”Ett troget vittne i molnhimlarna”

LÅNGT innan den första människan vandrade på jorden lyste månen klart på natthimlen. Det fanns en tid då många tillbad den som en gudinna. Den grekiske författaren Plutarkos hävdade att månen var den slutliga bestämmelseorten för rena själar efter döden. I baltisk mytologi var månen make till solen. Efter ett äktenskapligt gräl hade månen lämnat sin hustru, och sedan visade han sig sällan tillsammans med henne på himlavalvet!

I dag betraktar älskande par — både yngre och äldre — månen och grips av romantiska tankar. På 1960-talet lade vetenskapsmännen ner ofantliga summor på att låta några män landa på månen och ta med sig några kilo sten och grus tillbaka för analysering. En sak är säker beträffande månen — varje dygn går den upp och går den ner, på exakt rätt tid. Så trogen är den i sin vandring i omloppsbanan att vi kan beräkna dess faser och förmörkelser tusentals år framåt i tiden.

När israeliterna betraktade månen, blev de påminda om något underbart. Gud lovade att Davids kungliga ätt inte skulle dö ut. Han sade: ”Som månen kommer den [Davids säd] att vara fast grundad för obestämd tid, och som ett troget vittne i molnhimlarna.” (Psalm 89:35—37) Detta löfte fick sin uppfyllelse på Jesus, ”Davids Son”. (Lukas 18:38) Efter sin död blev Jesus uppväckt som en odödlig andevarelse och for upp till himlen. (Apostlagärningarna 2:34—36) Senare blev han insatt som kung i Guds himmelska rike. (Uppenbarelseboken 12:10) Det kungariket har nu makten och kommer att ”bestå till obestämda tider”. (Daniel 2:44) På så sätt kommer Jesus, den odödlige representanten för Davids kungliga ätt, att finnas till lika länge som månen, det ”trogna vittnet i molnhimlarna”.

Kom därför ihåg Guds löfte till David varje gång du ser månen lysa klart på natthimlen och uttryck tacksamhet över att Guds kungarike nu regerar och alltid kommer att regera — till ära för Gud och till evig välsignelse för trogna människor. — Uppenbarelseboken 11:15.

[Bildkälla på sidan 32]

Frank Zullo