En sak är att på senare år har fler och fler barn och ungdomar begått grymma våldsdåd mot andra barn och mot vuxna.

Ett mycket uppmärksammat fall inträffade i Sverige 1998. Två pojkar, fem respektive sju år, kvävde en fyraårig kamrat till döds! Många frågade sig: Har inte barn en inbyggd spärr som säger stopp när de börjar gå för långt? En barn- och ungdomspsykiater konstaterar: ”En spärr mot att inte låta det gå för långt är något som behöver läras in. Det kan handla om ... vilka förebilder man har och vad man får i relation till de vuxna man har omkring sig.”

Även hos till synes normala barn och ungdomar har iakttagare märkt en avtrubbning av den moraliska känslan. ”Vi har kastats tillbaka i en moralisk stenålder”, hävdar Christina Hoff Sommers, som är professor i filosofi. Hon har lagt märke till att när unga studenter ställs inför frågan vad som är rätt och vad som är orätt, reagerar de flesta med att bli väldigt osäkra, varefter de svarar att det inte finns något sådant som rätt och fel, utan att det handlar om vad som är bäst för individen.

På senare tid har många av hennes studenter invänt mot principen om det unika värdet hos ett människoliv. Ett exempel är att om de ställdes inför valet att rädda livet på sitt sällskapsdjur eller på en medmänniska, skulle många av dem spontant välja djuret.

”Problemet är inte att ungdomar är okunniga, skeptiska, grymma eller svekfulla”, säger professor Sommers. ”För att uttrycka det rakt på sak: de är begreppsmässigt mindre vetande.” Hon hävdar att det är många ungdomar i dag som faktiskt ifrågasätter att det över huvud taget existerar en norm i fråga om rätt och orätt, och hon menar att detta utgör ett av de största hoten mot vårt samhälle.