• Så föddes den moderna diamantindustrin
    Vakna! – 2005 | 22 november

    • Ruschen börjar

      Till att börja med grävde man efter diamanter längs Oranjefloden och Vaal. Sedan, 1870, började det gå rykten om imponerande fynd på mark längre in i landet, mellan de två floderna. Detta var upprinnelsen till själva ruschen. Flodgrävarna begav sig omedelbart till området där Adrian van Wyks farm låg. Vad varken van Wyk eller hans grannar kände till var att deras mark låg ovanför utslocknade vulkaner. Diamanterna upptäcktes i så kallad ”blue ground”, eller kimberlit, som hittades inuti gamla vulkaniska tillförselkanaler.

      Inom kort växte det upp stora tältläger, och efter hand ersattes tälten av hus av korrugerad plåt. Vatten var en bristvara, och det fanns ingen infrastruktur, så bebyggelsen var milt sagt primitiv. De nyanlända fick stå ut med dammoln, flugsvärmar, sommardagar då temperaturen steg till över 40 grader och vinternätter då den ibland sjönk till under fryspunkten. Alla de här olägenheterna uthärdade de i hopp om att göra sig en stor förmögenhet.

      Vad hände då med Adrian van Wyk efter det att hans farm hade invaderats av diamantgrävare? Till att börja med gav han dem tillåtelse att bearbeta en del av marken mot en låg månadshyra. Men när fler och fler diamantgrävare sökte sig till området blev situationen till slut ohållbar. När ett gruvbolag erbjöd honom 2 000 pund för farmen, accepterade han erbjudandet, undertecknade papperen och gav sig av till lugnare trakter.

      I närheten av van Wyks farm låg en gård som tillhörde två bröder vid namn De Beer. Deras namn användes vid inregistreringen av De Beers Consolidated Mines, ett företag som fortfarande är världens största diamantproducent. Staden Kimberley omfattar det område där de här enkla gårdarna en gång låg. På de två brödernas mark arbetades det för högtryck, och man grävde ut en så stor och djup krater att den blev känd som ”Big Hole” (stora hålet).

      Innan man gjorde de första upptäckterna av diamanter i Sydafrika bröts de här dyrbara ädelstenarna i Indien och Brasilien. Men tillgången på diamanter motsvarade inte efterfrågan på världsmarknaden. Så det var i och med upptäckten av stora kvantiteter diamanter i Sydafrika som den moderna diamantindustrin föddes.

  • Så föddes den moderna diamantindustrin
    Vakna! – 2005 | 22 november

    • [Ruta/Bilder på sidorna 16, 17]

      PREMIERGRUVAN

      År 1903 togs en diamantgruva i bruk omkring tre mil öster om Pretoria i Sydafrika. Gruvan fick det passande namnet Premiergruvan (den främsta gruvan). Två år senare, när man hade kommit ner på tio meters djup, såg en av arbetarna ett glänsande föremål på klippväggen. Förmannen klättrade försiktigt ner och karvade loss det med sin pennkniv. I handen höll han den största rådiamant som någonsin hade hittats. Den var lika stor som en mans knytnäve. Den här enorma diamanten på 3 106 carat fick sitt namn efter Thomas Cullinan, som upptäckt gruvan. Cullinandiamanten klövs och slipades till nio stora och 96 mindre briljanter. En av dessa, Cullinan I, även känd som Afrikas stora stjärna, är världens största slipade diamant. Den pryder den brittiska kungaspiran som syns på bilden på den här sidan. Nu, mer än hundra år senare, lever Premiergruvan fortfarande upp till sitt namn genom att producera många stora diamanter av hög kvalitet.

      [Bilder]

      Den brittiska kungaspiran

      Rådiamanten Cullinan, stor som en knytnäve

  • Så föddes den moderna diamantindustrin
    Vakna! – 2005 | 22 november

    • [Ruta/Bild på sidan 18]

      STORA HÅLET I KIMBERLEY

      Under fyraårsperioden 1869–1873 växte befolkningen i området kring den nutida staden Kimberley från en handfull jordbrukare till omkring 50 000 människor. Många var lycksökare som kom från jordens alla hörn. Tusentals av dem gick till fots de hundra milen från hamnen i Kapstaden. Med hackor och skyfflar förvandlade de en kulle till det största hål som någonsin grävts för hand. När grävningarna till slut upphörde var kratern 240 meter djup. Men brytningen under jord fortsatte ända ner till 1 097 meters djup. År 1914 upphörde all gruvdrift där, och enligt Standard Encyclopaedia of Southern Africa hade då ”25 miljoner ton jord” forslats bort. I samma verk sägs det också att man ur all denna sten och jord hade utvunnit tre ton diamanter till ett värde av närmare 650 miljoner kronor.