Hur många sinnen har vi egentligen?

”Vi samspelar med vår omgivning så effektivt och så obesvärat att det är svårt att riktigt förstå vilka omfattande beräkningar som ligger bakom även de enklaste sinnesupplevelser.” – SENSORY EXOTICA —A WORLD BEYOND HUMAN EXPERIENCE.

TÄNK dig att du cyklar längs en fridfull väg på landet. Medan du trampar är det sinnesceller i dina ben som hjälper dig att ta i så mycket som behövs för att hålla farten. Dina balansorgan håller dig upprätt, din näsa andas in de ljuvliga dofterna, dina ögon fångar upp de vackra vyerna, och dina öron uppfattar fåglarnas kvitter. Törstig greppar du flaskan med handen, och du gör det med hjälp av känselreceptorer i fingrarna. Smaklökarna och receptorerna som känner av värme och kyla avslöjar dryckens smak och temperatur. Receptorer i huden och sinnesceller som är kopplade till håret på din kropp registrerar hur stark vinden är och, i samarbete med ögonen, hur snabbt du färdas. Huden informerar dig också om den omgivande temperaturen och luftfuktigheten, samtidigt som ditt tidsbegrepp talar om för dig ungefär hur länge du har varit ute. Så småningom kommer dina inre sinnesorgan att få dig att vila och äta. Ja, livet är verkligen en fulländad symfoni av sinnesintryck!

Bara fem sinnen?

Hur många sinnen är aktiverade under en sådan här cykeltur – bara de fem traditionella sinnena: syn, hörsel, lukt, smak och känsel? Enligt Encyclopædia Britannica var det filosofen Aristoteles som räknade upp de här fem sinnena, och hans ”inflytande har varit så bestående att många fortfarande talar om de fem sinnena som om det inte finns några andra”.

Men enligt Encyclopædia Britannica har undersökningar av enbart hudens sensibilitet ”gett bevis för att människan har mer än fem sinnen”. Hur kan det vara så? Jo, vissa funktioner som en gång klumpades ihop under känselsinnet betraktas nu som separata sinnesorgan. Ett exempel är att smärtreceptorer reagerar för och skiljer mellan mekanisk, termisk och kemisk retning. Andra receptorer signalerar klåda. Det tycks finnas belägg för att vi har åtminstone två slags tryckreceptorer – ett slag för lätta, ytliga tryck och ett annat för djupare stimulering. Kroppen har också en lång rad inre sinnesorgan. Vilken uppgift har de?

De inre sinnesorganen

Inre sinnesorgan upptäcker förändringar som sker inne i kroppen. De signalerar sådant som hunger, törst, trötthet, inre smärta och behovet av att andas och gå på toaletten. I samverkan med vår biologiska klocka får inre sinnesorgan oss att känna trötthet vid slutet av dagen och att känna av tidsomställningen om vi har flugit över flera tidszoner. Man har faktiskt föreslagit att tidsuppfattningen skall räknas till våra sinnen, eftersom vi medvetet kan ”känna” tidens flöde.

Vi har också ett balanssinne med balansorgan i vårt inneröra. Det känner av tyngdkraften, acceleration och rotation. Och slutligen har vi ett muskelsinne som gör att vi kan känna när muskler spänns och uppfatta kroppsdelarnas rörelse och position även med slutna ögon.

Naturligtvis är det inte bara människor som har sinnesorgan. Även djuren har en mängd olika sinnen, bland andra några som är helt fantastiska och som vi saknar. I följande artikel skall vi granska några av dessa. Vi skall också ta en närmare titt på oss själva och de unika egenskaper som ger oss människor en särställning bland jordens levande varelser.

[Ruta/Bilder på sidan 4]

Människans förunderliga känsel

Människans hand har en alldeles utomordentlig känselförmåga. Tidskriften Smithsonian berättar att forskare har funnit att vår hand kan känna av en punkt som inte är högre än 3 mikrometer. (Våra hårstrån har en diameter på 50 till 100 mikrometer.) Men när man ”använde en yta med struktur i stället för bara en punkt, märkte forskarna att handen kan upptäcka ojämnheter som är 75 nanometer höga”, och en nanometer är bara en tusendels mikrometer! En sådan fantastisk känsel tror man beror på de omkring 2 000 känselreceptorer som finns i varje fingertopp.

Känselsinnet är också mycket viktigt för hälsan och välbefinnandet. ”När någon smeker oss, frigörs hormoner som kan lindra smärta och hjälpa oss att tänka klart”, står det i U.S.News & World Report. Somliga tror att ett barn hämmas i sin tillväxt, om det inte får känna andras kärleksfulla beröring.

