[Ruta/Bild på sidan 7]

Från salt till plast

Salt:

Romerska soldater fick sin lön i salt, men längre fram ersattes dessa saltransoner av ett penningbelopp, salarium, varifrån det engelska ordet ”salary” (”lön”) härleder sig. Boskap (pecus) var också ett betalningsmedel i det forntida Rom. Från detta latinska ord kommer termen ”pekuniär”.

Metaller:

I det forntida Mesopotamien (1700- till 1500-talet f.v.t.) var silver i flitigt bruk vid affärstransaktioner. I det forntida Egypten använde man sig av koppar, silver och guld. Beträffande förhållandena under Mingdynastin i Kina (1368—1644 v.t.) skriver Hans Bielenstein, professor i kinesisk historia: ”Koppar förblev standard när det gällde de lägre valörerna [av pengar], medan silver blev allt vanligare när det gällde de högre.”

Mynt:

Runda skivor med standardiserad vikt och fastställt värde, framställda av en naturlig legering av guld och silver som kallas elektrum, tillverkades av lydierna i Anatolien på 600-talet f.v.t. och var förmodligen de första verkliga mynten. Omkring 100 år senare präglades de första mynten i Grekland.

Papper:

Världens första papperspengar tillverkades år 1024 i Kina, då en exempellös högkonjunktur ledde till att det blev brist på mynt. Professor Bielenstein förklarar: ”Experiment med så kallade ’snabbpengar’ hade gjorts så tidigt som år 811, under Tangdynastins tid. Regeringen hade då utfärdat växlar, som kunde användas vid transaktioner och så småningom inlösas mot kontanter.” Sedan England år 1821 infört guldmyntfot, gjorde också många andra nationer det, och det innebar att medborgarna när som helst kunde lösa in sina papperspengar i guld från regeringarnas reserver. Sedan man övergett guldmyntfoten är emellertid nationernas penningsystem inte längre bundna vid verkliga värden.

Checkar:

Checken, som uppfanns av engelska bankirer på 1600-talet, är en skriven anvisning om utbetalning av pengar via en bank. Detta betalningsmedel, som är både säkert och bekvämt, har blivit mycket populärt och utbrett.

Plast:

Kreditkort, som ibland har kallats ”plastpengar”, introducerades i Förenta staterna på 1920-talet och vann snart popularitet överallt i världen. Fördelarna med detta betalningsmedel motverkas emellertid i viss mån av risken att man gör impulsköp och lever över sina tillgångar.

På Nimrods tid (o. 2270 f.v.t.) var tydligtvis grunden till ett sådant system i stort sett lagd. The Collins Atlas of World History förklarar: ”Från och med 2000-talet uppstod i Mesopotamien [Babylon] mäktiga sammanslutningar av affärsmän. De lagerförde olika varor, spekulerade, använde olika typer av varor som betalningsmedel och använde även metallstycken, speciellt av silver, som skurits ut i olika vikter och storlekar och som ibland bar äkthetsstämplar.” The Encyclopedia Americana påpekar att de forntida invånarna i Sinear — det ursprungliga namnet på det landområde som sedan kom att kallas Babylonien — hade ”ett förvånansvärt komplicerat system för utlåning, inlåning, deposition av pengar och utfärdande av kreditiv”.

Ett bruk som tycks ha varit unikt för Mesopotamien var att använda kapital som en handelsvara och utkräva ränta för nyttjandet. Pengar blev på så sätt ett medel att utöva ekonomiska påtryckningar. Dokument som grävts fram i ruinerna av det forntida Babylon visar att affärstransaktioner, där man utnyttjade somliga invånares olyckliga omständigheter, var vanligt förekommande. Redan då var det populärt att skaffa sig självisk vinning på andras bekostnad. Inte underligt att köpmännen i Babylon och Nineve ofta betraktades med hat och förakt.

Både Mesopotamien och Egypten var kända för sin karavanhandel. Längre fram kom fenicierna i stor utsträckning att ersätta handeln till lands med sjötransporter. Hamnstäderna Kartago, Tyrus och Sidon blev kända kommersiella centra. Handeln skedde genom varuutbyte ända fram till 700-talet f.v.t., då grekerna började använda mynt som betalningsmedel. Och enligt The Collins Atlas of World History var århundradena efter år 500 f.v.t. ”så präglade av utvecklingen inom handelns, penningväsendets, bankväsendets och transportväsendets områden att flera historiker har jämfört dem med den kapitalistiska eran, en förståelig om än överdriven uppfattning”.

De ekonomiska systemen har i själva verket varit grundade på pengar.