den förnämste arvingen, som är mild till sinnes, mottar jorden från sin Fader, Jehova, som är det förnämsta exemplet på ett milt sinnelag. Hur ofta säger inte bibeln att Gud är ”sen till vrede och överflödande i kärleksfull omtanke”! (2 Moseboken 34:6; Nehemja 9:17; Psalm 86:15; NW) Han har stor makt, men visar sådan mildhet att hans tillbedjare kan nalkas honom utan fruktan. (Hebréerna 4:16; 10:19—22) Guds Son, som var ”mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat”, lärde sina lärjungar att vara milda. (Matteus 11:29; Lukas 6:27—29) Dessa Guds och hans Sons slavar, som var milda till sinnes, skrev sedan om ”den Smordes mildhet och välvilja” och efterliknade den. — 2 Korintierna 10:1; Romarna 1:1; Jakob 1:1, 2; 2 Petrus 1:1.

4. a) Vad har enligt Kolosserna 3:12 gjorts av dem som är verkligt milda till sinnes? b) Vilka frågor förtjänar nu att begrundas?

⁴ I våra dagar måste både de smorda kristna och deras jordiska följeslagare vara milda till sinnes. Eftersom de har lagt av all uselhet och allt svek, all skrymtaktighet och avund och allt förtal, har de fått hjälp av Guds heliga ande att förnyas ”i den kraft som påverkar” deras ”sinne”. (Efesierna 4:22—24; 1 Petrus 2:1, 2) De uppmanas att iföra sig ”medömkans ömma tillgivenhet, omtänksamhet, anspråkslöshet i sinnet, mildhet och långmodighet”. (Kolosserna 3:12) Men exakt vad omfattar mildheten? Varför är det bra att vara mild till sinnes? Och hur kan denna egenskap bidra till vår lycka?

En närmare titt på mildhet

5. Hur kan man definiera mildhet?

⁵ En person som är mild till sinnes är blid till sin läggning och i sitt uppträdande. Det är det grekiska adjektivet pra·ýs som i olika översättningar av bibeln översätts med ”saktmodig”, ”mild”, ”mild till sinnes” och ”blid”. I den klassiska grekiskan kan adjektivet pra·ýs tillämpas på en mild bris eller röst. Det kan också beteckna någon som är älskvärd. En kännare av grekiska språket, W. E. Vine, säger: ”Utövandet av [substantivet pra·ý·tes] riktas först och främst mot Gud. Det är den sinnesstämning i vilken vi accepterar hans handlande med oss som gott och därför gör det utan att ifrågasätta det eller göra motstånd mot det; det är nära förbundet med ordet tapeinofrosunē [ödmjukhet].”

6. Varför kan man säga att mildhet inte är svaghet?

⁶ Mildhet är inte svaghet. ”Det ligger mjukhet i praus”, skrev William Barclay, en kännare av grekiska språket, ”men bakom mjukheten ligger en styrka lik stålets.” Det krävs styrka att vara mild till sinnes. Man måste till exempel ha styrka för att vara mild, när man blir provocerad eller förföljd. Guds Son, Jesus Kristus, som var mild till sinnes, var ett fint föredöme i detta hänseende. ”När han blev förolämpad, började han inte förolämpa tillbaka. När han led, började han inte hota, utan fortsatte att anförtro sig åt den [Jehova Gud] som dömer rättvist.” (1 Petrus 2:23) Likt Jesus, som var mild till sinnes, kan vi vara övertygade om att Gud kommer att ta itu med dem som förolämpar och förföljer oss. (1 Korintierna 4:12, 13) Vi kan vara lugna, precis som den förföljde Stefanus var, och inse att om vi är trogna kommer Jehova att uppehålla oss och inte låta något göra oss någon bestående skada. — Psalm 145:14; Apostlagärningarna 6:15; Filipperna 4:6, 7, 13.

7. Vad antyder Ordspråksboken 25:28 om en person som saknar mildhet?

⁷ Jesus var mild till sinnes, men han visade ändå styrka i fråga om att stå fast för det som var rätt. (Matteus 21:5; 23:13—39) Alla som har ”Kristi sinne” kommer att vara lika honom i detta avseende. (1 Korintierna 2:16) Om en person inte är mild, är han inte heller Kristuslik. Då passar i stället följande beskrivning på honom: ”Som en genombruten stad utan mur är den man som inte kan lägga band på sin ande.” (Ordspråksboken 25:28, NW) En person som saknar mildhet blir lätt ett offer för felaktiga tankar, som kan få honom att handla felaktigt. En kristen som är mild till sinnes är inte någon vekling, men han vet att ”när ett svar är milt, avvänder det raseri, men ett ord som vållar smärta får vrede att stiga upp”. — Ordspråksboken 15:1, NW.