Fantastiska sinnen i djurvärlden

DEN lilla musen känner sig säker när den kilar runt på jakt efter mat i mörkret. Men musen räknar inte med näsgropsormens förmåga att ”se” värmen som strålar ut från den varma kroppen – en livsfarlig missbedömning. En flundra ligger fullständigt dold under ett lager sand i botten av en bassäng när en hungrig haj simmar mot den. Hajen kan inte se flundran, men plötsligt stannar den, kör ner nosen i sanden och slukar bytet.

Ja, näsgropsormen och hajen är exempel på djur med specialiserade sinnen som vi människor inte har. Sedan finns det många djur som har sinnen som liknar våra men som är skarpare eller som kan uppfatta sådant som våra inte kan. Synen är ett bra exempel på det.

Ögon som ser en annan värld

Den färgskala som våra ögon kan registrera är bara en liten del av hela det elektromagnetiska spektrumet. Våra ögon kan till exempel inte se infraröd strålning, som har längre våglängd än rött ljus. Näsgropsormar däremot har två små organ, eller gropar, mellan ögonen och näsöppningarna som kan uppfatta infraröd strålning.a Därför kan de även i mörker hugga ett varmblodigt byte utan att missa.

Över den violetta delen av det synliga spektrumet ligger ultraviolett (UV) ljus. Även om våra ögon inte kan uppfatta UV-ljus, är det synligt för många djur, bland annat fåglar och insekter. Bin orienterar sig med hjälp av solen – även en molnig dag när den är dold – genom att leta reda på luckor i molntäcket och se det mönster som polariserat UV-ljus skapar. Många blommande växter har mönster som är synliga bara i UV-området, och en del blommor har till och med en ”nektarmarkering” – ett område som reflekterar UV-ljuset annorlunda – för att visa insekterna var nektarn finns. Vissa bär och fröer gör sig synliga för fåglar på liknande sätt.

Eftersom fåglar ser UV-strålar och eftersom det här ljuset ger deras fjäderdräkt extra glans, ser de förmodligen mer färggranna ut i varandras ögon än i våra. De har ett ”särskilt djup i färgerna som vi inte ens kan föreställa oss”, sade en ornitolog. Möjligen kan även förmågan att se UV-ljus hjälpa tornfalkar och vissa hökar att lokalisera sorkar och skogsmöss. Hur då? Jo, sorkhanar ”producerar urin och spillning som innehåller kemiska ämnen som absorberar UV-strålar, och de markerar sina vägar med urin”, sägs det i tidskriften BioScience. Fåglar kan därför ”se vilka områden som har ett rikt bestånd av sorkar” och koncentrera sina ansträngningar på dem.

Varför har fåglar så bra syn?

Fåglarnas synförmåga är ett under. ”Den främsta anledningen till det”, sägs det i boken All the Birds of the Bible, ”är att den bildregistrerande vävnad som täcker ögats insida är rikare på synceller än ögat hos andra varelser. Antalet synceller avgör ögats förmåga att se små föremål på avstånd. Näthinnan i ett människoöga innehåller omkring 200 000 synceller per kvadratmillimeter, men de flesta fåglar har tre gånger så många, och hökar, gamar och örnar har en miljon eller fler per kvadratmillimeter.” Dessutom har vissa fåglar fördelen av att ha två centrala gropar – områden för maximalt detaljseende – i varje öga, vilket ger dem en överlägsen förmåga att uppfatta avstånd och hastighet. Fåglar som fångar flygande insekter är utrustade på samma sätt.

Fåglar har också en ovanligt mjuk lins som gör det möjligt att snabbt fokusera blicken. Föreställ dig hur farligt det skulle vara att flyga omkring, särskilt i skogar och snår, om allt bara var suddigt och otydligt. Ja, tänk vilken vishet som fågelögats konstruktion visar prov på!b

Elektrisk sinnesfunktion

Scenariot som beskrevs tidigare med den dolda flundran och hajen har faktiskt inträffat under en vetenskaplig studie av hajar. Forskarna ville veta om hajar och rockor kan känna de små elektriska fält som levande fiskar alstrar.c För att ta reda på detta gömde de elektroder i sanden i botten på bassängen och såg till att elektroderna hade rätt spänning. Vad blev resultatet? Så fort hajen kom nära elektroderna gick den till våldsamt angrepp mot dem.

