Ett världsomfattande moraliskt sammanbrott

”FUSK förekommer överallt”, säger David Callahan, författare till den nyutkomna boken The Cheating Culture. Angående situationen i USA pekar han bland annat på ”fusk bland gymnasieelever och högskolestuderande”, ”piratkopiering” av musik och filmer, ”stölder på arbetsplatser”, ”omfattande bedrägerier inom hälso- och sjukvård” och användning av steroider inom idrottsvärlden. Callahan säger vidare: ”Lägg sedan till alla former av lagbrott och oetiskt beteende, och vi har en moralisk kris av allvarlig omfattning.”

I The New York Times rapporterades det att orkanen Katrina, som drabbade USA i augusti 2005, gav upphov till ”svindlerier, bedrägerier och ett häpnadsväckande byråkratiskt fusk som saknar motstycke i modern tid”. En amerikansk senator sade: ”De uppenbara bedrägerierna, de utstuderade metoderna och omfattningen av slöseriet – det är helt enkelt chockerande.”

Naturligtvis finns det fortfarande människor som är osjälviska och hjälpsamma mot andra. (Apostlagärningarna 27:3; 28:2) Men alltför ofta hör man: ”Vad kan jag få ut av det här? Vilka fördelar kommer det här att ge mig?” En egocentrisk ”jag först”-attityd verkar vara förhärskande.

Många menar att själviskhet och grov omoral bidrog till romarrikets och andra forntida civilisationers fall. Skulle det som händer nu kunna vara upptakten till en ännu större omvälvning? Påverkas hela världen av den ”tilltagande laglösheten”, som enligt Bibeln skulle vara ett kännetecken på avslutningen på den här världsordningen? (Matteus 24:3–8, 12–14; 2 Timoteus 3:1–5)

Det världsomfattande förfallet

I Africa News för 22 juni 2006 rapporterades det om ett ”seminarium om sexuella övergrepp och pornografi” i ett av Ugandas slumområden, och man skrev att det är ”på grund av försumlighet från föräldrarnas sida som prostitutionen och drogmissbruket har ökat i området”. I tidningen sades det: ”Enligt Dhabangi Salongo, ansvarig för barn- och familjeskyddsenheten vid Kawempe polisstation, har antalet övergrepp på barn och våld i hemmet ökat enormt.”

Enligt en läkare i Indien ”är samhället på väg att förlora sina kulturella förankringar”. En indisk filmregissör sade att ”den ökade droganvändningen i kombination med en större promiskuitet är ytterligare ett tecken på att Indien är på väg att sjunka ner i ’västvärldens sedeslöshet’”.

Hu Peicheng, generalsekreterare för China Sexology Association i Beijing, konstaterade: ”Förr i tiden fanns det i vårt samhälle en känsla för vad som var rätt och fel. Numera verkar allt gå för sig.” I en artikel i tidskriften China Today uttrycktes det så här: ”Samhället har blivit alltmer tolerant mot utomäktenskapliga förbindelser.”

”Det verkar som om alla är beredda att ta av sig kläderna och använda sex som ett marknadsföringsknep”, sades det nyligen i Yorkshire Post i England. ”För en dryg generation sedan skulle ett sådant handlingssätt ha orsakat skandal. I dag bombarderas vi av bilder som anspelar på sex var vi än går, och pornografin har ... blivit allmänt accepterad av samhället i stort.” Det sades vidare: ”Material som tidigare var barnförbjudet betraktas nu som normal familjeunderhållning och riktar sig, enligt motståndare till pornografi, ofta direkt till barn.”

I The New York Times Magazine sades det att vissa tonåringar talar om sina sexuella erfarenheter ”lika ogenerat och öppet som om det hade gällt lunchmenyn i skolmatsalen”. I tidskriften Tweens News, som riktar sig till föräldrar med barn i 8–12-årsåldern, stod det: ”Med spretiga bokstäver hade en flicka skrivit ett hjärtknipande meddelande: ’Mamma försöker tvinga mig att gå ut med killar och ha sex. Jag är bara 12 år ... hjälp mig!’”