8. Varför är det inte lätt att vara mild till sinnes?

⁸ Eftersom vi har ärvt ofullkomlighet och synd, har vi svårt för att vara milda till sinnes. (Romarna 5:12) Om vi är Jehovas tjänare, har vi också en kamp mot de onda andemakterna, som kan pröva vår mildhet genom förföljelse. (Efesierna 6:12) Och de flesta av oss arbetar bland personer som har den hårda anda som kännetecknar denna världen, som behärskas av djävulen. (1 Johannes 5:19) Hur kan vi då utveckla mildhet?

Hur man utvecklar mildhet

9. Vilken tanke kommer att hjälpa oss att utveckla mildhet?

⁹ En på bibeln grundad övertygelse om att vi måste visa mildhet kommer att hjälpa oss att utveckla denna egenskap. Vi måste dagligen arbeta på att utveckla mildhet. Annars kommer vi att bli lika de människor som betraktar mildhet som en svaghet och som tror att man får framgång genom att vara arrogant, tuff och rentav grym. Men Guds ord fördömer stolthet, och ett vist ordspråk lyder: ”En man som visar kärleksfull omtanke handlar på ett sätt som medför belöning för hans egen själ, men den grymme gör sin egen organism till något utstött.” (Ordspråksboken 11:17, NW; 16:18) Människor undviker en hård och ovänlig person, även om de kanske i första hand gör detta för att undvika att bli sårade av hans grymhet och brist på mildhet.

10. Vad måste vi underkasta oss, om vi skall vara milda till sinnes?

¹⁰ För att vara milda till sinnes måste vi underkasta oss Guds heliga andes eller verksamma krafts påverkan. Precis som Jehova har gjort det möjligt för jorden att frambringa skördar, gör han det möjligt för sina tjänare att frambringa andens frukt, inbegripet mildhet. Paulus skriver: ”Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, långmodighet, omtänksamhet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning. Mot sådana ting finns ingen lag.” (Galaterna 5:22, 23) Ja, mildhet är en av Guds andes frukter, som de visar som behagar honom. (Psalm 51:11, 12) Och vilka förändringar frambringar inte mildheten! För att belysa saken: En man som heter Tony var ett riktigt råskinn. Han slogs, rånade människor, smugglade narkotika, var ledare för ett motorcykelgäng och satt tidvis i fängelse. Men genom kunskap i bibeln och med Guds andes hjälp förändrades han och blev en Jehovas tjänare som är mild till sinnes. Tonys berättelse är inte ovanlig. Men vad kan då en person göra, om bristande mildhet har varit ett framträdande drag i hans personlighet?

11. Vilken roll spelar bönen i fråga om att utveckla mildhet?

¹¹ Innerlig bön om Guds ande och dess frukt mildhet kommer att hjälpa oss att odla denna egenskap. Vi kanske behöver fortsätta med att be, som Jesus sade, och Jehova kommer att höra vår bön. När Jesus hade visat att mänskliga fäder ger sina barn goda ting, sade han: ”Om alltså ni, fastän ni är [syndiga och därför förhållandevis] onda, förstår att ge goda gåvor åt era barn, hur mycket mer skall då inte Fadern i himmelen ge helig ande åt dem som ber honom!” (Lukas 11:9—13) Bön kan bidra till att göra mildhet till ett bestående drag av vårt temperament — en egenskap som bidrar till vår egen lycka och till deras lycka som umgås med oss.

12. Hur blir vi hjälpta att vara milda till sinnes, om vi kommer ihåg att människor är ofullkomliga?

¹² Att vi kommer ihåg att människor är ofullkomliga kan hjälpa oss att vara milda till sinnes. (Psalm 51:7) Vi kan inte — mer än andra människor — tänka eller handla fullkomligt, och därför bör vi verkligen ha empati och behandla dem som vi själva skulle tycka om att bli behandlade. (Matteus 7:12) Att vi är medvetna om att vi alla gör misstag bör få oss att vara förlåtande och milda till sinnes i vårt umgänge med andra. (Matteus 6:12—15; 18:21, 22) Är vi inte, när allt kommer omkring, tacksamma över att Gud visar oss kärlek och mildhet? — Psalm 103:10—14.