Hajar har vad man kan kalla passiv elektroreception – de känner alltså av elektriska fält ungefär som örat passivt hör olika ljud. Elektriska fiskar däremot har aktiv elektroreception. I likhet med fladdermöss som sänder ut en ljudsignal och läser av ekot sänder de här fiskarna ut elektriska vågor eller pulser, beroende på art, och känner sedan av alla störningar i de elektriska fälten med hjälp av särskilda receptorer.d På det här sättet kan elektriska fiskar upptäcka hinder, möjliga byten och även en partner.

En inbyggd kompass

Tänk hur livet skulle vara om din kropp var utrustad med en inbyggd kompass. Att gå vilse skulle definitivt inte ställa till problem! Hos vissa djur, bland annat honungsbin och laxfiskar, har forskare hittat mikroskopiska kristaller av magnetit, som är ett magnetiskt mineral. Cellerna som innehåller de här kristallerna är kopplade till nervsystemet. Därför har bin och laxfiskar visat sig kunna upptäcka magnetfält. Bin använder faktiskt jordens magnetfält när de tillverkar honungskakor och när de navigerar.

Forskare har också hittat magnetit i en bakterieart som lever i bottensediment i hav. När sedimentet rörs upp, påverkas magnetiten av jordens magnetfält så att bakterien riktas in på ett sådant sätt att den kan ta sig tillbaka ner i sitt trygga hem i havsbottnen. Annars skulle den dö.

Många djur som flyttar mellan olika platser – till exempel fåglar, sköldpaddor, laxar och valar – kan också ha ett magnetiskt sinne. Men de verkar inte vara beroende av enbart det här sinnet, utan de tycks navigera med hjälp av flera olika sinnen. Laxen använder förmodligen sitt goda luktsinne för att hitta vattendraget där den föddes. Staren navigerar med hjälp av solen, och vissa andra fåglar gör det med hjälp av stjärnorna. Men det är som Howard C. Hughes, professor i psykologi, skriver: ”Vi har uppenbarligen en lång väg kvar innan vi förstår dessa och andra mysterier i naturen.” (Sensory Exotica—A World Beyond Human Experience)

Hörselförmågor att avundas

Jämfört med människan har många djur en fantastisk hörsel. Vi kan höra ljud som har en frekvens mellan 20 och 20 000 hertz (svängningar per sekund), men hundar kan höra i området 40 till 46 000 hertz och hästar mellan 31 och 40 000 hertz. Elefanter och nötkreatur kan även höra i infraljudsområdet (strax under människans hörområde) till så lågt som 16 hertz. Eftersom låga frekvenser färdas längre, kan elefanter möjligen kommunicera på en halv mils avstånd. En del forskare säger att vi skulle kunna iaktta reaktionen hos sådana djur för att få en tidig varning om jordbävningar och svåra väderförhållanden, vilka båda ger upphov åt infraljud.

Även insekter har ett stort hörområde, och vissa kan höra i ultraljudsområdet, mer än två oktaver över vår hörselförmåga, och vissa i infraljudsområdet. Ett fåtal insekter hör med hjälp av tunna, platta, trumhinneliknande membran som finns nästan överallt på kroppen utom på huvudet. Andra insekter hör med känsliga hårstrån som inte bara reagerar för ljud, utan också för de allra minsta rörelser i luften, till exempel de som uppstår när vi rör handen. Den här känsligheten är förklaringen till att det är så svårt att smälla till en fluga!

Tänk dig att du kunde höra insekternas fotsteg! Världens enda flygande däggdjur, fladdermusen, besitter en sådan fantastisk hörsel. Naturligtvis måste fladdermusen ha specialiserad hörsel för att kunna navigera i mörker och fånga insekter med hjälp av ekolokalisering.e Professor Hughes säger: ”Föreställ dig en ekolodsanläggning som är mer sofistikerad än de som finns i våra mest avancerade ubåtar. Tänk dig nu att den anläggningen används av en liten fladdermus som lätt får plats i din handflata. Alla beräkningar som gör att fladdermusen kan bedöma den jagade insektens avstånd, hastighet och till och med art utförs av en hjärna som är mindre än din tumnagel!”

Exakt ekolokalisering är även beroende av egenskaperna hos ljudsignalen som sänds ut, och fladdermössen ”har förmåga att reglera röstläget på ett sätt som kan göra vilken operasångare som helst avundsjuk”, sägs det i en bok.f Vissa arter kan även rikta ljudet i en stråle, förmodligen med hjälp av de hudveck de har runt näsborrarna. Allt det här ger en ekolokalisering som är så sofistikerad att den kan skapa en ”ljudbild” av så tunna föremål som ett hårstrå!