Tiderna har verkligen förändrats! I den kanadensiska tidningen Toronto Star sades det att för inte alltför länge sedan skulle ”blotta tanken på att homosexuella män eller kvinnor öppet levde tillsammans ha varit chockerande och upprörande”. Men Barbara Freemen, lärare i samhällshistoria vid Carleton University i Ottawa, konstaterar: ”Numera säger man: ’Privatliv är privatliv – och det har ingen annan med att göra.’”

Det är uppenbart att moralen under de senaste årtiondena snabbt har försämrats på många håll i världen. Varför har den förändrats så radikalt? Vad är din personliga uppfattning om detta? Och vad kan vi vänta oss i framtiden, med tanke på hur världen ser ut i dag?

Ett dramatiskt moraliskt förfall

NÄR skulle du vilja säga att det moraliska förfallet började på allvar? Under din livstid eller kanske under dina äldre släktingars eller vänners livstid? Vissa säger att första världskriget, som bröt ut 1914, inledde en epok av moraliskt förfall utan motstycke. Historieprofessorn Robert Wohl skrev i sin bok The Generation of 1914: ”De som genomlevde kriget kunde aldrig bli kvitt tanken att en värld upphörde att existera och en ny tog sin början i augusti 1914.”

”Normerna för socialt beteende, vilka redan hade urholkats överallt, raserades fullständigt”, säger historikern Norman Cantor. ”När politikerna och generalerna hade behandlat sina miljoner undersåtar som djur som skickas till slakt, vilka religiösa eller etiska normer skulle då kunna avhålla människor från att behandla varandra med samma grymhet som man finner hos rovlystna vilddjur? ... Slaktandet under första världskriget [1914–1918] fördärvade fullständigt synen på människolivets värde.”

Den engelske historikern H. G. Wells konstaterade i sitt verk Wells’ Världshistoria att det var i och med accepterandet av evolutionsteorin som ”en verklig avmoralisering” ägde rum. Hur kom det sig? Vissa menade att människan inte är annat än ett högtstående djur. Wells, som själv var evolutionist, skrev 1920: ”Människan är ... ett sällskapligt djur liksom den indiska jakthunden. ... Det [tycktes] vara rätt att de stora hundarna i det mänskliga kopplet skulle tyrannisera de små.”

Ja, alldeles som Cantor framhåller hade första världskriget en förödande inverkan på människors känsla för moral. Han förklarar: ”Den äldre generationen ansågs ha fel i allt – sin politik, sin klädsel, sin sexualmoral.” Kyrkorna, som förvrängde de kristna lärorna genom att godta evolutionsteorin och driva på de krigförande länderna, bidrog i hög grad till det moraliska förfallet. Den brittiske brigadgeneralen Frank Crozier skrev: ”De kristna kyrkorna är vår värdefullaste tillgång när det gäller att skapa blodtörst, och vi har gjort flitigt bruk av dem.”

Moralnormerna förkastades

Efter första världskriget, under det så kallade glada tjugotalet, sköts gamla värderingar och moralregler åt sidan och ersattes av inställningen att allt går för sig. Historikern Frederick Lewis Allen skriver att tioårsperioden efter kriget skulle kunna kallas ”det ohyfsade decenniet”. Han fortsätter: ”I och med att den gamla världsordningen försvann, så försvann också en uppsättning värderingar som hade gjort livet rikt och meningsfullt, och att ersätta de här värderingarna var inte lätt.”