13. Hur kan vi få hjälp att uppodla mildhet, om vi erkänner att Gud har gett människor moralisk handlingsfrihet?

¹³ Att vi erkänner att Gud har skapat människor med moralisk handlingsfrihet kan också hjälpa oss att uppodla mildhet. Detta tillåter ingen att ostraffat ignorera Jehovas lagar, men det tillåter hans folks medlemmar att ha olika smakriktningar, sympatier och antipatier. Må vi därför erkänna att andra inte måste stöpas i den form som vi kanske anser vara bäst. Den andan kommer att hjälpa oss att vara milda till sinnes.

14. Vad bör vi vara beslutna att göra, när det gäller mildhet?

¹⁴ Att vi är beslutna att inte överge mildheten kommer att hjälpa oss att fortsätta med att odla denna egenskap. Vårt tänkesätt förändrades genom att vi underkastade oss Jehovas andes påverkan. (Romarna 12:2) En mild och Kristuslik anda hjälper oss nu att avhålla oss från att ägna oss åt ”tygellösa gärningar, lustar, vinmissbruk, bullersamma festupptåg, dryckesgillen och lagstridiga avgudiska handlingar”. Vi får aldrig överge mildheten av ekonomiska, sociala eller andra skäl, eller därför att människor talar skymfligt om vår gudaktighet. (1 Petrus 4:3—5) Vi får inte låta något få oss att ägna oss åt ”köttets gärningar”, så att vi förlorar vår mildhet och misslyckas med att ärva Guds rike eller att åtnjuta dess välsignelser. (Galaterna 5:19—21) Må vi alltid uppskatta privilegiet att få vara Guds tjänare, som är milda till sinnes, antingen vi är smorda till himmelskt liv eller har ett jordiskt hopp. Låt oss därför begrunda vilket gagn mildheten för med sig.

Gagnet av mildhet

15. Varför är det enligt Ordspråksboken 14:30 vist att vara mild?

¹⁵ En mild person har ett lugnt hjärta och sinne och en lugn kropp. Det är så därför att han inte inlåter sig på stridigheter, blir upprörd över andras göranden och låtanden eller plågar sig själv med ständiga bekymmer. Mildhet hjälper honom att tygla sina känslor, vilket är till både psykiskt och fysiskt gagn. Ett ordspråk lyder: ”Ett lugnt hjärta är den köttsliga organismens liv.” (Ordspråksboken 14:30, NW) Brist på mildhet kan leda till vrede som kan höja blodtrycket eller förorsaka besvär med matsmältningen, astma, ögonsjukdomar eller andra problem. Det är på många sätt till gagn för en kristen att vara mild till sinnes — han äger bland annat ”Guds frid”, som skyddar hans hjärta och tankeförmågor. (Filipperna 4:6, 7) Ja, det är verkligen vist att vara mild till sinnes!

16—18. Vilken inverkan har mildheten på våra relationer till andra?

¹⁶ Egenskapen mildhet förbättrar våra relationer till andra. Vi kanske en gång hade för vana att driva vår vilja igenom i saker och ting. Människor kanske blev arga på oss, därför att vi saknade ödmjukhet och mildhet. Vi bör under sådana omständigheter inte ha blivit förvånade, om vi blev indragna i den ena kontroversen efter den andra. Men ett ordspråk lyder: ”Där det inte finns någon ved slocknar elden, och där det inte finns någon baktalare stillnar striden. Som träkol för glöden och ved för elden, så är en stridslysten man när det gäller att få ett gräl att blossa upp.” (Ordspråksboken 26:20, 21, NW) Om vi är milda till sinnes, kommer vi, i stället för att lägga ved på elden och reta upp andra, att skapa goda relationer till dem.

¹⁷ En person som är mild till sinnes kommer antagligen att ha goda vänner. Människor tycker om att umgås med honom, därför att han har en positiv inställning, och hans ord är vederkvickande och söta som honung. (Ordspråksboken 16:24) Detta var sant om Jesus, som kunde säga: ”Ta på er mitt ok och bli mina lärjungar, för jag är mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat, så skall ni finna vederkvickelse för era själar. Ty mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.” (Matteus 11:29, 30) Jesus var inte hård, och hans ok var inte betungande. De som kom till honom blev väl behandlade och vederkvickta andligen, och det är på liknande sätt när vi umgås med en kristen vän som är mild till sinnes.