Det finns dessutom åtminstone två typer av fåglar – salanger i Asien och Australien samt oljefåglar i tropiska Amerika – som också använder ekolokalisering. Men det verkar som om de använder den här förmågan enbart till att navigera i de mörka grottor där de sover.

Ekolokalisering till havs

Tandvalar använder också ekolokalisering, även om forskare ännu inte vet exakt hur det här fungerar. Delfinens ekolokalisering börjar med tydliga klickljud, som man tror härrör från nässystemet och inte från struphuvudet. Melonen, dvs. utbuktningen av fettvävnad i delfinens panna, riktar ljudet i en stråle som ”lyser upp” området framför djuret. Hur hör delfinerna sina ekon? Tydligtvis inte med öronen, utan med underkäken och tillhörande organ som ansluter till mellanörat. Det är intressant att det här området innehåller samma slags fett som finns i delfinens melon.

De klickljud som delfinen använder vid ekolokalisering har slående likheter med en matematisk vågform som kallas Gabors funktion. Den här funktionen, säger Hughes, visar att delfinernas klickljud är ”matematiskt sett en näst intill idealisk ekolodssignal”.

Delfiner kan justera klickljudens styrka från en tyst viskning till en ljudnivå på hela 220 decibel. Hur hög ljudnivå är det? Ja, hög rockmusik kan nå 120 decibel och artillerield 130 decibel. Utrustade med det här mycket kraftfulla ekolokaliseringssystemet kan delfiner upptäcka så små saker som en knappt tio centimeter stor boll på cirka 120 meters håll och kanske ännu längre bort i lugna vatten.

När du tänker på vilka fantastiska sinnen som finns i världen av levande varelser, fylls du då inte av vördnad och förundran? De som är ödmjuka och välinformerade känner det vanligtvis så – vilket leder oss tillbaka till frågan om hur vi är formade. Visserligen förbleknar ofta våra sinnen i jämförelse med dem som vissa djur, även insekter, har. Men det är bara vi som rörs av det vi ser i naturen. Varför har vi sådana känslor? Och varför försöker vi få kunskap om levande varelser och även få reda på själva syftet med dem, och varför försöker vi förstå vår egen plats i tillvaron?

[Fotnoter]

[Ruta/Bilder på sidan 9]

Insekter: Håll er undan!

”Varje dag runt skymningstid händer något häpnadsväckande under de böljande kullarna i närheten av San Antonio i Texas”, sägs det i boken Sensory Exotica—A World Beyond Human Experience. ”Från långt håll kanske du tror att du ser ett enormt svart moln som stiger upp ur jordens inre. Men det är inget rökmoln som förmörkar den tidiga kvällshimlen, utan 20 miljoner mexikanska veckläppade fladdermöss som beger sig ut ur Bracken Caves inre.”

Enligt en senare beräkning kan det finnas 60 miljoner fladdermöss i Bracken Cave. Medan de beger sig 3 000 meter upp i kvällshimlen, äter de sin favoriträtt, insekter. Kvällshimlen måste vara helt uppfylld av fladdermössens ultraljudsrop, men det råder ingen förvirring, eftersom vart och ett av de här unika däggdjuren är utrustat med ett mycket sofistikerat system för att upptäcka det egna ekot.

[Bild]

Bracken Cave

[Bildkälla]

Genom vänligt tillmötesgående från Lise Hogan

[Bild]

Mexikansk veckläppad fladdermus – ekolokalisering

[Bildkälla]

© Merlin D. Tuttle, Bat Conservation International, Inc.

[Bild på sidan 7]

Honungsbin – syn och magnetiskt sinne

[Bild på sidan 7]

Kungsörn – syn

[Bild på sidan 7]

Rocka – elektrisk sinnesfunktion

[Bild på sidan 7]

Starar – syn

[Bild på sidan 7]

Lax – lukt

[Bildkälla]

U.S. Fish & Wildlife Service, Washington D.C.

[Bild på sidan 7]

Sköldpadda – förmodligen magnetiskt sinne

[Bild på sidan 7]

Haj – elektrisk sinnesfunktion

[Bild på sidan 8]

Elefant – hör lågfrekventa ljud

[Bild på sidan 8]

Hund – hör högfrekventa ljud

[Bild på sidan 9]

Delfiner – ekolokalisering

Speciella gåvor som gör oss unika

Vetenskapsmannen studerar naturen för att han njuter av den, och han njuter av den för att den är vacker. – JULES-HENRI POINCARÉ, FRANSK VETENSKAPSMAN OCH MATEMATIKER (1854–1912).

