Resonlighet grundad på bibliska principer

Huruvida kristna föräldrar väljer att förhandla om ett brudpris eller inte är ett personligt beslut. Om de väljer att göra det, bör sådana förhandlingar föras i harmoni med bibliska principer. ”Må ert levnadssätt vara fritt från penningkärlek”, säger Guds ord. (Hebréerna 13:5) Om inte denna princip tillåts råda vid äktenskapsförhandlingarna, skulle en kristen förälder därigenom kunna visa att han inte är ett gott exempel. Män som har ansvarsställningar i den kristna församlingen skall vara ”resonliga”, ”inte penningkära” eller ”lystna efter ohederlig vinning”. (1 Timoteus 3:3, 8) En kristen som girigt och utan att ångra sig pressar ut ett högt brudpris kan till och med bli utesluten ur församlingen. — 1 Korinthierna 5:11, 13; 6:9, 10.

Vem har ansvaret att förhandla?

I vissa kulturer kan förfarandet vid förhandlingar om brudpris kollidera med en annan viktig princip. Enligt Bibeln har fadern ansvaret för sitt hushålls angelägenheter. (1 Korinthierna 11:3; Kolosserna 3:18, 20) Därför skall de som har ansvarsställningar i församlingen vara män som ”presiderar på utmärkt sätt bland barn och i sitt eget hushåll”. — 1 Timoteus 3:12.

Men det kan vara vanligt på platsen att man lämnar över viktiga äktenskapsförhandlingar till släktingar till familjeöverhuvudet. Och dessa släktingar gör anspråk på en del av brudpriset. Detta sätter kristna hushåll på prov. Med stöd av seden tillåter somliga familjeöverhuvuden att icke troende släktingar pressar ut ett högt brudpris. Det har ibland lett till att en kristen flicka blivit gift med en icke troende, något som strider mot förmaningen att kristna skall gifta sig endast ”i Herren”. (1 Korinthierna 7:39) Ett familjeöverhuvud som tillåter att icke troende släktingar fattar beslut som blir till skada för hans barns andliga välfärd kan inte anses presidera ”i sitt eget hushåll på utmärkt sätt”. — 1 Timoteus 3:4.