En tro värd att efterlikna

En av de moldaver som deporterades till Sibirien var Ivan Mikitkov. Ivan blev först arresterad i Moldavien 1951 tillsammans med andra vittnen och blev deporterad till Tomsk. Hans arbete blev att fälla träd på den sibiriska tajgan. Även om han inte var inspärrad i ett arbetsläger, hade han begränsad rörelsefrihet, och säkerhetspolisen höll honom under uppsikt. Men han och hans andliga bröder vittnade för andra så fort de fick tillfälle.

Ivan säger: ”Vi organiserade oss i församlingar i den här hårda nya miljön. Vi började till och med framställa egen litteratur. Några av dem vi predikade för omfattade så småningom sanningen och blev döpta. Men myndigheterna lade till slut märke till vår verksamhet och dömde några av oss till tvångsarbete.

Tillsammans med vittnena Pavel Dandara, Mina Goraş och Vasile Şarban dömdes jag till 12 års straffarbete under sträng övervakning. Myndigheterna hoppades att de här hårda domarna skulle skrämma andra till tystnad, men så blev det inte. Oavsett vart våra bröder skickades fortsatte de att predika. År 1966 hade jag avtjänat mitt straff och blev frisläppt. Jag återvände till Tomsk och stannade där i tre år.

År 1969 flyttade jag till Donetsbäckenet, där jag träffade Maria, en trogen och nitisk syster som jag gifte mig med. Men 1983 arresterades jag igen. Den här gången fick jag dubbelt straff – fem års fängelse och ytterligare fem års förvisning. Det här straffet var naturligtvis mycket svårare att uthärda än det tidigare, eftersom det betydde att jag inte skulle få träffa min fru och mitt barn, som också fick utstå svårigheter. Lyckligtvis slapp jag avtjäna hela straffet. Jag släpptes 1987, sedan Michail Gorbatjov blivit generalsekreterare för det sovjetiska kommunistpartiet. Jag fick tillåtelse att återvända till Ukraina och senare till Moldavien.

När jag återvände till Bălţi, Moldaviens näst största stad, fanns det 370 förkunnare och tre församlingar där. I dag finns där över 1 700 förkunnare och 16 församlingar!”

[Bild på sidan 98]

Ivan Mikitkov