Degeneration, inte evolution

Har du lagt märke till en sådan utveckling? Boken Clinging to a Myth säger beträffande de Chardins optimism: ”de Chardin måste helt ha glömt bort människans blodbefläckade historia och sådana rasistiska system som apartheid i Sydafrika. Det låter som om han kom från en annan värld.” I stället för att gå framåt mot större endräkt har mänskligheten under det här århundradet upplevt större splittring mellan raser och nationer än någonsin tidigare.

Förhoppningen att mänskligheten skulle gå framåt mot fulländning, som det uttrycktes i Om arternas uppkomst, eller åtminstone åstadkomma en bättre värld, har fullständigt grusats. Detta hopp har i stället förbleknat med tiden, för sedan evolutionsteorin blivit allmänt godtagen har den mänskliga familjen alltför ofta hemfallit åt barbariska handlingar. Tänk på att över 100 miljoner människor har dödats i krig under det här århundradet — drygt 50 miljoner enbart under andra världskriget. Tänk också på de etniska utrensningar som på senare tid ägt rum i sådana länder som Rwanda och det tidigare Jugoslavien.

Betyder detta att det inte förekom krig och brutalitet förr i tiden? Nej, verkligen inte. Men sådana allmänt accepterade evolutionistiska idéer som ”kampen för tillvaron” och ”de bäst rustades överlevnad” har inte förbättrat människans lott. Så även om evolutionsteorin naturligtvis inte bär skulden för alla människans problem, har den varit en bidragande orsak till att den mänskliga familjen sjunkit allt djupare ner i våld, brott, hat, omoraliskhet och förnedring. Eftersom den populära uppfattningen är att människan kommer från djuren, är det inte förvånande att fler och fler människor uppför sig som djur.

Evolutionen och du

DARWINS bok Om arternas uppkomst övertygade under 1800-talet massor av människor om att mänskligheten hade överlevt utan gudomligt ingripande och skulle göra det även i fortsättningen. Hänförda över vetenskapens och teknikens framsteg ansåg många att det inte längre behövdes någon Gud och att vetenskapen var mänsklighetens räddare. I Boken Age of Progress heter det att 1800-talet ”besjälades av övertygelsen att rationellt organiserade mänskliga insatser kunde förvandla världen”.

Mot slutet av århundradet började emellertid till och med Charles Darwin vackla i sin optimism. Enligt en historiker fruktade Darwin att evolutionsteorin ”hade dödat Gud, med oöverskådliga konsekvenser för människans framtid”. Alfred Russel Wallace, en yngre samtida till Darwin, sade senare: ”Under mitt sista samtal med Darwin [kort före Darwins död] gav han uttryck åt en mycket dyster syn på människans framtid.”

Vad har åstadkommits genom mänskliga ansträngningar?

Nittonhundratalets historia har visat att Darwins dystra aningar hade fog för sig. De tekniska framsteg som gjorts sedan dess har bara tjänat som ett kamouflage för det faktum att vårt århundrade har visat sig vara den mörkaste och mest våldspräglade epoken i människans hela historia. Vi lever mitt uppe i något som historikern H. G. Wells beskrev som ”en verklig avmoralisering”.

Sedan Wells gjorde det uttalandet (för cirka 75 år sedan) har ”avmoraliseringen” fortsatt i oförminskad takt. Ingenting som vetenskapsmän, ekonomer, sociala myndigheter eller den här världens religiösa system har prövat har kunnat avhjälpa situationen eller ens bromsa demoraliseringen. Förhållandena i världen fortsätter att försämras.

Vi måste därför fråga oss: Vad har åstadkommits genom mänskliga ansträngningar? Har vetenskapen och tekniken skapat en bättre värld? ”När vi slår upp dagstidningen och läser om det som händer i världen, inser vi snart att problemen inte är av vetenskaplig natur”, förklarar biologen Ruth Hubbard. ”Problemet gäller själva samhällssystemet, att allting har blivit för stort, att människor gör allting för egen vinnings skull och struntar i andras behov.” Hon tillade: ”Jag tror faktiskt inte att vetenskapen med alla sina resurser kan lösa ens några av de problem som bekymrar världens människor.”

Till vilken nytta är det egentligen för människan att kunna färdas till månen, när hon inte kan lösa ens de mest elementära problemen här på jorden? Har uppfinnandet av allt dödligare vapen, till exempel atombomben, gjort slut på krig och etniska konflikter? Har vetenskapliga bedrifter på ett markant sätt minskat förekomsten av brott, skilsmässor, sexuellt överförda sjukdomar, utomäktenskapliga födslar, korruption på höga poster, fattigdom, svält, hemlöshet, narkotikamissbruk och miljöförstöring? Nej, vetenskapen har tvärtom förvärrat en del av dessa problem. Genom att överge Gud och i stället sätta sin tillit till evolutionen och vetenskapen har människan inte förbättrat sin situation, utan i stället försämrat den.