¹⁸ Mildhet gör att våra medtroende tycker om oss. De flesta av de kristna i Korint drogs utan tvivel till Paulus, eftersom han bönföll dem ”vid den Smordes mildhet och välvilja”. (2 Korintierna 10:1) Och eftersom aposteln Paulus var en mild och vänlig lärare, reagerade säkert också tessalonikerna positivt för hans undervisning. (1 Tessalonikerna 2:5—8) Det råder inget tvivel om att de äldste i Efesus hade lärt sig mycket av Paulus och att de älskade honom innerligt. (Apostlagärningarna 20:20, 21, 37, 38) Visar du mildhet som får andra att tycka om dig?

19. Hur hjälper mildheten Jehovas folks medlemmar att hålla sig på sin plats i hans organisation?

¹⁹ Ett milt sinnelag hjälper Jehovas folks medlemmar att vara fogliga och att hålla sig på sin plats i hans organisation. (Filipperna 2:5—8, 12—14; Hebréerna 13:17) Mildhet avhåller oss från att söka ära, som grundar sig på stolthet eller högmod och som är något motbjudande för Gud. (Ordspråksboken 16:5) En mild person anser sig inte vara förmer än sina medtroende, och han försöker inte framstå som bättre än de. (Matteus 23:11, 12) Han erkänner i stället att han är i ett syndfullt tillstånd och i behov av den lösen som Gud har tillhandahållit.

Mildhet främjar lycka

20. Vilken inverkan har mildheten på familjelivet?

²⁰ Alla Guds tjänare bör komma ihåg att mildhet är en frukt av hans ande, som främjar lycka. Eftersom Jehovas folks medlemmar visar sådana egenskaper som kärlek och mildhet, finns det gott om lyckliga familjer bland dem. När man och hustru uppträder milt mot varandra, uppfostras deras barn i en lugn miljö och inte i en familj där man gärna tar till hårda ord och handlingar. När en far ger sina barn råd i mildhet, har detta en god verkan på deras unga sinnen, och en mild ande kommer antagligen att bli en del av deras personlighet. (Efesierna 6:1—4) Ett milt sinnelag hjälper män att fortsätta att älska sina hustrur. Det hjälper hustrur att underordna sig sina män och får barn att lyda sina föräldrar. Mildheten får också familjemedlemmar att ha en förlåtande anda, som bidrar till lycka. — Kolosserna 3:13, 18—21.

21. Vad är kontentan av Paulus’ råd i Efesierna 4:1—3?

²¹ Familjer och enskilda som är milda till sinnes främjar lyckan i den församling som de är anslutna till. Därför måste Jehovas tjänare göra en uppriktig ansträngning att vara milda till sinnes. Gör du detta? Aposteln Paulus bönföll smorda medkristna att vandra värdigt sin himmelska kallelse och att göra detta ”med fullständig anspråkslöshet i sinnet och mildhet, med långmodighet”, i det att de hade ”fördrag med varandra i kärlek” och ivrigt strävade efter ”att iaktta andens enhet i fridens sammanhållande band”. (Efesierna 4:1—3) De kristna med ett jordiskt hopp måste också visa mildhet och andra gudaktiga egenskaper. Detta är den kurs som skänker sann lycka. De som är milda till sinnes är verkligen lyckliga!

Var iförd mildhet

”Iför er ... , såsom Guds utvalda, heliga och älskade, medömkans ömma tillgivenhet, omtänksamhet, anspråkslöshet i sinnet, mildhet och långmodighet.” — KOLOSSERNA 3:12.

1—3. Vad skriver aposteln Paulus i Kolosserna 3:12—14 om mildhet och andra gudaktiga egenskaper?

JEHOVA ger sitt folk den allra bästa symboliska klädsel. Alla som önskar få hans godkännande måste faktiskt vara iförda en klädnad som har mildhetens starka fibrer. Denna egenskap är tröstande, eftersom den minskar stressen i pressande situationer. Den är också till skydd, eftersom den avvärjer strid.