För många ledde den stora depressionen som drabbade världen på 1930-talet till ett bistert uppvaknande – ett liv i extrem fattigdom. Men i slutet av det årtiondet hade världen dragits in i ett ännu mer förödande krig – andra världskriget. Inom kort tillverkade nationerna fruktansvärda förstörelsevapen. Världen kom ur depressionen men fick i stället uppleva hemskheter som övergår mänsklig fattningsförmåga. Vid slutet av kriget låg hundratals städer i ruiner, och två städer i Japan hade ödelagts av atombomber. Miljoner dog i fruktansvärda koncentrationsläger. Sammanlagt ledde det här kriget till att omkring 50 miljoner män, kvinnor och barn förlorade livet.

De vidriga förhållanden som rådde under andra världskriget gjorde att människor satte upp sina egna normer för uppförandet i stället för att hålla fast vid gamla traditionella normer. I boken Love, Sex and War—Changing Values, 1939-45 heter det: ”Under kriget verkade det som om den friare sexualmoral som traditionellt tolererades vid fronten också invaderade hemmafronten. ... Krigstidens allvar och oro försvagade snart de moraliskt återhållande banden, och i många fall tycktes livet på hemmafronten vara lika lågt värderat och flyktigt som vid krigsfronten.”

Det konstanta hotet att bli dödad gjorde att människors längtan efter känslomässiga förbindelser, även kortvariga sådana, ökade. I ett försök att rättfärdiga den sexuella frigjordheten under de här omskakande åren sade en brittisk hemmafru: ”Vi var egentligen inte omoraliska – det var ju krig.” ”Enligt de flesta människors normer var vi omoraliska”, medgav en amerikansk soldat, ”men vi var unga och kunde dö nästa dag.”

Många som överlevde kriget tog skada av de fasansfulla händelser som de blev ögonvittnen till. En del av dem, däribland de som var barn vid den tiden, lider fortfarande av mardrömmar och plågsamma minnesbilder av traumatiska händelser. Många förlorade sin tro och i och med det sin ”moraliska kompass”. Utan respekt för någon myndighet som kunde fastställa vad som var rätt och vad som var fel började människor betrakta allt som relativt.

Nya sociala normer

Efter andra världskriget publicerades studier angående människors sexuella beteende. En sådan studie som gjordes i USA på 1940-talet var den över 800 sidor långa Kinseyrapporten. Till skillnad från hur situationen hade varit tidigare ledde det här till en större öppenhet när det gällde sex. Även om det senare kom fram att den statistik som redovisades i rapporten angående hur många som hade ägnat sig åt homosexuella och andra sexuellt avvikande handlingar var överdriven, så visade studien vilket dramatiskt moraliskt förfall som följde i krigets spår.

Under en period försökte man uppehålla skenet av anständighet. Inom radio, film och television censurerades omoraliska inslag. Men detta varade inte länge. William Bennett, en tidigare utbildningsminister i USA, förklarade: ”På 1960-talet började Amerika snabbt och oåterkalleligt förfalla till vad som skulle kunna kallas en avcivilisering.” Och det här återspeglades i många andra länder. Vad var det då som påskyndade det moraliska förfallet under 1960-talet?

Under det årtiondet tog kvinnorörelsen fart, nästan samtidigt som den sexuella revolutionen med dess så kallade nya moral. Effektiva p-piller började också framställas. När människor kunde ha sex utan rädsla för en graviditet, blev det vanligt med ”fri kärlek” – sexuella förhållanden utan förpliktelser från någon av parterna.

Samtidigt luckrades moralnormerna upp i tidningspressen, på film och på tv. Zbigniew Brzezinski, som tidigare var säkerhetspolitisk chefsrådgivare i USA, kommenterade vid ett tillfälle de värderingar som presenteras i tv: ”De underblåser tydligt inställningen att man skall tillfredsställa sig själv, de normaliserar grovt våld och brutalitet, och de uppmuntrar till sexuell lösaktighet.”

