Televisionens och filmens roll

Fler och fler barn tittar på våldspräglade och sadistiska TV-program och filmer, och många experter säger att detta är en bidragande orsak till det ökade våldet. I Australien gjorde man till exempel för en tid sedan en tittarundersökning som omfattade omkring 1.500 barn i åldern 10 till 11 år. Den australiska filmcensuren klassade mer än hälften av de filmer som barnen hade sett som klart olämpliga. Ändå förklarade en tredjedel av barnen att de tyckte särskilt mycket om våldsscenerna.

Ett av dem sade: ”Jag gillade det där avsnittet när flickan högg av sin pappas huvud och åt upp det som födelsedagstårta.” Beträffande en annan film sade ett av barnen: ”Jag gillade när främlingen åt upp damens huvud och sedan rapade hela tiden.” Ett annat barn sade: ”Jag gillade när de högg sönder en tant i småbitar och en massa vitt sprutade ut ur henne.”

Forskarna kom till den slutsatsen att både barn och vuxna utvecklar ett begär efter våld när de ser på sådant stoff. De sade också att föräldrarna med hjälp av skrämselmetoder eller lock och pock utsätts för starka sociala påtryckningar från barnens sida att låta dem se sådana filmer.

Ett brittiskt TV-bolag gjorde nyligen en undersökning rörande verkningarna av att titta på program med våldsinslag. Två miljoner tittare, eller sex procent av det sammanlagda antalet, sade att de efter att ha sett sådana program ibland kände sig ”ganska våldsamma”. Londontidningen The Times framhöll i sin rapport om undersökningsresultaten att barn inte förstår att det våld som de ser i TV-rutan inte är verkligt och att de därför får intrycket att mord är en ”alldaglig företeelse”. Är det då så underligt att många barn är härdade mot allt vad våld heter och inte hyser några betänkligheter mot att själva göra sig skyldiga till sådant?

[Bild på sidan 5]

TV-våld kan sporra till verkliga våldshandlingar