² Aposteln Paulus uppmanar smorda medkristna: ”Iför er ... , såsom Guds utvalda, heliga och älskade, medömkans ömma tillgivenhet, omtänksamhet, anspråkslöshet i sinnet, mildhet och långmodighet.” (Kolosserna 3:12) Det grekiska ord som översätts med ”iför er” står i ett tempus som anger att man skall handla med en känsla av brådska. De smorda, som var utvalda, heliga och älskade av Gud, skulle inte dröja med att iföra sig en sådan egenskap som mildhet.

³ Paulus tillägger: ”Fortsätt att ha fördrag med varandra och att villigt förlåta varandra, om någon har orsak till klagomål mot en annan. Såsom Jehova villigt har förlåtit er, just så skall också ni göra. Men förutom allt detta skall ni iföra er kärleken, eftersom den är ett fullkomligt föreningsband.” (Kolosserna 3:13, 14) Kärlek, mildhet och andra gudaktiga egenskaper gör det möjligt för Jehovas vittnen att bo tillsammans i endräkt. — Psalm 133:1—3.

Det behövs herdar som är milda till sinnes

4. Av vilka egenskaper är den symboliska klädnad vävd, som alla sanna kristna bär?

⁴ Sanna kristna vinnlägger sig om att låta sina ”lemmar, som är på jorden, vara som döda vad beträffar otukt, orenhet, sexuell böjelse, skadligt begär och vinningslystnad”, och de arbetar på att ta av sig alla gamla klädesplagg som har tyg av vrede, förbittring, uselhet, skymford och oanständigt tal. (Kolosserna 3:5—11) De tar av sig ”den gamla personligheten” (ordagrant: ”den gamla människan”) och tar på sig ”den nya personligheten” (eller: ”den nya människan”), en lämplig dräkt. (Efesierna 4:22—24, Kingdom Interlinear) Deras nya klädnad, som har vävts av medömkan, omtänksamhet, anspråkslöshet i sinnet, mildhet och långmodighet, hjälper dem att lösa problem och att leva gudaktigt. — Matteus 5:9; 18:33; Lukas 6:36; Filipperna 4:2, 3.

5. Vad är det som gör det till en sådan glädje att få vara en del av den kristna församlingen?

⁵ Människor som betraktas som framgångsrika i denna världen är ofta känslokalla och rentav grymma. (Ordspråksboken 29:22) Men hur vederkvickande annorlunda är det inte bland Jehovas folk! Den kristna församlingen fungerar inte på det sätt som många driver ett företag — effektivt men hårt — något som gör många människor olyckliga. Det är i stället en glädje att få vara en del av församlingen. Det är så bland annat på grund av att ett milt sinnelag är ett drag av den vishet som visas av de kristna i allmänhet och av de män som är kvalificerade att undervisa medtroende i synnerhet. Ja, glädje blir resultatet av den undervisning och de råd som ges av förordnade äldste, som undervisar ”med en mildhet som hör visheten till”. — Jakob 3:13.

6. Varför måste kristna äldste vara milda till sinnes?

⁶ Andan eller den dominerande inställningen bland Guds folk gör att de män som har blivit betrodda med att utöva tillsyn i församlingen måste vara milda till sinnes, resonliga och förstående. (1 Timoteus 3:1—3) Jehovas tjänare är lika blida får och inte lika halsstarriga getter, envisa mulåsnor eller rovlystna vargar. (Psalm 32:9; Lukas 10:3) Eftersom de är fårlika, måste de behandlas med mildhet och skonsamhet. (Apostlagärningarna 20:28, 29) Ja, Gud förväntar att de äldste skall vara milda, omtänksamma, kärleksfulla och tålmodiga mot hans får. — Hesekiel 34:17—24.

7. Hur bör de äldste undervisa andra och hjälpa dem som är andligen sjuka?

⁷ Som ”en Herrens slav” bör en äldste ”vara mild och vänlig mot alla, kvalificerad att undervisa, i det han behärskar sig under onda förhållanden och med mildhet visar dem till rätta som inte är gynnsamt stämda; då Gud kanske kan ge dem sinnesändring, som leder till exakt kunskap om sanningen”. (2 Timoteus 2:24, 25) Eftersom fåren tillhör Gud, bör kristna herdar visa öm hänsyn, när de försöker hjälpa de andligen sjuka. De äldste får inte behandla dem som en lejd herde skulle göra, utan de måste likt den rätte herden, Jesus Kristus, vara milda till sinnes. — Johannes 10:11—13.