På 1970-talet hade det blivit populärt med videobandspelare. Nu kunde människor sitta hemma och titta på oanständiga filmer med detaljerade sexscener, filmer som de aldrig skulle ha tillåtit sig att se på bio. Och på senare tid har pornografi av det mest vulgära slag blivit tillgänglig överallt i världen för vem som helst som har en dator uppkopplad mot Internet.

Konsekvenserna är på många sätt skrämmande. En fängelsedirektör i USA sade nyligen: ”När ungdomar hamnade i fängelse för tio år sedan kunde jag tala med dem om rätt och fel. Men de ungdomar som hamnar i fängelse i dag har ingen aning om vad jag talar om.”

Vart kan man vända sig?

Vi kan inte vända oss till världens kyrkor för att få moralisk vägledning. I stället för att upprätthålla rättfärdiga principer, som Jesus och hans efterföljare under det första århundradet gjorde, har kyrkorna gjort sig själva till en del av den här världen med dess onda gärningar. En skribent frågade: ”Har det någonsin utkämpats ett krig utan att människor har påstått att Gud har stått på deras sida?” När det gäller att hålla fast vid Guds moralnormer sade en präst i New York för ett antal år sedan: ”Kyrkan är den enda organisation i världen som har lägre krav på dem som vill bli medlemmar än de krav som gäller för att få åka med en buss.”

Den markanta försämringen när det gäller världens moral visar tydligt att något måste göras. Men vad? Vad är det som behöver förändras? Vem kan genomföra en sådan förändring, och hur skall den gå till?

[Infälld text på sidan 5]

”Slaktandet under första världskriget [1914–1918] fördärvade fullständigt synen på människolivets värde”

[Ruta på sidan 6]

DYGDER ELLER VÄRDERINGAR?

Förr rådde det inget tvivel om vad det innebar att visa dygd. Antingen var en person ärlig, lojal, kysk och hedervärd eller också var han det inte. Nu för tiden har uttrycket ”dygder” ersatts av ”värderingar”. Men det här leder till problem, som historikern Gertrude Himmelfarb konstaterar i sin bok The De-Moralization of Society: ”Man kan inte säga samma sak om dygder som om värderingar, ... att var och en har rätt att välja sina egna dygder.”

Hon skriver att värderingar ”kan vara trosuppfattningar, åsikter, attityder, känslor, vanor, konventioner, preferenser, fördomar och till och med egenheter – vad som helst som en individ, en grupp eller ett samhälle råkar sätta värde på, vid vilken som helst tidpunkt och av vilken som helst orsak”. I våra dagars frigjorda samhälle tycker människor att de har rätt att välja sina egna värderingar, alldeles som de väljer matvaror i ett snabbköp. Men när så är fallet, vad händer då med sann dygd och moral?

[Bild på sidorna 6, 7]

Nedbrytande underhållning blir mer och mer lättåtkomlig

Vart är den här världen på väg?

BIBELN förutsade för länge sedan det moraliska sammanbrott som vi ser i dag. Vi läser: ”I de sista dagarna skall kritiska tider som är svåra att komma till rätta med vara här. Ty människorna skall älska sig själva, vara penningkära, ... olydiga mot föräldrar, otacksamma, illojala, utan naturlig tillgivenhet, ... vildsinta, utan kärlek till det goda, förrädare, egensinniga, uppblåsta av högmod, sådana som älskar njutningar mer än de älskar Gud, och de har en yttre form av gudhängivenhet men visar sig falska när det gäller dess kraft.” (2 Timoteus 3:1–5)

Du kanske håller med om att den här profetian är en exakt beskrivning av världen av i dag. Ändå är det närmare 2000 år sedan den nedtecknades! Profetian börjar med orden: ”I de sista dagarna.” Vad betyder uttrycket ”de sista dagarna”?

”De sista dagarna” för vad?

”De sista dagarna” har blivit ett mycket vanligt uttryck. Enbart på engelska ingår det i hundratals boktitlar. Ett exempel är boken The Last Days of Innocence—America at War, 1917-1918. I bokens förord sägs det att uttrycket ”de sista dagarna” syftar på en speciell tidsperiod under vilken det har skett ett enormt förfall i moraliskt avseende.

