Claudius Lysias omnämns i Apostlagärningarna i förbindelse med aposteln Paulus. Han och soldaterna och officerarna räddade Paulus från att bli dödad av en upprorisk pöbelhop. Claudius Lysias grep Paulus och befallde att han skulle bindas, och när han på grund av tumultet inte lyckades ta reda på vad Paulus anklagades för, befallde han att Paulus skulle föras till förläggningen i Antoniaborgen. (Apg 21:30–34)

Claudius Lysias drog felaktigt slutsatsen att Paulus var den egyptier som tidigare hade gjort ett uppviglingsförsök och fört 4 000 dolkmän ut i vildmarken. Men när han fick veta att det inte var så, gick han med på apostelns begäran om att få tala till folket från trappan, troligen den trappa som ledde upp till borgen. Så snart Paulus nämnt att han fått i uppdrag att förkunna för nationerna utbröt det återigen tumult, och Claudius Lysias befallde därför att han skulle föras in i förläggningen och förhöras under gisselslag. (Apg 21:35–40; 22:21–24)

Eftersom Claudius Lysias fortfarande ville veta varför Paulus egentligen anklagades, befallde han att Sanhedrin skulle samlas. När Paulus vid detta tillfälle förde ämnet uppståndelsen på tal, uppstod en sådan oenighet bland Sanhedrins medlemmar att Claudius Lysias fruktade att Paulus skulle slitas i stycken av dem, och han befallde därför soldaterna att rycka honom ur deras mitt. (Apg 22:30; 23:6–10)