8. Vad hände med Mose, som var så mild till sinnes, och varför det?

⁸ En äldste kan ibland finna det svårt att bevara en mild ande. ”Mose var den ojämförligt saktmodigaste av alla de människor som var på markens yta.” (4 Moseboken 12:3, NW) Men när israeliterna hotades av vattenbrist i Kades, trätte de med Mose och klandrade honom för att ha lett dem ut ur Egypten och in i en ofruktbar vildmark. Och trots allt det som Mose saktmodigt hade uthärdat, talade han nu överilat och hårt. Mose och Aron stod inför folket och riktade uppmärksamheten på sig själva, och Mose sade: ”Hör nu på, ni upprorsmakare! Är det från den här branta klippan som vi skall låta vatten komma ut åt er?” Därefter slog Mose två gånger på den branta klippan med sin stav, och Gud lät ”mycket vatten” komma ut för folket och dess djur. Jehova blev missnöjd, därför att Mose och Aron inte hade helgat honom, och därför fick Mose inte privilegiet att leda israeliterna in i det utlovade landet. — 4 Moseboken 20:1—13, NW; 5 Moseboken 32:50—52; Psalm 106:32, 33.

9. Hur kan en äldstes mildhet komma att prövas?

⁹ En kristen äldstes mildhet kan också bli prövad på olika sätt. Paulus varnade till exempel Timoteus och skrev att det skulle kunna uppstå någon som var ”uppblåst av högmod” och ”sjuk i sinnet på grund av spörsmål och debatter om ord”. Paulus tillade: ”Av dessa ting uppkommer avund, osämja, skymfanden, onda misstankar, häftiga dispyter om struntsaker bland människor som är fördärvade i sinnet och har berövats sanningen.” Tillsyningsmannen Timoteus skulle inte handla hårt, utan han skulle ”fly från dessa ting” och ”trakta efter rättfärdighet, gudaktig hängivenhet, tro, kärlek, uthållighet, ett milt och gott lynne”. — 1 Timoteus 6:4, 5, 11.

10. Vad skulle Titus påminna församlingarna om?

¹⁰ De äldste måste vara milda, men de måste ändå hålla fast vid det som är rätt. Titus gjorde detta, och han påminde dem som var anslutna till församlingarna på Kreta att ”inte bespotta någon, att inte vara stridslystna, att vara resonliga och lägga i dagen all mildhet mot alla människor”. (Titus 3:1, 2) För att visa de kristna varför de skulle vara milda till sinnes mot alla skulle Titus rikta uppmärksamheten på hur omtänksam och kärleksfull Jehova hade varit. Gud hade inte frälst de troende på grund av några rättfärdiga gärningar som de hade utfört, utan efter sin barmhärtighet genom Jesus Kristus. Jehovas mildhet och tålamod innebär frälsning för oss också. Därför bör nutida äldste likt Titus påminna församlingarna om att underordna sig Gud och efterlikna honom genom att behandla andra på ett milt sätt. — Titus 3:3—7; 2 Petrus 3:9, 15.

Mildhet vägleder den vise rådgivaren

11. Hur bör man ge råd enligt Galaterna 6:1, 2?

¹¹ Men hur är det då om ett symboliskt får har syndat? Paulus skriver: ”Bröder, även om en människa innan hon vet ordet av begår ett eller annat felsteg, skall ni som har andliga förutsättningar söka föra en sådan till rätta igen i en ande av mildhet, medan du håller ett öga på dig själv, för att inte också du skall bli frestad. Fortsätt att bära varandras bördor och uppfyll på så sätt den Smordes lag.” (Galaterna 6:1, 2) Råd är effektivare om de ges i en anda av mildhet. Och även om den person som de äldste försöker ge råd är arg, bör de visa självbehärskning och inse att ”en mild tunga, den kan bryta sönder ben”. (Ordspråksboken 25:15, NW) En person som är lika hård som ben kan bli mildare stämd genom ett milt uttalande, och han kan vekna i sin hårdhet.

