• Räddandet av Codex Sinaiticus
    Vakttornet – 1988 | 15 oktober

    • Sedan Tischendorf hade använt fyra år till att genomsöka Europas förnämsta bibliotek, nådde han i maj 1844 till Katarinaklostret, som ligger i Sinai på 1.400 meters höjd över Röda havet. Tillträdet till munkarnas borglika tillflyktsort skedde med en korg, som hängde i ett rep, genom en liten muröppning.

      FYND SOM LÖN FÖR MÖDAN

      Under några dagar fick han lov att söka igenom deras tre bibliotek, utan framgång. Just som han sedan skulle ge sig i väg, fick han syn på vad han hade sökt efter — forntida pergament! De fyllde en stor korg, som stod i huvudbibliotekets förrum. Bibliotekarien berättade för honom att de skulle brännas, liksom två fulla korgar tidigare hade blivit. Bland dessa pergament blev Tischendorf förvånad över att finna 129 ark ur den äldsta handskrift han någonsin hade sett, en grekisk översättning av delar av de hebreiska skrifterna. Han fick 43 ark, men resten ville man inte ge honom.

      Tischendorf besökte klostret på nytt år 1853 och fann då bara ett fragment av Första Moseboken ur samma handskrift från 300-talet. Han var övertygad om ”att handskriften ursprungligen innehöll hela Gamla testamentet, men att större delen för länge sedan hade blivit förstörd”. Hela handskriften bestod troligtvis av 730 ark. Den var skriven med grekiska uncialbokstäver (stora bokstäver) på fint pergament, fina får- och getskinn.

      Sex år senare gjorde Tischendorf sitt tredje besök hos munkarna vid Sinai. Kort före hans avresa visade man honom händelsevis inte bara bladen som han hade räddat undan elden 15 år tidigare, utan många andra dessutom. De innehöll hela de kristna grekiska skrifterna och även en del av den grekiska översättningen av de hebreiska skrifterna.