POINCARÉ beundrade verkligen skönheten i naturen, i synnerhet harmonins och ordningens ”djupare skönhet” som tilltalar en vetenskapsman. Men man behöver inte vara vetenskapsman för att uppskatta skönheten och ordningen omkring en. För omkring 3 000 år sedan gjorde den konstruktion och formgivning som är uppenbar i skapelsen ett starkt intryck på psalmisten David – särskilt människokroppens konstruktion. Därför sade han i en bön: ”Jag kommer att prisa dig, ty på ett sätt som inger fruktan är jag underbart gjord. Dina verk är underbara, som min själ mycket väl vet.” (Psalm 139:14)

Sådana känslor av förundran och vördnad är unika för människan, långt över förmågan även hos det mest intelligenta djur. Men vårt intresse för naturen går längre än så. Eftertänksamma män och kvinnor i alla åldrar har frågat sig: Vad står bakom den fantastiska konstruktion som allt levande visar prov på? Ja, hur kommer det sig att allt levande existerar till att börja med? Och vad är vår plats i den här tillvaron? Vetenskap och introspektivt tänkande kan inte besvara de här frågorna. Men Bibeln, som är inspirerad av Gud, ger verkligen tillfredsställande svar. (2 Petrus 1:20, 21)

Den här forntida heliga boken förklarar att våra unika egenskaper och drag är ett resultat av att vi skapades ”till Guds avbild”, vilket innebär att vi kan återspegla (om än i mindre utsträckning) vår Skapares egenskaper. (1 Moseboken 1:27) Så även om vi inte har ögon som en örn, kan vi visa prov på framsynt vishet. Vår hörsel går kanske inte att jämföra med fladdermusens, men vi kan lyssna intresserat till samtal, uppskatta musik och njuta av de behagliga ljuden i naturen. Och visserligen har vi ingen inbyggd kompass, men när vi vänder oss till Guds ord, Bibeln, får vi den allra bästa vägledningen i livet. (Ordspråken 3:5, 6)

Att vi blev skapade till Guds avbild förklarar också varför det bara är vi som har ett andligt behov. ”Människan skall leva inte bara av bröd”, sade Jesus, ”utan av varje uttalande som går ut genom Jehovas mun.” (Matteus 4:4) Försöker du regelbundet ta till dig av dessa styrkande uttalanden genom att läsa Bibeln?

När vi på ett ordentligt sätt får näring genom Guds ord, kan vår andlighet vidga vår uppfattningsförmåga utöver de begränsningar som våra fysiska sinnen har. Hur då? Jo, genom att vi bygger upp vår tro. Äkta tro som är grundad på Bibeln gör det möjligt för oss att ”se” den osynlige Guden, precis som Mose gjorde, och även att urskilja vad han har för avsikter när det gäller framtiden. (Hebréerna 11:1, 27)

En underbar framtid för dem som ”ser” Gud

Bibeln lär att Skaparen, Jehova Gud, älskar jorden och alla levande skapelser på den, i synnerhet människor som fruktar honom. Därför lovar han att göra slut på all ondska, däribland dem som girigt ”fördärvar jorden”. (Uppenbarelseboken 11:18; Psalm 37:10, 11; 2 Thessalonikerna 1:8) Därefter skall han ge alla som älskar honom och lyder honom evigt liv. Dessutom skall de få hjälpa till att göra om hela jorden till ett paradis som sprudlar av liv. Vilken underbar framtidsutsikt! (Lukas 23:43)

Tänk så mycket du kommer att kunna göra och upptäcka när livet inte har någon gräns och hälsan inga brister! ”Naturen”, skrev en forskare, ”kommer alltid att bjuda på nyheter, rikedom och skönhet i det oändliga.” Bibeln uttrycker det så här: ”Allt har han [Gud] gjort skönt i dess rätta tid. Också obestämd tid har han lagt i deras hjärta, för att människan aldrig må komma underfund med det verk som den sanne Guden har gjort från början till slutet.” (Predikaren 3:11)

Hur kan du få vara med i det paradis som beskrivs i Bibeln? Jo, genom att ta reda på Guds vilja nu och genom att handla enligt det du lär dig. Jesus sade: ”Detta betyder evigt liv, att de fortsätter att inhämta kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” (Johannes 17:3)