I förordet sägs det också: ”Under 1914 förändrades landet snabbare än någonsin tidigare i sin historia.” Ja, 1914 kastades hela världen in i ett krig – något som aldrig hade inträffat tidigare. I boken sägs det vidare: ”Det här var ett totalt krig, inte en strid armé mot armé, utan nation mot nation.” Som vi kommer att se bröt det här kriget ut i början av vad som i Bibeln kallas ”de sista dagarna”.

Enligt Bibeln skulle den här världen uppleva en speciell tidsperiod – ”de sista dagarna” – innan den nådde sitt slut. Faktum är att det i Bibeln också talas om en forntida värld som försvann, eller nådde sitt slut: ”Världen på den tiden [drabbades] av förintelse då den översvämmades av vatten.” När inträffade detta, och vad var det för en värld som försvann? Det var en forntida ”värld av ogudaktiga” människor på Noas tid. På liknande sätt kommer världen av i dag att försvinna. Men de som tjänar Gud kommer att få överleva slutet, precis som Noa och hans familj gjorde. (2 Petrus 2:5; 3:6; 1 Moseboken 7:21–24; 1 Johannes 2:17)

Vad Jesus sade om slutet

Jesus Kristus talade också om ”Noas dagar”, när ”den stora översvämningen kom och ryckte bort dem alla”. Han jämförde de förhållanden som rådde före den stora översvämningen – alldeles innan den världen försvann – med dem som skulle råda under den tid som han kallade ”avslutningen på tingens ordning”. (Matteus 24:3, 37–39) Andra bibelöversättningar använder här uttrycken ”världens ände” eller ”tidens ände”. (Matteus 24:3, 1878 och 1917 års svenska översättningar)

Jesus förutsade hur förhållandena på jorden skulle vara alldeles före slutet för den här världen. Angående krig sade han: ”Nation skall resa sig mot nation och kungarike mot kungarike.” Historiker har påpekat att detta inträffade med början 1914. Det är därför som det i förordet till den tidigare nämnda boken sägs att 1914 markerade början av ”totalt krig, ... inte armé mot armé, utan nation mot nation”.

Jesus sade också: ”Det skall vara hungersnöd och jordbävningar på den ena orten efter den andra. Allt detta är början till nödens våndor.” Han fortsatte sin profetia och nämnde bland annat ”tilltagande laglöshet”. (Matteus 24:7–14) Det här är verkligen sådant som vi har sett hända i vår tid. Dagens moraliska sammanbrott är i sanning en uppfyllelse av Bibelns profetior!

Hur bör vi leva vårt liv under den här tiden, när moralen har sjunkit till en så låg nivå? Lägg märke till vad aposteln Paulus skrev till de kristna i Rom angående det moraliska förfallet. Han pekade på människors ”skamliga sexuella lidelser” och konstaterade: ”Både deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot ett som är emot naturen, och likaså frångick även männen det naturliga umgänget med kvinnan och blev häftigt upptända av begär till varandra, så att män tillsammans med män gjorde vad som är oanständigt.” (Romarna 1:26, 27)

Historiker säger att under en tid då det mänskliga samhället blev alltmer moraliskt fördärvat ”[oroade] de små kristna grupperna ... den nöjesgalna hedniska världen genom sin fromhet och anständighet”. Det här bör få oss att stanna upp och fråga oss själva: Hur är det med mig och med dem som jag väljer att umgås med? Kan andra se att vi är annorlunda, att vi håller fast vid höga moralnormer, till skillnad från dem som uppför sig omoraliskt? (1 Petrus 4:3, 4)

Den kamp vi har

Bibeln lär oss att vi trots att vi lever i en omoralisk värld måste vara ”klanderfria och oskyldiga, Guds oklanderliga barn mitt i en förvriden och förvänd generation”. För att kunna vara det måste vi hålla ett ”fast grepp om livets ord”. (Filipperna 2:15, 16) Det här uttalandet i Bibeln hjälper oss att förstå hur vi som kristna kan undvika att bli fördärvade i moraliskt avseende. Vi måste hålla fast vid lärorna i Guds ord och inse att vi genom att följa dess moralnormer får det bästa levnadssättet.

