Munkarna, till exempel, med sina rakade huvuden och saffransgula kläder brukade dagligen gå ut och tigga tidigt på morgonen. De brukade gå barfota på vägen eller paddla i kanalen och så stanna till för att låta folk hälla ner ris och lägga andra matvaror i deras allmoseskålar.

Jag fick tidigt lära mig att respektera buddistmunkarna som människor som helt gått in för att efterlikna Buddha. De skulle betraktas som människor med stor vishet, och vi uppmanades att sätta högt värde på deras uppfattningar och råd.

Bangkok utsattes för luftraider under andra världskriget, och därför förde min mor mig till hennes släktingar i en av provinserna. Eftersom de bodde nära templet där i trakten, kom jag i nära kontakt med munkarna. Några av dem tillverkade och sålde buddistamuletter. På väggarna i det gamla kapellet fanns tusentals små gjutna Buddhabilder av bly. Vi var ett antal pojkar som hjälpte till att rengöra dem. Munkarna brukade sedan rista in några bokstäver ur det gamla khmeralfabetet och därefter uttala besvärjelser för att göra bilderna verksamma som lyckobringande amuletter.

Jag blev fascinerad av tanken att man genom att bära en sådan Buddhabild runt halsen kunde bli skyddad mot skada och bli garanterad en lycklig framtid. Jag började därför samla amuletter. Jag stannade hos munkarna i templet några månader, och under den tiden fick jag lära mig meditation, spådomskonst och andra saker som utövas inom spiritismen.

[Bild på sidan 25]

Buddisterna tror att de har fördelar av att stödja munkarna