12. Hur hjälper en mild ande en rådgivare?

¹² Jehova är en undervisare som är mild till sinnes, och hans milda sätt att undervisa är effektivt i församlingen. Detta gäller i synnerhet när de äldste finner det nödvändigt att ge råd åt dem som behöver andlig hjälp. Lärjungen Jakob skriver: ”Vem är vis och förståndig bland er? Han må genom sitt utmärkta uppförande visa sina gärningar med en mildhet som hör visheten till.” Mildheten kommer från respekt för och tacksamhet över ”visheten från ovan” och att man i blygsamhet erkänner sina egna begränsningar. En mild och ödmjuk ande skyddar rådgivaren mot att göra anmärkningar och misstag som är till skada, och den gör det lättare att ta emot hans råd. — Jakob 3:13, 17.

13. Hur påverkar ”en mildhet som hör visheten till” det sätt varpå råd ges?

¹³ ”En mildhet som hör visheten till” hindrar en rådgivare från att vara tanklöst burdus eller hård. Men en äldste får inte vara så rädd för att förlora en persons vänskap eller godkännande att han bara säger sådant som personen i fråga vill höra i stället för att ge rättframma råd grundade på Guds ord. (Ordspråksboken 24:24—26; 28:23, NW) Det råd som Amnon fick av sin kusin tillfredsställde hans begär, men det kostade honom livet. (2 Samuelsboken 13:1—19, 28, 29) De äldste i våra dagar får därför inte vattna ur bibelns principer för att lugna någons samvete, eftersom detta skulle kunna utsätta personens liv för fara. Likt Paulus får de äldste inte undandra sig att berätta för andra ”om allt Guds rådslut”.(Apostlagärningarna 20:26, 27; 2 Timoteus 4:1—4) En mogen kristen rådgivare visar gudaktig fruktan och ger rättfärdiga råd med en mildhet som hör visheten till.

14. Varför bör en äldste akta sig för att åt andra fatta sådana beslut som de själva bör fatta?

¹⁴ Mildhet i förening med himmelsk vishet kommer att hindra en äldste från att ställa hårda krav. Han bör också inse att det skulle vara oförståndigt och opassande att han för en annan person fattade sådana beslut som denne själv borde fatta. Om en äldste fattade beslut för andra, skulle han bli ansvarig för följderna, och han skulle vara medskyldig till eventuella dåliga resultat. En äldste kan rikta uppmärksamheten på vad bibeln säger i frågan, men om det inte finns någon lag i bibeln om den, måste en persons eget omdöme och samvete avgöra vad han skall göra eller inte skall göra. Som Paulus skriver: ”Var och en skall ... bära sin egen ansvarsbörda.” (Galaterna 6:5; Romarna 14:12) Men en äldste kan hjälpa en person som ber om råd att fatta rätt beslut genom att ställa sådana frågor som kan hjälpa personen i fråga att dra rätta slutledningar av de skriftställen som har att göra med de olika valmöjligheter som står öppna för honom.

15. Vad bör en äldste göra om han inte vet svaret på en fråga?

¹⁵ Om en äldste inte vet svaret på en fråga, bör han inte svara bara för att rädda ansiktet. Den mildhet som hör visheten till kommer att avhålla honom från att gissa och kanske ge ett felaktigt svar, som senare kanske skulle kunna leda till bekymmer. ”Tiga har sin tid, och tala har sin tid.” (Predikaren 3:7; jämför Ordspråksboken 21:23.) En äldste bör ”tala” endast när han vet svaret på en fråga eller har gjort tillräckliga efterforskningar för att ge ett korrekt svar. Det är förståndigt att lämna spekulativa frågor obesvarade. — Ordspråksboken 12:8; 17:27; NW; 1 Timoteus 1:3—7; 2 Timoteus 2:14.

Värdet av en mängd rådgivare

16, 17. Varför är det viktigt att äldste rådgör med varandra?

¹⁶ Bön och studium kommer att hjälpa de äldste att besvara frågor och klara av svåra problem, men man bör också komma ihåg att ”genom mängden av rådgivare når man resultat”. (Ordspråksboken 15:22, NW) Att man rådgör med andra äldste leder till en värdefull samlad vishet. (Ordspråksboken 13:20) Alla äldste har inte lika stor erfarenhet eller biblisk kunskap. Därför bör den mildhet som hör visheten till driva en mindre erfaren äldste att rådgöra med äldste som har mer kunskap och erfarenhet — i synnerhet om det är någon allvarlig fråga som skall behandlas.