”Denna tingens ordnings gud”, Satan, Djävulen, försöker locka över människor på sin sida. (2 Korinthierna 4:4) I Bibeln sägs det att han ”[ständigt] omskapar sig ... till en ljusets ängel”. Det gör också hans tjänare, de som tjänar honom genom att uppföra sig som han gör. (2 Korinthierna 11:14, 15) De utlovar frihet och lycka, men som Bibeln uttrycker det ”är de själva fördärvets slavar”. (2 Petrus 2:19)

Vi får inte låta oss luras. De som ignorerar Guds moralnormer kommer att drabbas av allvarliga konsekvenser. Psalmisten skrev: ”Räddningen är långt borta från de ondskefulla, ty de söker inte dina [Guds] förordningar.” (Psalm 119:155; Ordspråksboken 5:22, 23) Är vi övertygade om att det är så? Om vi är det, må vi då skydda vårt sinne och hjärta mot den här världens omoraliska propaganda.

Oförståndigt nog menar emellertid många att deras handlingssätt är acceptabelt så länge som det inte är olagligt. Men så förhåller det sig faktiskt inte. Vår himmelske Fader ger kärleksfullt moralisk vägledning, inte för att göra ditt liv tråkigt och restriktivt utan för att skydda dig. Han ”lär dig att göra det som är till nytta för dig”. Han vill att du skall slippa sorg och lidande och leva ett lyckligt liv. Det är verkligen så som Bibeln lär, att tjänsten för Gud ”har med sig ett löfte om livet nu och det som skall komma”. Det är ”det verkliga livet”, evigt liv i hans utlovade nya värld. (Jesaja 48:17, 18; 1 Timoteus 4:8; 6:19)

Jämför därför fördelarna med att följa Bibelns läror med den djupa smärta som förr eller senare hinner upp dem som inte följer dem. Att lyssna till Gud och därigenom vinna hans godkännande är verkligen det bästa levnadssättet! ”Den som lyssnar till mig skall bo i trygghet och inte behöva frukta olyckans skräck”, lovar Gud. (Ordspråksboken 1:33)

Ett samhälle med hög moral

Bibeln säger att när den här världen har försvunnit, så finns ”den ondskefulle ... inte mer”. Den säger också: ”Det är de rättrådiga som skall bo på jorden, och det är de klanderfria som skall lämnas kvar på den.” (Psalm 37:10, 11; Ordspråksboken 2:20–22) Jorden kommer att befrias från all omoral, inbegripet alla som inte vill rätta sig efter Skaparens sunda vägledning. Människor som älskar Gud kommer med tiden att odla upp hela jorden till ett paradis, likt det paradis som Gud gav det första människoparet. (1 Moseboken 2:7–9)

Tänk vad underbart att få leva på en sådan renad, vacker jord! Bland dem som kommer att få den här enastående möjligheten finns de miljarder som uppväcks från de döda. Vi kan verkligen glädja oss åt Guds löften: ”De rättfärdiga skall ta jorden i besittning, de skall bo för evigt på den.” ”[Gud] skall torka varje tår från deras ögon, och döden skall inte finnas mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta finnas mer. Det som en gång var är borta.” (Psalm 37:29; Uppenbarelseboken 21:3, 4)

[Infälld text på sidan 9]

När en forntida värld försvann, överlevde de som fruktade Gud

[Bild på sidan 10]

När den här världen har försvunnit kommer jorden att bli ett paradis