Bland dem fanns ett antal vittnen. En av dem, Nicolae Anischevici, berättar: ”Först beordrade polisen oss att ta del i en religiös ceremoni. Vi vittnen vägrade. Vi vägrade också att bära vapen. Polisen anklagade oss därför för att vara kommunister och arresterade oss. Men innan de spärrade in oss lät de oss förklara orsaken till vår neutrala ståndpunkt för alla närvarande.

Nästa dag förflyttades vi till Briceni, områdets rättscentrum. Här kläddes vi av och blev grundligt visiterade. En präst med hög militär rang frågade sedan ut oss. Han var vänlig, visade förståelse för vår neutrala hållning och ordnade så att vi fick mat. Dessutom skrev han att vår vapenvägran berodde på vår tro på Jesus.

Från Briceni fördes vi till polisstationen i Lipcani. Där slog polisen oss brutalt ända till kvällen. Sedan satte de oss i en cell med två andra bröder och förvånande nog en kvinna, som visade sig vara spion. Vi misshandlades under flera dagar. Så småningom sändes jag till Tjernivtsi för att ställas inför krigsrätt. Där fick jag en advokat, som var till stor hjälp. Men min hälsa hade blivit så dålig på grund av den grymma behandlingen att de militära myndigheterna trodde att jag kanske skulle dö. Till slut beslöt de att skicka hem mig utan att ge mig något straff.”

[Bild på sidan 94]

Nicolae Anischevici