27. Hur gör Jehova om intet Balaks planer i förbindelse med Bileam?

²⁷ Händelserna på Moabs slätter (22:1—36:13). Israeliterna, som med iver ser fram emot att få dra in i Kanaan, församlar sig nu på Moabs ökenslätter, norr om Döda havet och öster om Jordan mitt emot Jeriko. När moabiterna får se detta väldiga läger utbreda sig inför dem, känner de en kväljande skräck. Sedan deras kung, Balak, har rådgjort med midjaniterna, sänder han bud efter Bileam för att denne skall använda spådom och uttala en förbannelse över Israel. Fastän Gud direkt säger till Bileam: ”Du skall inte gå med dem”, vill Bileam innerst inne gå. (22:12) Han vill nämligen ha den utlovade lönen. Till sist beger han sig i väg, men blir hejdad av en ängel och tillrättavisad av sin egen åsninna som på ett mirakulöst sätt talar till honom. När Bileam till sist kommer så långt som till att göra uttalanden beträffande Israel, kommer Guds ande över honom, så att han i sina fyra ordspråksmässiga utsagor bara profeterar om välsignelser för Guds nation och till och med förutsäger att en stjärna skall träda fram ur Jakob och en spira stiga upp ur Israel för att underkuva och tillintetgöra.

28. Vilken försåtlig snara läggs för Israel på Bileams förslag, men hur upphör hemsökelsen?

²⁸ Eftersom Bileam har gjort Balak rasande därför att han inte förbannar Israel, försöker han nu vinna kungens ynnest genom att föreslå att moabiterna skall låta sina egna kvinnor förleda Israels män att ta del i de otuktiga ceremonier som hör samman med Baalsdyrkan. (31:15, 16) Här, alldeles vid gränsen till det utlovade landet, börjar israeliterna hemfalla åt grov omoraliskhet och tillbedjan av falska gudar.

När Judas varnade för ogudaktiga människor som talar skymfligt om heliga ting, hänvisade han till Bileams girighet efter lön och till Koras upproriska tal emot Jehovas tjänare Mose. (Jud. v. Judas vers 11; 4 Mos. 22:7, 8, 22; 26:9, 10) Petrus omtalade Bileam som en som ”älskade lönen för ett orätt handlingssätt”, och den förhärligade Jesus nämnde honom i den uppenbarelse han gav genom Johannes och sade att han lade för Israel en sten att snava på i form av avgudadyrkan och otukt. Den kristna församlingen i våra dagar måste också bli varnad för sådana oheliga och ogudaktiga personer. — 2 Petr. 2:12—16; Upp. 2:14.