¹⁷ Äldste som väljs ut till att handha något allvarligt ärende kan ändå konfidentiellt söka hjälp. För att få hjälp med att döma israeliterna valde Mose ut ”dugliga män”, som fruktade Gud och som var ”pålitliga” och hatade ”orätt vinning”. Även om de var äldste, hade de inte lika mycket kunskap och erfarenhet som Mose, och därför brukade de låta ”en svår rättssak” ”komma inför Mose, men varje mindre rättssak brukade de själva handha som domare”. (2 Moseboken 18:13—27, NW) Därför kan äldste i våra dagar, som handhar en svår rättssak, söka hjälp hos erfarna tillsyningsmän, även om de sedan själva fäller det slutliga utslaget.

18. Vilka faktorer är avgörande för att man skall fatta rätta beslut, när man behandlar kommittéärenden?

¹⁸ I den judiska Mishna heter det att de som utgjorde de lokala domstolarna i Israel varierade i antal efter hur allvarlig rättssaken var. Det ligger ett stort värde i mängden av rådgivare, men enbart ett stort antal garanterar inte att man fattar rätt beslut, eftersom en majoritet kan ha fel. (2 Moseboken 23:2) De avgörande faktorerna för att man skall kunna fatta rätta beslut är bibeln och Guds ande. Vishet och mildhet kommer att få de kristna att underordna sig den vägledning som dessa ger.

Att vittna med mildhet

19. Hur hjälper mildheten Jehovas folks medlemmar att vittna för andra?

¹⁹ Mildhet hjälper också Jehovas tjänare att vittna för människor med olika läggning. (1 Korintierna 9:22, 23) Jesus undervisade med mildhet, och därför var inte ödmjuka människor rädda för honom, som de var för de hårda religiösa ledarna. (Matteus 9:36) Hans milda sätt drog naturligtvis till sig ”får” och inte onda ”getter”. (Matteus 25:31—46; Johannes 3:16—21) Även om Jesus använde kraftfulla ordalag, när han hade med getlika skrymtare att göra, måste Jehovas vittnen i våra dagar vara milda, när de förkunnar Guds domsbudskap, eftersom de inte har samma insikt och myndighet som Jesus hade. (Matteus 23:13—36) När de som är ”inordnade rätt för evigt liv” hör budskapet om Riket predikas med mildhet, blir de troende, precis som de fårlika människor blev som lyssnade till Jesus. — Apostlagärningarna 13:48.

20. Hur blir det till gagn för en person som studerar bibeln att undervisas med mildhet?

²⁰ Man uppnår goda resultat genom att vittna och undervisa andra med mildhet och genom att vädja till dem på grundval av logik, bibliska principer och sanningen. ”Helga den Smorde såsom Herre i era hjärtan”, skriver Petrus, ”i det ni alltid är redo att komma med ett försvar inför var och en som av er kräver ett skäl för det hopp som är i er, men gör det med mildhet och djup respekt”. (1 Petrus 3:15) En person som undervisas på ett milt sätt kan koncentrera sig på det han får lära i stället för att bli distraherad eller kanske rentav ta anstöt av ett hårt och diskussionslystet sätt. Likt Paulus kan förkunnare som undervisar med mildhet säga: ”På inget sätt ger vi någon som helst orsak att snava, för att vår tjänst inte skall klandras.” (2 Korintierna 6:3) Till och med motståndare reagerar ibland gynnsamt för dem som undervisar med mildhet.

Det krävs mildhet av alla

21, 22. Hur är mildheten till gagn för alla bland Jehovas folk?

²¹ Men vi får inte anlägga kristen mildhet bara för att imponera på dem som är utanför Jehovas organisation. Denna egenskap är också viktig i relationerna mellan Guds folks medlemmar. (Kolosserna 3:12—14; 1 Petrus 4:8) Församlingar blir andligen uppbyggda, när äldste och biträdande tjänare, som är milda till sinnes, samarbetar i endräkt. Det är viktigt för alla bland Jehovas folk att visa mildhet och andra gudaktiga egenskaper, eftersom det är ”en och samma lag” för alla. — 2 Moseboken 12:49; 3 Moseboken 24:22.

²² Mildheten bidrar till friden och lyckan bland Guds folk, och den bör därför vara en del av det tyg av egenskaper som utgör den klädnad som alla kristna bör bära i sitt hem, i församlingen och på andra platser. Ja, alla Jehovas tjänare måste vara iförda mildheten.