Ett botande och resultatet av det

15. Vad hände när Petrus och Johannes gick in i templet, och hur reagerade människorna?

¹⁵ Jehova gav Jesu efterföljare sitt stöd genom ”tecken”. (3:1—10) När Petrus och Johannes gick in i templet klockan tre på eftermiddagen för bönetimmen i samband med kvällsoffret, bad därför en man som var ofärdig från födelsen och som satt nära Sköna porten om ”barmhärtighetsgåvor”. ”Silver och guld äger jag inte”, sade Petrus, ”men vad jag har, det ger jag dig: I Jesu Kristi, nasaréens, namn, gå!” Och mannen blev omedelbart botad! När han gick in i templet och där gick omkring och ”hoppade och prisade Gud”, blev människor fyllda av ”hänryckning”. Kanske några erinrade sig orden: ”Den lame [skall] hoppa som en hjort.” — Jesaja 35:6.

När de båda apostlarna förhördes inför Jerusalems höga domstol, sade Petrus att den ofärdige mannen blev botad ”i Jesu Kristi, nasaréens, namn”, hans som de hade hängt på en påle men som Gud hade uppväckt. Denna ”sten”, som de judiska ”byggnadsarbetarna” hade förkastat, hade blivit ”huvudhörnstenen”. (Psalm 118:22) ”Dessutom”, sade Petrus, ”finns det ingen frälsning i någon annan.”

19. Vad svarade apostlarna, när de blev befallda att sluta predika?

¹⁹ Man gjorde ett försök att få slut på sådant tal (4:13—22), men eftersom den botade mannen var närvarande, var det omöjligt att förneka detta ”beaktansvärda tecken”. Man förelade emellertid Petrus och Johannes att ”ingenstans” tala eller undervisa ”på grundval av Jesu namn”.